Nu kan jag motionera om skolan

Eftersom jag inte är ledamot i utbildningsutskottet längre så kan jag väcka egna motioner i skolfrågor, så är vår arbetsordning.

Mitt utskottsbyte kom lite hastigt på, så det blev bara en det här året och den handlar om att vi borde förnya reglerna för att starta friskola. Dagens regler har varit i kraft i stort sett oförändrade sedan friskolereformen 1992. Nu finns erfarenheter och verkligheten visar att reglerna inte riktigt fyller sin funktion.

Syftet med tillståndsprocessen måste ju vara att se till att trygga utbildningens kvalitet för de elever som går där. Verksamheten ska vara stabil och de som startar friskola måste ha nödvändiga förutsättningar för att klara uppdraget. Det handlar om ekonomi, kompetens och juridik. Att driva skola är inte detsamma som att sälja synålar. Här krävs särskilt kompetens.

Men idag tror jag att man silar bort många som är fullt kompetenta och kapabla att driva skola, samtidigt som en och annan kanske inte borde ha fått tillstånd men som är duktiga på att skriva ansökningar.

Sakligt är det så att endast 38 procent får tillstånd att starta, ibland låter det i den politiska debatten som om varenda en får det. Ser man på tillståndsbesluten så verkar det vara annat än kvalitet, kompetens och stabilitet som avgör. Jag har faktiskt lite svårt att följa en tydlig linje och det känns som om det finns ett drag av godkycklighet över det hela.

Alltså - dags för översyn av hela regelverket! Vi har inte råd att säga nej till goda idéer som förbättrar skolan.

Ohlys skola skrämmer

Tittar på partiledarutfrågningen av Lars Ohly och adrenalinet rinner till.

Han ogillar betyg och vill helst bli av med dem. Sjunkande behörighet till gymnasiet menar han beror på friskolorna, de som tar pengar från den gemensamma skolan. På frågan om man kan lära sig något av de fristående skolorna svarade han nej. En kvarts miljon barn och deras föräldrar fattar inte sitt eget bästa.

Det nästan lyser hat ur ögonen på honom när han pratar om friskolor och den valfrihet som den möjliggör.

Undrar hur han förklarar att 14% av eleverna i Borlänge inte blev behöriga till gymnasiet trots att bara 1,3% går i friskolor. I Emmaboda, Hagfors, Högsby och Mellerud går 0,0% i friskolor och 16%, 21% respektive 23% respektive 25% är obehöriga till gymnasiet. I Solna och Sollentuna går ca 24% av eleverna i friskolor och endast 8% är obehöriga till gymnasiet. Kanske beror det på att de förstnämnda kommunerna styrs av de röda och de andra av oss blå?

Det finns ju ingen logik alls, han är helt ute och cyklar, vet inte vad han pratar om. Kör bara trist klasskampsretorik. Hur ska det gå i regeringsställning? Med tanke på glöden i engagemanget mot friskolor så kanske Ohly aspirerar på utbildningsministerposten? Varför ger inte de rödgröna gemensamma besked om friskolorna? Vad säger miljöpartiet?

Annars var det bara skatter, skatter och skatter. Förstår inte hur han får ihop logiken i att miljonärspensionärer och elitfotbollsspelare ska få sänkt skatt men vårdbiträden och lärare ska få högre skatt. Det är välfärd, det.

Waldorfdebatt

Igår kväll hade föräldraföreningarna vid Waldorfskolorna bjudit in till debatt. God stämning, även om vi inte var riktigt överens allihop. Det som alltid retar mig på sådana här tillställningar är debattanter som anpassar budskapet till publiken eller talar om vad man själv tycker.

Jag satt inte i panelen för att tala om vad Mats Gerdau tycker, utan för att representera moderaterna och deklarera hur vi resonerar. Mats Gerdaus personliga åsikter är rätt ointressanta i det sammanhanget. Men så resonerar inte alla. Vänsterpartisten sa att hon "värnar och vill främja friskolorna". Det är ju jättebra, men då måste hon ha hamnat i helt fel parti. Det finns inte ett enda förslag från vänsterpartiet om att värna och främja friskolor, vare sig i riksdagen eller Stockholm. Däremot mängder av förslag som hotar både valfrihet och friskolor. Sänkt skolpeng, minskat friutrymme, vinstförbud, krav på att alla skolor ska drivas av det offentliga och kommunalt veto vid nyetablering är bara några exempel.

Oppositionsborgarrådet Roger Mogert representerade socialdemokraterna men försvarade inte deras omsväning som innebär att de vill ha nationella prov i trean. "Ett sjunkande vrak" sa han att den linjen var.

Diskussionen handlade mest om två frågor som Waldorfrörelsen är upprörda över. Det ena är att alla skolor nu måste göra nationella prov i trean, vilket de ser som ett ingrepp i deras pedagogik. Det andra är att Waldorflärarhögskolan blivit av med sin examinationsrätt.

Jag har lite svårt att förstå den våldsamma aversionen mot nationella prov. Här möts vi inte alls, kanske är det för mycket förutfattade meningar om vad detta innebär? Jag tycker att vi ska ställa samma krav på alla skolor, vilket innebär att man ska följa läroplanen, ha elevhälsovård, erbjuda ett visst antal lektioner etc. Vägen fram till målen ska vara fri för skolorna att utforma, men vi måste ha några kontrollstationer längs vägen. Skattebetalarna lägger 200 miljarder kronor på skolväsendet och har rätt att veta hur det går. Vi föräldrar har rätt att veta hur det går och vad man väljer mellan. Att slippa göra proven är ingen option för mig.

Däremot är det trist att Waldorflärarutbildningen lagts ned. Det beror dock på att Stockholms Universitet avbröt samarbetet eftersom de inte ansåg att utbildningen uppfyllde kvalitetskraven. Det var inga politiska beslut bakom. Nu måste Waldorflärarhögskolan finna en ny samarbetspartner och visa att man håller akademisk och vetenskaplig kvalitet, det får man inte tumma på.

Tunn soppa från de rödgröna

Dagen före vallokalerna öppnar kom den äntligen, de rödgrönas valplattform. Vad besviken jag blev. Kan de inte bättre än så? Den rödgröna röran har blivit en tunn soppa.

Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?

Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.

"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?

"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.

Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?

Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.

Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.

De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.

Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.

SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,

10 frågor till de rödgröna om skolan

I över ett års tid har de rödgröna sagt att de " i god tid" före valet ska redovisa en gemensam skolpolitik. De har ju rakt motsatta uppfattningar i viktiga frågor som friskolor, kunskapskrav, ordningsregler och har lovat att redovisa gemensamma ståndpunkter så att alternativen blir klara och väljarna vet vad de röstar på. Nu har vi väntat länge nog.

Idag börjar valrörelsen. Nu kan utlandssvenskar börja rösta. Men fortfarande vet vi inte vad de rödgröna vill med skolan. Jag tycker att det är en demokratisk skyldighet att redovisa vad man vill och hur man ska åstadkomma det man vill. Det handlar om trovärdighet och ärlighet. Nu är det hög tid att ge besked.

I blogginlägg framöver kommer jag därför att ställa 10 frågor till de rödgröna om skolan, frågor som jag ärligen hoppas att de svarar på. Jag är nyfiken.

Fråga 1 handlar om friskolorna och valfriheten. Hur blir det med den om de rödgröna vinner?

För att valfriheten ska fungera krävs dels att det finns olika alternativ att välja mellan och dels att villkoren mellan alternativen är likvärdiga så att det rent praktiskt är möjligt att välja. Friskolereformen och skolpengssystemet garanterar det idag. Intresset är enormt. 1991, när reformen infördes fanns 61 fristående grundskolor med 8 000 elever. Idag finns över 700 skolor med 100 000 elever. Massor av lärare har fått chansen att utveckla en skola utifrån sina egna pedagogiska idéer. Lägger man till fristående förskolor och gymnasier så gick 265 000 barn och ungdomar där, ännu fler nu i höst.

Vi är många som tar valfriheten för given idag. Men det är den långt ifrån. Attackerna från vänster är konstanta. Här finns också en av de största konflikterna mellan de rödgröna partierna. Hälften av skolmotionerna till den senaste s-kongressen handlade om att göra det svårare för friskolorna. De motionerar också om det i riksdagen. Mona Sahlin varnade de brittiska väljarna för att följa i våra spår med valfrihet i skolan i våras. Igår sa Luciano Astudillo att friskolereformen gått för långt. Lokala socialdemokrater och vänsterpartister avstyrker regelmässigt att nya friskolor ska få starta. Vänsterpartiet vill helst förbjuda alla friskolor helt och hållet.

Mot detta står miljöpartiet, som historiskt har stått oss nära i värnandet av valfrihet och mångfald, men verkar börja vackla.

Vad blir kompromissen? Säljer Mp ut friskolorna för lite höjd bensinskatt?

Ska det bli lättare eller svårare att starta friskola? S och V vill ge kommunerna veto, och då är det nog slut på valfriheten och nya alternativ. Vi ändrade lagen i juni så att Skolinspektionen, när de beslutar om en ny friskola ska få starta, också ska väga in elevernas behov av fler valalternativ. Ska det rivas upp?

Vi har tydliggjort att det ska vara lika ekonomiska villkor för friskolor och kommuala skolor och infört en rätt för friskolorna att överklaga kommunernas skolpengsbeslut, eftersom bl a Göteborg och andra medvetet fuskar och svälter ut eleverna som väljer friskolor. Kommer den möjligheten att överklaga att tas bort? De ville ju S och V när den infördes.

S och V vill sänka skolpengen till friskolorna så att det inte längre blir lika villkor. Kommunerna ska få göra sk "skolpliktsavdrag" trots att några sådana kostnader inte finns. Ska skolpengen sänkas och i så fall hur mycket?

Blir det något förbud mot vinster?

Flera företrädare från S och V vill förbjuda religiösa skolor. Blir det de rödgrönas linje? Vad händer i så fall med de som finns idag? Ska Judiska skolan stängas? Kommer Waldorfskolor att räknas till skolor med särskild ideologisk grund som i så fall räknas in? Vad är kravet på en religiös skola förresten? Plymouthbrödernas skola, som verkar vara den som fått klä skott för alla religiösa friskolors existens, är inte ens religiös. Hur ska de bli av med den?

Ska vuxna få samma rätt att välja skola som ungdomar har, alltså ska Frivux införas i någon form? Eller ska kommunernas monopol på att erbjuda komvux fortsätta som idag?

Det är viktiga och verkliga frågor som berör hundratusentals människor, både elever, föräldar och lärare. Nu väntar vi på svar, konkreta sådana.

OSA - snarast!

Uppdaterat 2010-08-10. Ohlys hatiska utfall har fått många reaktioner (SvD). När ska de enas?

Slöjförbud - en lösning som söker sitt problem

Nej, jag är inte riktigt med på Jan Björklunds förslag om ny lagstiftning för att förbjuda eleverna att bära viss klädsel i skolan.

Jag tycker att vi som är politiker ska lösa stora och allvarliga samhällsproblem. Och allvarligt talat - burka på elever i skolan är verkligen inget sådant. Jag har aldrig hört någon rektor kräva ny lagstiftning. Skolverket/Skolinspektionen översköljs inte av frågor om detta. DO har fått in ett enda fall. Det känns snarare som att det är en politisk lösning som söker sitt problem. En ickefråga. Lite klåfingrigt också. Jag litar på professionen, de löser det här bra idag.

Rektorerna ska ha stora befogenheter för att kunna skapa trygghet och studiero. Det ska finnas regler om hur man uppför sig och bemöter varandra, regler som man bestämmer lokalt. Självklart ska man veta vem som sitter i klassrummet, ingen ska kunna låtsas vara någon annan genom att gömma sig under en burka. Och eleverna måste känna igen sin lärare och kommunikation är inte bara ord utan också kroppsspråk och minik. Ett uttrycksfullt ansikte kan säga mer än tusen ord. Därför är det naturligtvis helt olämpligt med lärare som är helt beslöjade. Och det inser ju rektorerna också och anställer inte sådana personer.

Men som sagt, jag har inte hört en enda rektor som säger att det är ett problem idag. Jag tycker att man ska vara väldigt rektriktiv med att använda lagstiftningsmakten och införa förbud till höger och vänster mot saker man inte gillar. Jag erkänner gärna att jag inte gillar burka och niqab, min personliga uppfattning är att det stänger in kvinnor och hindrar integration i samhället. Men innebär det att jag direkt ska använda min makt som en av 349 i riksdagen och förbjuda det? Nej. Man måste respektera människors rätt att leva sina egna liv som de själva vill. Förbud ska användas i yttersta fall, inte bara mot det man ogillar.

Om Sveriges rektorer skulle ställa sig upp som en man och påvisa att detta är ett omfattande problem som behöver politiska lösningar så skulle frågan komma i ett annat läge. Men där är vi inte.

Jag tycker att det finns större problem i skolan - kunskapsklyftor, utanförskap, mobbning och många elever som inte får tillräckliga utmaningar, det är synd att ta fokus från det med ett sådant här förslag.

Fp verkar vara rätt ensamma om det här förslaget av kommentarerna att döma, känns bra. Men varför ska sossarnas talesman Astudillo skälla på friskolorna (SvD). Oavsett vad det är för problem i skolan så är det friskolornas fel. Friskolereformen har gått för långt säger han. Så vad vill han göra åt det? Börja montera ned valfriheten? Tala klarspråk!

Slutligen frågar jag mig lite vart ordet "liberalerna" i partinamnet tagit vägen. Liberal innebär väl att man är för frhet och mot onödiga förbud? Tur att det finns andra riktigt liberala partier i regeringsalliansen i alla fall.

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Expressen, SR,

Friskolorna större än de egna gymnasierna i Stockholm

Nu mitt i sommaren får tusentals elever besked om vilken gymnasieskola de kommit in på. I Stockholms län har vi en gemensam intagning för att underlätta för eleverna. Statistiken kom i veckan och är lite intressant. Friskolorna fortsätter att vinna terräng, trots minskande elevkullar.

23 500 elever har tagits in i någon av länets gymnasier. 39% på en friskola, 38,6% på den kommunala skolan i hemkommunen, 22% i en kommunal skola i en annan kommun och 0,4% på landstingets gymnasieskola. Förra året var friskoleandelen 36,5% och det egna gymnasiet 41,5%.

Den gängse bilden att eleverna går i kommunens egna gymnasieskola stämmer inte. Inte ens hälften gör det. Det är fler som valt friskolor än den egna kommunens skolor. Fortfarande utgår mycket av planering och organisation och tänkande att det är just så. Nu måste det till ett nytt mind set. Vi har fått en skolmarknad. Nu gäller det att vi utvecklar den och får den att fungera ännu bättre. Inte stoppa, som de rödgröna vill.

Igår avslutade jag Almedalsvistelsen med ett seminarium om öppna kvalitetsjämförelser mellan skolorna, arrangerat av Friskolornas riksförbund. Alla verkade rörande överens om att det behövs öppna, jämförbara och oberoende uppgifter om varje skola. Såväl SKL som Friskolorna vill ha det, men det är uppenbarligen svårt att få till.

Ett problem är att det inte finns så mycket relevant statistik. Det mesta handlar om hur mycket pengar som läggs på olika delar av skolan, hur stora klasserna är etc. Outcome, t ex hur mycket man lär sig, om eleverna är nöjda med sin skola och tycker att lärarna är duktiga, finns få uppgifter om. Nu kommer nationella prov i trean och betyg i sexan (om vi får fortsätta), så snart finns lite sådana uppgifter också om låg- och mellanstadieskolor. Hittills finns inget alls och det är oacceptabelt. Jag skulle också gärna se nationella elevenkäter som alla skolor i landet gör, då blir det jämförbart.

Även om det kan tyckas vara självklart med mer statistik och siffror om resultat etc så är det inte så självklart. När vi arbetat med det i Stockholms län inför den gemensamma gymnasieregionen så fanns det partier som bromsade. Socialdemokraterna och vänstern ville inte ha med indikatorer som betyg och resultat på nationella prov. Det skulle mer handla om trivsel och gruppstorlek. Jag tycker att vi behöver både ock.

Jag tycker inte heller att de rödgröna är så trovärdiga i frågan. De lovade flera gånger i olika utvecklingsplaner och under olika ministrar att ta fram bra kvalitetsmått, men det hände inget. De finns fortfarande inte. Lite självkritisk kan man väl också vara och önska att vi hade fått fram det nu, men fokus har ju varit på alla andra reformer - skollag, gymnasieskola, betyg etc - vilket nog är rätt prioritering även om man är otålig. Men nästa period måste vi få fram det.

Nej till betyg. Men resten?

Som väntat säger de rödgröna nej till betyg. Vänstern och miljöpartiet tvingas acceptera betyg i sjuan, men socialdemokraterna säger nej till betyg i sexan. En kompromiss någonstans vänsterut. S försöker få det till att de rödgröna nu vill ha betyg, men verkligheten är ju att betyg i sexan försvinner med de rödgröna. Det blir färre betyg om de vinner valet.

Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.

Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.

Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.

En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?

DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,

Waldorf hotas inte alls

SvD har en märklig artikel om att den nya skollagen, som vi debatterar i riksdagen på måndag, skulle hota Waldorfskolorna. Det är ju helt fel!

"Hotet" består i att lärarna framöver ska vara utbildade. Det kravet finns ju egentligen idag också (på alla skolor, inte bara Waldorf), men det följs inte. Ungefär 15% av lärarna är obehöriga i de kommunala skolorna. Och ja - nu inskärper vi det kravet. Eleverna har rätt att möta utbildade lärare, det är väl inte så konstigt?

Att Stockholms Universitet avbröt samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan 2008 var tråkigt och beklagligt, men innebär inget dråpslag mot Waldorfskolorna. Man kan utbildas till lärare på vanligt sätt och sedan bygga på med Wadorfpedagogik. Så gjorde man tidigare och så gör Montessoriskolorna, det är inget konstigt. Samtidigt vill jag gärna säga att jag tycker att det vore önskvärt med flera och fristående lärarutbildningar, både Waldorf och andra.


Miljöpartiets Mats Pertofts kommentar är intressant. Han säger att det är "märkligt att den pedagogiska mångfalden hotas när vi har en borgerlig regering". Motfrågan blir ju vad miljöpartiet tycker? Ska vi inte kräva utbildade lärare på Waldorfskolorna? Dålig journalistik, SvD, som inte följer upp ordentligt.

I nya skollagen skärper vi kraven på flera sätt. Men vi ger också uttryckliga undantag för Waldorfskolorna på en del punkter. De behöver t ex inte sätta betyg. Så allt snack om att vi nu hotar mångfalden är inget annat än - just snack. Vi tryggar kvaliteten i alternativen.

Medborgarskolans friskolor

Idag är det möte med styrelsen för Medborgarskolans friskolor. Jag har förmånen att vara ordförande där sedan några veckor tillbaka. Hedersamt och lärorikt. Det är lätt att dela de värderingar som finns i Medborgarskolan, det humanistiska studieförbundet. Det är bildning i fokus, lite vidare än bara utbildning. Alla kan lyckas och det är roligt att lära sig. En hel del kultur finns med också.

Medborgarskolan i Stockholm har ett bolag som driver tre skolor, Spanska skolan i Solna, Textila gymnasiet och Påhlmans gymnasium i Stockholm. Det är tre ganska små och nischade skolor. Jag hoppas kunna bidra till att skolorna utvecklas.

Jag har varit ordförande i en kommunal utbildningsnämnd, nu är jag ordförande i kommunfullmäktige, och ser skolan från det perspektivet. Med friskolestyrelsen blir bilden på något sätt komplett. Det ska bli roligt att få bidra till att skapa bättre utbildningsmöjligheter för ungdomar också på detta sätt.

Säkert kan någon ha åsikter om att jag som riksdagsledamot sitter i en friskolestyrelse. Men kan Thomas Bodström sitta i Pysslingens styrelse, så kan väl jag sitta i Medborgarskolans? Drygt en kvarts miljon barn och ungdomar går i friskolor, det kan ju vara bra att det finns någon i riksdagen som ser verkligheten från deras horisont också och inte bara från kommunens.

Ska bli intressant och berikande att se friskola inifrån. Det är första gången jag sitter i en friskolestyrelse. Jag var med om att starta ett föräldrakooperativt dagis för mina barn på 80-talet, men det var något annat. Redan inser man den totala nödvändigheten att hela tiden ha överskott. Det blir påtagligt för hela verksamheten. Blir det röda siffror så hotas allt på en gång. Det är inte fråga om aktieutdelning, Medborgarskolan har inga sådana ägare, men man måste bygga upp en buffert. Det ger stabilitet och trygghet åt alla elever och lärare. Därför är de rödas förslag om vinstförbud så idiotiskt.

Lite om friskolor

De senaste dagarna har varit fyllda av friskolor på olika sätt för mig. Det måste betyda något.

Jag kommer just från en votering i Kammaren om friskolor. Vi förtydligar nu att Skolinspektionen endast kan säga nej till en friskola (som i övrigt uppfyller villkoren) om det medför påtagligt negativa konsekvenser för eleverna och skolväsendet i kommunen på lång sikt. Elevernas behov av valfrihet ska väga tyngre än hittills. Skolinspektionen ska beakta om en nyetablering berikar och bidrar till ett breddat utbud, vilket ju är bra för eleverna. De negativa effekterna ska också bestå på längre sikt. Tanken är att skolorna ska få besked om de får tillstånd betydligt tidigare än idag, vilket underlättar planeringen för alla parter. Socialdemokraterna ville i stället skärpa etableringskraven och i praktiken ge kommunerna veto.

Igår pratade jag i franska senaten om det svenska systemet med skolpeng och friskolor. Fantastiskt kul, men lite svårt eftersom jag inte pratar franska och de inte pratar svenska (och helst inte engelska heller)... Det blev tolk emellan. När man summerar de 18 åren med nuvarande modell så är det svårt att inte häpna över utvecklingen. 1991 fanns 61 fristående grundskolor med 8 000 elever. Idag är det nästan 100 000 elever i 700 friskolor. Totalt sett går 265 000 barn och ungdomar i fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Mångfalden har ökat enormt och alla olyckskorpar som varnade för hur illa det skulle gå har fått helt fel. I allt väsentligt har valfrihetsmodellen lyckats. Det är svårt att förstå hur någon fortfarande kan vara emot den.

Frågorna i Frankrike kändes bekanta. Vad händer om man inte kan ta emot alla elever? I ett system där man får pengar per elev så finns en otrolig motivation att ta emot eleverna. När 70 000 kronor knackar på dörren så öppnar man... Och blir det inte dyrt? Nej, kostnaderna beror på vad man fastställer skolpengen till. Marknadsekonomi är sällan dyrare än planekonomi.

Före mig på konferensen pratade Natacha Polony, fd lärare och numera journalist på tidningen Le Figaro. Hon var bedrövad över det franska skolsystemet. "Är man fattig i Frankrike så kan man inte lyckas i skolan" var hennes hemska erfarenhet. Som lärare kände hon sig livegen och helt i händerna på statliga inspektörer som detaljstyrde skolorna. Hon ville ha mer frihet och det var vad jag pratade om också och fick översvallande vänlig feed back för efteråt.

Uppenbarligen vill fransmännen också ha mer frihet i skolan. Enligt en färsk opinionsmätning vill 74% ha ett system med skolpeng (ticket scolaire eller chèque éducation). Störst stöd finns bland anhängarna till vänster (47% vill säkert ha det och 38% troligen), medan högerväljarna är mer ljumma (22% säkert och 58% troligen). Partierna är dock fega, enligt mina sagesmän, och vågar inte stöta sig med de mäktiga lärarfacken och marginalväljare i mitten. Därför driver ingen frågan och det är ett allmänt status quo som förlamar allt.

Som av en händelse fick jag en bok från Timbro i min hand i fredags, "Varje dag lite bättre" som handlar om friskolor med kvaliteten som ledstjärna. Sista kapitlet handlar om Lärarnas Riksförbund och är en intervju med Metta Fjelkner. Hon säger att LR nog var "bland dem som var mest positiva till friskolereformen när den genomfördes". Jag känner inte riktigt igen den bilden, jag kanske är glömsk. Fast någonstans i bakhuvudet kommer kommer ihåg utspel från samma Metta Fjelkner för två år sedan då hon ville ha ett moratorium för nya friskolor eftersom det var kaos och applåderade socialdemokraternas förslag om kommunalt veto. Men det är ju roligt att LR är positiva igen. Kanske kan de lära de franska lärarfacken något?!

Gymnasiebesök i Kalmar och Torsås

Jag besökte två gymnasieskolor igår. Olika, men båda mycket intressanta och lärorika.

På morgonen var det SYAB:s transportgymnasium i Kalmar. Det är en ny friskola som endast har transportinriktningen på fordonsprogrammet. Man blir lastbilschaufför efter utbildningen. Sedan 90-talet driver bolaget utbildning på entreprenad i bl a Karlshamn och Hultsfred, i höstas tog man steget fullt ut och startade friskola.

Allt började bra med många intresserade elever. För bra kanske, för sen har kommunerna börjat krångla. Nybro kommun sänkte ersättningen vid årsskiftet, utan förvarning, från 164 000 kronor/elev till 102 771 kr. Det känns helt osannolikt att illröda Nybro betalat för mycket tidigare eller genomfört så gigantiska besparingar i sin egen verksamhet. Riksprislistan anger 131 200 kr/elev på transportinriktningen på fordonsprogrammet.

Med några dagars varsel sänktes ersättningen med drygt 60 000 kronor (40%). Börje Slättman är socialdemokratisk ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Nybro och han verkar hata friskolor. ”Med så låg ersättning som möjligt är chansen mindre att fler friskolor söker sig hit” säger han i tidningen Östra Småland. I klartext: svält ut dem!

Övriga kommuner i regionen har följt efter. Kalmar har bildat ett gymnasieförbund tillsammans med Ölandskommunerna och Torsås. Utbildningen finns inte inom förbundet, så det har avtal med Nybro och Oskarshamn. Förbundet betalar ca 150 000 kronor/elev till Oskarshamn men bara drygt 100 000 kronor till friskolan. Trots att det ska vara lika villkor. Hur går det ihop?

Och Oskarshamn verkar göra likadant. De får inte ta betalt mer än självkostnad av andra kommuner. Det är 149 000 kronor, säger Oskarshamn. Men friskolorna får 45 000 kronor mindre.

Ägarna till den lilla friskolan är förtvivlade. ”Vi vill inte bråka, vi vill bara driva en bra utbildning”, säger de och ber om ursäkt för att de tvingats överklaga kommunernas beslut till förvaltningsrätten. Det finns verkligen ingen anledning att be om ursäkt för att man står upp för sin rätt. För att eleverna ska få en likvärdig utbildning och för att kommunerna ska följa lagen.

Till alla som säger att friskolorna har det så bra och täljer guld med kniv säger jag bara - släng er i väggen! SYAB illustrerar hur det kan se ut i Sverige 2010.

Jag tycker att det är skämmigt av kommunerna att bete sig så här. Det är en djävulsk strategi för att bli av med friskolan. Sänk ersättningen och ta en domstolsförhandling. Under processen tar skolans pengar slut och skolan kan gå i konkurs. Även om friskolan vinner i slutänden så har man blivit av med den ändå. Det är den stores makt mot den lille.

Kontrasten mot Mjölnergymnasiet i Torsås var slående. Det var god stämning och föreföll vara bra kvalitet på båda skolorna. Men Mjölnergymnasiet är en kommunal skola, driven av gymnasieförbundet. Här satsas det friskt – och framgångsrikt. För 5 år sedan hade man 16 elever på industripogrammet. Nu är det näsmare 300 elever som går stage-, styling-, räddnings- och olika lärlingsutbildningar. En konkurrensfördel i att vara kommunal skola är att man kunnat gå med underskott de första åren. Vilken friskola kan det? Där måste varje månad gå ihop. Bara som en liten kommentar kring alla meningslösa diskussioner om vinst…

Jag fick höra eleverna göra en repris på förra veckans Melodifestival där de framförde egna låtar. Så himla duktiga! Lilla Torsås har lyckats locka elever utifrån till sina smala spetsutbildningar och planerna framöver var stora med bl a nytt entreprenörsprogram i nya gymnasiet. Återigen fick jag bekräftat att det finns ett stort stöd för vår gymnasiereform. Och numera också en oro för att de rödgröna ska riva upp den, vilket de nu hotar med.

Mjölnergymnasiet visar att också små kommuner utanför storstäderna kan erbjuda bra utbildning. Med rätt personer på rätt platser och stor frihet så lyckas man. Man måste tro på människor och inte motarbeta nya idéer. Kvalitet byggs underifrån, av duktiga och kreativa människor med tydligt uppdrag, stor frihet och ansvarskännande.

På Mjölnergymnasiet ligger karaktärsämnena på entreprenad. Privata företagare har investerat i en avancerad ljudstudio och har event tillsammans med eleverna, vilket visar att de tror på sin idé genom att göra något själv i stället för att tvinga allt på skattebetalarna. De har skapat en utbildning mitt i verkligheten. Varenda en inser vad man måste kunna. Fem veckor in på höstterminen i ettan ska de stå på scen inför betalande gäster.

Önskar båda skolorna lycka till. Vi behöver både musiker och lastbildschaufförer. Alla behöver inte bli akademiker.

Vill S avskaffa friskolorna?

Idag skriver jag på Newsmill om en artikel jag läste i brittiska the Guardian i måndags.

Mona Sahlin varnar de engelska väljarna för vårt friskolesystem. Det har medfört "serious problems" i Sverige, skriver hon, utan att gå in på vilka. Och avslöjar att hon ska "put an end to" det hela i Sverige.

Undrar varför hon inte säger det till de svenska väljarna, utan till de engelska. Ska hon emigrera, precis som Bodström? Varningen var inte så framgångsrik i och för sig eftersom Labour förlorade stort. Men varför säger hon inte samma sak i Sverige? Här är den officiella s-versionen att friskolorna kommit för att stanna, inte att de medfört allvarliga problem och att omfattande åtgärder planeras.

Både jag och säkert den kvarts miljon familjer som har barn i friskolor och de tiotusentals anställda som jobbar där vill veta vad det är för planer Mona Sahlin inte vågar avslöja i Sverige. Vilka nedskärningar blir det? Hur mycket ska skolpengen sänkas? Vilka friskolor ska stängas?

Och slutligen. Vet miljöpartiet om det? Har de sålt ut barnen för höjd bensinskatt? Det finns ju tyvärr en del som tyder på det.

Sahlins artikel kräver att de rödgröna ger ett gemensamt besked om vad som gäller.

Rekordintresse för att starta friskola

Det finns ett enormt intresse av att vara med och förbättra den svenska skolan. Ett exempel på detta är att antalet ansökningar om att starta friskola slog rekord i år. 689 ansökningar kom in till Skolinspektionen före 1 april i år. Förra året var det "bara" 506 och år 2005 257 st.

Intresset har alltså ökat markant de senaste åren och det är överlag. Flest vill utöka en befintlig gymnasieskola med nya program, 232 stycken. Men hela 219 av ansökningarna avser nystart av en grundskola. 20% av ansökningarna gäller Stockholms län, så vanföreställningen att friskolor skulle vara ett Stockholmsfenomen avslöjas alltså.

I grunden är detta väldigt bra. Det är en bekräftelse på att vi skapat stabila och likväridga villkor för friskolorna så att många vågar ta chansen och förverkliga sin idé och att de lite tuffare krav som kommer med nya skollagen inte avskräckt.

Om fler får chansen att vara med och förbättra skolan så blir vi alla vinnare. Mångfalden av alternativ ökar för eleverna. Lärarna får möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och olika typer av skolor som arbetar på olika sätt. Med en sund konkurrens om eleverna så kommer sämre alternativ att ge plats för nya och bättre, precis som på andra områden. Visst kan det vara en smärtsam process för en skola som levt i en monopolsituation att ställa om och helt plötsligt förtjäna varenda elev. Men alternativet är sämre. Då stannar utvecklingen.

Förra veckan debatterade jag med sossarnas Marie Granlund i TV och vi kom in på friskolor. Hon sa att det var High Chaparall, rena Vilda Västern, och menade att vem som helst kunde starta friskola, uppenbarligen helt utan kontroll idag. Hon vet ju inte vad hon pratar om.

Skolinspektionens statistik visar att endast 38% av ansökningarna godkänns och det blir allt tuffare. För två år sedan blev 49% godkända.

Oppositionen försöker sig på konststycket att vara både för och emot friskolor samtidigt, inte särskilt trovärdigt. Miljöpartiet säger sig vara för dem, men tvingas till reträtt. Vänstern säger bestämt nej. Socialdemokraterna tycker allt samtidigt, lite beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang. Den officiella partiuppfattningen är nog att "friskolorna kommit för att stanna, men...". Och så kommer allt elände de ställt till med. Det här men-et kan innebära mycket. Att skolpengen ska sänkas så att friskolorna svälts ut. Att kommunerna ska få veto mot nya friskolor. Att verksamheten i friskolorna ska regleras mer, t ex vad gäller skolgård och bibliotek. Att man ska reglera vilka som får gå i friskola. Därför är det en läpparnas bekännelse.

När ska de rödgröna lämna ett gemensamt besked om friskolorna? Inte minst de 250 000 barn och ungdomar som går där idag är nog rätt intresserade.

Aftonbladet, SR,

Swedish free-schools

Valkampanjen i England går för högvarv. Hoppas på seger för de frihetliga krafterna. Ett centralt tema i Tories valkampanj är behovet av modernisering av skolväsendet och att få in mer valfrihet. Om Tories vinner så ska organisationer och föräldrar kunna starta skolor och ett skolpengssystem á la Sverige ska införas.

Jag minns när jag var ung muffare i slutet på 80-talet och vi pratade om att skapa valfrihet i skolan. Vi betraktades som extremhöger. Idag är det en självklarhet för de flesta att kunna välja. Det finns över 1000 friskolor och 5 000 kommunala skolor att välja mellan. Varannan ungdom i Stockholm och Göteborg väljer ett frigymnasium i första hand. Det var nog ingen som kunde föreställa sig att det skulle bli så här. Men det visar att politiska idéer betyder något, att man kan förändra och att visa förändringar är irreversibla.

Valfrihetsreformerna i skolan har i ett slag överfört en hel del makt till föräldrarna. Den kan man inte ta ifrån dem. Även om det verkar som om de rödgröna kommer att försöka. De har väldigt oroande skrivningar i sina skollagsmotioner med långtgående konsekvenser i att styra människors liv. Mer om det senare.

England är ju i många stycken mer av klassamhälle än Sverige. Här skulle skolpeng och valfrihet kunna bidra till att bryta segregation och skapa mer rättvisa och jämlikhet. Deras privatskolor är ju förbehållna några få med tjocka plånböcker, med skolpengen skulle valfriheten bli var mans egendom. Fast en del Tories knorrar nu, skriver BBC. Precis som svenska kommuner, så ser de en risk i att den egna organisationen hotas. Men varför är man till som politiker, egentligen? Vem representerar man - föräldrarna eller kommunens verksamhet? Här måste man vara glasklar.

Sveriges friskolesystem är nu på väg att exporteras. Varför är vi inte stolta över det? Om det vore Volvo eller Ikea skulle vi sträcka på oss och tala om svensk kvalitet. Men när skolor och sätt att organisera skolväsendet väcker internationell uppmärksamhet och beundran, ja då rynkar många på näsan. Vilken trist Jantelagsmentalitet!

Mervärde med non-profit?

Har just varit på ett möte med non-profitskolor, dvs friskolor som inte delar ut vinst. Några skolor hade tagit initiativ till detta möte för de uppfattar att de kommit bort i debatten, att det bara finns kommunala skolor och stora vinstgivande skolkoncerner i debatten.

Det är bra att de organiserar sig och visar bredden i friskolerörelsen. För mig går dock inte skiljelinjen mellan kommunala skolor, vinstgivande skolor och non-profitskolor, utan mellan bra och dåliga skolor. Jag uppfattar att de flesta föräldrar också resonerar så. Man vill ha en bra skola som har en undervisning som passar de egna barnen.

Ibland finns en föreställning att om vi bara blir av med vinsten från vissa friskolor så kan alla bli överens. Jag säger bara: glöm det! Vänstern och de flesta socialdemokrater ogillar friskolor och vill helst bli av med dem helt och hållet. Det är bara argumenten som varierar, motståndet är detsamma. Nu handlar det om vinst, men det kunde lika gärna vara religiösa skolor. Eller att skolan är för stor. Eller för liten. Eller för annorlunda. Eller för lika de kommunala skolorna och tillför inget nytt. Eller har för många invandrare. Eller för få invandrare. Eller...

För den som ideologiskt ogillar friskolor så hittar man alltid argument för att bekräfta motståndet.

Den viktiga frågan man borde ställa sig är väl hur vi säkrar att alla skolor är bra och håller hög kvalitet och hur vi snabbare kan bli av med de dåliga, oavsett vem som driver dem och oavsett om de går med vinst eller inte.

Non-profitskolor skulle kunna bidra med att bli föregångare i att mäta god kvalitet på ett bredare sätt. Säkert skulle en non-profitstämpel uppfattas som attraktivt av många, på samma sätt som Rättvisemärkt eller Svanen-märkning på varor. Låt det blir en marknadsföringsfördel i stället för att reglera.

Friskolorna behövs

Elever i friskolor presterar bättre än elever i kommunala skolor, skriver Svenskt Näringsliv i SvD idag och hänvisar till en ny undersökning. Både betygen och resultaten på nationella prov är bättre.

Svenskt Näringsliv har gått längre än att bara jämföra. De har försökt att rensa materialet för kön, föräldrarnas utbildningsbakgrund och om eleverna har utländska bakgrund - dvs det som brukar sägas vara förklaringsfaktorer bakom betygen. Även då får friskoleeleverna bättre resultat.

Vad kan det bero på? Man får ju inte vara så naiv att man tror att friskolor alltid är bättre än kommunala skolor. Så är det verkligen inte. Kanske är friskoleeleverna mer motiverade eller kommer från hem med extra engagerade föräldrar? Men är det friskolornas fel? Nej, problemet är väl att alla föräldrar inte är lika engagerade och att alla skolor inte lyckas lika bra?

Jag tror att skillnaderna i resultat i stor utsträckning beror på olika mentalitet. Friskolorna måste, för att överleva, prestera bra och attrahera elever. Annars finns det ju ingen vits med dem. Den inställningen finns inte alltid i kommunala skolor. De betraktar ofta eleverna som ”sina” om de bor i närheten. En inställning att alla skolor – kommunala som fristående – måste förtjäna sina elever, tror jag skulle vara bra.

Friskolorna är också relativt nystartade. Lärarkollegiet har köpt ett koncept när de började, vilket borde göra att skolan mer genomsyras av en gemensam idé. Det tror jag är framgångsrikt. På en del kommunala skolor spretar och lärarna får göra lite som de vill.

Mina funderingar kring detta?

Varför ska det vara motsättning mellan kommunala skolor och friskolor? Varför inte enas om att båda behövs? Motsättningen borde finnas mellan bra skolor och dåliga skolor. De är dåliga skolor som segregerar, inte friskolor. Det är dåliga skolor som ska bort, oavsett vem som driver dem.

Jag tycker att man borde man uppmuntra tillkomsten av nya friskolor. Marknaden är inte mättad, som vissa hävdar. Människor med goda idéer om en bättre skola måste få chansen. Det är inte så att en ny friskola "tar" elever från en befintlig kommunal skola. Eleverna tillhör ju ingen, de gör egna val utifrån vad de tycker passar dem bäst. Sanningen är att eleverna inte hade sökt till friskolorna om den närmaste kommunala skolan fungerat tillräckligt bra.

Varför skulle inte kommunala skolor kunna attrahera elever på samma sätt som friskolor? Fast det kan de ju, om de får. Det finns många exempel på att de gör det. Men synsättet är inte alltid att man ska göra så på kommunala skolor. Där finns ofta en Jantelag som säger att alla skolor ska vara lika och att ingen får sticka ut eller marknadsföra sig. Den inställningen har jag tyvärr mött i många kommuner jag besökt. Bort med det och fram för de kommunala skolornas självständighet. Här finns en nyckel till framgång.

Ja ja, friskolorna plockar ju russinen ur kakan, säger friskolemotståndarna.

Lars Bjurström skriver att friskolorna har segregationen som idé. Ursäkta, men det är ju urlöjligt. Slut på argument? Därför Lars Ohly sätter sina barn i friskolor, då...? Jag tror inte att det finns någon som vill ha en segregerad skola. Alla vill ha en bra skola för sina barn. Om den närmaste (kommunala) inte passar, så väljer man en annan. Det finns ju inget självändamål att välja en skola längre bort. Bjurströms påstående nedvärderar alla föräldrar, tror inte att de själva kan avgöra vad som är bäst för deras barn.

Svensson skriver att de kommunala skolorna "fråntagits" de duktiga eleverna. Han avslöjar sitt uppifrånperspektiv med det påstående. Eleverna är faktiskt subjekt som gör egna självständiga val, inte objekt som kan flyttas fram och tillbaka hur som helst.

DN, Aftonbladet, GP,

Andra bloggare: Helen Törnqvist, Helena von Schantz, Lars Björndahl, Maria Haglund, Kent Persson, Christermagister, Vänsterdebatt, Hjärnsmide, Michaelas, Peter Karlberg, Tysta tankar, Morrica,

Skärpning, friskolor!

För något år sedan ändrade vi reglerna så att nya friskolor ska få besök av Skolinspektionen redan första året. Nu har Skolinspektionen granskat de som startade förra läsåret. Rapporten kom idag.

Det är bra att Skolinspektionen är ute tidigt och har muskler att ingripa. Precis så här ska det gå till! Och precis det här vi ville! Att utbilda våra barn och ungdomar är ett viktigt upprag och det ska endast lämnas åt dem som är seriösa och kompetenta. Därför behövs en inspektion redan första året en skola startat.

De rödgröna gjorde inget på det här området under sina 12 år. Brister i skolan, oavsett om det var en friskola eller en kommunal skola, kunde bestå i åratal utan att något hände. Nu har vi vässat till det. Och idag läggs dessutom vår proposition om nya skollagen (1 348 sidor!) på riksdagens bord. Där finns förslag till skarpa sanktioner mot skolor med omfattande brister. Trist, men behövligt. Likaväl som vi behöver en bilbesiktning med sanktioner mot dåliga bilar.

Det är inte okej att var fjärde nystartad skola har brister, även om de inte är så allvarliga. Skärpning, friskolor! Regelverket är till för att garantera kvaliteten för eleverna och det ska följas.

En snabbläsning av rapporten visar att det främst är brister i lärarbehörigheten som lyfts upp. Små gymnasieskolor med yrkesutbildning verkar vara överrepresenterade. En skola har fått tillståndet återkallat. Här undrar man onekligen hur den kunnat slinka igenom prövningen och få tillstånd.

Det är bra att det här uppdagas och att brister rättas till omedelbart. Ingen ska lockas att starta friskola och tro att man kan tälja guld genom att tumma på kvaliteten. Endast seriösa aktörer göre sig besvär i skolan, de andra ska bort. Här känner jag ingen som helst pardon. Vi som värnar om valfriheten och friskolor kan aldrig försvara dåliga skolor, därför är den här inspektionen så angelägen.

SvD, DN, DN, SR, GP

Touché, Jämtin!

Socialdemokraterna har väldigt svårt för friskolor. De går liksom inte ihop. Som eld och vatten.

Häromdagen försökte s-ledaren i Stockholm, Carin Jämtin, gjuta olja på vågorna (DN). Från att tidigare ha krävt vinstförbud för friskolor försöker hon nu vara positiv. Och det är en utmärkt intention, men hon lyckas inte särskilt bra. Det finns förtäckta hot och en allmän misstänksamhet i hela artikeln.

"Friskolor som diskriminerar eller skrämmer bort barn ska däremot inte kunna förvänta sig att ta del av vare sig min eller stadens samarbetsvilja", skriver hon bland annat. Självklart är det så. Jag förstår bara inte varför det står friskolor först. Gäller inte samma inställning om det är en kommunal skola? Varför skapa motsättningar och konflikter som inte finns? Det handlar bara om viljan att misstänkliggöra friskolor, inget annat.

När jag var kommunalråd i Nacka tog jag både kommunala skolor och friskolor i örat för att de inte tog emot alla elever. Inte ofta, men det hände. Det är bra att Jämtin kommit till samma slutsats som vi gjort för länge sedan. Men man måste ju också fråga sig varför en och annan skola inte tar emot sökande elever som har särskilda behov. Kan det möjligen vara för att skolan inte får extra pengar? Och hur ska man kunna ta emot en elev med omfattande stödbehov men med samma skolpeng som de som inte har samma behov? Det går liksom inte, det vore oschysst mot alla.

Gudrun Rendling, förbundsjurist på Friskolornas riksförbund, svarar klokt på detta idag (DN). Kommunerna avgör ju faktiskt själva om de ska betala extra pengar eller inte. Det hon däremot inte skriver är att vi nu ändrar detta. Från 1 januari är kommunen skyldig att betala ett tilläggsbelopp om eleven har omfattande behov av särskilt stöd. Den här ändringen röstade socialdemokraterna emot i våras i riksdagen. Touché, Jämtin!

Sanningen är också att det var den socialdemokratiska regeringen som, direkt efter valet 1994, tog bort skyldigheten för kommunen att betala tilläggsbidrag för elever med särskilda behov (prop 1995/96:200 och betänkande 1996/97: UbU4). Sen gjorde de inget på 10 år, utan lät det vara så. Och massor av elever förvägrades rätten att välja, därför att deras hemkommuner inte ville betala.

Jämtins track record i frågan är alltså riktigt uselt. Det går att snacka nu, men vad gjorde hon i den regering hon själv satt i? Svar: ingenting!

Jämtin efterlyser också ett gemensamt söksystem för alla skolor, kommunala och fristående. Det är enkelt för föräldrarna och fungerar utmärkt i andra kommuner. I Nacka införde vi det 2002 eller 2003 tror jag. Men om friskolorna ska vilja vara med så måste de ha förtroende för kommunen. Det sätt som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Stockholm behandlat friskolorna på inger inte direkt den respekt och förtroende som krävs.

Som man bäddar får man ligga, säger ordspråket. Och det stämmer så väl. Jämtin och hennes kompisar har bäddat dåligt och får därför sova dåligt nu. Hon har säkert läst samma opinionssiffror som jag och de visar ett överväldigande stöd för valfrihet och friskolor bland Stockholmarna. Därför försöker hon framställa sig som valfrihetsvän, men det känns inte ärligt menat när hon inte gör upp med den smutsiga historien.

Lars Hansson,

Okej med Skönhet, men inte Friskvård

Jag följer ganska noga det som skrivs om friskolor och det skrivs VÄLDIGT mycket runt om i landet. Föräldragrupper som vill rädda sin nedläggningshotade skola. Koncerner som vill starta skolor på nya orter. Gamla skolor som vill komplettera med nya program eller andra åldrar. Många socialdemokrater som är emot - vart tog deras positiva inställning vägen? Och många artiklar om överklaganden, både om att man inte får starta och om skolpengen som upplevs som orättvis.

Jag har svårt att följa en tydlig och konsekvent linje i vilka skolor som får tillstånd av Skolinspektionen och vilka som inte får det. Någon som kan hjälpa mig?

Thoréngruppen, som driver Yrkesgymnasiet, får starta energi- och handelsprogrammen i Sundsvall, men inte el-, omvårdnads- och industriprogrammen. Då hotas de kommunala skolorna (Sundsvalls tidning). Men eleverna som väljer energiprogrammet måste ju komma någonstans ifrån. Skulle inte kommunens el-program kunna tänkas vara ett sannolikt alternativ, om Yrkesgymnasiets energiprogram inte fanns? Det känns som ett väldigt snävt och fyrkantigt perspektiv.

Likadant är det i Borlänge. Där får John Bauergymnasiet starta frisörprogrammet, men inte datautbildning och entreprenörsprogram (DalaDemokraten). Är inte frisörutbildningen mycket smalare? Och är inte behovet av datakunniga ungdomar större? För att inte tala om behovet av fler entreprenörer?

Ännu märkligare är det i Malmö. Plusgymnasiet får starta utbildningen Stylist - Skönhet och hälsa, men inte Spa - Friskvård och hälsa (Skånska Dagbladet). Man kan ju tycka att det är snarlika utbildningar som konkurrerar om precis samma kategori elever, men så resonerar inte Skolinspektionen. Den ena får ja men den andra nej. Skönhet är ok, men inte friskvård.

I Helsingborg får Drottning Blankas gymnasium dock starta både spa- och fitnessutbildningar, men inte designutbildningar (Skånska Dagbladet). Malmöeleverna som vill ha en friskvårdsutbildning får väl åka till Helsingborg i stället och desigintresserade helsingborgare får åka motsatt väg.

Fridaskolan får inte starta i Mölnlycke utanför Göteborg därför att ledningsorganisationen är otydlig (GP). Trots att det är samma ledningsorganisation som man fått tillstånd för på andra orter.

I Växjö har Internationella Engelska skolan fått tillstånd att starta i höst. De tilltänkta lokalerna är dock inte lediga, men det spelar ingen roll säger Skolinspektionen (Smålandsposten). Men för andra skolor är lokalfrågan helt avgörande för om man ska få tillstånd. Exemplevis fick Fyrklöverns Montessoriskola nej därför att lokalerna inte var ordnade (Helsingborgs Dagblad).

Granbergsdals friskola i Karlskoga har fått avslag därför att det inte säkerställt att de kommer att få ett banklån (Nya WermlandsTidningen). Det blir lite av ett Moment22 över det hela. Hur ska man kunna få lån om man inte har ett tillstånd att driva skola? Och skulle det visa sig att man inte får något lån, så kommer ju inte skolan igång och då är problemet ur världen.

Så här håller det på, skola efter skola får avslag, ofta på vad som förefaller vara godtyckliga grunder. Det känns inte rättssäkert. Men det kanske finns bra förklaringar som jag inte sett.

Att en utbildning heter samma sak (t ex el-programmet) innebär ju inte att det är samma sak. För eleverna är det väldig skillnad om det är en lärlingsutbildning eller vanlig skolförlagd utbildning. Eller som skolan har 2 000 elever eller bara 100. Men det bryr man sig inte om idag. Och man kan inte bara statiskt räkna elever på en utbildning. Intresset varierar ju över tid - byggutbildningarna har ju t ex fördubblats de senaste 10 åren medan intresset för barn- och fritidsprogrammet minskat lika mycket. Kanske kan fler ungdomar lockas till utbildningar om det finns mer att välja på? Det kan ju finnas kvalitetsskäl till att eleverna väljer bort en utbildning, att de helt enkelt inte tycker att den håller måttet.

Det är dags att se över hela regelsystemet nu, det håller inte längre. Om regelverket ger utrymme för sådana här konstiga och motstridiga beslut så måste man ändra.

Som jag ser det syftar tillståndsgivningen till att garantera att kvaliteten i undervisningen är bra, att verksamheten är stabil och att ägarna har förutsättningar (ekonomiskt, pedagogiskt och juridiskt) att driva skolan. Resten måste vara upp till eleverna att avgöra.

PS - fotot tog jag i Japan när utbildningsutskottet var där 2008. Det är Hollywood University, ett "Skönhetsuniversitet".