Språknyckeln

Igår ordnade Allianspartierna ett seminarium om "språket - nyckeln till kunskap". Kanske skulle det hela nyckeln till framgång i stället... För har du inte språket så är det svårt att nå framgång.

Hjärnforskaren Martin Ingvar, superläraren Gunilla Hammar Säfström (TV-serien Klass 9A) och EU-kommissionens Sverigechef Pierre Schellekans medverkade och gav lite olika perspektiv på språket.

Ingvar är ju oerhört inspirerande att lyssna på. Hans tes är att små barn är väldigt läraktiga, hjärnan är som mest mottaglig i 5-6-årsåldern och den är nog ofta understimulerad idag. Samtidigt sa han att det är viktigt med ett första adekvat språk innan man börjar med nästa. Men har man ett adekvat språk så är det inget problem att börja med andra språket tidigt. Då får man i stället en aktiv tvåspråkighet. Risken om man inte har ett första adekvat språk är att personen i stället blir halvspråkig.

Han applåderade reformerna med bättre uppföljning som vi nu genomför. "Någon måste kontrollera om lärarna gör rätt", som han sa. "Och ge dem redskap för att lyckas". Jag uppfattade att han inte är särskilt förtjust i SALSA-modellen, där elevernas resultat (bort-)förklaras av socioekonomiska faktorer. Det sänker förväntningarna kraven. Ligger mycket i det.

Gunilla Hammar Säfsund är också engagerande. Det verkar så enkelt och självklart när hon beskriver hur hon gjorde för att vända klassen i Malmö. Varför gör inte alla så? Hur kan man låta det gå så långt att mängder av 15-åringar underpresterar och är håglösa? Det handlar naturligtvis mycket om förhållningssätt och ledarskap på skolan. Och hur lärarna (och omgivningen) ser på sig själva och sitt uppdrag.

Schellekans pratade omEU:s flerspråkighet som en styrka för Europa. Samtidigt kan jag undra lite över var andra språk kommer in. Om 10-20 år är Indien och Kina motorer i världsekonomin. Hur ska vi kunna kommunicera med dem? Jag menar, språket är inte allt, vi måste ha kulturkompetens också.

Vad är då slutsatsen av seminariet? Funderingar kring om det är rätt att börja med engelska i ettan. Kanske ska vi lägga fast det som mål men se till att svenskan behärskas ordentligt först? Och det tar nog några år innan vi nått dit. Men varför inte säga att de som föds 2010 ska börja med engelska i första klass, det borde vi ju hinna med?

En annan självklar fundering blir om vilka språk som ska stimuleras. Jag tycker nog att vi måste vidga kretsen av moderna språk i både grundskolan och gymnasiet och se till att fler ger meritpoäng vid intagning till högskolan. Ryska, mandarin, hindi, arabiska... Engelska är ett världsspråk och kommer nog så att förbli och det tycker jag är bra. Men att kunna ytterligare ett språk borde vara en framgångsfaktor för Sverige och varje enskild individ. Det berikar. Och vad säger att det språket ska vara just franska och inte japanska?

Skolverket analyserar orsakerna till dåliga skolresultat

Idag kl 10 lär Skolverket presentera en tegelsten som förklarar orsakerna till varför resultaten i skolan sjunkit de senaste 10-20 åren. Blir intressant att läsa, återkommer med reaktioner senare.

En fråga jag ställer mig redan nu är om verket vågar vara självkritiskt och ifrågasätta sin egen roll under 1990- och 2000-talen? Jag minns en generaldirektör som ville ta bor de nationella proven som grund för likvärdighet och rättesnöre i betygsättning... Verket fick i uppdrag flera gånger att ta fram lämpliga mätinstrument för skolan, men lyckades aldrig riktigt genomföra det. De ville förbjuda skriftliga omdömen i Nacka. Till viss del beror det naturligtvis på vilken instruktion de fick av dåvarande s-regering, men verket agerar ju också självständigt som myndighetet och har stora möjligheter att påverka utvecklingen.

Är Skolverket så modiga att de vågar ta upp detta idag?