I´m back. Efter en intensiv valrörelse har jag tagit paus från bloggande och annat. Fjällvandring några dagar för att rensa hjärnan - underbart även om det var lite väl mycket snö. Städa igenom riksdagsrummet, först var budskapet att alla skulle flytta runt men jag fick sitta kvar.
Idag är det högtidligt öppnande, därefter åter till vardagen. En nystart skulle man kunna säga och det känns skönt att få börja igen.
Valresultatet var så klart en stor glädje för oss moderater och för Alliansen. Även om de andra partierna backade så ökade stödet för Alliansregeringen och de rödgröna backade. Moderaterna har fördubblats på 8 år, vi nådde vårt bästa resultat sen den allmänna rösträtten infördes. Jag blev omvald - stort tack för det! Smolket är att vi inte fick egen majoritet. Men enda gången vi inte får igenom vår politik är om socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet gör gemensam sak med sverigedemokraterna. Vi får se hur ofta det blir.
Skolpolitiken känner jag mig trygg med. Vi i Alliansen är enade och har ett genomarbetat program. De rödgröna är splittrade. Vad sverigedemokraterna vill med skolan, mer än att modersmålsundervisningen ska tas bort och det bara ska vara svensk historia och kultur som det undervisas i, är det väl ingen som vet.
Den första frågan vi tar ställning till är när betyg ska ges och jag är övertygad om att vi vinner där. Det intressanta under kommande år tror jag blir hur länge de rödgröna håller ihop. Eftersom de har så olika syn så har deras gemensamma förslag i skolpolitiken mest varit pliktskyldigt och inte av övertygelse. Orkar och vill de fortsätta ge sken av att vara sams? De har haft väldigt få helt gemensamma reservationer under de gångna fyra åren. Hur ska de göra med friskolor, ordningsregler och gymnasiet framöver?
Min prognos är att de kommer att lägga varsina parti- och kommittémotioner om skolan i höst. Möjligen blir olika delar synkroniserade mellan de tre, men likväl olika motioner där de gemensamma delarna blir delar i olika helheter.
En spännande höst väntar.
Visar inlägg med etikett skolpolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skolpolitik. Visa alla inlägg
05 oktober, 2010
15 september, 2010
Peter Eriksson okunnig om den rödgröna politiken
Ikväll är det de rödgröna partiledarnas tur att frågas ut i TV4 och redan efter 3 minuter känner jag ett behov av att reagera.
De börjar prata om skolan. Bra. Men varför är utfrågarna så otroligt dåligt pålästa?
Sahlin&Co hävdar att Björklunds skola stänger dörrar och "tar bort chanser" när man inte kan läsa upp på komvux längre. Det är ett ständigt mantra, låter nästan som att komvux lagts ned. Men en lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen, enligt Skolverket, är att antalet personer som studerar på komvux nu ökar för första gången på 2000-talet. Komvux är viktigt och behövs. Vi hindrar ingen att få nya kunskaper, utan lagfäster t o m rätten att läsa på komvux.
Nästa fråga är gymnasiet, som de gled över för snabbt. Utfrågaren undrade varför det var så viktigt med behörighet till högskolan för alla gymnasister och inte ha mer utrymme för yrkeskurser. Peter Eriksson sa att så var det inte alls. För honom är det inte viktigt att alla får behörighet till högskolan. Och därmed lät utfrågarna det vara.
Men det är ju just här som en av de största skiljelinjerna mellan Alliansen och de rödgröna finns i skolpolitiken. De hävdar med kraft att alla gymnasieprogram ska leda till behörighet till högskolan. Så här står det i den rödgröna regeringsplattformen, s 10: "Gymnasieskolan ska ge alla högskolebehörighet."
Så är gymnasiet utformat idag och det har lett till massavhop, 25% slutför inte gymnasiet. Det leder i sin tur till hög arbetslöshet, eftersom outbildade och felutbildade har svårt att få jobb. Det ändrar vi nästa höst, då vi får lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning som är anpassad till branschernas krav.
Ärligt talat, Peter Eriksson svamlar hejdlöst. Skrämmande. Jag får rysningar, känns inte kompetent alls. Jag vet ju mer om miljöpartiets skolpolitik än deras eget språkrör. Och varför fortsätter inte utfrågarna på detta spår utan droppar frågan?
De börjar prata om skolan. Bra. Men varför är utfrågarna så otroligt dåligt pålästa?
Sahlin&Co hävdar att Björklunds skola stänger dörrar och "tar bort chanser" när man inte kan läsa upp på komvux längre. Det är ett ständigt mantra, låter nästan som att komvux lagts ned. Men en lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen, enligt Skolverket, är att antalet personer som studerar på komvux nu ökar för första gången på 2000-talet. Komvux är viktigt och behövs. Vi hindrar ingen att få nya kunskaper, utan lagfäster t o m rätten att läsa på komvux.
Nästa fråga är gymnasiet, som de gled över för snabbt. Utfrågaren undrade varför det var så viktigt med behörighet till högskolan för alla gymnasister och inte ha mer utrymme för yrkeskurser. Peter Eriksson sa att så var det inte alls. För honom är det inte viktigt att alla får behörighet till högskolan. Och därmed lät utfrågarna det vara.
Men det är ju just här som en av de största skiljelinjerna mellan Alliansen och de rödgröna finns i skolpolitiken. De hävdar med kraft att alla gymnasieprogram ska leda till behörighet till högskolan. Så här står det i den rödgröna regeringsplattformen, s 10: "Gymnasieskolan ska ge alla högskolebehörighet."
Så är gymnasiet utformat idag och det har lett till massavhop, 25% slutför inte gymnasiet. Det leder i sin tur till hög arbetslöshet, eftersom outbildade och felutbildade har svårt att få jobb. Det ändrar vi nästa höst, då vi får lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning som är anpassad till branschernas krav.
Ärligt talat, Peter Eriksson svamlar hejdlöst. Skrämmande. Jag får rysningar, känns inte kompetent alls. Jag vet ju mer om miljöpartiets skolpolitik än deras eget språkrör. Och varför fortsätter inte utfrågarna på detta spår utan droppar frågan?
14 september, 2010
Rödgrön utbildningsminister?
Alla opinionsmätningar pekar tydligt på att Alliansen får fortsatt förtroende. Bra! Men det är ju ändå lite roligt att spekulera i hur det skulle se ut med de rödgröna vid makten. Inte för att det skulle hända, men ändå...
Vem skulle Mona Sahlin utse till utbildningsminister?
Ylva Johansson lanseras friskt. Hon verkar ha livliga anhängare i lärarfacken. Men kommer de inte ihåg hennes tid som skolminister på 90-talet? Det gör jag. Då hände ingenting som förbättrade skolväsendet. Tvärtom, det var då som raset tog fart. Hon lovade och pratade, men levererade aldrig något. Jo, två saker. Hon rev snabbt upp betygssystemet och försämrade för friskolorna, tog bl a bort kravet att elever med särskilda behov skulle få extra pengar med sig om de valde friskola.
Sen var det mest en massa prat om Kunskspslyftet. Det hade kunnat vara en stor satsning på att höja kompetensen hos människor, men alltför ofta handlade det om att dölja arbetslösheten. Jag minns hur förnedrande många tyckte det var att bygga ställningar med sugrör, att gå en datorkurs där deltagarna kunde mer än läraren etc. Visst fanns det bra utbildningar också, men fokus var på kvantitet och inte kvalitet.
Johansson skrev på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas". Sanktioner mot kvalitetsbrister och otillräckliga resultat skulle införas. Det var precis det vi moderater krävt, det hade varit ett verkningsfullt instrument mot dåliga skolor. Men så blev det aldrig. Hon genomförde det inte och ingen av hennes efterträdare heller. I stället fortsatte kvaliteten att sjunka.
Jag hoppas verkligen att ingen vill ha tillbaka henne som skolminister.
Övriga socialdemokrater då?
Marie Granlund verkar avpolletterad. Hon är mest emot, svårt att se hennes visioner och vad hon egentligen är för. Inte så mycket nytänkande där heller, det skulle socialdemokraterna behöva.
Den som vill ha nytänkande tittar på Robert Noord, oppositionsråd i Haninge. Under förra mandatperioden tog han initiativ till att börja mäta elevernas kunskapsutveckling från början och gjorde då upp med de låga förväntningar på elever i förorterna som florerade. Gott så, men det var en linje som moderaterna lanserat redan tidigare och man blivit överens om. Men han är helt isolerad inom socialdemokratin. Drömmen om Robert Noord är mer drömmen om en borgerlig skolpolitik men med rödgrön regering. Den ekvationen går aldrig ihop.
Troligare är det kanske att något av de andra rödgröna partierna får ansvaret för skolan. Jag ser tre skäl till att det vore rätt sannolikt. Socialdemokraterna prioriterar inte skolan särskilt mycket, de har inga starka, profilerade och kunniga företrädare och har inte lyckats förnya sin skolpolitik utan är djupt internt splittrade.
Lars Ohly vore en högst tänkbar rödgrön utbildningsminister. När jag för fram det så häpnar många. Men varför inte? Den som röstar på socialdemokraterna röstar också på Lars Ohly i regeringen och någon tung post måste han ju få. Finansminister eller utrikesminster tror jag inte på, de verkar dessutom vikta åt andra och då finns ju det tunga utbildningsdepartementet kvar. En av hans viktigaste frågor i den här valrörelsen har ju varit att ge sig på valfriheten och friskolorna. Det vore en vänstersväng som heter duga, en uppgörelse med allt som nu pågår i skolan. Läxförbud, bort med betygen, avveckla valfriheten och ös skattepengar över allt.
Eller Rossana Dinamarca, vänsterpartisten i utbildningsutskottet. Arg och röd.
Blir det miljöpartiet som får ansvar för skolfrågorna ligger nog Peter Eriksson nära till hands. Hans meriter från Kalix förskräcker dock. Under hans tid som kommunalråd i början av 2000-talet sjönk elevernas resultat kraftigt och SALSA-värdena var sämst i landet. Inget upplyftande, men kanske inte heller så förvånande att kunskapsresultaten sjunker under mp-styre eftersom de prioriterar annat i skolan i stället.
Nej, det känns väl säkrare att fortsätta med Alliansens skolpolitik en mandatperiod till.
Vem skulle Mona Sahlin utse till utbildningsminister?
Ylva Johansson lanseras friskt. Hon verkar ha livliga anhängare i lärarfacken. Men kommer de inte ihåg hennes tid som skolminister på 90-talet? Det gör jag. Då hände ingenting som förbättrade skolväsendet. Tvärtom, det var då som raset tog fart. Hon lovade och pratade, men levererade aldrig något. Jo, två saker. Hon rev snabbt upp betygssystemet och försämrade för friskolorna, tog bl a bort kravet att elever med särskilda behov skulle få extra pengar med sig om de valde friskola.
Sen var det mest en massa prat om Kunskspslyftet. Det hade kunnat vara en stor satsning på att höja kompetensen hos människor, men alltför ofta handlade det om att dölja arbetslösheten. Jag minns hur förnedrande många tyckte det var att bygga ställningar med sugrör, att gå en datorkurs där deltagarna kunde mer än läraren etc. Visst fanns det bra utbildningar också, men fokus var på kvantitet och inte kvalitet.
Johansson skrev på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas". Sanktioner mot kvalitetsbrister och otillräckliga resultat skulle införas. Det var precis det vi moderater krävt, det hade varit ett verkningsfullt instrument mot dåliga skolor. Men så blev det aldrig. Hon genomförde det inte och ingen av hennes efterträdare heller. I stället fortsatte kvaliteten att sjunka.
Jag hoppas verkligen att ingen vill ha tillbaka henne som skolminister.
Övriga socialdemokrater då?
Marie Granlund verkar avpolletterad. Hon är mest emot, svårt att se hennes visioner och vad hon egentligen är för. Inte så mycket nytänkande där heller, det skulle socialdemokraterna behöva.
Den som vill ha nytänkande tittar på Robert Noord, oppositionsråd i Haninge. Under förra mandatperioden tog han initiativ till att börja mäta elevernas kunskapsutveckling från början och gjorde då upp med de låga förväntningar på elever i förorterna som florerade. Gott så, men det var en linje som moderaterna lanserat redan tidigare och man blivit överens om. Men han är helt isolerad inom socialdemokratin. Drömmen om Robert Noord är mer drömmen om en borgerlig skolpolitik men med rödgrön regering. Den ekvationen går aldrig ihop.
Troligare är det kanske att något av de andra rödgröna partierna får ansvaret för skolan. Jag ser tre skäl till att det vore rätt sannolikt. Socialdemokraterna prioriterar inte skolan särskilt mycket, de har inga starka, profilerade och kunniga företrädare och har inte lyckats förnya sin skolpolitik utan är djupt internt splittrade.
Lars Ohly vore en högst tänkbar rödgrön utbildningsminister. När jag för fram det så häpnar många. Men varför inte? Den som röstar på socialdemokraterna röstar också på Lars Ohly i regeringen och någon tung post måste han ju få. Finansminister eller utrikesminster tror jag inte på, de verkar dessutom vikta åt andra och då finns ju det tunga utbildningsdepartementet kvar. En av hans viktigaste frågor i den här valrörelsen har ju varit att ge sig på valfriheten och friskolorna. Det vore en vänstersväng som heter duga, en uppgörelse med allt som nu pågår i skolan. Läxförbud, bort med betygen, avveckla valfriheten och ös skattepengar över allt.
Eller Rossana Dinamarca, vänsterpartisten i utbildningsutskottet. Arg och röd.
Blir det miljöpartiet som får ansvar för skolfrågorna ligger nog Peter Eriksson nära till hands. Hans meriter från Kalix förskräcker dock. Under hans tid som kommunalråd i början av 2000-talet sjönk elevernas resultat kraftigt och SALSA-värdena var sämst i landet. Inget upplyftande, men kanske inte heller så förvånande att kunskapsresultaten sjunker under mp-styre eftersom de prioriterar annat i skolan i stället.
Nej, det känns väl säkrare att fortsätta med Alliansens skolpolitik en mandatperiod till.
13 september, 2010
Skoldebatt på Centralen
Miljöpartiets Mats Pertoft bjöd in mig till en skolpolitisk debatt på Centralen i lördags. Trevligt initiativ och trevlig debatt. Tack för det!
M och Mp står inte så långt ifrån varandra i olika skolpolitiska frågor, t ex i synen på valfrihet och skolors självständighet. Mitt problem, eller snarare miljöpartiets problem, är att de sitter i knät på Lars Ohly. De rödgröna lockar liksom fram det sämsta hos varandra.
S har försökt anpassa sin skolpolitik till oss och vill ha tydligare kunskapsfokus och mer ordning. Men de tvingas till reträtt av V och Mp, t ex när det gäller betygen och tryggheten. Betyg ska inte ges förrän i 7:an, trots att S tidigare accepterade vårt förslag om betyg i 6:an. Och V och Mp vill förbjuda kvarsittning, skolk i betygen, drogtester och flyttning av mobbare. Var ska det sluta?
Mp har vi däremot gjort upp med historiskt när det gäller valfrihet och friskolor, men de tvingas nog till reträtt nu av S och V. Varför är de annars så tysta? De kan ju inte driva sin egen linje, utan måste ha med Lars Ohly. Jag skulle tro att Mp också innerst inne välkomnar våra förändringar i gymnasiet, som innebär att praktiska ämnen graderas upp, att det inte bara är akademiska kunskaper som ska räknas. Det borde vara något som tilltalar miljöpartister. Men de tvingas ge efter för V och S även här, gymnasiet ska göras ännu mer teoretiskt för alla.
Vare sig jag eller åhörarna fick några klara svar av Mats Pertoft tyvärr. Men det är ju också klargörande på sitt sätt.
M och Mp står inte så långt ifrån varandra i olika skolpolitiska frågor, t ex i synen på valfrihet och skolors självständighet. Mitt problem, eller snarare miljöpartiets problem, är att de sitter i knät på Lars Ohly. De rödgröna lockar liksom fram det sämsta hos varandra.
S har försökt anpassa sin skolpolitik till oss och vill ha tydligare kunskapsfokus och mer ordning. Men de tvingas till reträtt av V och Mp, t ex när det gäller betygen och tryggheten. Betyg ska inte ges förrän i 7:an, trots att S tidigare accepterade vårt förslag om betyg i 6:an. Och V och Mp vill förbjuda kvarsittning, skolk i betygen, drogtester och flyttning av mobbare. Var ska det sluta?
Mp har vi däremot gjort upp med historiskt när det gäller valfrihet och friskolor, men de tvingas nog till reträtt nu av S och V. Varför är de annars så tysta? De kan ju inte driva sin egen linje, utan måste ha med Lars Ohly. Jag skulle tro att Mp också innerst inne välkomnar våra förändringar i gymnasiet, som innebär att praktiska ämnen graderas upp, att det inte bara är akademiska kunskaper som ska räknas. Det borde vara något som tilltalar miljöpartister. Men de tvingas ge efter för V och S även här, gymnasiet ska göras ännu mer teoretiskt för alla.
Vare sig jag eller åhörarna fick några klara svar av Mats Pertoft tyvärr. Men det är ju också klargörande på sitt sätt.
06 september, 2010
Alliansen vinner skolfrågan
Äntligen en partiledardebatt i TV om skolan. Viktig framtidsfråga, bra att den lyfts till absolut högsta politiska nivå.
Fredrik Reinfeldt påminde på ett bra sätt om hur skolan såg ut förr, när han och jag gick där på 70- och 80-talet. Han satte in frågorna i sammanhang och visade engemang. Ofta är det så i debatten att de problem vi ser idag verkar har uppstått nyligen. Men i den skola jag gick sopades också problem under mattan och det var ständiga diskussioner om att man enklare fick bättre betyg på vissa skolor. Skolan var inte särskilt likvärdig, men däremot väldigt likadan överallt. Nu åtgärdar vi det.
Lars Ohly påstår att vi tagit bort elevinflytandet i skolan. My God, vad får han allt ifrån? Men jag och en (fd?) kommunist har ju olika demokratisyn, förstås. Elevdemokratin finns verkligen kvar, den är självklar och viktig.
Mona Sahlin mumlade lite tyst att Maria Wetterstrand får bestämma om det ska finnas kvarsittning och det vill hon inte ha. Fast det tyckte S när vi röstade om skollagen i juni. Det blev en eftergift för Mp...
Betygsdebatten var inte så klargörande. Varför pressades inte de rödgröna om hur deras betygssystem ska se ut? Wetterstrand sa att "om" man ska ha graderade betyg... Ska man det, då? Hur ska deras betygssystem se ut?
Det var bättre diskussion om valfrihet och friskolor, här hettade det till. Segregation är ett allvarligt problem, men man bryter den inte genom att ta bort valfriheten, sa Reinfeldt. Här syns en stor skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. Ohly tycker att "valfrihetens pris är för högt". Slutsatsen måste ju vara att han vill ha en starkt centralistisk och planekonomisk modell utan valfrihet även om han inte erkände att det är konsekvensen.
Synd att gymnasiet inte kom upp mer än bara i förbifarten i början. Det är stora avhopp och många misslyckanden, det hade förtjänat att diskuteras mer. Långt in i vänsterleden finns en uppslutning kring den förändring vi vill genomföra.
Mitt bestående intryck var att Wetterstrand var talande tyst under valfrihetsdiskussionen. Hon protesterade inte alls mot Ohlys linje. Slutsatsen är att Mp vunnit dragkampen om att ta bort ordningsregler i skolan och förlorat om friskolor. Där har V vunnit i stället. Det har utlovat gemensamma besked, men inget kommer. Vad är det de ska göra som de inte vågar berätta för svenska folket?
Expressen, Expr2, Aftonbladet, SvD, DN, GP, Ab2, Expr3,
Fredrik Reinfeldt påminde på ett bra sätt om hur skolan såg ut förr, när han och jag gick där på 70- och 80-talet. Han satte in frågorna i sammanhang och visade engemang. Ofta är det så i debatten att de problem vi ser idag verkar har uppstått nyligen. Men i den skola jag gick sopades också problem under mattan och det var ständiga diskussioner om att man enklare fick bättre betyg på vissa skolor. Skolan var inte särskilt likvärdig, men däremot väldigt likadan överallt. Nu åtgärdar vi det.
Lars Ohly påstår att vi tagit bort elevinflytandet i skolan. My God, vad får han allt ifrån? Men jag och en (fd?) kommunist har ju olika demokratisyn, förstås. Elevdemokratin finns verkligen kvar, den är självklar och viktig.
Mona Sahlin mumlade lite tyst att Maria Wetterstrand får bestämma om det ska finnas kvarsittning och det vill hon inte ha. Fast det tyckte S när vi röstade om skollagen i juni. Det blev en eftergift för Mp...
Betygsdebatten var inte så klargörande. Varför pressades inte de rödgröna om hur deras betygssystem ska se ut? Wetterstrand sa att "om" man ska ha graderade betyg... Ska man det, då? Hur ska deras betygssystem se ut?
Det var bättre diskussion om valfrihet och friskolor, här hettade det till. Segregation är ett allvarligt problem, men man bryter den inte genom att ta bort valfriheten, sa Reinfeldt. Här syns en stor skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. Ohly tycker att "valfrihetens pris är för högt". Slutsatsen måste ju vara att han vill ha en starkt centralistisk och planekonomisk modell utan valfrihet även om han inte erkände att det är konsekvensen.
Synd att gymnasiet inte kom upp mer än bara i förbifarten i början. Det är stora avhopp och många misslyckanden, det hade förtjänat att diskuteras mer. Långt in i vänsterleden finns en uppslutning kring den förändring vi vill genomföra.
Mitt bestående intryck var att Wetterstrand var talande tyst under valfrihetsdiskussionen. Hon protesterade inte alls mot Ohlys linje. Slutsatsen är att Mp vunnit dragkampen om att ta bort ordningsregler i skolan och förlorat om friskolor. Där har V vunnit i stället. Det har utlovat gemensamma besked, men inget kommer. Vad är det de ska göra som de inte vågar berätta för svenska folket?
Expressen, Expr2, Aftonbladet, SvD, DN, GP, Ab2, Expr3,
01 september, 2010
Lägst lärartäthet i rödgröna kommuner
Ett viktigt moment i ett val är att ställa de styrande till ansvar för vad de gjort eller inte gjort.
Vi har gjort en sammanställning av utvecklingen inom skolan under den senaste mandatperioden, ett slags bokslut av hur resultat, ekonomi, lärartäthet etc förändrats i kommunerna i Stockholms län. Moderaterna är med och styr i 20 av kommunerna, socialdemokraterna i 6.
Skillnaderna är större än jag trodde och klyftan ökar. De blå kommunerna stiger, de röda sjunker eller står och still och stampar som bäst.
Resultatmässigt, det som är allra viktigast, är skillnaderna som störst. I 19 av 20 M-kommuner når fler målen i alla ämnen, men bara i 2 av 6. I den återstående M-ledda kommunen (Upplands Väsby) beror skillnaden på att tre skolor knoppats av, så underlaget är inte längre detsamma. I genomsnitt når 81% av eleverna målen i alla ämnen i de moderatledda kommunerna, men bara 69% i de socialdemokratiskt styrda.
Genomsnittsbetyget i M-kommunerna har ökat från 213 till 221. S-kommunerna har rört sig från 201 till 202. Ingen av S-kommunerna når ens upp till riksgenomsnittet. Tar man hänsyn till social bakgrund så vinner M-kommunerna också, de sk Salsavärdena är betydligt högre.
Skolverksstatistiken visar också att den lägsta lärartätheten finns i S-kommunerna. Det förvånade, för retoriken säger ju något annat. Utgångsläget före valet var lika stor lärartäthet, 7,4 lärare/100 elever. I S-kommunerna har lärartätheten sjunkit till 7,0 men bara till 7,3 i de moderatledda. De rödgröna har långt från retorik och löften till konkret handling. De har ju haft chansen att öka lärartätheten, med gjort motsatsen. Hur trovärdiga är då de nya vallöftena?
När det gäller resurser, då? Vi satsar ungefär lika mycket på skolan, 83 000 kr/elev. Men det skiljer hur pengarna används. M-kommunerna satsar 1 400 kr mer på undervisningen för varje elev, och det är ju undervisningen som är skolans kärnuppgift. Man skulle kunna säga att man får mer värde för pengarna med moderat ledning.
Jag hoppas att väljarna i Sundbyberg frågar sig varför de styrande socialdemokraterna har genomfört den största neddragningen på lärare i hela länet? I Nynäshamn kan de fråga varför socialdemokraterna satsar minst på undervisning i hela länet. I Sigtuna blir den givna frågan varför allt färre elever klarar alla ämnen, när socialdemokraterna lovade motsatsen?
Haninge, Huddinge, Järfälla, Solna och Stockholm är exempel på kommuner där utvecklingen går åt rätt håll sedan moderaterna fick förtroende att leda kommunen i senaste valet. Varför kan inte Sundbyberg?
Eleverna är värda moderat skolpolitik. De rödgröna har försökt, men misslyckats. Nu är det dags att släppa fram andra krafter som kan förbättra skolan. Eleverna i Södertälje och Nynäshamn måste få samma chans att lyckas som eleverna i Nacka och Solna. Det handlar om fler lektioner, bonus till bra skolor i utanförskapsområden, modernisera skolan och kompetensutveckla lärarna.
Vi har gjort en sammanställning av utvecklingen inom skolan under den senaste mandatperioden, ett slags bokslut av hur resultat, ekonomi, lärartäthet etc förändrats i kommunerna i Stockholms län. Moderaterna är med och styr i 20 av kommunerna, socialdemokraterna i 6.
Skillnaderna är större än jag trodde och klyftan ökar. De blå kommunerna stiger, de röda sjunker eller står och still och stampar som bäst.
Resultatmässigt, det som är allra viktigast, är skillnaderna som störst. I 19 av 20 M-kommuner når fler målen i alla ämnen, men bara i 2 av 6. I den återstående M-ledda kommunen (Upplands Väsby) beror skillnaden på att tre skolor knoppats av, så underlaget är inte längre detsamma. I genomsnitt når 81% av eleverna målen i alla ämnen i de moderatledda kommunerna, men bara 69% i de socialdemokratiskt styrda.
Genomsnittsbetyget i M-kommunerna har ökat från 213 till 221. S-kommunerna har rört sig från 201 till 202. Ingen av S-kommunerna når ens upp till riksgenomsnittet. Tar man hänsyn till social bakgrund så vinner M-kommunerna också, de sk Salsavärdena är betydligt högre.
Skolverksstatistiken visar också att den lägsta lärartätheten finns i S-kommunerna. Det förvånade, för retoriken säger ju något annat. Utgångsläget före valet var lika stor lärartäthet, 7,4 lärare/100 elever. I S-kommunerna har lärartätheten sjunkit till 7,0 men bara till 7,3 i de moderatledda. De rödgröna har långt från retorik och löften till konkret handling. De har ju haft chansen att öka lärartätheten, med gjort motsatsen. Hur trovärdiga är då de nya vallöftena?
När det gäller resurser, då? Vi satsar ungefär lika mycket på skolan, 83 000 kr/elev. Men det skiljer hur pengarna används. M-kommunerna satsar 1 400 kr mer på undervisningen för varje elev, och det är ju undervisningen som är skolans kärnuppgift. Man skulle kunna säga att man får mer värde för pengarna med moderat ledning.
Jag hoppas att väljarna i Sundbyberg frågar sig varför de styrande socialdemokraterna har genomfört den största neddragningen på lärare i hela länet? I Nynäshamn kan de fråga varför socialdemokraterna satsar minst på undervisning i hela länet. I Sigtuna blir den givna frågan varför allt färre elever klarar alla ämnen, när socialdemokraterna lovade motsatsen?
Haninge, Huddinge, Järfälla, Solna och Stockholm är exempel på kommuner där utvecklingen går åt rätt håll sedan moderaterna fick förtroende att leda kommunen i senaste valet. Varför kan inte Sundbyberg?
Eleverna är värda moderat skolpolitik. De rödgröna har försökt, men misslyckats. Nu är det dags att släppa fram andra krafter som kan förbättra skolan. Eleverna i Södertälje och Nynäshamn måste få samma chans att lyckas som eleverna i Nacka och Solna. Det handlar om fler lektioner, bonus till bra skolor i utanförskapsområden, modernisera skolan och kompetensutveckla lärarna.
31 augusti, 2010
Tunn soppa från de rödgröna
Dagen före vallokalerna öppnar kom den äntligen, de rödgrönas valplattform. Vad besviken jag blev. Kan de inte bättre än så? Den rödgröna röran har blivit en tunn soppa.
Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?
Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.
"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?
"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.
Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?
Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.
Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.
De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.
Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.
SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,
Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?
Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.
"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?
"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.
Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?
Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.
Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.
De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.
Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.
SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,
26 augusti, 2010
Manifestet känns bra
Nu har Alliansen presenterat sitt valmanifest. Det är späckat av insatser för fler jobb, mer frihet och bättre utbildning och vård. Förslagen om nya jobb, lärlingsutbildning, fler lektioner etc har redan presenterats, så det är inget nytt.
Nytt är däremot kontexten och att de gemensamma värderingarna kommer fram, det är inte bara konkreta förslag. Nu ser man helheten. Jag tycker att hela dokumentet andas framtidstro och humanism. Människor ska ges utrymme att växa och klyftor ska bort. Det blir fler jobb och fler skattebetalare i stället för högre skatter.
Känns väldigt bra. Tryggt, ansvarstagande och inga överbud eller löften om allt till alla. Det är seriöst helt enkelt.
Återstår att se vad de rödgröna lanserar. Mer bidrag och höjda skatter är väl stalltips?! Kommer de att presentera någon gemensam politik på viktiga områden, t ex på utbildningsområdet eller för rättsväsendet?
De rödgrönas kommentarer känns prefabricerade, tillkomna innan de läst valmanifestet. Helt tagna ur luften. "Mycket skattesänkning, lite välfärd" menar Östros. Hur är det då? 9,8 miljarder för att förstärka välfärden (varav skolan och kommunerna får mest) och 3 miljarder för att sänka skatterna (för pensionärer) nästa år. För mig är 9,8 miljarder mycket mer än 3. Men Östros är ju inte så bra på ekonomi...
Expressen, Expr2, SvD, DN, Aftonbladet, SR, SVT
Nytt är däremot kontexten och att de gemensamma värderingarna kommer fram, det är inte bara konkreta förslag. Nu ser man helheten. Jag tycker att hela dokumentet andas framtidstro och humanism. Människor ska ges utrymme att växa och klyftor ska bort. Det blir fler jobb och fler skattebetalare i stället för högre skatter.
Känns väldigt bra. Tryggt, ansvarstagande och inga överbud eller löften om allt till alla. Det är seriöst helt enkelt.
Återstår att se vad de rödgröna lanserar. Mer bidrag och höjda skatter är väl stalltips?! Kommer de att presentera någon gemensam politik på viktiga områden, t ex på utbildningsområdet eller för rättsväsendet?
De rödgrönas kommentarer känns prefabricerade, tillkomna innan de läst valmanifestet. Helt tagna ur luften. "Mycket skattesänkning, lite välfärd" menar Östros. Hur är det då? 9,8 miljarder för att förstärka välfärden (varav skolan och kommunerna får mest) och 3 miljarder för att sänka skatterna (för pensionärer) nästa år. För mig är 9,8 miljarder mycket mer än 3. Men Östros är ju inte så bra på ekonomi...
Expressen, Expr2, SvD, DN, Aftonbladet, SR, SVT
25 augusti, 2010
Alliansen storsatsar på utbildning
Idag presenterade Alliansens partiledare en stor satsning på utbildning och jobb för unga. Det hör ju ihop. Arbetslinjen fullföljs i skolan.
Här är några av förslagen:
Mot detta ska t ex ställas vänsterns förslag om en storsatsning på fritidshemmen som kostar 7,5 miljarder kronor. Där är nästan alla pengar använda. Vad är viktigast? Jobb för ungdomar, elevhälsa och fler lektioner? Eller bara satsa på fritidshemmen? Visst, det är stora grupper på fritids på en del håll och det behöver man åtgärda, men att gå till en nivå med 1 anställd per 10 barn (som är där i huvudsak efter skoldagens slut) känns väl lite väl mycket.
Och var finns de rödgrönas gemensamma alternativ i skolpolitiken? Svaren saknas faktiskt. Håller med Göran Persson, "de får skärpa sig".
GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2, DN3, SVT, SVT2, TV4,
Här är några av förslagen:
- Fler lektioner i matematik
- Läsa-skriva-räkna-satsning
- Lärarpaket
- Fjärde teknkiskt år på gymnasiet
- Bonus till skolor i utsatta områden
- Höjt studiemedel 500 kr/månad och höjt studiebidrag till komvuxstuderande
- 1000 nya platser på folkhögskolorna
- Arbetspraktik för 12 000 arbetslösa ungdomar
- Fler lärlingsplatser både för ungdomar och vuxna
- 650 miljoner kronor i satsning på elevhälsan för att stärka elevernas sociala utveckling med rätt kompetens och avlasta lärarna uppgifter så att de kan ägna sig mer åt undervisning.
- Mångmiljardsatsning till kommunerna.
Mot detta ska t ex ställas vänsterns förslag om en storsatsning på fritidshemmen som kostar 7,5 miljarder kronor. Där är nästan alla pengar använda. Vad är viktigast? Jobb för ungdomar, elevhälsa och fler lektioner? Eller bara satsa på fritidshemmen? Visst, det är stora grupper på fritids på en del håll och det behöver man åtgärda, men att gå till en nivå med 1 anställd per 10 barn (som är där i huvudsak efter skoldagens slut) känns väl lite väl mycket.
Och var finns de rödgrönas gemensamma alternativ i skolpolitiken? Svaren saknas faktiskt. Håller med Göran Persson, "de får skärpa sig".
GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2, DN3, SVT, SVT2, TV4,
23 augusti, 2010
Snälla, snälla, snälla, snälla... Svara!
Fråga 10 till de rödgröna får väl bli: när ska ni svara vad ni ska göra med skolan?I god tid före valet har de sagt, men än så länge finns endast ett knapphändigt papper som säger att det ska bli betyg i 7:an. Men resten? När får vi veta vad de tänker om gymnasiet, friskolor, ordning och reda, högskolan, mobbning, kunskapskrav och allt det andra som är viktigt för att vi ska få ett riktigt bra utbildningsväsende. Valkampanjen pågår för fullt, men svaren uteblir.
Jag får väl låna Caroline af Ugglas låt och säga: snälla, snälla, snälla, snälla, snälla... Vi är nog rätt många som vill veta. Jag tycker att alternativen ska vara tydliga. Det är en demokratisk skyldighet att före valet deklarera vad man ska göra efter.
Vi i Alliansen har en rapport på 46 sidor där vi både redovisar våra gemensamma värderingar och konkreta förslag som vi vill genomföra - språksatsning, fler lektioner, mer matte, rektorslyft, spetsutbildningar, fortsatt lärarfortbildning etc. Men vad vill de rödgröna gemensamt?
Beror tystnaden på att de inte kan ena sig? Det lutar åt det.
15 augusti, 2010
Anfall är inte bästa försvar
Socialdemokraterna presenterade igår en granskning av moderaternas (eller egentligen regeringens) skolpolitik. Den fick ingen som helst uppmärksamhet i media, så tunn och ovederhäftig är den. Följer samma spår som den sjukvårdsgranskning som Ylva Johansson presenterade förra veckan och som direkt motsades av professionen för lögner. Nu är Ylva Johansson ute i ogjort väder igen.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
14 augusti, 2010
Fråga 7: vem ska gå i den rödgröna skolan?
Fråga 7 till de rödgröna om skolan är kanske liten, men viktig för de som berörs. Den handlar om vem som ska gå skolan. Hur man ska ta in elever i skolan och förskolan.
En årskull barn och ungdomar är ungefär 100 000 stycken, give and take a bit. Det vanliga är att man väljer förskola eller dagmamma när det är dags för det, sedan väljer man låg- och mellanstadieskola, högstadieskola och sist gymnasium. Det är åtminstone 4 gånger som en familj väljer skola för varje barn.
På en del ställen finns inte så mycket att välja mellan, man har kanske bara en skola på rimligt avstånd hemifrån. Där är det ingen fråga. Men på andra håll, framför allt i storstäderna (och där bor ju hälften av alla barn och ungdomar), är valalternativen många och det finns mer och mindre populära skolor.
Frågan är i vilken ordning barnen ska tas in. Närhet? Lottning? Syskonförtur? Antagningstest? Betyg? Kötid?
Jag tycker att det är en svår fråga och har alltid försökt att driva linjen att det viktigaste måste ju vara att så många som möjligt får sina förstahandsval tillgodosedda. Populära skolor måste byggas ut och mindre populära krympa. Platsantalet får inte vara statiskt.
Nåväl, ibland behövs urval och hur ska det då gå till?
De tre rödgröna partierna vill föra in en ny paragraf i skollagen som handlar om att varje skola ska ha en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. I klartext innebär ju det att en skola i Danderyd inte bara får ha blonda etniskt svenska elever eller att en skola i Rosengård inte bara får ha invandrarbarn. Judiska skolan får sannolikt inte bara ha judiska elever, utan måste blanda upp med lite kristna och muslimer.
Den blandade sammansättningen kanske låter bra i teorin, men i praktiken? Det blir ju skolorna som väljer ut elever, inte eleverna som väljer skola längre. Valfriheten får en helt ny innebörd. Det blir inte valfrihet för den enskilde, utan för skolan. Det blir omfattande och klåfingrig centralplanering och bussning om det ska bli verklighet.
Samtidigt säger socialdemokraterna i sin skollagsmotion att närhetsprincipen ska gälla fullt ut för alla skolor, dvs även friskolor, och att kötid ska bort som urvalsprincip. Hur ska detta gå ihop med blandningsprincipen? Om man ska gå efter närhetsprincipen så ska ju barnen i Rosengård gå just där och inte i Västra hamnen där fler etniska svenskar går.
För att krångla till det ytterligare så får de mothugg av S i Stockholm, som vill att syskonförtur ska gälla. Det innebär ju att båda principerna om blandning och närhet sätts ur spel.
De tre rödgröna verkar dock rörande överens om att man inte ska få ha någon form av antagningsprov i grundskolan. Man får inte kräva att man kan spela fotboll för att börja en fotbollsklass eller någon sorts rytmisk kompetens för att börja en dansskola.
V vill lagstiftningsvägen förbjuda dagens betygsintagning till gymnasiet, i stället ska det vara närhet även där, och närhetsprincipen i förskolan ska skärpas.
För egen del har jag en ganska pragmatisk inställning. Det behöver inte se likadant ut överallt. Dagens lagstiftning fungerar ganska bra, det handlar i stället om att skolorna måste bli bättre på att möta efterfrågan. Sen kan skolorna få ha lite olika urvalsmetoder, så länge de inte diskriminerar någon. Antagningsprov är helt okej till vissa profilerade skolor tycker jag. Betygsintagnings på gymnasiet är självklart - då är det ju de egna insatserna som avgör vilken skola man ska gå i och inte föräldrarnas bostad.
Men hur tänker de rödgröna reda upp förvirringen om antagningen till skolan? Man kan ju inte ha alla principer lagstadgade samtidigt.
En årskull barn och ungdomar är ungefär 100 000 stycken, give and take a bit. Det vanliga är att man väljer förskola eller dagmamma när det är dags för det, sedan väljer man låg- och mellanstadieskola, högstadieskola och sist gymnasium. Det är åtminstone 4 gånger som en familj väljer skola för varje barn.
På en del ställen finns inte så mycket att välja mellan, man har kanske bara en skola på rimligt avstånd hemifrån. Där är det ingen fråga. Men på andra håll, framför allt i storstäderna (och där bor ju hälften av alla barn och ungdomar), är valalternativen många och det finns mer och mindre populära skolor.
Frågan är i vilken ordning barnen ska tas in. Närhet? Lottning? Syskonförtur? Antagningstest? Betyg? Kötid?
Jag tycker att det är en svår fråga och har alltid försökt att driva linjen att det viktigaste måste ju vara att så många som möjligt får sina förstahandsval tillgodosedda. Populära skolor måste byggas ut och mindre populära krympa. Platsantalet får inte vara statiskt.
Nåväl, ibland behövs urval och hur ska det då gå till?
De tre rödgröna partierna vill föra in en ny paragraf i skollagen som handlar om att varje skola ska ha en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. I klartext innebär ju det att en skola i Danderyd inte bara får ha blonda etniskt svenska elever eller att en skola i Rosengård inte bara får ha invandrarbarn. Judiska skolan får sannolikt inte bara ha judiska elever, utan måste blanda upp med lite kristna och muslimer.
Den blandade sammansättningen kanske låter bra i teorin, men i praktiken? Det blir ju skolorna som väljer ut elever, inte eleverna som väljer skola längre. Valfriheten får en helt ny innebörd. Det blir inte valfrihet för den enskilde, utan för skolan. Det blir omfattande och klåfingrig centralplanering och bussning om det ska bli verklighet.
Samtidigt säger socialdemokraterna i sin skollagsmotion att närhetsprincipen ska gälla fullt ut för alla skolor, dvs även friskolor, och att kötid ska bort som urvalsprincip. Hur ska detta gå ihop med blandningsprincipen? Om man ska gå efter närhetsprincipen så ska ju barnen i Rosengård gå just där och inte i Västra hamnen där fler etniska svenskar går.
För att krångla till det ytterligare så får de mothugg av S i Stockholm, som vill att syskonförtur ska gälla. Det innebär ju att båda principerna om blandning och närhet sätts ur spel.
De tre rödgröna verkar dock rörande överens om att man inte ska få ha någon form av antagningsprov i grundskolan. Man får inte kräva att man kan spela fotboll för att börja en fotbollsklass eller någon sorts rytmisk kompetens för att börja en dansskola.
V vill lagstiftningsvägen förbjuda dagens betygsintagning till gymnasiet, i stället ska det vara närhet även där, och närhetsprincipen i förskolan ska skärpas.
För egen del har jag en ganska pragmatisk inställning. Det behöver inte se likadant ut överallt. Dagens lagstiftning fungerar ganska bra, det handlar i stället om att skolorna måste bli bättre på att möta efterfrågan. Sen kan skolorna få ha lite olika urvalsmetoder, så länge de inte diskriminerar någon. Antagningsprov är helt okej till vissa profilerade skolor tycker jag. Betygsintagnings på gymnasiet är självklart - då är det ju de egna insatserna som avgör vilken skola man ska gå i och inte föräldrarnas bostad.
Men hur tänker de rödgröna reda upp förvirringen om antagningen till skolan? Man kan ju inte ha alla principer lagstadgade samtidigt.
13 augusti, 2010
Vart tog omprövningen vägen, Mona?
Efter valet 2006 förklarade Mona Sahlin att den socialdemokratiska skolpolitiken inte varit någon valvinnare. När hon blev partiledare krävde hon mandat för att förändra skolpolitiken.
Det har väl gått sådär, tycker jag. Eller, rättare sagt, ganska dåligt. Det var mycket tomma ord. Ok, jag ger dem cred för att de numera tycker att betyg och nationella prov behövs tidigare, men det är väldigt ljummen omsvängning. Men resten då? När det gäller valfrihet, gymnasiet och lärarkompetens så verkar de närmast gått åt andra hållet för att hålla sig väl med sina kompisar i vänstern.
Idag kom socialdemokraternas valmanifest, Vägval 2010. Här syns tyvärr inga resultat av den omtalade omprövningen. Fler vuxna i skolan, fler platser på komvux och höjda bidrag. Inte ett ord om hur det ska betalas, vilka nya skatter som ska höjas.
Programmet verkar upplagt för att det ska bli lätt att komma överens med vänsterpartiet, inte för att det ska ge några bestående bidrag för att förbättra skolan och att våra elever ska lära sig mer och bli mer konkurrenskraftiga. Det känns som en återgång på den politik som socialdemokraterna förde 2006.
Visst, det är bra med fler platser på komvux, därför satsar vi mer på det nu. Häromdagen kom statistik från Skolverket som sa att antalet komvuxplatser nu ökar för första gången på 10 år.
Visst, det är bra med fler lärare. Men vi har fler lärare nu än 2006. Nu är det 8,2 lärare per 100 elever, då var det 8,1, trots att vi gått igenom den värsta internationella finanskrisen som någon kan minnas.
Visst, det är bra att S numera tycker att det är viktigt att Sverige ligger på topp-10-listan i matematik. Men vi sjönk ju som en sten förra gången de styrde och nu har de inga konkreta förslag på hur vi ska klättra uppåt igen. En vällovlig ambition räcker inte, man måste visa på vägen dit också.
Men det här räcker ju inte. Politikens innhåll måste också förändras och här står S tomhänta.
Nej, Mona Sahlin har inte fått igenom den förändring av skolpolitiken som hon begärt mandat för. De fyra oppositionsåren har gnällts bort, inte används för förnyelse. Hon är svag som ledare, har inte sitt parti med sig. Jonas Gardell säger idag att det "inte är Mona som är problemet, utan det trötta gubbgänget". Ja, och det är ju uppenbarligen dom som bestämmer.
Jag saknar moderniteten, de nya tankarna, den spännande samhällsanalysen och de nya lösningarna hos socialdemokraterna. Det vore mycket roligare att debattera med ett sådant parti.
Expressen, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Kent Persson, Norahr4you,
Det har väl gått sådär, tycker jag. Eller, rättare sagt, ganska dåligt. Det var mycket tomma ord. Ok, jag ger dem cred för att de numera tycker att betyg och nationella prov behövs tidigare, men det är väldigt ljummen omsvängning. Men resten då? När det gäller valfrihet, gymnasiet och lärarkompetens så verkar de närmast gått åt andra hållet för att hålla sig väl med sina kompisar i vänstern.
Idag kom socialdemokraternas valmanifest, Vägval 2010. Här syns tyvärr inga resultat av den omtalade omprövningen. Fler vuxna i skolan, fler platser på komvux och höjda bidrag. Inte ett ord om hur det ska betalas, vilka nya skatter som ska höjas.
Programmet verkar upplagt för att det ska bli lätt att komma överens med vänsterpartiet, inte för att det ska ge några bestående bidrag för att förbättra skolan och att våra elever ska lära sig mer och bli mer konkurrenskraftiga. Det känns som en återgång på den politik som socialdemokraterna förde 2006.
Visst, det är bra med fler platser på komvux, därför satsar vi mer på det nu. Häromdagen kom statistik från Skolverket som sa att antalet komvuxplatser nu ökar för första gången på 10 år.
Visst, det är bra med fler lärare. Men vi har fler lärare nu än 2006. Nu är det 8,2 lärare per 100 elever, då var det 8,1, trots att vi gått igenom den värsta internationella finanskrisen som någon kan minnas.
Visst, det är bra att S numera tycker att det är viktigt att Sverige ligger på topp-10-listan i matematik. Men vi sjönk ju som en sten förra gången de styrde och nu har de inga konkreta förslag på hur vi ska klättra uppåt igen. En vällovlig ambition räcker inte, man måste visa på vägen dit också.
Men det här räcker ju inte. Politikens innhåll måste också förändras och här står S tomhänta.
Nej, Mona Sahlin har inte fått igenom den förändring av skolpolitiken som hon begärt mandat för. De fyra oppositionsåren har gnällts bort, inte används för förnyelse. Hon är svag som ledare, har inte sitt parti med sig. Jonas Gardell säger idag att det "inte är Mona som är problemet, utan det trötta gubbgänget". Ja, och det är ju uppenbarligen dom som bestämmer.
Jag saknar moderniteten, de nya tankarna, den spännande samhällsanalysen och de nya lösningarna hos socialdemokraterna. Det vore mycket roligare att debattera med ett sådant parti.
Expressen, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Kent Persson, Norahr4you,
09 augusti, 2010
Jajamensan, skolan är viktigast
Det är ju kul att man hamnar rätt någon gång. DN skriver idag om en ny undersökning från FSI som säger att väljarna tycker att skolan är den viktigaste politiska frågan nu inför höstens val. Håller verkligen med!
Att skolan är viktigast borde gynna oss i Alliansen. Stödet för vår skolpolitik är betydligt större än för de rödgrönas (om de nu har någon gemensam linje). Väljarna vill ha betyg, valfrihet och fokus på kunskaper. Och de inser att det behövs mer lugn och ro och därmed vissa ordningsregler också.
Det var skolan som gjorde att jag engagerade mig politiskt för länge sen. Vi hade lärarlösa lektioner och betygen "tog slut". Valfrihet var inte att snacka om, vare sig att välja skola eller ämnen. Därför är det en förmån att få vara med och påverka skolpolitiken. Det har hänt en hel del sen jag gick i skolan. En del till det bättre, en del till det sämre och nya problem har tillkommit. Det gäller att inte göra sig av med det som är bra, för det finns mycket sådant, när vi reformerar och moderniserar. Barnet ska inte åka ut med badvattnet.
Utbildning är viktigt. Det handlar om unga människors framtid. Och det är väl just om framtiden som politiken ska handla?! Brister i utbildningskvaliteten leder till avhopp, arbetslöshet, felmatchning, höga kostnader och krasade drömmar. Jag vill ha ett samhälle där alla kan skapa sig en lycklig framtid med hjälp av utbildning. Det är vart man är på väg som är intressant, inte varifrån man kommer. Skolan ska ge möjligheter och livschanser.
SvD, Linda Norberg, Kent Persson,
Att skolan är viktigast borde gynna oss i Alliansen. Stödet för vår skolpolitik är betydligt större än för de rödgrönas (om de nu har någon gemensam linje). Väljarna vill ha betyg, valfrihet och fokus på kunskaper. Och de inser att det behövs mer lugn och ro och därmed vissa ordningsregler också.
Det var skolan som gjorde att jag engagerade mig politiskt för länge sen. Vi hade lärarlösa lektioner och betygen "tog slut". Valfrihet var inte att snacka om, vare sig att välja skola eller ämnen. Därför är det en förmån att få vara med och påverka skolpolitiken. Det har hänt en hel del sen jag gick i skolan. En del till det bättre, en del till det sämre och nya problem har tillkommit. Det gäller att inte göra sig av med det som är bra, för det finns mycket sådant, när vi reformerar och moderniserar. Barnet ska inte åka ut med badvattnet.
Utbildning är viktigt. Det handlar om unga människors framtid. Och det är väl just om framtiden som politiken ska handla?! Brister i utbildningskvaliteten leder till avhopp, arbetslöshet, felmatchning, höga kostnader och krasade drömmar. Jag vill ha ett samhälle där alla kan skapa sig en lycklig framtid med hjälp av utbildning. Det är vart man är på väg som är intressant, inte varifrån man kommer. Skolan ska ge möjligheter och livschanser.
SvD, Linda Norberg, Kent Persson,
14 juli, 2010
Summering av Almedalen 2010
De största händelserna under Almedalen 2010 var självklart Tottos avgång och Schymans pengabränning. Det första väldigt trist och det andra obegripligt korkat.
Men det hände ju annat också. Jag var på ett stort antal seminarier, några bra och andra mindre bra. Och träffade en massa kollegor, vänner och andra kontakter. Några reflektioner:
1. CSN rapporterade om skolket i gymnasiet. Fast det borde nog egentligen vara statistik över skolornas inrapporterade skolk och det är ju inte riktigt samma sak. Jag är rätt övertygad om att många skolor slarvar rätt mycket med detta. I alla fall är det illavarslande att över 15 000 gymnasieungdomar skolkar så mycket (20% av tiden) att de får studiebidragen indragna. 9 000 av dem får dessutom återkrav. Skolverket har tidigare undersökt vad skolket beror på och frågar man eleverna själva så beror det f a på att de inte förstår, att lärarna inte bryr sig och lärarnas bemötande. Här finns en del att göra.
2. På ett seminarium om "Förskolan - en svensk exportsuccé" framkom två intressanta saker. Statssekreterare Karin Pilsäter (fp) aviserade ökade insatser från utbildningsdepartementets sida för att få fart på avknoppningarna på samma sätt som man gjort inom socialdepartementet. Bra! Miljöpartiets Mats Pertoft välkomnade export av svenska förskolor men kunde inte lova att de rödgröna inte förbjuda att svenska skattepengar kan användas för investeringar utomlands. Hur går nu det ihop? Däremot sa han att de rödgröna är överens om att etableringsfrihten (i Sverige) i förskolan inte ska rivas upp. Alltid något. Fast fan tro´t. Jag har inte hört Vänstern bekräfta det.
3. LR anordnade 5 seminarier där politiker medverkade, sammanlagt 10 stycken. Det var 3 från Fp, 2 från C, 2 från S och 3 från V. Ingen från M, Mp eller Kd. Är inte det en lite konstig prioritering? Sveriges, enligt de aktuella opinonsmätningarnas, största parti är inte inbjudet att medverka alls. De två partier som väljarna verkar vara mest nyfikna på är inte LR ett dugg nyfikna på. Beror det på oss, att vi är ointressanta och har trista företrädare? Eller säger det kanske mer om LR:s inställning?
Men det hände ju annat också. Jag var på ett stort antal seminarier, några bra och andra mindre bra. Och träffade en massa kollegor, vänner och andra kontakter. Några reflektioner:
1. CSN rapporterade om skolket i gymnasiet. Fast det borde nog egentligen vara statistik över skolornas inrapporterade skolk och det är ju inte riktigt samma sak. Jag är rätt övertygad om att många skolor slarvar rätt mycket med detta. I alla fall är det illavarslande att över 15 000 gymnasieungdomar skolkar så mycket (20% av tiden) att de får studiebidragen indragna. 9 000 av dem får dessutom återkrav. Skolverket har tidigare undersökt vad skolket beror på och frågar man eleverna själva så beror det f a på att de inte förstår, att lärarna inte bryr sig och lärarnas bemötande. Här finns en del att göra.
2. På ett seminarium om "Förskolan - en svensk exportsuccé" framkom två intressanta saker. Statssekreterare Karin Pilsäter (fp) aviserade ökade insatser från utbildningsdepartementets sida för att få fart på avknoppningarna på samma sätt som man gjort inom socialdepartementet. Bra! Miljöpartiets Mats Pertoft välkomnade export av svenska förskolor men kunde inte lova att de rödgröna inte förbjuda att svenska skattepengar kan användas för investeringar utomlands. Hur går nu det ihop? Däremot sa han att de rödgröna är överens om att etableringsfrihten (i Sverige) i förskolan inte ska rivas upp. Alltid något. Fast fan tro´t. Jag har inte hört Vänstern bekräfta det.
3. LR anordnade 5 seminarier där politiker medverkade, sammanlagt 10 stycken. Det var 3 från Fp, 2 från C, 2 från S och 3 från V. Ingen från M, Mp eller Kd. Är inte det en lite konstig prioritering? Sveriges, enligt de aktuella opinonsmätningarnas, största parti är inte inbjudet att medverka alls. De två partier som väljarna verkar vara mest nyfikna på är inte LR ett dugg nyfikna på. Beror det på oss, att vi är ointressanta och har trista företrädare? Eller säger det kanske mer om LR:s inställning?
08 juli, 2010
Mer undervisning och fler lärlingar eller längre tid på dagis?
Alliansens storsatsar på skolan idag. Igen. Så här ser politik ut när det är som bäst. Tydliga och konkreta åtgärder med ett bestämt syfte: att höja kunskapsnivån och ge ungdomarna bättre livschanser.
Det är inte populistiska åtgärder, alla kanske inte ens är populära. Det är inga särintressen. Nej, det handlar om att stärka individen och Sverige och då måste man göra det som är rätt.
Långsiktigt är det viktigaste att eleverna får mer undervisning. Alla kanske inte tycker att det är så kul med fler lektioner, men faktiskt nödvändigt. Sverige ligger i botten i EU, det håller så klart inte. Moderaternas utvecklingsgrupp om Ungas villkor, som jag ledde, föreslog detta för ett och ett halvt år sedan så det känns kul att hela Alliansen sluter upp bakom detta. I februari förra året hade jag en TV-debatt med miljöpartiets Mats Pertoft, som då karaktäriserade det som ett "korkat" förslag. Får se vad han säger nu.
Det blir också fler lärlingsplatser, både för ungdomar och vuxna (drygt 40 000). Även här har Sverige varit urdåligt, trots att det är bra sätt att komma in i ett yrke och dessutom få in en fot på arbetsmarknaden. Det blir 10 000 fler platser på yrkesvux. Båda dessa åtgärder kommer att underlätta för ungdomar att få jobb.
Bonus för duktiga lärare och skolor i utsatta områden som lyckas väl är andra bra inslag, liksom ett Rektorslyft. Ledarskapet har en helt avgörande betydelse för skolornas kvalitet och det gäller att stärka detta ledarskap.
Och vad försöker de röda matcha detta med?
Socialdemokraterna lovar mer tid på förskolan. "Barn ska inte straffas" för att man får ett syskon eller en förälder blir arbetslös, som Sahlin uttryckte det. Eller "15 timmars avlastning räcker inte". Hm. Straff att vara hemma med föräldrarna? Avlastning - är inte förskolan till för barnen...? Dessutom är det inte finansierat. S förutsätter att kommunerna står för halva betalningen, så kan man inte göra. Om staten bestämmer så ska staten också betala. Och man kan inte kalla det konjunkturstöd heller, det ska väl vara en permanent satsning? Nej, fuskförslag utan täckning. Hafs och slafs i ekonomin, som vanligt.
Jag har inget emot att öka tiden för pedagogiska aktiviteter i förskolan för barn till föräldralediga och arbetslösa, det genomförde jag själv när jag var kommunalråd i Nacka. Men då ska det vara genomtänkt och syfta till ökad måluppfyllelse. Inte som ett sätt för mer "avlastning", det ger mer intrycket att förskolan är en parkeringsplats för barn.
Vi i Alliansen är eniga och sätter åtgärderna först och pengarna sen, det viktiga kan inte vara att göra av med skattepengar utan måste vara att nå resultat. För de rödgröna är pengarna uppenbarligen viktigast. 9 miljarder mer än oss ska de satsa, men har uppenbarligen inga idéer om till vad. Oklart dessutom om dagens S-utspel har stöd av miljöpartiet och vänstern.
Jag gillar att skolan återigen seglar upp som en viktig valfråga. Den är en ödesfråga för vårt land och våga unga. En framtidsfråga, och valet ska ju handla om framtiden och vem som är mest trovärdig i att ge bäst livschanser. Mer tid på dagis eller mer undervisning i skolan?
SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen,
Det är inte populistiska åtgärder, alla kanske inte ens är populära. Det är inga särintressen. Nej, det handlar om att stärka individen och Sverige och då måste man göra det som är rätt.
Långsiktigt är det viktigaste att eleverna får mer undervisning. Alla kanske inte tycker att det är så kul med fler lektioner, men faktiskt nödvändigt. Sverige ligger i botten i EU, det håller så klart inte. Moderaternas utvecklingsgrupp om Ungas villkor, som jag ledde, föreslog detta för ett och ett halvt år sedan så det känns kul att hela Alliansen sluter upp bakom detta. I februari förra året hade jag en TV-debatt med miljöpartiets Mats Pertoft, som då karaktäriserade det som ett "korkat" förslag. Får se vad han säger nu.
Det blir också fler lärlingsplatser, både för ungdomar och vuxna (drygt 40 000). Även här har Sverige varit urdåligt, trots att det är bra sätt att komma in i ett yrke och dessutom få in en fot på arbetsmarknaden. Det blir 10 000 fler platser på yrkesvux. Båda dessa åtgärder kommer att underlätta för ungdomar att få jobb.
Bonus för duktiga lärare och skolor i utsatta områden som lyckas väl är andra bra inslag, liksom ett Rektorslyft. Ledarskapet har en helt avgörande betydelse för skolornas kvalitet och det gäller att stärka detta ledarskap.
Och vad försöker de röda matcha detta med?
Socialdemokraterna lovar mer tid på förskolan. "Barn ska inte straffas" för att man får ett syskon eller en förälder blir arbetslös, som Sahlin uttryckte det. Eller "15 timmars avlastning räcker inte". Hm. Straff att vara hemma med föräldrarna? Avlastning - är inte förskolan till för barnen...? Dessutom är det inte finansierat. S förutsätter att kommunerna står för halva betalningen, så kan man inte göra. Om staten bestämmer så ska staten också betala. Och man kan inte kalla det konjunkturstöd heller, det ska väl vara en permanent satsning? Nej, fuskförslag utan täckning. Hafs och slafs i ekonomin, som vanligt.
Jag har inget emot att öka tiden för pedagogiska aktiviteter i förskolan för barn till föräldralediga och arbetslösa, det genomförde jag själv när jag var kommunalråd i Nacka. Men då ska det vara genomtänkt och syfta till ökad måluppfyllelse. Inte som ett sätt för mer "avlastning", det ger mer intrycket att förskolan är en parkeringsplats för barn.
Vi i Alliansen är eniga och sätter åtgärderna först och pengarna sen, det viktiga kan inte vara att göra av med skattepengar utan måste vara att nå resultat. För de rödgröna är pengarna uppenbarligen viktigast. 9 miljarder mer än oss ska de satsa, men har uppenbarligen inga idéer om till vad. Oklart dessutom om dagens S-utspel har stöd av miljöpartiet och vänstern.
Jag gillar att skolan återigen seglar upp som en viktig valfråga. Den är en ödesfråga för vårt land och våga unga. En framtidsfråga, och valet ska ju handla om framtiden och vem som är mest trovärdig i att ge bäst livschanser. Mer tid på dagis eller mer undervisning i skolan?
SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen,
06 juli, 2010
Nej till betyg. Men resten?
Som väntat säger de rödgröna nej till betyg. Vänstern och miljöpartiet tvingas acceptera betyg i sjuan, men socialdemokraterna säger nej till betyg i sexan. En kompromiss någonstans vänsterut. S försöker få det till att de rödgröna nu vill ha betyg, men verkligheten är ju att betyg i sexan försvinner med de rödgröna. Det blir färre betyg om de vinner valet.
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
04 juli, 2010
Allmänintresset före särintressena
Sänder en kort rapport från Almedalska politikerveckans första dag. Det blev bl a Fårö och underbara raukar på förmiddagen och Fredriks tal på kvällen. Jag tycker att det var en av hans bästa, också hur han levererade. Det var passion och kom från hjärtat. Det handlade om vad som skapar välfärd och bygger vårt land, nämligen arbete och ansvarstagande.
Det är så lätt att lova än det ena och än det andra, utan att ha klart för sig hur det hela ska betalas, vilka konsekvenserna blir eller hur helheten då kommer att gestalta sig. Fredriks exempel var alla krav på att använda skattebetalarnas pengar till att stödja banker och bilföretag och en massa annat de senaste åren. Alliansregeringen har stått emot och nu har vi Europas starkaste ekonomi. Det hade vi aldrig haft om man gått särintressena till mötes.
Men samma resonemang skulle man precis lika gärna kunna föra om skolan. Där möter jag t ex lärare med support av andra grupper som vurmar just för "sitt" ämne. Det ska vara mer idrott, annars blir ungarna fetare. Det ska vara mer musik och estetisk verksamhet, annars förlorar vi en del av vårt kulturarv och vår bildning. Det ska vara mer matematik, svenska elevers resultat i matte rasar ju. Det ska vara mer hemkunskap, ämnet kan fyllas med mer innehåll som t ex privatekonomi. Det ska vara mer språk, globaliseringen kryper ju inpå oss. Och så kan man fortsätta i all evighet, ämne efter ämne. Alla vill ha mer av sitt, mycket säkert rätt och riktigt. Men ingen talar om vad man ska prioritera ned i stället. Vem ska ta ansvar för helheten? Dygnet har ju bara 24 timmar och våra våra barn och ungdomar ska ju inte gå i skolan hela tiden...
Självklart gäller det om pengar till skolan också. Trots att resurserna för skolan ökat med drygt 20 miljarder kronor hittills den här mandatperioden så krävs ännu mer, av både fack och opposition. Detta trots att kommunerna beräknas gå med över 10 miljarder kronor i överskott i år. Varför ska man ge krishjälp till en mångmiljardär? Och hur var det nu, vem ska betala?
Fredrik kritiserade, med rätta, de rödgröna för att vara särintressenas partier. De lovar lite till den ena gruppen och lite till den andra, utan att tala om vem som ska betala. Det är oansvarigt och faktiskt också lite oseriöst. Och det är det som väljarna ser, det måste gå ihop. Precis likadant som de gör med ämnena i skolan. De rödgröna vill ha mer estetisk verksamhet och svenska på yrkesprogrammen i gymnasiet, men talar inte om vad som ska bort i stället. Är det svetsningen som ska ge plats för musik för blivande fordonsmekaniker?
Fredriks tal kändes för mig så befriande. Äntligen en tydlig reaktion mot alla dessa organiserade särintressen, där grupp ställs mot grupp och leder till splittring. Vi politiker ska företräda allmänintresset. Ska ta ansvar för helheten först och främst. Det gäller framför allt ekonomin men även skolan. I grund och botten är det samma tänk som går igen.
SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,
Det är så lätt att lova än det ena och än det andra, utan att ha klart för sig hur det hela ska betalas, vilka konsekvenserna blir eller hur helheten då kommer att gestalta sig. Fredriks exempel var alla krav på att använda skattebetalarnas pengar till att stödja banker och bilföretag och en massa annat de senaste åren. Alliansregeringen har stått emot och nu har vi Europas starkaste ekonomi. Det hade vi aldrig haft om man gått särintressena till mötes.
Men samma resonemang skulle man precis lika gärna kunna föra om skolan. Där möter jag t ex lärare med support av andra grupper som vurmar just för "sitt" ämne. Det ska vara mer idrott, annars blir ungarna fetare. Det ska vara mer musik och estetisk verksamhet, annars förlorar vi en del av vårt kulturarv och vår bildning. Det ska vara mer matematik, svenska elevers resultat i matte rasar ju. Det ska vara mer hemkunskap, ämnet kan fyllas med mer innehåll som t ex privatekonomi. Det ska vara mer språk, globaliseringen kryper ju inpå oss. Och så kan man fortsätta i all evighet, ämne efter ämne. Alla vill ha mer av sitt, mycket säkert rätt och riktigt. Men ingen talar om vad man ska prioritera ned i stället. Vem ska ta ansvar för helheten? Dygnet har ju bara 24 timmar och våra våra barn och ungdomar ska ju inte gå i skolan hela tiden...
Självklart gäller det om pengar till skolan också. Trots att resurserna för skolan ökat med drygt 20 miljarder kronor hittills den här mandatperioden så krävs ännu mer, av både fack och opposition. Detta trots att kommunerna beräknas gå med över 10 miljarder kronor i överskott i år. Varför ska man ge krishjälp till en mångmiljardär? Och hur var det nu, vem ska betala?
Fredrik kritiserade, med rätta, de rödgröna för att vara särintressenas partier. De lovar lite till den ena gruppen och lite till den andra, utan att tala om vem som ska betala. Det är oansvarigt och faktiskt också lite oseriöst. Och det är det som väljarna ser, det måste gå ihop. Precis likadant som de gör med ämnena i skolan. De rödgröna vill ha mer estetisk verksamhet och svenska på yrkesprogrammen i gymnasiet, men talar inte om vad som ska bort i stället. Är det svetsningen som ska ge plats för musik för blivande fordonsmekaniker?
Fredriks tal kändes för mig så befriande. Äntligen en tydlig reaktion mot alla dessa organiserade särintressen, där grupp ställs mot grupp och leder till splittring. Vi politiker ska företräda allmänintresset. Ska ta ansvar för helheten först och främst. Det gäller framför allt ekonomin men även skolan. I grund och botten är det samma tänk som går igen.
SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,
28 juni, 2010
Idéfattigt från S
Under rubriken "skola, vård och omsorg går före skattesänkningar" (DN Debatt) försöker Mona Sahlin och Thomas Östros ge sken av att socialdemokraterna vill satsa på välfärden. Samtidigt vet ju alla att de vill använda skattepengarna till att höja bidragen för alla som inte jobbar, så ytterligare pengar på skola och omsorg kommer bara att bli på marginalen. Det är höjningar av a-kassan och ändringar i sjukförsäkringen som kostar de riktigt stora pengarna, och som kommer att kräva kännbara skattehöjningar. Men det skriver de förstås inte om.
Vad innebär då deras sk satsning på välfärden? Först mer pengar. Förstås. Jag kommer ihåg en bok av Anders Isaksson från början av 90-talet som hette "Alltid mer, aldrig nog". Lite så känns det fortfarande i det partiet. De har inga direkta idéer om hur pengarna ska göra mer nytta eller att det är just brist på pengar som orsakar revor i välfärden. Men mer pengar ska ändå till.
När vi föreslår mer pengar till skolan eller vården så är det ju med uttalade syften. Lärarlyftet exempelvis. Alla vet att lärarnas kompetens är avgörande för elevernas resultat och därför gör vi nu miljardsatsningar på fortbildning av lärare. Synd bara att många sossekommuner inte deltar. Läsa-skriva-räknapengarna är ett annat exempel. Vi följer upp elevernas resultat redan från skolstarten med omdömen och nationella prov och för att stödja snabba insatser så tillför vi mer pengar. Kömiljarden för att beta av sossarnas köer i sjukvården är ett tredje exempel.
Det andra är fler heltidsanställda i kommunerna. Självklart välkommet för dem som ofrivilligt har deltidstjänster, men inte kan man säga att det är ett sätt att stärka välfärden? Det blir ju inte fler anställda av det, utan kan faktiskt bli det motsatta. I stället för två halvtider i skolmaten och på fritids så blir det en heltidstjänst.
För det tredje vill de ha en starkare kvalitetsuppföljning. Jättebra! Men varför röstade de emot det i riksdagen förra veckan, när vi antog den nya skollagen? Från i höst så kan Skolinspektionen döma ut viten och t o m stänga skolor som har stora brister. Men socialdemokraterna ville avslå hela lagsförslaget. De skriver också att de vill ha medborgarnas valfrihet, inte företagens. Så rätt, så rätt. Men hur förklarar de då att de vlil ge skolorna möjlighet att välja ut elever? De vill ge skolorna ett nytt uppdrag, de ska nu se till att de har en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. Hur ska de gå till om de inte får välja ut elever? Sortera bort några man redan har för många av?
Nej, det var en märklig artikel. Innehållslös på något sätt. Panikartad i omfamnandet av höga skatter. Det är väl fjärde artikeln på en månad, utan att det blir särskilt konkret vad socialdemokraterna faktiskt vill. Bara mer pengar utan idéer om vad skattepengarna ska göra för nytta ger jag inte mycker för. Det visar hur svaga och idéfattiga socialdemokraterna är. De har inte gjort sin förnyelseresa på allvar.
Vi har efterfrågat besked om vad socialdemokraterna - och de rödgröna tillsammans - vill med skolan i över ett år nu. Men de har inget att redovisa. Då blir det så platt som dagens artikel.
Jag kan nog lova att vi i Alliansen kommer att leverera konkreta förslag på hur vi ska höja kvaliteten i välfärden, förslag där idéerna kommer först och pengarna som en följd av detta.
Vad innebär då deras sk satsning på välfärden? Först mer pengar. Förstås. Jag kommer ihåg en bok av Anders Isaksson från början av 90-talet som hette "Alltid mer, aldrig nog". Lite så känns det fortfarande i det partiet. De har inga direkta idéer om hur pengarna ska göra mer nytta eller att det är just brist på pengar som orsakar revor i välfärden. Men mer pengar ska ändå till.
När vi föreslår mer pengar till skolan eller vården så är det ju med uttalade syften. Lärarlyftet exempelvis. Alla vet att lärarnas kompetens är avgörande för elevernas resultat och därför gör vi nu miljardsatsningar på fortbildning av lärare. Synd bara att många sossekommuner inte deltar. Läsa-skriva-räknapengarna är ett annat exempel. Vi följer upp elevernas resultat redan från skolstarten med omdömen och nationella prov och för att stödja snabba insatser så tillför vi mer pengar. Kömiljarden för att beta av sossarnas köer i sjukvården är ett tredje exempel.
Det andra är fler heltidsanställda i kommunerna. Självklart välkommet för dem som ofrivilligt har deltidstjänster, men inte kan man säga att det är ett sätt att stärka välfärden? Det blir ju inte fler anställda av det, utan kan faktiskt bli det motsatta. I stället för två halvtider i skolmaten och på fritids så blir det en heltidstjänst.
För det tredje vill de ha en starkare kvalitetsuppföljning. Jättebra! Men varför röstade de emot det i riksdagen förra veckan, när vi antog den nya skollagen? Från i höst så kan Skolinspektionen döma ut viten och t o m stänga skolor som har stora brister. Men socialdemokraterna ville avslå hela lagsförslaget. De skriver också att de vill ha medborgarnas valfrihet, inte företagens. Så rätt, så rätt. Men hur förklarar de då att de vlil ge skolorna möjlighet att välja ut elever? De vill ge skolorna ett nytt uppdrag, de ska nu se till att de har en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. Hur ska de gå till om de inte får välja ut elever? Sortera bort några man redan har för många av?
Nej, det var en märklig artikel. Innehållslös på något sätt. Panikartad i omfamnandet av höga skatter. Det är väl fjärde artikeln på en månad, utan att det blir särskilt konkret vad socialdemokraterna faktiskt vill. Bara mer pengar utan idéer om vad skattepengarna ska göra för nytta ger jag inte mycker för. Det visar hur svaga och idéfattiga socialdemokraterna är. De har inte gjort sin förnyelseresa på allvar.
Vi har efterfrågat besked om vad socialdemokraterna - och de rödgröna tillsammans - vill med skolan i över ett år nu. Men de har inget att redovisa. Då blir det så platt som dagens artikel.
Jag kan nog lova att vi i Alliansen kommer att leverera konkreta förslag på hur vi ska höja kvaliteten i välfärden, förslag där idéerna kommer först och pengarna som en följd av detta.
22 juni, 2010
Skolan nästa mandatperiod
Idag presenterade Alliansens arbetsgrupp för nästa mandatperiods utbildningspolitik sin slutrapport. 46 sidor gediget material.
Jag gillar inledningen med tydliga värderingar. Skolan ska inte vara värdeneutral, inte politiken heller. Ibland får jag intryck att man bara ska lyssna till forskning. Det blir lite teknokratiskt. Visst är forskning oerhört viktigt (men någonsin samstämmig?), men politik är ingen vetenskap utan bygger på värden som man tycker är rätt och fel. De lyfter vi fram och det blir en ganska skarp kontrast mot de rödgröna tror jag.
Så många "nyheter" är det kanske inte. Reformtempot blir lugnare under nästa period. Fokus blir på genomförande - av skollagen, den nya gymnasieskolan, nya kursplaner och nytt betygssystem, ny lärarutbildning mm. Det tror jag att lärarna och rektorerna uppskattar.
Men lite nytt är det ändå, utöver Frivux. Ett nytt Rektorslyft lanseras. Vi ska satsa mer på att ta vara på den nya teknikens möjligheter. Vi ska lyfta skolorna i utanförskapsområdena, alltså våra segregerade förorter. Forskningen om framgångsrika skolor ska spridas och få mer genomslag.
Sammantaget: ett klart borgerligt och framtidsinriktat skolprogram som det borde vara lätt att vinna väljarna för. Frågan är när de rödgröna enas om sin skolpolitik och vad det blir då. Eller om de enas...
Aftonbladet, DN,
Jag gillar inledningen med tydliga värderingar. Skolan ska inte vara värdeneutral, inte politiken heller. Ibland får jag intryck att man bara ska lyssna till forskning. Det blir lite teknokratiskt. Visst är forskning oerhört viktigt (men någonsin samstämmig?), men politik är ingen vetenskap utan bygger på värden som man tycker är rätt och fel. De lyfter vi fram och det blir en ganska skarp kontrast mot de rödgröna tror jag.
Vi har en tydligt individualistisk infallsvinkel. Varje elev ska ha rätt att utvecklas maximalt utifrån sin fömåga, det är uppfordrande och nödvändigt. Vi ser varje individ som unik och läraktig, med rätt att bestämma själv om sitt liv och att få utvecklas och nå nya kunskaper. Om alla får utvecklas efter sin förmåga så får vi ett tryggare och rättvisare samhälle.
Vi säger att bildning och kunskap har ett egenvärde. Skolan är ingen instrumentell anstalt som i första hand är till för staten. Bildade medborgare gör att Sverige håller ihop, därför är det viktigt med tydliga kunskapskrav redan från början och se till att alla når en gemensam lägstanivå.
Vi säger ja till globalisering och valfrihet, här finns ingen tvehågsenhet. Visst finns det lite nackdelar också men de ska övervinnas. Som gammal utredare av Frivux är jag vädligt glad att Alliansen nu går vidare med valfrihet i vuxenutbildningen. Det är något djupt orättvist och konstigt att vuxna och myndiga människor inte får välja skola på samma sätt som barn och ungdomar. Skam den som ger sig! :-)Så många "nyheter" är det kanske inte. Reformtempot blir lugnare under nästa period. Fokus blir på genomförande - av skollagen, den nya gymnasieskolan, nya kursplaner och nytt betygssystem, ny lärarutbildning mm. Det tror jag att lärarna och rektorerna uppskattar.
Men lite nytt är det ändå, utöver Frivux. Ett nytt Rektorslyft lanseras. Vi ska satsa mer på att ta vara på den nya teknikens möjligheter. Vi ska lyfta skolorna i utanförskapsområdena, alltså våra segregerade förorter. Forskningen om framgångsrika skolor ska spridas och få mer genomslag.
Sammantaget: ett klart borgerligt och framtidsinriktat skolprogram som det borde vara lätt att vinna väljarna för. Frågan är när de rödgröna enas om sin skolpolitik och vad det blir då. Eller om de enas...
Aftonbladet, DN,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)