Valfrihet i länet

Äntligen ger Stockholm upp sitt långvariga motstånd mot full regional valfrihet på gymnasiet. Det är verkligen på tiden, moderaterna har varit framgångsrika i sin envetna kamp för elevens rätt att välja skola. Och jag ska säga att det är ingen annan än moderaterna som drivit denna för eleverna självklara rätt.

Historien började för mig redan på 90-talet. Då såg vi hur eleverna försökte komma runt alla regler om kommuntillhörighet för att komma in på den skola de valt. Vi gjorde en ordentlig analys och jag kommer bl a klart ihåg att mer än hälften av eleverna på Södra Latin inte gått i grundskola på Södermalm. Med de då gällande reglerna om närhetsprincip så borde ju alla ha gjort det. Reglerna då inbjöd till att fusk, pengar och kontakter avgjorde var man kom in.

När jag blev ordförande i den regionala samarbetsorganisationen KSL:s utbildningsberedning 1999 så var en gemensam gymnasieregion det som stod allra överst på agendan för mig. Länets moderater var överens, folkpartisterna i Stockholm stad mer tveksamma och socialdemokraterna inte särskilt medgörliga. Det gällde alltså att tjata, tjata och tjata och ta ett steg i taget.

Jag tycker att vi lyckades ganska bra, men inte fullt ut. Vi fick en gemensam intagningsfunktion, vilket underlättade överblickbarheten. Vi började enas om prislistor, vilket är en förutsättning för att valfriheten ska fungera. Och vi tog något steg framåt i hur eleverna skulle tas in. Stockholm krävde dock att Stockholmseleverna skulle gå före länskommunernas elever vid intagningen på Stockholms gymnasieskolor. Efter ett tag släppte de alla program utom de stora Naturvetenskapliga och Samhällsvetenskapliga programmen för fritt sök och ren betygsintagning. Och kommun efter kommun har anslutit sig, från början var det bara de blåa närmast Stockholm, medan socialdemokratiskt styrda kommuner inte ville släppa iväg sina elever över kommungränsen. Ville en Botkyrkaelev promt gå i gymnasiet i Stockholm så var det friskola som gällde, inte kommunal skola. Märklig konsekvens av socialdemokraternas inställning.

Nu blir det fritt sök i hela länet och betygen avgör vilken skola man kommer in på. I grund och botten är det den enda rimliga intagningsprincipen tycker jag. Då är det de egna insatserna som avgör, det är något man kan påverka själv. Alternativet lottning är inte särskilt tilltalande. Alternativet närhet gynnar dem som har råd att köpa lägenheter nära attraktiva skolor eller mostrar som bor nära. De utan kontakter i Rinkeby, Farsta och Haninge gör sin inte besvär.

Nej, betygen är det enda rättvisa systemet och det gäller även för friskolorna. Bra att det äntligen blir den rådande principen.

DN, SvD

Peter Eriksson okunnig om den rödgröna politiken

Ikväll är det de rödgröna partiledarnas tur att frågas ut i TV4 och redan efter 3 minuter känner jag ett behov av att reagera.

De börjar prata om skolan. Bra. Men varför är utfrågarna så otroligt dåligt pålästa?

Sahlin&Co hävdar att Björklunds skola stänger dörrar och "tar bort chanser" när man inte kan läsa upp på komvux längre. Det är ett ständigt mantra, låter nästan som att komvux lagts ned. Men en lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen, enligt Skolverket, är att antalet personer som studerar på komvux nu ökar för första gången på 2000-talet. Komvux är viktigt och behövs. Vi hindrar ingen att få nya kunskaper, utan lagfäster t o m rätten att läsa på komvux.

Nästa fråga är gymnasiet, som de gled över för snabbt. Utfrågaren undrade varför det var så viktigt med behörighet till högskolan för alla gymnasister och inte ha mer utrymme för yrkeskurser. Peter Eriksson sa att så var det inte alls. För honom är det inte viktigt att alla får behörighet till högskolan. Och därmed lät utfrågarna det vara.

Men det är ju just här som en av de största skiljelinjerna mellan Alliansen och de rödgröna finns i skolpolitiken. De hävdar med kraft att alla gymnasieprogram ska leda till behörighet till högskolan. Så här står det i den rödgröna regeringsplattformen, s 10: "Gymnasieskolan ska ge alla högskolebehörighet."

Så är gymnasiet utformat idag och det har lett till massavhop, 25% slutför inte gymnasiet. Det leder i sin tur till hög arbetslöshet, eftersom outbildade och felutbildade har svårt att få jobb. Det ändrar vi nästa höst, då vi får lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning som är anpassad till branschernas krav.

Ärligt talat, Peter Eriksson svamlar hejdlöst. Skrämmande. Jag får rysningar, känns inte kompetent alls. Jag vet ju mer om miljöpartiets skolpolitik än deras eget språkrör. Och varför fortsätter inte utfrågarna på detta spår utan droppar frågan?

Tunn soppa från de rödgröna

Dagen före vallokalerna öppnar kom den äntligen, de rödgrönas valplattform. Vad besviken jag blev. Kan de inte bättre än så? Den rödgröna röran har blivit en tunn soppa.

Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?

Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.

"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?

"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.

Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?

Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.

Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.

De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.

Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.

SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,

Rödgröna retirerar om gymnasiet

De rödgröna har enats om att inte riva upp gymnasiereformen. Klokt. Men de har väl insett att det finns ett så massivt stöd för det vi gör att de tvingats retirera från vad de egentligen tycker. Om reformen vore så dålig som de sagt skulle de naturligtvis riva upp den. Reträtt bakom rökskjutning kanske?

Arbetarrörelsens tankesmedja gör egentligen tummen upp för vår reform i en rapport häromdagen, liksom vänsterprofilen Jonas Sjöstedt. LR, Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, Företagarna - ja, de flesta är positiva. Och forskningen, som jag lyssnade till idag, sågade socialdemokraternas/Göran Perssons gymnasiereform.

Nu vet lärarna och rektorerna vad som gäller och kan planera för ett bra införande nästa höst. Det bådar gott. Samtidigt säger de rödgröna att de ska förändra i alla fall, fast lite senare. Då tar de ju tillbaka lite av det de säger och gör lärarna osäkra. Inte så klokt.

Miljöpartiets Mats Pertoft ställer ut ett löfte han aldrig kommer att kunna leva upp till: "vi lovar att alla ska få högskolebehörighet". HUR ska det gå till? Det är inte seriöst. Idag är det endast 68% som når dit, trots ganska låga krav. Hur ska nu alla få behörighet? Ska kraven sänkas ytterligare? Vad är det som ska bort från yrkesprogrammen för att fylla med mer teori, för så måste det ju bli? Den svåra frågan svarar de aldrig på.

Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, DN2, SvD ledare,

Forskare: Lärarkompetens viktigare än lärartäthet

Jag stal mig lite tid från valkampanjandet idag för att gå på en konferens om vad forskningen säger om den svenska utbildningspolitiken - vilka effekter har den egentligen (Rapport 2010:13)? IFAU arrangerade och jag var enda riksdagsledamot på plats. Superintressanta resultat. IFAU är duktiga.

Professor Jan-Eric Gustafsson inledde med en genomgång av vilken betydelse resurser och lärarkompetens har. Lärartäthet dömdes i princip ut som relevant mått helt och hållet. Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande, möjligen något för små barn, utländska barn och barn från familjer utan utbildningstradition samt högpresterande. Att klasstorleken spelar viss roll för de mindre barnen kan dels bero på att det blir högre kvalitet i läsinlärningen som i sin tur är grunden för vidare skolgång och dels att det blir en effektivare insocialisering i skolans normer och regler.

I storskaliga försök med "class size reduction" i bl a USA har de positiva effekterna helt uteblivit, enligt forskningen. På forskarens knastertorra sätt konstaterade han att "det framstår inte som troligt att förändringar i lärartäthet kan föranleda resultatförsämringarna". Tål att tänka på när alla kräver mindre klasser och fler lärare som lösningen på alla skolans problem.

Lärarkompetens spelar däremot en mycket stor roll, lika stor som elevernas sociala bakgrund. Forskningen kunde inte säga hur en lärare ska "se ut" för att vara bra, men ämnesdidaktiska kunskaper förefaller ha större betydelse än ämneskunskaper. Fast samtidigt är goda ämneskunskaper en förutsättning för god ämnesdidaktik... De underströk också att det är viktigt att tiden för undervisning maximeras.

Professor Peter Fredriksson gick igenom avhoppen på gymnasiet och kopplade dem till gymnasiereformen och det nya målrelaterade betygssystemet som infördes i mitten av 90-talet. Avhoppen ökade rejält när man gick över från 2-årig till 3-årig yrkesutbildning där det extra året i huvudsak har teoretiskt innehåll, i synnerhet bland elever med låga grundskolebetyg. Motivet för det tredje året - att förenkla och öka övergången till högre studier - sågades totalt. Han kunde inte se några sådana effekter alls. Och den ökade utbildningsinsatsen har inte resulterat i högre inkomster heller.

När det gäller betygens påverkan så fick han mothugg av en annan professor, Christina Cliffordson, som ägnat sig mer åt betygen. Fredriksson menade att dagens betygssystem med meritpoäng lett till att färre tar examen och att det är de elever som har sämst grundskolebetyg som påverkats mest. Cliffordsson kontrade med att konstatera att det statistiska urvalet skedde när det var som rörigast i gymnasiet i mitten av 90-talet när strukturen ändrades samtidigt som betygssystemet och det var massor av implementeringsproblem. Hon ifrågasatte också hur generaliserbara resultaten är över tid. Initiala resultat är inte nödvändigtvis långtiktigt giltiga.

Den tredje genomgången handlade om högskolan och hur rekryteringen och antagningen går till. Fil dr Björn Öckert konstaterade att högskoleprovet inte har något värde alls när det gäller att prognostisera framgång i högskolestudierna. Högskoleprovet har t o m ogynnsamma egenskaper, därför att de skjuter upp högskolestarten och därmed leder till lägre ekonomisk avkastning på högskolestudierna samt att de tenderar att gynna personer från socialgrupp 1.

Mina tankar om detta då?

Att förändra gymnasiet är mer angeläget än någonsin. De rödgrönas linje känns helt fel och forskningen belägger detta. T o m LO är inne på samma spår - när ska S ändra sig?

Resursfrågan borde handla mer om kompetens och kvalitet och mindre om kvantitet. Högre utbildade, mer kompetenta och bättre betalda lärare känns viktigare än fler vuxna i skolan. Fortbildning och koppling till forskningen måste lyftas på dagordningen men det är tyvärr inte så "hot" i populistiska utspelstermer, men det är så väldigt rätt om syftet är att förbättra kvaliteten.

Och det är bra med fler lektioner och att avlasta lärarna jobb som kuratorer, psykologer och skolsköterskor kan göra bättre så att de i stället kan ägna sig åt undervisning.

Sammanfattningsvis: moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger.

Slutligen, LR-ordföranden Metta Fjelkner var på plats och meddelade att LR minsann inte "ropar efter mer resurser till skolan, däremot en annan användning av resurserna" för att citera vad hon sa. Låter klokt och bra. Trots det kan jag ju erinra mig en mängd utspel från samma fackförbund om just behovet av mer resurser... Men man kan ju ändra sig.

Arbetarrörelserapport sågar s-politiken

Har just läst en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, "De andra 50 procenten, då?". De rödgrönas mål är ju att hälften av en ungdomskull ska börja på högskolan och rapporten handlar om den andra halvan, den som inte ska börja på högskolan.

Initiativet är intressant och rapporten välskriven och klarsynt. Anne-Marie Lindgren ger en bra historisk beskrivning av yrkesutbildningen och hur det kollektiva minnet inom socialdemokratin ser ut. För oss som inte har det minnet ger det nya perspektiv för att förstå den oro många på vänsterkanten känner inför de förändringar på gymnasiet som vi beslutat om, men som genomförs först nästa höst.

Det är förstås lite pliktskyldigt gnäll på regeringen, även om det i huvudsak riktas mot vad man menar är de onda borgerligas avsikter, och inte dess förslag. Men den riktigt skarpa kritiken riktas mot socialdemokratin. Det måste svida lika mycket som om Timbro skulle kritisera Alliansens skattesänkningar.

Ann-Marie Lindgren skriver bl a följande:

"Den något paradoxala effekten av inriktningen mot breda kunskaper (som socialdemokraterna länge drivit, min kommentar) har dock åtminstone delvis blivit att arbetsmarknadsvärdet av en gymnasieutbildning urholkats, eftersom den inte ansetts ge tillräcklig yrkeskompetens. Utbildningen har uppfattats som så allmän att den inte meriterar för något särskilt och därmed stärker den inte arbetsmarknadspositionen för den som fått den." (s 6)

"Och ska man tala om kunskap som maktfaktor hör ett gott yrkeskunnande dit – för ett gott yrkeskunnande stärker den enskilde på arbetsmarknaden. Medan otillräcklig utbildning, eller utbildning från ett program i skolan som arbetsgivare finner alltför lättviktigt, snarast försvagar den enskildes möjligheter att välja. " (s 8)

Just det. Yrkesutbildningen har varit för torftig och inte gett den utbildning som krävs för att få jobb. Och så har vi hög arbetslöshet bland ungdomar. Ingen borde vara förvånad.

Hon har också en klar poäng när hon skriver om varför det ansetts så viktigt att hålla dörrarna öppna så länge som möjligt för högskolestudier:

"Ambitionen att undvika återvändsgränder är naturligtvis riktig. Men ligger det inte en, om än omedveten, värdering av vad som är en fortsättningsväg och vad som är en återvändsgränd, när det är just yrkesprogrammen man ser som återvändsgränder? Faktum är ju att även de teoretiska programmen i gymnasieskolan – samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig – kan ses som återvändsgränder. I den meningen, nämligen, att om man efter att ha gått igenom något av de programmen skulle upptäcka att man vill bli elektriker, eller verkstadsmekaniker, ja, då måste man börja om från början." (s 5)

Jag skulle egentligen vilja gå ännu längre i slutsatsen. Det har i praktiken varit omöjligt att sadla om från naturvetare till elektriker. Yrkesvux, som vi startat, är faktiskt ett väldigt bra sätt att ta bort denna återvändsgränd. Och visst visar det på en nedvärderande syn på yrkesutbildning inom socialdemokratin?!

Anne-Marie Lindgren avslutar sin text med att ge så tydligt stöd hon kan (och vågar?) för vår nya gymnasiereform, som innebär att elever på yrkesprogram får en möjlighet att välja till så att man också blir behörig till högskolan om man vill.

"Det kan ju ses som en salomonisk kompromiss mellan de som förespråkar denna behörighet och de som menar att behörighetskraven blir stötestenar för en grupp elever som annars skulle klarat sig igenom gymnasiet. Det går att argumentera för sådan lösning, på samma sätt som det går att argumentera för att en – önskvärd – förstärkning av yrkesämnena kan försvara en viss neddragning av teoriämnena. Men då bör det samtidigt finnas möjligheter att senare i livet bygga på med de kunskaper man som tonåring valde bort – eftersom människor faktiskt förändras, och kan vilja byta inriktning. Då är det ett avgjort problem att regeringen, parallellt med denna omläggning av gymnasieskolan, skär ner på vuxenutbildningen och gör den konjunkturbestämd. Och det är också ett problem att de nya antagningsreglerna till högskolan missgynnar de personer som fått komplettera för att vara behörig." (s 9).

Chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja har alltså inget emot vår gymnasiereform i sig, utan argumenterar egentligen för att det vi nu gör stärker yrkesutbildningen och ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Det hon argumenterar emot är det som kommer efter gymnasiet, men det är klent underbyggt.

Jag tycker att det är rimligt att dimensioneringen av komvux anpassas både till efterfrågan och konjunkturen. När det finns mycket jobb och hög efterfrågan på arbetskraft är det rimligt att det är färre platser än i en lågkonjunktur. Det kan ju inte vara något självändamål att så många som möjligt alltid ska läsa på komvux, eller? Dessutom var det ju socialdemokraterna som påbörjade neddragningen av komvux. Skolverket kom häromdagen med statistik som visade att antalet studerande på komvux nu ökat för första gången på 10 år. 7 av de åren med minskande antal studerande styrde socialdemokraterna. Nu ökar vi antalet platser och satsar dessutom på yrkesutbildningar, vilken nästan inte funnits tidigare.

Vad gäller antagningsreglerna så ska ju de ses över igen, vi får se vad det leder fram till.

Det gamla arbetarpartiet har uppenbarligen inte förstått yrkesutbildningens värde, men det har det nya arbetarpartiet

Skatterna och skolan löser jobben, sa Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt hade flyttat det traditionella sommartalet från Vaxholm till Slussen och moderaternas valupptakt idag. Han inledde med skolans betydelse - för att få ett jobb, för att lyckas i livet, för att utjämna livschanser och han återkom till skolan flera gånger som ett viktigt område att höja ambitionerna ännu mer.

Valet kommer att handla om jobben. Hur de skapas, hur de blir fler, hur drivkraften att ta jobb kan ökas och hur man får bäst utbildning som leder till jobb. Vi och de rödgröna har helt olika lösningar.

De har svårt att se människors individuella företagsamhet och kanske också vinstmöjlighet som en drivkraft för att starta företag och därmed skapa nya jobb. Allt ska ske i offentlig sektor i deras värld och vinster ses som något fult. De vill införa en ungdomsskatt på 10 miljarder kronor och tror att det blir fler som anställer ungdomar när det blir dyrare. De förnekar att skattenivån har viss betydelse för viljan att jobba. Hur mycket man får kvar när skatten är dragen spelar faktiskt roll. Jobbskatteavdragen har bidragit oerhört till att fler jobbar nu och ytterligare steg kan öka drivkraften ännu mer. Därför är löftet om att 4,4 miljoner personer som jobbar ska få sänkt skatt - till skillnad från de rödgröna som vill höja skatten för 3,1 miljoner - viktig. Hoppas att övriga Allianskollegor hänger på.

Det sista punkten, utbildningen för att få jobb, är också väldigt skiljande. De rödgröna säger att alla gymnasieprogram ska vara studieförberedande, varav en del med vissa yrkesinriktade inslag. Vi säger att gymnasiet ska förbereda för arbetslivet eller vidare studier och därför se olika ut. Eleven väljer och kan komplettera senare om man vill ändra bana, det är viktigt. T o m vänsterpartisten Jonas Sjöstedt och LO-ekonomen Irene Wennemo har åsikter som liknar våra.

De rödgröna har faktiskt en hål-i-huvudet-politik på det här området, deras gymnasieskola är så teoretisk för yrkeselever att många hoppar av. Det är en gemensam faktor hos många unga arbetslösa - de har aldrig slutfört gymnasiet. I stället för att anpassa gymnasiet, som vi vill, så vill de satsa på mer yrkesvux efteråt. Det är förstås bra att satsa på utbildning och det startade vi med, men varför inte göra rätt från början? Varför tvinga ungdomar att få självkänslan knäckt och slås ut först?

En engagerad del av talet handlade om medarbetarnas och medborgarnas brist på inflytande. Han tog sjukvården som exempel, där politiker, tjänstemän och överläkare sitter på makten medan medarbetarna på golvet och patienterna har för lite inflytande. Vårdvalet ändrar detta. Han skulle lika gärna ha kunnat tala om skolan, för det är snarlikt. Mycket av inflytandet finns hos skolförvaltningar och utbildningsnämnden och för lite på skolorna. Ändring krävs!

Bra med en statsminister som är så glasklar i vad som är de stora samhällsutmaningarna och som har en analys av vad som måste göras. Kommande skattesänkningar för "samhällsbärarna" som han kallade lärare och sjuksköterskor är naturligtvis välkomna. Och att moderaterna vill göra Sverige till ett skatteparadis för låginkomsttagare är också en lite spännande nyhet.

SvD, DN1, DN2, Aftonbladet, GP,

Fråga 4: river ni upp gymnasiereformen?

Lazy sunday, så det blev ingen fråga till de rödgröna då. Fortfarande inga svar, men jag matar på med en ny aktuell skolfråga och hoppas på svar innan valet.

Fråga 4 handlar om vad de rödgröna vill med gymnasiet.

63% av ungdomarna slutför gymnasiet inom avsedd tid, 3 år. Andelen stiger till 76% om de får ytterligare ett år på sig (man valde fel skola eller program, utlandsstudier etc) . 90% av dessa uppnår grundläggande behörighet till högskolan (dvs lägst betyget godkänt i kurser som omfattar minst 90% av poängen). Det innebär att endast 68% av de som börjar gymnasiet är behöriga till högskolan. Faktiskt katastrofalt låga resultat, var någon annanstans i samhället skulle man acceptera det?

Låt mig ta fordonsprogrammet som exempel på hur det ser ut idag. Hösten 2002 började 3 631 elever på fordonsprogrammet. Fyra år senare (våren 2006) hade 2 534 slutfört gymnasiet och av dem hade 2 129 behörighet till högskolan. Våren 2009 hade sammanlagt 51 börjat på högskolan, alltså 1,4% av de som började.

Man kan alltså säga att priset för att 51 fordonselever ska komma in på högskolan är att 1 502 inte ska klara gymnasiet och många kanske bli arbetslösa.

Detta är en av utgångspunkterna för vår stora gymnasiereform, Gy11, som träder i kraft nästa höst. Det är vår övertygelse att strukturen i gymnasiet är fel och leder till massavhopp och misslyckanden. Syftet med all gymnasieutbildning idag är att den ska ge behörighet till universitetet, inte behörighet till arbetsmarknaden. Konsekvensen av denna i och för sig goda tanke om allmän högskolebehörighet är att den vare sig passar för arbetslivet eller universitetet. Och konsekvensen av detta syns i form av hög arbetslöshet bland ungdomar.

Förändringen nästa höst innebär bl a att gymnasiet delas upp i yrkesprogram och högskoleförberedande program. Samtidigt ger vi en rätt för den yrkeselev som vill att gå kurser för att bli behörig till högskolan, antingen under gymnasietiden eller på komvux efteråt. Det blir en möjlighet, men inget tvång.

Jag uppfattar att det finns ett mycket stort stöd för gymnasiereformen. Skolorna applåderar. LR, som organiserar gymnasielärare applåderar. Företagen applåderar. T o m LO är positivt. Men de rödgröna är emot, här går den största skiljelinjen mellan oss.

Frågan är nu vad som händer med hela gymnasiereformen. Ska den rivas upp vid ett maktskifte och dagens utslagningsskola bestå för ytterligare några generationer? 100 000 niondeklassare är nog intresserade av att veta hur det kan bli. 1 000 gymnsaieskolor med över 40 000 anställda är kanske ännu mer intresserade. Är deras förberedelser förgäves? Besked kommer, har vi hört. Men när?

Om de låter reformen stå fast, men ändrar så att alla program leder till högskolan så inställer sig ett antal frågor som måste besvaras. Konsekvensen blir nämligen att det måste bli mer allmän teori på yrkesprogrammen. Vad är det för kurser på exempelvis fordonsprogrammet som ska bort för att släppa fram bild, litteraturkunskap, engelska etc? Svetsning? Lackeringsteknik? Skadebesiktning? Klart är att man blir en sämre fordonsmekaniker, oavsett vad som tas bort. På motsvarande sätt blir det på alla program, man blir sämre förberedd för arbetslivet.

En komplikation för de rödgröna är de nya behörighetskraven till högskolan som införts nu i höst. Kraven på grundläggande behörighet har skärpts och 17 områdesbehörigheter har införts för olika utbildningar utöver den grundläggande behörigheten. Ska man bli högskoleingenjör med inriktning mot maskinteknik (sannolikt om man gått fordonsprogrammet och är intresserad av maskiner) så krävs att man läst (och klarat) kurserna i matematik B, C, D, E, fysik A och B, kemi A och B och biologi A, alltså 500 poäng ytterligare. Om fordonseleven ska få in även detta under gymnasietiden så blir det inte så många fordonskurser kvar. I princip varenda yrkesutbildning på högskolan kräver mer än grundläggande behörighet - till lärare, ekonom, jurist, sjuksköterska. Eller ska kanske behörighetskraven till högskolan sänkas igen, så att alla oavsett förkunskaper kommer in?

Så - hur ska det bli med gymnasiet? River ni upp allt och börjar om?

OSA - snarast. Valet har börjat!

Sverige kan bli bättre för ungdomar

Svenskt Näringsliv har tagit fram en intressant rapport om ungdomars möjligheter och hur det är att vara ung i Sverige kontra andra länder. I korthet kan man säga att våra ungdomar har bland de bästa förutsättningarna, men att de inte tas tillvara. Därför hamnar Sverige tyvärr på 14:e plats i rankingen av 22 EU-länder. Vi tillvaratar inte ungdomarnas potential helt enkelt.

Rapporten konstaterar att dagens unga är mer välutbildade, mer internationellt orienterade, mer företagsamma och mer it-kunniga än tidigare generationer. Men att möjligheterna på arbetsmarknaden är ganska begränsade. Indexet är en sammanvägning av faktorerna arbetslöshet, företagande, chefskap, utbildningsnivå, inkomst, köpkraft, attityder till unga och självupplevd hälsa.

Trist att vi ligger så dåligt till, men viktigt att lyfta fram och göra något åt. Att länder som Irland och Cypern ligger i topp är lite förvånande. Vi kanske inte alltid ska slå oss för bröstet och säga att vi är så himla bra. Ungdomar har det uppenbarligen bättre i flera andra länder. Det måste vi lära av.

Det är svenska ungdomars position på arbetsmarknaden som vi är svaga i. Vi hamnar långt ned när det gäller arbetslöshet, det vet vi redan. Det som var lite nytt för mig var att vi är så dåliga på företagade bland unga och att unga i Sverige har sämre karriärmöjligheter än andra. Vi är näst sämst när det gäller unga (under 39 år) chefer.

En hel del av detta kokar ned till vårt utbildningssystem och vad vi egentligen utbildar för. Det gäller att få in mer entreprenörsskap tidigt tror jag och att få tydligare kopplingar mellan skolan och arbetslivet. Ofta är det för vattentäta skott. Det har varit ett gigantiskt feltänk att alla gymnasieprogram i första hand ska förbereda för högskolan, i stället för att vissa ska förbereda för arbetslivet. Då får ungdomar så svårt att komma in på arbetsmarknaden.

För mig är rapporten en bekräftelse på att vi är på rätt väg, men att en del fortfarande återstår när det gäller modernisering och attityder.

V-profil stödjer M om gymnasiet

Jonas Sjöstedt är vänsterpartisten som tippas bli nästa partiledare. Idag skriver han primärt om betygen på sin blog, men kommer även in på gymnasiet. Så här skriver han:

"Det måste vara möjligt även för yrkeselever att gå på högskola och universitet. Men kanske behöver inte det innebära att alla yrkeselever måste läsa in högskolekompetensen på gymnasiet, idag misslyckas oroväckande många med det. Kanske vore det bättre om de eleverna fick en ännu bättre yrkesutbildning och bättre basfärdigheter i andra ämnen där de ligger efter. Bara de sedan också har en absolut rätt att läsa in högskolekompetensen senare via vuxenutbildning om de vill det. Samtidigt vill och kan många yrkeselever läsa in högskolekompetens på gymnasiet, det måste de ha rätt att göra."

Det är en bra beskrivning av vad vi moderater tycker och en bärande punkt i Alliansens gymnasiereform (Gy11). Exakt så kommer det att bli! Alla ska få möjligheten, men ingen ska tvingas. Och det är just detta som vänsterpartiet och socialdemokraterna kritiserar hårdast av de förändringar vi genomför. En rejäl snyting, alltså.

Jag vet ju att det långt i in i de röda leden finns just den tveksamhet som Sjöstedt ger uttryck för. Eftersom jag är en positiv person så tror jag naturligtvis att det är våra övertygande argument som fått Jonas Sjöstedt att överge sitt eget partis gymnasiepolitik. Men vad säger Ohly och Dinamarca?

Gymnasiebesök i Kalmar och Torsås

Jag besökte två gymnasieskolor igår. Olika, men båda mycket intressanta och lärorika.

På morgonen var det SYAB:s transportgymnasium i Kalmar. Det är en ny friskola som endast har transportinriktningen på fordonsprogrammet. Man blir lastbilschaufför efter utbildningen. Sedan 90-talet driver bolaget utbildning på entreprenad i bl a Karlshamn och Hultsfred, i höstas tog man steget fullt ut och startade friskola.

Allt började bra med många intresserade elever. För bra kanske, för sen har kommunerna börjat krångla. Nybro kommun sänkte ersättningen vid årsskiftet, utan förvarning, från 164 000 kronor/elev till 102 771 kr. Det känns helt osannolikt att illröda Nybro betalat för mycket tidigare eller genomfört så gigantiska besparingar i sin egen verksamhet. Riksprislistan anger 131 200 kr/elev på transportinriktningen på fordonsprogrammet.

Med några dagars varsel sänktes ersättningen med drygt 60 000 kronor (40%). Börje Slättman är socialdemokratisk ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Nybro och han verkar hata friskolor. ”Med så låg ersättning som möjligt är chansen mindre att fler friskolor söker sig hit” säger han i tidningen Östra Småland. I klartext: svält ut dem!

Övriga kommuner i regionen har följt efter. Kalmar har bildat ett gymnasieförbund tillsammans med Ölandskommunerna och Torsås. Utbildningen finns inte inom förbundet, så det har avtal med Nybro och Oskarshamn. Förbundet betalar ca 150 000 kronor/elev till Oskarshamn men bara drygt 100 000 kronor till friskolan. Trots att det ska vara lika villkor. Hur går det ihop?

Och Oskarshamn verkar göra likadant. De får inte ta betalt mer än självkostnad av andra kommuner. Det är 149 000 kronor, säger Oskarshamn. Men friskolorna får 45 000 kronor mindre.

Ägarna till den lilla friskolan är förtvivlade. ”Vi vill inte bråka, vi vill bara driva en bra utbildning”, säger de och ber om ursäkt för att de tvingats överklaga kommunernas beslut till förvaltningsrätten. Det finns verkligen ingen anledning att be om ursäkt för att man står upp för sin rätt. För att eleverna ska få en likvärdig utbildning och för att kommunerna ska följa lagen.

Till alla som säger att friskolorna har det så bra och täljer guld med kniv säger jag bara - släng er i väggen! SYAB illustrerar hur det kan se ut i Sverige 2010.

Jag tycker att det är skämmigt av kommunerna att bete sig så här. Det är en djävulsk strategi för att bli av med friskolan. Sänk ersättningen och ta en domstolsförhandling. Under processen tar skolans pengar slut och skolan kan gå i konkurs. Även om friskolan vinner i slutänden så har man blivit av med den ändå. Det är den stores makt mot den lille.

Kontrasten mot Mjölnergymnasiet i Torsås var slående. Det var god stämning och föreföll vara bra kvalitet på båda skolorna. Men Mjölnergymnasiet är en kommunal skola, driven av gymnasieförbundet. Här satsas det friskt – och framgångsrikt. För 5 år sedan hade man 16 elever på industripogrammet. Nu är det näsmare 300 elever som går stage-, styling-, räddnings- och olika lärlingsutbildningar. En konkurrensfördel i att vara kommunal skola är att man kunnat gå med underskott de första åren. Vilken friskola kan det? Där måste varje månad gå ihop. Bara som en liten kommentar kring alla meningslösa diskussioner om vinst…

Jag fick höra eleverna göra en repris på förra veckans Melodifestival där de framförde egna låtar. Så himla duktiga! Lilla Torsås har lyckats locka elever utifrån till sina smala spetsutbildningar och planerna framöver var stora med bl a nytt entreprenörsprogram i nya gymnasiet. Återigen fick jag bekräftat att det finns ett stort stöd för vår gymnasiereform. Och numera också en oro för att de rödgröna ska riva upp den, vilket de nu hotar med.

Mjölnergymnasiet visar att också små kommuner utanför storstäderna kan erbjuda bra utbildning. Med rätt personer på rätt platser och stor frihet så lyckas man. Man måste tro på människor och inte motarbeta nya idéer. Kvalitet byggs underifrån, av duktiga och kreativa människor med tydligt uppdrag, stor frihet och ansvarskännande.

På Mjölnergymnasiet ligger karaktärsämnena på entreprenad. Privata företagare har investerat i en avancerad ljudstudio och har event tillsammans med eleverna, vilket visar att de tror på sin idé genom att göra något själv i stället för att tvinga allt på skattebetalarna. De har skapat en utbildning mitt i verkligheten. Varenda en inser vad man måste kunna. Fem veckor in på höstterminen i ettan ska de stå på scen inför betalande gäster.

Önskar båda skolorna lycka till. Vi behöver både musiker och lastbildschaufförer. Alla behöver inte bli akademiker.

Nya gymnasiet kräver förändringar redan i höst

Hösten 2011 startar den nya gymnasieskolan, Gy11. Om vi i Alliansen får förnyat förtroende förstås. Det finns dom som tror att det inte blir så stora skillnader om det blir Alliansregering eller Vänsterregering, att vi redan fattat de viktiga besluten och att sossarna accepterat förändringarna. Men självklart blir det förändringar med vänsterstyre. Gymnasiet är ett solklart område, de rödgröna har tidigare sagt sig vilja riva upp vår reform.

Något som vi däremot verkar vara rätt överens om är att behörighetskraven till gymnasiet ska höjas. Åtminstone har socialdemokraterna sagt så tidigare, vi får väl se när de kommer med sin reaktion på vårt skollagsförslag i nästa vecka. Jag hoppas att de står fast vid det, men det räcker ju inte. Vänstern och miljöpartiet måste också med på tåget.

Behörighetskraven är egentligen krav på vissa förkunskaper för att man ska klara gymnasiet. Idag räcker det att vara godkänd i svenska, engelska och matematik från grundskolan för att bli behörig till gymnasiet. Den elev som bara har 30 poäng är dock i verkligheten dömd att misslyckas. Det finns ett spikrakt samband mellan grundskolebetyg och avhopp. Ju färre ämnen man är godkänd i från grundskolan - desto större sannolikhet att man hoppar av. Och det säger väl sig själv, kanske. Har man inte tillräckliga förkunskaper så hänger man inte med. Det blir för mycket att hämta igen. Man misslyckas och självkänslan får sig en törn.

Nu ändrar vi det här. Den som börjar gymnasiet hösten 2011 måste vara godkänd i minst 8 ämnen från grundskolan för att börja på ett yrkesprogram och minst 12 ämnen för ett högskoleförberedande program. Det ger ungdomarna bättre chanser att lyckas.

Om man inte har tillräckliga kunskaper ska man få hjälp, mer hjälp än vad Individuella programmet ofta erbjuder idag. Vår tanke är att kvaliteten ska höjas för dessa elever. Det blir 5 tydliga introduktionsprogram - preparandår för dem som bedöms kunna hämta in behörigheten på ett år, språkintroduktion för dem som inte har svenskan än, yrkesintroduktion för dem som står långt från behörighet och kanske inte ens vill gå i gymnasiet, individuellt alternativ för ett fåtal med väldigt särskilda behov (kanske Aspergers syndrom) och det som motsvarar dagens PRIV där man snabbt bedöms kunna bli behörig.

Det många skolor inte riktigt verkar ha snappat upp är att de nya behörighetsreglerna medför att man förändrar IV redan i höst. Skolverket har ju inte varit övertydliga i den delen heller, så det är inte så konstigt. Och tidningarna har inte skrivit om det heller, därför har frågan inte uppmärksammats alls. Men så här är det: de som går IV kommande läsår måste rustas så att de blir behöriga enligt de nya reglerna till hösten 2011. Skolorna måste alltså erbjuda mer än bara svenska, engelska och matematik redan i augusti. Ungdomarna måste kunna bli godkända i 12 ämnen, därför krävs ett brett utbud av ämnen.

Alltså, en uppmaning till alla gymnasieskolor: erbjud mer undervisning på IV redan i höst!

Gymnasisterna får lida av politikens misslyckande

PJ Anders Linder har en utomordentligt bra ledare i SvD idag. Den handlar om gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Om 30 000 ungdomar som inte kommer in i vuxenlivet med de kunskaper de behöver.

Göran Perssons gymnasiereform från 1991 kallades "Kunskapspropositionen". Så här i efterhand känns det rätt hånfullt. Lite Orwellskt nyspråk. Tusentals ungdomar slås varje år ut från gymnasiet, misslyckas och hamnar vid sidan av. Så vaddå kunskaper?

Den senaste statistiken visar att 76% av gymnasisterna slutförde gymnasiet inom 4 år. Det innebär att man fått slutbetyg, inte att man klarat alla kurser. Endast 64% av 20-åringarna har grundläggande behörighet till högskolan, så räknas nämligen måluppfyllelsen i gymnasiet idag. Verkligheten är alltså att var tredje ungdom inte når målen. Det borde göra alla som ansvarat för gymnasiet illa till mods och ägna sig lite åt självrannsakan. Är ambitionen att alla ska in på högskolan värd alla dessa massavhopp och misslyckanden?

Alla vill naturligtvis lyckas. Men de får inte chansen i den gymnasieskola som socialdemokraterna har skapat. Inte så att det är fel på vare sig lärarna eller eleverna, men strukturen är helt fel. Det är politiken som misslyckats, men ungdomarna som får känna av det.

De rödgrönas ambition stämmer inte överens med stora delar av ungdomarnas. Självklart är det bra att alla som vill ska kunna gå på högskolan. Men de som inte vill, utan vill ha en gedigen yrkesutbildning, måste kunna få det. Varför ska alla tvingas till omfattande teoretiska studier?

Gymnasiet borde vara en plats där alla får en utbildning de själva drömmer om och känner behov av. Säkert vill en stor majoritet av ungdomarna ha en utbildning som ger behörighet till högskolan och det är bra. Men de som inte vill? Varförska de tvingas på ett majoritetsförtryck? Gymnasiet handlar ju om tusentals individers framtid, inte kollektivets. Men i den röda världen går alltid kollektivet före individen och i gymnasiet sker det till priset av massutslagning.

I höstas beslutade vi om att ändra det här. S, V och Mp röstade nej till vårt förslag, men hade inget gemensamt alternativ.

När ska de bekänna färg och tala om vad de vill göra? Ska de bara fortsätta blunda för att så många inte slutför gymnasiet?

De röda pratar om dagens gymnasium som "höga ambitioner". Visst ska man ha det. Men varför är höga ambitioner alltid synonymt med akademiska ambitioner? Varför duger inte bra yrkeskunskaper? Varför är Stagnelius alltid det viktigaste i gymnasiet, t o m viktigare än bromsteknik för blivande bilmekaniker?

Några vänsterbloggare tar upp klassperspektivet. Visst, det ska man absolut se. Vilka tror de dagens avhoppare är? De från akademikerhem? Nej, det är just de ungdomar som de säger sig värna som är de stora förlorarna på dagens skola. De kommer vi att rädda till bättre kunskaper nu.

Dr Cai, Ulrika Falk, In your face, Lars Björndahl, Robert Noord, Lars Hansson

Arbetslösa ungdomar hoppade av gymnasiet

Arbetsförmedlingens statistik visar att över 100 000 arbetslösa inte har slutbetyg från gymnasiet (SR). De med låg utbildning blir arbetslösa först. Inte så konstigt kanske, men att det är så många som inte slutför gymnasiet borde vara en tankeställare för alla.

Socialdemokraternas gymnasieskola har fått omfattande kritik, t o m från LO, för att det är en utslagningsmaskin. En ny doktorsavhandling visar att avhoppen ökar sedan Göran Perssons gymnasiereform från början av 90-talet. Nu visar sig bristerna i omfattande arbetslöhet.

När vi påpekar det här ryggar socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet tillbaka och låtsas som om det regnar. Men varför förneka det uppenbara? Det blir bara löjligt och icke trovärdigt.

Gymnasiet är för fyrkantigt idag och i de fyrkantiga hålen ska runda människor stoppas in. En tredjedel av gymnasiet är lika för alla elever idag, oavsett vilket program de går. Strukturen passar inte alla och de blir förlorare. För många yrkeselever är det för teoretiskt med omfattande kurser i litteraturkunskap och matematik som de inte känner att de har behov av och inte är motiverade för. Och inte slutför. Det de vill läsa - frisörkurser för killen i radioinslaget ovan - får de inte tillräckligt utrymme för. Inte så konstigt om många hoppar av. För många naturvetare och tekniker går det för långsamt och deras resultat är klart under jämförbara elever i andra OECD-länder.

När ska de fatta att "one size - fits all" inte existerar i skolan? Det behövs mer av specialisering och utrymme för egna preferenser. När strukturen så uppenbart leder till massavhopp och arbetslöshet så borde de rödgröna väl ge upp sina principer om att alla ska in på högskolan? Varför nedvärdera yrkeskunskaper? Debatten om avskaffande av RUT-avdraget visar också på att de inte gillar vissa typer av jobb. Det är bara "fiiiina" akademiska jobb som gäller i deras värld.

Hösten 2011 inför vi en ny gymnasieskola som ger mer tid för yrkesämnen och mer specialiseringar och där branscherna får mer att säga till om beträffande vilka kunskaper som krävs för olika yrken. Och de öppnar dörrar för alla att fylla på kunskaper senare i livet.

Meritpoängen i P1 Morgon

I morse debatterade jag meritpoäng i radion. En del tycker att det blir orättvist. Jag tycker att vi tar bort orättvisorna när vi ändrar urvalsreglerna till högskolan.

Det handlar om att vi från och med kommande höst ändrar urvalsreglerna till högskolan så att man kan få 2,5 poäng extra om man läst vissa kurser på gymnasiet. Tanken är att den som har bästa förutsättningar att klara högskolan också är den som ska tas emot, när man inte kan ta emot alla som sökt.

Hittills har alla kurser varit lika mycket värda när man räknar ihop medelbetyget. Nu viktar vi det så att man får lite extra poäng om man läst fördjupningar i språk, matematik och olika specifika kurser för olika högskoleprogram. Signalen är tydlig: det ska löna sig att läsa kurser som ger en gedigen grund för att lyckas med högskolan.

När man går från ett system till ett annat så är det viktigt med framförhållning. Det tycker jag att man har fått i det här fallet. Den förra regeringen beslutade om meritpoängen 2006 och vi ändrade lite i modellen 2007 (la till engelska, fler andra språk och de områdesspecifika kurserna). Då beslutade man också att den nya modellen ska träda i kraft nu i höst. Man har alltså haft massor av år på sig att anpassa sig till det nya.

Det är klart att det finns en och annan som trots allt inte snappat upp förändringen och nu känner sig som förlorare. Till dem skulle vilja säga: gör högskoleprovet! Där gynnas man om man är lite äldre. Minst en tredjedel av platserna fördelas utifrån resultat på högskoleprovet.

I grund och botten handlar det om att vi inför ett rättvisare och rimligare system. Om man ska läsa till ingenjör på Teknis eller Chalmers så är naturligtvis förkunskaperna i fysik och matematik viktigare än betygen i filmkunskap eller specialidrott.

Det är dagens modell som är orättvis. Den gynnar den som läser kurser som det är lätt att få bra betyg i, inte kurser som man har nytta av för sina högskolestudier. Massor av ungdomar slutade läsa språk som en konsekvens av detta. Många hoppar av högskolan för att de inte hänger med i den engelska litteraturen eller har tillräckliga mattekunskaper när de börjar. Varför ska sådana elever komma in före de som verkligen sliter med de svårare kurserna på gymnasiet?

Håller dock med högskolekanslern om att vi måste gradera upp studie- och yrkesvägledningen så att ungdomarna verkligen vet och inser konsekvenserna av de val de gör. Här finns mer att göra.

Aftonbladet, Aftonbladet igen

Nya gymnasiet tar form

Idag har Skolverket presenterat sitt förslag till inriktningar och ämnen i nya gymnasiet. Mycket ser bra ut. Svenska och matematik finns med som möjliga val på de flesta yrkesprogram, vilket borgar för att man ska kunna bli behörig till högskolan om man väljer ett sådant. Programfördjupningarna får många olika kurser som kan kombineras ihop. På fordons- och transportprogrammet föreslås 32 kurser med sammanlagt 5 000 poäng, varav eleverna ska välja 700-800 poäng. Extra plus för att entreprenörskap blir nytt valbart ämne överallt.

På minussidan finns onekligen det intryck som Skolverkets pressmeddelande ger av att allt lokalt beslutsfattande ska tas bort. Har de inte läst regeringens proposition och riksdagens beslut? Kapitel 8 heter "ett flexibelt system" och på sidan 87 står bl a följande:

"Utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet, men som inte helt ryms inom den nationella programstrukturen, måste kunna anordnas även fortsättningsvis. Det är också av vikt att lokala initiativ till utbildningar, som syftar till att svara mot ett lokalt eller regionalt behov, kan tas om hand."

Det hade varit bra om Skolverket inte var så kategoriskt. Vi behöver inget stelbent ofelxibelt system, det måste finnas utrymme för lokal anpassning.

Jag saknar också lite idrott och ledarskap. Idag finns många sådana utbildningar som specialutformade program och som ger behörighet till högskolan, ofta är de varianter av SP eller NV. Vart tar de vägen i den här strukturen? Och riksidrottsutbildningarna? Det hade varit bra om Skolverket redovisat sitt tänkade om detta också, det hade gett en bättre helhetsbild. Och inte minst lugnat alla skolor och lärare som undrar vart deras utbildningar ska ta vägen.

Metro,

Nya idéer får nej

Nu kommer avslagen. Fler och fler nekas möjlighet att starta friskola.

Ibland undrar man hur resonemanget går på Skolinspektionen. Besluten är inte glasklara, kan man väl säga. Det kan ju bero på att lagstiftningen inte är glasklar, förstås. Ett enda litet exempel från Norrköping bara, men det finns många många fler.

Norrköpings Tekniska gymnasium får starta både en utbildning i Ingenjörsteknik och Elprogrammet med inriktning mot automationsteknik, medan Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildning med internationell inriktning i Norrköping. Båda anordnarna är stora, etablerade och fungerande. Det som gör att Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildningen är att det hotar den kommunala teknikutbildningen.

Är det inte ett väldigt statiskt synsätt? Antalet elever på olika program är ju inte givet av någon högre makt, utan skiftar mellan åren. För fem år sedan gick 14 000 elever i landet på Elprogrammet, nu är det nästan 24 000. Kanske är den kommunala teknikutbildningen i Norrköping inte så bra? Skolan är för stor, utrustningen för gammal, eller vad vet jag. Kanske skulle fler välja teknikutbildningar om det fanns fler skolor att välja på? Alla ropar ju efter mer teknik och kanske skulle detta kunna få fler ungdomar att välja en sådan utbildning.

Jag tycker att det är dags att modernisera lagstiftningen nu. Nya idéer behövs ju fortfarande. Vi lever inte i den bästa av världar och har inte den bästa av skolor. Har vi råd att tacka nej till människor som har idéer om en bättre skola? Man pratar mycket om behovet av entreprenörskap i skolan. Tänk om man kunde ha lite mer entreprenörskap för skolan också!

(Norrköpings Tidningar, Arbetarbladet, Gefle Daglad, SR, Norra Skåne, Folkbladet, Borlänge)

Besök i den riktiga verkligheten

Dagen började med debatt i radioprogrammet Skolministeriet mot vänsterns Rossana Dinamarca. Vinkligen i inslagen bekräftade de flesta myter och fördomar som finns om friskolor - glädjebetyg, låg lärartäthet och stora vinster.

Jag utesluter inte att det sätts glädjebetyg på en del skolor - kommunala såväl som fristående. Men det är ingen som kunnat belägga att det är satt i system på friskolorna, vilket var både reporterns och Dinamarcas tes. Att elever på friskolor ofta har bättre resultat och högre betyg beror nog på att eleverna där är lite mer motiverade och att de har hittat en skola med en nisch som passar just dem. Vare sig Skolverket eller Skolinspektionen instämmer däremot i det vänstern torgför.

Inte desto mindre är det viktigt att bli av med glädjebetygen och det är precis det vi nu gör. För det första tydliggör vi målen, så att de blir mer begripliga. För det andra kommer nya betygskriterier som också blir enklare att följa. För det tredje ska nationella prov kontrollrättas, så att det inte finns felaktigheter där. För det fjärde skärper vi inspektionen. Och detta gäller ALLA skolor, inte bara friskolor.

Dinamarca - oppositionens skolministerkandidat? - vill bli av med friskolorna, det bekräftade hon i diskussionen. Aktiebolag hör inte hemma i skolan, enligt henne. Det innebär att hundratals skolor skulle tvingas stänga om hon får bestämma. Då spelar kvaliteten ingen roll alls, det är driftformen som är det avgörande. Oavsett resultat och eventuella vinster så ska de bort. Ehhhhh - kanske dags att lägga till K:et till partinamnet igen?

Efter debatten var jag på nystartade och hittills pyttelilla Nacka praktiska gymnasium. En helt annan verklighet än den Dinamarca målade upp i debatten. En verklig verklighet. Skolan har lärlingsutbildning inom frisör-, bygg- och energiområdena. Eleverna trivdes, även om lokalerna så här i början inte var helt klara. Vi åt den bästa skollunchen jag någonsin ätit, på en närbelägen lunchrestaurang där t o m efterrätt ingick. Så är det för alla elever, varje dag. Eleverna på skolan är inte de allra mest motiverade för akademisk utbildning kan man väl säga. De vill lära sig ett yrke, jobba med händerna. Många är skoltrötta och har kanske inte riktigt passat in i den "vanliga skolan" om man nu kan kalla den så. Men här får de en utbildning de vill ha.

När jag satt på bussen därifrån inställde sig naturligtvis frågan: på vilket sätt får dessa elever en bättre utbildning om Nacka praktiska gymnasium tvingas stänga? Ska de in i gigantiska grannskolan som har samma program men inget lärlingsupplägg? Det är ju alternativet i vänsterns värld. När ska vänstern förstå att människor är olika och har olika behov?

Guuuud, så motiverande det är att vi måste vinna nästa val också!

Champagne till regeringen

Ja, så sa en av de rektorer jag träffade idag på Kvarngymnasiet i Järfälla. Utbildningsutskottet var där och träffade ett nätverk för Individuella programmet på gymnasiet i hela landet. De var rörande överens om att vårt förslag om vad som kommer efter IV är utmärkt bra. "Om ekonomin inte var så ansträngd skulle vi fira i champagne", som han sa.

Jag träffade nätverket i Göteborg i mars (skrev om det här). Nätverket har varit ganska kritiskt till att IV så ensidigt fokuserar på att göra ungdomar behöriga till gymnasiet, när det finns så många andra behov som måste tillgodoses. Därför gillade de vårt förslag om fem tydliga spår och uppfattade att alla ryms i något av dem. Mer struktur, tydligare innehåll men ändå flexibelt. Det är ganska gott betyg åt vår Alliansregering.

Många uttryckte också ett behov av ett "rikspekfinger" som kan riktas mot kommuner som inte sköter sig och fuskar bort reformen. Jag svarade att det är just det som är tanken med den nya skolinspektionen som vi inrättat och de verktyg vi vill ge inspektionen i nya skollagen.

Besöket i mars kretsade ganska mycket kring hur bedrövligt många upplevde det i Göteborg. Det fortsatte idag, nästan i större skala. Göteborg ska spara 100 miljoner på gymnasiet nästa år och nu verkar det som om skolorna med individuella programmet ska slås sönder och verksamheten spridas ut i överblivna rum på andra skolor. Verkar oerhört kortsiktigt att tänka så.

Och mina s-märkta kollegor som var med på mötet såg inte ens generade ut när alla spydde galla över hur socialdemokraterna sköter skolan i deras skyltfönster Göteborg. Man kan ju innerligt hoppas att Anneli Hulthén aldrig får möjlighet att ha inflytande på den nationella skolpolitiken.

Utvecklingskraft i nya gymnasiet

DN skriver om den nya gymnasieskolan idag, den vi klubbade förra veckan i riksdagen.

Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.

Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.

Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.