Lilla Edet på frammarsch

Det är plenifritt i riksdagen den här veckan. För min del innebär det att jag varit två dagar i Lilla Edet på västkusten och besökt skolor.

Varför Lilla Edet? Det är en kommun som under lång tid haft ganska dåliga skolresultat. Snittbetygen har legat runt 190 i flera år och 30-40 procent av eleverna är inte godkända i alla ämnen. De ligger väl till i bottenligan. Jag vill veta mer om vad det beror på och vad de gör åt det. Dessutom bodde jag några år under min uppväxt i grannkommunen Ale, så det var kul att återvända också.

Sjukdomsinsikten finns helt klart i kommunen och man är verkligen på gång med ett massivt förändringsarbete. Det tar tid att se resultat, men de senaste betygen och proven visar på en klar förbättring. Min partikamrat Camilla Waltersson Grönvall är ordförande i nämnden sedan fem år och driver på hårt. Flera års sossestyre sätter sina spår och det finns inga quick fix i skolvärlden.

Först besökte vi Tingbergsskolan, en skola som stängdes av kvalitetsskäl för 10 år sedan. Den ligger nu klart över rikssnittet. Jag tror att rektorernas tydliga kunskapsfokus gett resultat. De ger skriftliga omdömen och ser till att skolan handlar om kunskapsförmedling.

Sedan besökte vi Fuxernaskolan och Ryrsjöns Montessoriskola, båda med entusiastiska rektorer. Där har Per-Olov Bentley (professor i matematikdidaktik) gått in och gör djupstudier om matematikkunskaperna. Varenda elev har gjort prov och intervjuats. Han är ganska kritisk mot både lärarutbildningarna och läroböckerna. Lärarutbildningen ger inte tillräckliga instrument för lärarna att lära ut på ett bra sätt och inte tillräckliga kunskaper om hur barn lär sig. Böckerna lär ut för många metoder och strategier som eleverna inte kan hålla i huvudet. De introducerar begrepp som eleverna inte förstår, därför blir det fel. Hans studier följs av handledning och fortbildning för lärarna.

Bentleys forskning visar att man behöver nöta in multiplikationstabellen och grundläggande plus och minus. Det måste sitta som berg i huvudet, man ska inte behöva tänka efter. Gammalt hederligt pluggande och övande, alltså. Och varför skulle det egentligen vara annorlunda med matematik än med fiolspelande eller löpning? Man måste öva för att bli bra.

Det hela känns väldigt gediget i Lilla Edet. Med duktiga rektorer och en insikt i att jobbet måste göras ordentligt från grunden så blir det här hur bra som helst. Kanske Lilla Edet blir Stora Edet om några år?

Forskning i Småland

14 kommuner i Småland och Västra Götaland har tillsammans med Högskolan i Jönköping bildat en ny Akademi för skolnära forskning. Avsikten är att driva fram mer forskning med skolans vardag i fokus. Vad är det som är framgångsrika metoder för inlärning? Man ska gräva där man står och sprida kunskaper till lärare.

Utgångspunkten i Akademin är att varje kommun ska avsätta en promille av sin skolbudget till forskningen, men där är man långt ifrån än. Det är väldigt lite pengar det handlar om, men ändå symboliskt viktigt att det händer något sådant här.

Jag tycker att det är ett fantastiskt bra initiativ. Liknar ganska mycket det jag skrev om i september här. Fler kommuner borde följa efter. 1 promille är 177 miljoner kronor. Tänk om staten skulle utmana kommunerna och satsa lika mycket som kommunerna gör? Då skulle vi verkligen få skjuts på skolforskningen i Sverige.

IG, sossar!

Det blev som jag skrev i morse om betygen. En uppvisning i splittring inom oppositionen och en tomhänt socialdemokrati. Vänstern och miljöpartiet angrep varandra och sossarna pratade över huvudtaget inte om vad de tycker om betygen alls.

Visst är det en bedrift att stå i talarstolen och bara prata om proceduren – att vi ska ta emot en tom hand – men inte med ett enda ord tala om vad de själva tycker? Vill de ha fler betygssteg? Ja eller nej? Vill de ha betyg tidigare? Ja eller nej? Inte ett enda svar.

Kanske avslöjade Marie Granlund sig när hon sa ”låt oss hitta en lösning så att vi får bort frågan”. Just det – får bort frågan. Bort från väljarnas medvetande, bort från den politiska agendan. Bort med den så att det inte blir en valfråga. För det är ju så att även socialdemokraterna inser att betygen är en förlorarfråga för dem. Folk tycker som oss borgerliga, att betyg ska ges tidigare och i fler steg. T o m sossarnas egen tidning konstaterar detta idag efter att ha gjort en opinionsundersökning. 75% gillar vår skolpolitik med tidigare betyg. Det är väl klart att sossarna inte vill att detta ska diskuteras i valrörelsen.

Frågan är hur de kommer att agera framöver. De har ju verkligen målat in sig i ett hörn. Var är deras förslag som vi ska förhandla om senare i vår? Om det inte blir en gemensam lösning, där betyg ges från 6:an och i fem steg, vad gör socialdemokraterna då? Röstar emot? Lovar de i så fall att riva upp betygssystemet vid ett eventuellt maktskifte? Eller ska vi ha blocköverskridande överenskommelser då?

Nej, det blir klart IG för sossarnas agerande i debatten. Något eget måste väl det största partiet ha att komma med?

Extradebatt om betygen

Idag är det extradebatt i riksdagen om betygen, på begäran av miljöpartiet. Anledningen är att regeringen nyss presenterat ett förslag till ny betygsskala (A-F).

Jag kan lova att socialdemokraterna kommer att slingra sig som ormar för att slippa tala om vad de själva vill med betygen. Det kommer att bli ett mantra från dem: ”vi sträcker ut handen och vill förhandla, när blir vi inbjudna?”

De kommer att bli inbjudna till diskussioner när regeringens remissrunda är klar senare i vår. Då vet vi vad olika organisationer, kommuner och allmänhet tycker. Men vad vill socialdemokraterna? Om socialdemokraterna är så heta på gröten så måste de ju ha något att komma med, annat än en tom hand.

Marie Granlund, deras skoltaleskvinna, gillar inte betyg och vill helst inte göra något alls, säger hon till tidningen Fokus. Hade sossarna suttit kvar vid makten hade de nog inte förändrat dagens betygssystem ett dugg. Men vad ska vi då förhandla om?

Om de vill föra diskussioner, vilket låter oerhört sympatiskt men inte var något de själva tillämpade när de satt vida makten, måste de ju också presentera något eget förslag. Vad VILL de, mer än att slippa diskutera frågan i nästa valrörelse?

Stalltipset är att det inte kommer i morgon heller. Än mindre kommer vi att få se en enig röd linje. Kommunisterna vill avskaffa betygen helt. Miljöpartiet vill helst inte ha några betyg heller, men är kanske på väg åt värt håll. Sossarna fegar ur och säger inget alls.

Torsby och Grums - samma land?

Transtrands friskola startade i höstas efter mycket motstånd från kommunen, Torsby i Värmland. Kommunen har t o m överklagat frågan ända till regeringsrätten för att stoppa friskolan och igår kom beslutet därifrån: länsrätten har gjort ett procedurfel och allt måste tas om från början. Det är synd om friskolan som tvingas leva i osäkerhet ännu ett antal månader (år?).

Och kommunen vrider åt tumskruvarna för att få friskolan att klappa ihop. De har varit njugga hela tiden, velat fuska med skolpengen, renskrapat lokalerna... Det senaste är att man inte vill bevilja tjänstledighet åt de två lärare som finns längre. Vem vågar säga upp sin anställning i kommunen när alla rättsliga turer inte är avklarade än? I en bygd där jobben är alldeles för få är det tufft. Vad finns det för motiv för kommunen att agera så här? Elakhet och avundsjuka! Kommunen borde ju vara glad att någon vill ha deras lärare, de har enligt uppgift redan 16 övertaliga som måste sägas upp. Kommunen förlorar alltså på att inte vara lite medgörlig med tjänstledigheten och riskerar nu att få ytterligare två övertaliga. Ren dumhet, alltså, som dessutom kostar skattebetalarna pengar i onödan. Så urtypiskt för en riktigt trist sossekommun.

Annat är det i Grums, en annan s-styrd kommun i Värmland. Där brottas man med samma bekymmer med sjunkande elevantal som i Torsby, men inställningen är helt annorlunda. Kommunen beslutade i höstas att lägga ned några små byskolor. I Liljenäs ville föräldrarna ta över skolan själva som friskola. Kommunen har varit positiv och t o m skänkt bort lokalerna och gett ett extrabidrag på 1,5 miljoner kronor så att friskolan ska kunna starta. Här blir det inget problem att starta i höst.

I Torsby verkar det ha gått prestige bland socialdemokraterna, det är ett självändamål att stänga skolor. Den politiska makten ska användas mot medborgarna, inte för dem. Engagemang ska krossas. Att försöka hitta andra lösningar som bygger på människors egen kraft och vilja men som inte kostar mer måste väl vara mycket bättre?!

Jag tror nu inte att Torsby kommer att lyckas i sitt uppsåt att döda Transtrands friskola, därtill är föräldrarna och andra i bygden för engagerade. Och den entusiastiska friskoleordföranden Annétthe Zettergren ger sig inte i första taget. De är värda all beundran.

Om Torsby kommun var lite smidiga skulle man nu dra tillbaka sin överklagan och lägga ned bråket med friskolan. Visa lite storsinthet och lär av grannkommunen Grums.

Friskolor inget för s

Nu har jag tittat lite mer på de 22 motioner som olika socialdemokrater skrev i höstas om skärpta regler för friskolor. De skrevs av sammanlagt 37 riksdagsledamöter, 28% av deras riksdagsgrupp.

Sista året på förra mandatperioden skrev 22 socialdemokrater 8 motioner tillsammans. Det var 15%.

Det är ganska stor skillnad, trots att inget har hänt under tiden. Lagarna är exakt desamma och argumenten i motionerna också. Men motståndet är dubbelt så stort.

Vad kan man dra för slutsats av det här? Att socialdemokraterna svängt till vänster i synen på friskolor kanske?! Det är väl nu i opposition som de verkligen talar om vad de tycker. Och på ren svenska visar det sig vara: jävligt illa. Vart tog Mona Sahlins omfamning av valfrihet och omsvängning i skolpolitiken vägen?

Kränkningar

Antalet kränkningar i skolan ökar, rapporterar barn- och elevombudet. 487 anmälningar kom in förra året, vilket ska jämföras med 473 året dessförinnan. Skolor får kritik för att det inte gjort tillräckligt för att motverka kränkningar i 69 fall (42 året innan). Det som ökar är både anmälningar mot och kritik av personal som varit delaktiga i kränkningarna. Något att fundera över. När ska lärarfacken ta i det faktum att det finns rötägg även i den kåren?

Samtidigt skriver Maciej Zaremba i DN om de sk kränkningar som pågår på Lärarhögskolan i Stockholm. När lärare ger underkänt i tentor för att invandrade studenter inte kan svenska tillräckligt väl så anmäls de för kränkningar. Och högskolan går dessutom med att betala skadestånd! De välskrivna artiklarna avslöjar en märklig kultur, där ordet kränkning kommit att innebära allt man är missnöjd med. Det är en farlig devalvering av valören i ordet tycker jag.

Är svenskarna världens mest lättkränkta folk? Är det ribban för vad som kan anses vara kränkning, mobbning och diskriminering som sänkts eller är det företeelserna som blivit mer uppmärksammade och ökat?

22 motioner mot friskolor

Idag hade vi möte med utbildningsutskottet. Vi gick igenom alla motioner från motionstiden i höstas som handlar om grundskolan. 89 av dem är från socialdemokraterna.

Friskolor och valfrihet är det ämne som engagerar socialdemokraterna mest. Inte för, utan emot. I 22 motioner vill de vill stoppa, försvåra, förbjuda och skärpa regler för friskolorna. Inte en enda om att skärpa kontrollen av kommunala skolor eller en enda motion som andas ett uns av insikt i att det finns kvalitetsbrister i den kommunala skolan. Inte en enda av alla 89!

Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström gillar inte friskolor alls. De utgör ”motsatsen till vår gemensamma kommunala skola”. ”Vår alldeles bestämda uppfattning är att barn inte ska delas upp” säger de och argumenterar emot friskolor i allmänhet.

Margareta Persson hävdar att de resurser som följer med elever till friskolor är högre än den som beräknas för eleverna i den kommunala skolan och att det i Jönköping innebär en merkostnad på 138 miljoner kronor. Det är ju ett helt befängt påstående. Lagen säger att friskolorna ska få sina bidrag på samma grund som de kommunala skolorna – hur kan man få det till att friskolorna får mer pengar än de kommunala skolorna? Eftersom det är kommunerna som fastställer bidragen så finns det ju ingen som betalar mer än man behöver. Tvärtom, så finns det ett otal domar som säger att kommuner betalar för lite. Bjuv är ett tydligt exempel.

Thomas Bodström är en av alla som vill att kommunerna ska få bestämma om en friskola ska få starta eller inte. De har inte förstått det här med valfrihet. I deras värld handlar valfrihet om att politiker ska få välja. För mig är det valfrihet för föräldrar som gäller. Och vore det inte rätt bakvänt att låta Konsum bestämma om Ica ska få starta? Men det är ju precis så de vill ha det.

Ameer Sachet (s) från Örebro gillar inte religiösa friskolor. Det ligger ”inbyggt att de indoktrinerar barnen”, säger han. Belägg för detta? Nänä.

Alla de här 22 motionerna har lagts efter Mona Sahlins signaler om omprövning av sossarnas skolpolitik. Men det är ju samma gamla sossepolitik som förut, nästan ännu mer aggressiv i retoriken mot friskolor. Det är en onyanserad jakt på friskolor, ett misstänkliggörande som saknar sans och balans. Vart tog omprövningen vägen?

Klass 9A

Ikväll sänds programmet Klass 9A i SVT. En samhällsdokumentär om skolan. Vi fick en förhandsvisning på utbildningsutskottets möte idag. Det kan bli en spännande serie, ett försök att skildra skolans vardag inifrån. De som sett programmet och är verksamma i skolan säger att de känner igen sig.

Programidén är att ta en skola med riktigt usla resultat (Johannesskolan i röda Malmö), byta ut alla lärare och sätta in några av Sveriges allra bästa i stället och se vad som händer. Det lär hända mycket. Det vore ju konstigt om det vore så att lärarna inte spelar någon roll för elevernas resultat. I dessa dagar av diskussion om att koppla lärarlöner till elevernas resultat kan man ju bara säga att med riktigt duktiga lärare så får man också duktiga elever. Och riktigt duktiga lärare kräver – och är värda – bra betalt.

Våren 2006 slutade 31% av niondeklassarna Johannesskolan utan godkänt betyg i alla ämnen. Våren 2007 var det ”bara” 47%, så läget hade redan förbättrats avsevärt innan de nya lärarna kom. 2006 var det genomsnittliga meritvärdet 166 på skolan, våren 2007 hade det stigit till 168. Rikssnittet ligger på 207… Tittar man på SALSA-värdena blir man ännu mer förfärad. De ligger 10-20-30 poäng under de förväntade resultaten år efter år.

Två frågor inställer sig – hur kunde det bli så här och vem bär ansvaret? De frågorna besvaras dock inte i serien, men sossarna har ju styrt Malmö nästan enväldigt i decennier, så man kan ju börja leta där. Det är lite illavarslande att sossarnas nya skoltaleskvinna, Marie Granlund, kommer från Malmö... Den politik som resulterat i Johannesskolans låga resultat behöver vi absolut inget mer av!

Skolbesök i Sollentuna och Ronneby

I fredags besökte jag Rösjöskolan i Sollentuna och igår Kallingeskolan i Ronneby. Samma land, men så väldigt olika.

Rösjöskolan är Sveriges första ”kommunala friskola”. Det innebär att det finns en lokal styrelse för skolan, som består av föräldrar och personal, och att skolan har stor frihet att fatta egna beslut. Idag är det inte är så stor skillnad mellan Rösjöskolan och övriga skolor i Sollentuna i frihetsgrad längre. De vanliga skolorna får numera också disponera sina pengar fritt och föra över- och underskott mellan åren, anställa personal själv etc, men Rösjöskolan var först ut. Den stora skillnaden på Rösjöskolan nu verkar vara en mycket större delaktighet från föräldrarna.

Kallingeskolan är mer en traditionell skola. Tittar man på resultaten har de en rejäl uppförsbacke. SALSA-värdena är röda, röda, röda. År efter år, efter år. Skolledarna, som jag träffade, var båda rätt nya och signalerade tydligt att det skulle bli ändring nu. Och deras recept kändes väldigt nyttigt: höga förväntningar på alla elever. Det var nog något som lite saknats tidigare, men ack så nödvändigt det är.

Något som omedelbart slår mig är rektorernas betydelse för skolans utveckling. Att rektor Ann-Charlotte Markman är helt avgörande för Rösjöskolans framgång är odiskutabelt. Jag tror att Boel Forslund på Kallingeskolan har klara förutsättningar att skapa framgång på Kallingeskolan också. Fler sådana rektorer!

En stor skillnad mellan Rösjöskolan och Kallingeskolan är skolornas frihetsgrad. Den ena fri som fågeln, den andra kraftigt bakbunden, även om rektorn inte alls klagade. I Ronneby får skolorna inte för med sig pengar mellan åren, vilket gör att de inte kan ha en långsiktig planering. De får inte flytta pengar mellan olika konton, t ex mellan fortbildning, läromedel och personal. Kontona är låsta av nämnden. De får inte själv bestämma om skolmat eller städning – det gör andra förvaltningar. De får inte bestämma vilken typ av personal de vill ha, det gör personalutskottet… Allt det som skolorna i Sollentuna får göra, får Ronnebyrektorerna INTE göra.

Om Ronneby har höga ambitioner med sin skola räcker det inte med att rektorerna har höga förväntningar på eleverna. De måste också få redskap och mandat att anpassa verksamheten efter eleverna och då måste de vara fria att fatta beslut själva.

Det var som någon sa igår när jag pratade på Emmabodakonferensen: Jaha, du har varit i Ronneby – den 17:e Sovjetstaten…?!

Nej, komvux ska inte privatiseras

Rapport hade ett inslag om komvux idag, om den utredning jag håller i.

”Komvux privatiseras” säger reportern Elisabet Höglund. Det stämmer ju inte alls. Det är helt och hållet hennes egna fantasier. Det är märkligt hur ett inslag kan vinklas så men hon har kanske egna politiska intentioner i detta. Fy på dig, Höglund.

Det jag utreder är hur vi ska kunna skapa valfrihet för vuxenstuderande, på samma sätt som ungdomar har rätt att välja grundskola och gymnasium. Hur ska regelverket se ut inom vuxenutbildningen? Hur ska kvaliteten följas upp? Hur ska de olika skolorna få betalt? Man ska kunna välja både kommunala alternativ (i den egna kommunen och grannkommunen) och privata alternativ. Man ska kunna välja studietakt, när man vill läsa och formen (distans etc).

Hur kan man få det att handla om privatisering?

Att det är just valfrihet jag ska få fram en modell för kommer att bli väldigt klart när jag presenterar utredningen 3 mars.

Fler betygssteg

Efter långt utredande har regeringen nu bestämt sig för att skicka ut ett förslag om fler betygssteg på remiss. Syftet är att det ska bli en proposition och riksdagsbeslut senare i vår.

Äntligen! Vad är det som dröjt så länge?

I sak tycker jag att förslaget är bra. Inte bara för att det stämmer nästan på pricken med vad jag föreslog i december 2005 i partiets skolarbetsgrupp, utan framför allt för att det har förutsättningar att få snabbt genomslag och snabbt kan bli accepterat i skolan. Det finns ett sug efter detta. Så gott som alla elever och lärare vill ha fler betygssteg och tidigare.

Det har ju diskuterats att man helt ska ändra betygssystem. Så blir det inte och det tycker jag är bra. Vi behåller det målrelaterade systemet men förbättrar det med fler steg och inför dem från 6:an. Att helt byta skulle kräva för mycket arbete på skolorna men inte ge mer. Vi måste bygga på det som finns. Det är också bra att det inte blir nationella betygskriterier för alla betygen utan bara det högsta, det i mitten och det lägsta. Annars skulle utrymmet för lärarnas professionella bedömning bli för litet. Det blir inte heller två underkända betyg, utan ett.

Vi moderater har all anledning att känna oss nöjda med de nya betygen.

Men vad tycker socialdemokraterna? Deras skoltaleskvinna Marie Granlund vill inte säga något alls utan väntar på att bli inbjuden av regeringen till diskussioner. Men vad tycker de? De måste väl ha något ingångsvärde i diskussionen? Jag råkade läsa tidningen Fokus, som senast handlade om sossarna och Monas utmaningar. Där säger Granlund följande:

–Om jag fick bestämma skulle vi behålla det system vi har, med betyg från åttonde klass. Jag tror inte att vi skulle ha föreslagit tidigare betyg av oss själva, om vi hade fortsatt regera, säger hon.

Det är ju ett besked så gott som något. Ingen genuin omprövning där inte, bara lite kosmetika för att dölja skavankerna. De behöver oss moderater för att kunna genomföra förändringar som de aldrig klarar av själva. Tack för den!

Har LR fått fnatt?

LR:s ordförande Metta Fjelkner går i ett pressmeddelande till våldsamt angrepp på Maria Stockhaus och Sollentuna kommun för förslaget att lärarna ska ha betalt efter hur duktiga de är.

"Upprörande", "förolämpning"... Vad har det flugit i henne?

Hon borde veta bättre. Det är ingen som har föreslagit att en löneförhöjning ska hänga på om eleverna får bra betyg, vilket hon hävdar. Varför sprider hon denna missuppfattning? Vad har LR för intresse av att duktiga lärare inte ska belönas?

Det handlar om att sätta lön efter resultat och resultat är så mycket mer än betyg. Om hon inte begriper det är LR rätt illa ute.

Lika villkor

Idag kom den efterlängtade utredningen Bidrag på lika villkor. Den föreslår hur kommunernas bidrag till friskolor ska kunna prövas i domstol, vilket inte går idag. Friskolorna är utlämnade till kommunens goda vilja och det vet vi ju saknas i ett antal röda kommuner (läs Bjuv, Torsby, Älvkarleby m fl). De försöker svälta ut friskolorna och ger dem inte likvärdiga villkor, vilket lagen pratar om.

Äntligen, kan man bara säga. Drygt fyra månader för sent, utredningen skulle ha kommit i september, men bättre sent än aldrig. Hoppas att utbildningsdepartementet inte förhalar det hela nu, utan snabbt gör en proposition av det hela så att vi kan införa den här överklagandemöjligheten från årsskiftet.

Om vi menar allvar med lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor så måste möjligheten att pröva bidragen finnas.

Frågan är vad socialdemokraterna säger? Mitt tips: aldrig i livet! De har inte bidragit till en enda förändring under 12 år i regeringsställning till att öka rättvisan mellan kommunala skolor och friskolor. Så varför nu i opposition?