Helgutspel

Det kom två utspel om skolan i helgen.

Stockholmsmoderaterna diskuterade barngruppernas storlek i SvD och tvingades retirera dagen efter (SvD). Folkpartiet vill satsa 1 miljard kronor på att få 40 000 lärlingar.

Barnomsorgsutspelet blev väl inte så bra. I sak kan jag förstå hur de tänker, att det är fler faktorer än hur stor barngruppen är som avgör kvaliteten, men att sluta diskutera storleken går inte. Storleken har faktiskt betydelse också. Det kan inte vara hur många barn som helst i en barngrupp. Det viktiga är ju att komplettera med andra viktiga kvalitetsfaktorer och det är väl precis det som de landat i nu också.

Jag vet från min tid i Nacka att det inte fanns någon som helst korrelation mellan gruppstorlek och hur nöjda föräldrarna var med sin förskola. Mest samband fanns fanns det med förtroendet för ledningen och det stärkte mig i att vi måste jobba mer med att stärka förskolecheferna.

Lärlingsutspelet är intressant. Bra i sak, vi behöver fler lärlingsplatser. Vi har ju redan skapat 8 000, men fler är självklart välkomna. Också för dem som fyllt 20 skulle det behövas. Men att det ska behöva kosta 1 miljard kronor håller inte. Det går inte att köpa sig fler lärlingsplatser, eleverna måste söka också och det finns lite tomma platser här och där idag enligt de rapporter jag fått.

De nuvarande 8 000 platserna har vi gett ett extra statsbidrag på 25 000 kronor per plats för. Jag uppfattade det som smörjmedel för att komma igång, utveckling av nya kocept och utbildning av handledare på företagen. Det skulle också kunna gå som ersättning till företagen för att de tar emot lärlingen, men det är skolan som avgör.

Startskedet är ju över nu. Och det är inte dyrare att utbilda som lärling jämfört med traditionell skolförlagd yrkesutbildning. Om en vanlig plats på byggprogrammet kostar 90 000 kronor så ska det ju inte behöva kosta 115 000 kronor som bygglärling. Det finns väl inget skäl för staten att ta över kommunernas finansieringsansvar på det här sättet eller att säga att en viss utbildningsform ska kosta mer än en annan.

DN, SR, SVT,

Sverige kan bli bättre för ungdomar

Svenskt Näringsliv har tagit fram en intressant rapport om ungdomars möjligheter och hur det är att vara ung i Sverige kontra andra länder. I korthet kan man säga att våra ungdomar har bland de bästa förutsättningarna, men att de inte tas tillvara. Därför hamnar Sverige tyvärr på 14:e plats i rankingen av 22 EU-länder. Vi tillvaratar inte ungdomarnas potential helt enkelt.

Rapporten konstaterar att dagens unga är mer välutbildade, mer internationellt orienterade, mer företagsamma och mer it-kunniga än tidigare generationer. Men att möjligheterna på arbetsmarknaden är ganska begränsade. Indexet är en sammanvägning av faktorerna arbetslöshet, företagande, chefskap, utbildningsnivå, inkomst, köpkraft, attityder till unga och självupplevd hälsa.

Trist att vi ligger så dåligt till, men viktigt att lyfta fram och göra något åt. Att länder som Irland och Cypern ligger i topp är lite förvånande. Vi kanske inte alltid ska slå oss för bröstet och säga att vi är så himla bra. Ungdomar har det uppenbarligen bättre i flera andra länder. Det måste vi lära av.

Det är svenska ungdomars position på arbetsmarknaden som vi är svaga i. Vi hamnar långt ned när det gäller arbetslöshet, det vet vi redan. Det som var lite nytt för mig var att vi är så dåliga på företagade bland unga och att unga i Sverige har sämre karriärmöjligheter än andra. Vi är näst sämst när det gäller unga (under 39 år) chefer.

En hel del av detta kokar ned till vårt utbildningssystem och vad vi egentligen utbildar för. Det gäller att få in mer entreprenörsskap tidigt tror jag och att få tydligare kopplingar mellan skolan och arbetslivet. Ofta är det för vattentäta skott. Det har varit ett gigantiskt feltänk att alla gymnasieprogram i första hand ska förbereda för högskolan, i stället för att vissa ska förbereda för arbetslivet. Då får ungdomar så svårt att komma in på arbetsmarknaden.

För mig är rapporten en bekräftelse på att vi är på rätt väg, men att en del fortfarande återstår när det gäller modernisering och attityder.

Yrkesvux populärt

Vår satsning på yrkesvux har blivit en succé. Skolverket presenterade igår en uppföljning av hur det gått första halvåret, och det verkar som om alla platser är besatta av intresserade studerande.

Den här satsningen på yrkesutbildning är riktigt bra, långt mer gedigen än det Kunskapslyft som socialdemokraterna lanserade under förra lågkonjunkturen. Här handlar det om utbildning till yrken som det finns behov av framöver, inte om förvaring under en tid av arbetslöshet. Nästa år ökar regeringen resurserna för yrkesvux med ytterligare 10 000 platser.

Oppositionen är så klart inte nöjda. "Alltid mer, aldrig nog" är deras stridsrop. Våra pengar räcker till 18 000 helårsplatser på yrkesvux nästa år (kan vara många fler studerande). Kommunerna har sökt 20 000 platser, så det är ganska nära och man kan ju anta att de tagit i lite i överkant. Så brukar det vara. Oppositionen nöjer sig dock inte med att kräva 20 000 platser, utan föreslår ytterligare 8 000 platser. Känns inte det lite väl oseriöst?

Kommunerna kan inte ordna fler platser och de bedömer inte att behovet större. Inte ens de kommuner som styrs av socialdemokraterna kräver mer pengar. Så vilka ska då gå på alla dessa platser? Ska kommunerna snabbt skaka fram platser som ingen vill gå på? Det har vi verkligen inte råd med, men vittnar kanske om Thomas Östros och Mona Sahlins btristande ekonomiska ansvarstagande.

Slutligen kan jag fundera lite över relationen komvux och arbetsmarknadsutbildningar. I min utredning om Frivux föreslog jag att arbetsmarknadsinsatserna bör samordnas med komvux. Jag tror fortfarande att det vore en bra modell. Dels får de som går arbetsmarknadsutbildningar ett tydligt kvitto på sin kompetens i form av formella betyg. Dels samordnas insatserna och man får tydligare kvalitetskrav, idag blir det lite mycket av dubbeljobb. Dels så tror jag att det finns en könsfråga i det hela också. Det är främst kvinnor som går komvux och män som finns i arbetsmarknadsutbildningarna. Det känns inte riktigt rättvist. Vi får väl se om det blir någon ändring så småningom. Skam den som ger sig!

Kortsiktigt sparka lärlingar

Dagens Nyheter rapporterar idag att byggbolagen nu sparkar lärlingar. Det är ungdomar som gått tre år på gymnasiet och därefter har lärlingsanställningar på byggföretag i något år. Nu när även byggsektorn påverkats av den internationella finanskrisen så sparkas lärlingarna.

Jag tycker att det verkar väldigt kortsiktigt tänkt. I Stockholmsregionen är det fortfarande svårt att få tag på hantverkare, precis som det varit i massor av år tidigare. Just byggbranschen verkar vara en sektor där marknaden inte riktigt fungerar, det är ingen bra balans mellan konsumenter och producenter. Misstanken att branschen håller uppe lönerna och vinsterna - och också kostnaderna - genom att se till att det inte utbildas så många ny byggnadsarbetare känns allt tydligare. Trots att det under många år funnits massor av sökande till byggprogrammet och efterfrågan på byggnadsarbetare varit mycket stort så håller de emot och vill inte utöka antalet platser. Kan det vara för ett medvetet sätt att skapa obalans?

Nu ska vi utbilda dem som kommer ut och jobbar efter lågkonjunkuten. Att dra ned på yrkesutbildningarna med hänvisning till konjunkturen känns väldigt kortsiktigt. Det är nu vi ska satsa! Jag lovar att man om fem år annars frågar sig varför det inte finns tillräckligt många elektriker, VVS-montörer, byggnadsarbetare etc...

Kalasbra extra utbildningssatsning idag

Nu presenterar Alliansen ett paket för att motverka arbetslöshet och bringa ordning i finanskrisen och mildra lågkonjunkturen. En väsentlig del handlar om fler utbildningsplatser så att arbetslösa och de som riskerar att bli arbetslösa får en ordentlig chans till omställning. Det är helt rätt läge för detta nu tycker jag.

När vi drog ned på komvux för två år sedan, då arbetslösheten var som lägt någonsin var rätt då. Lika rätt är det att satsa mer idag, när konjunkturen sviktar. Vi hade inte kommit ut ett enda dugg bättre av att ha mer komvux för två år sedan. Vem hade köpt en endaste bil till för att några på Volvo gått på komvux då?

Nej, det är nu det är läge. 1000 nya platser på Yrkeshögskolan och 3200 för yrkesutbildning inom komvux nästa år och lite högre studiestöd för sammalagt 1,3 miljarder kronor. Perfekt. In med mer platser i det reguljära utbildningsystemet i stället för de gamla ams-kurserna som sossarna slåss för. Och vi är dessutom överens om vad vi vill. När får vi se oppositionens gemensamma förslag?

Mot Landskrona

I fredags var jag i Landskrona. Regn, regn, regn och mörker.

Diskussionen var desto ljusare. Jag var med på en diskussion som kommunen och ett antal industriföretag ordnat om framtidens yrkesutbildning och hur man ska kunna se till att industrin får tillräckligt med arbetskraft med rätt kompetens.

Det känns befriande att tala med företag som vill anställa och inte bara varsla. Det är lätt att tro att vi lever i en total kristid, men så är det inte.

Jag upplevde ett ganska stort stöd för vad vi gör med yrkesutbildningen nu. Först stöper vi om hela gymnasiet för att förbättra kopplingen till arbetslivet och ge mer utrymme för yrkeskunskaper på yrkesprogrammen. Sedan ska vi inrätta en helt ny Yrkeshögskola, för att höja statusen och skapa ett gemensamt regelverk för eftergymnasial utbildning som inte är akademisk där dagens KY-utbildning är kärnan. Och så satsar vi mer på yrkesvux, ytterligare ett antal platser kommer igång och det behövs.

Som diskussionen gick så finns ett intresse från företagen att engagera sig mer i utbildningen, men möjligen en tro att skolan kan lösa allt. De måste också marknadsföra jobben och yrkena. Ungdomar väljer inte bara en skola och en utbildning, utan vill också veta vad utbildningen leder till. Ett kul, utmanande jobb med schysst lön - då kommer ungdomarna, var så säker!

På måndag åker jag tillbaka till Landskrona igen. Då ska vi titta på unga på glid med den arbetsgrupp om Ungas villkor som jag leder. Samarbete med socialtjänsten och polisen, bland annat. Spännande att se.

S-Mp-uppgörelsen sprack igår

I fredags presenterade socialdemokraterna och miljöpartiet en gemensam satsning på fler platser inom komvux, KY-utbildning och på högskolan.

Igår, när de presenterade sina respektive budgetar, sprack uppgörelsen. Eller så kan de inte räkna. Vet inte vilket som är värst egentligen, men särskilt seriöst är det inte i alla fall.

Miljöpartiet har inga pengar för fler komvuxplatser i sin budget. På s 98 presenterar de sina satsningar på utbildning och där finns inga pengar för komvux med.

De "glömmer" också bort att det behövs mer pengar för studiemedel om fler ska studera. Det finns inte en enda sådan krona i miljöpartibudgeten. Så mycket var den satsningen värd.

Yrkesutbildning uppvärderas

Idag skriver Fredrik&co i DN om en stor satsning på yrkesutbildning som regeringen ska göra. 1,8 miljarder mer ska satsas på fler lärlingsplatser, en ny yrkeshögskola och inte minst mer yrkesutbildning inom komvux. En efterlängtad satsning och uppvärdering av yrkesutbildningen.

Det är lite märkligt i politiken ibland. Föreställningen är ju att borgerligheten slår vakt om akademisk och teoretisk utbildning, medan vänstern mer slåss för yrkesutbildningar. Så är det dock inte i verkligheten. Under lång tid har sossarnas politik byggt på att alla ska in i högskolan. De teoretiserade gymnasiet, drog in yrkesutbildningar och gynnade teoretiska studier inom komvux. De vill ha fler platser på högskolan, trots att det finns tomma platser för över 1 miljard kronor. Nu med en borgerlig regering är det tvärtom. Nu satsar man på yrkesutbildningar och inser behovet av gedigna yrkeskunskaper också. Allt kan inte vara akademiskt.

Det märks att det nya arbetarpartiet fått genomslag i utbildningspolitiken.

Behovet av mer yrkesutbildning inom komvux var något jag lyfte fram i Frivuxutredningen. Jag tror att det är helt rätt för att få en bättre lokal matchning av vad arbetsmarknaden efterfrågar än vad som varit fallet inom AMS. Dessutom är det helt rätt i tid, nu när konjunkturen mattas av. Att, som sossarna vill, blåsa på med massutbildningar i glödande högkonjunktur, skulle ju inte leda till annat än en överhettad ekonomi. Kanske är dagens förslag första steget på samordning av AMS-utbildningar och komvux?

Fler som skriver om detta är SvD, Expressen och GP.

Nya jobb med s?

Socialdemokraterna presenterar idag en rapport om arbetsmarknadspolitiken. En del om detta handlar om utbildning. Det finns en del klokskap - eller självklarheter kan man också säga - om behovet av ett vasst utbildningsväsende. Men det är så fruktansvärt okonkret. Vad vill de egentligen?

Det lanseras som 124 punkter för tillväxt och jobb. Men vad sägs om det här:

"Starkt fokus på goda och relevanta kunskper är en nödvädnig förutsättning för att utbildning ska leda till jobb." WOW, någon har verkligen tänkt!

Eller det här: "Bra jobb kräver breda grundkunskaper i kärnämnen som svenska, engelska och matematik." Ja, har någon ifrågasatt det???

Plattityder och svammel, men inte så mycket nytänkande i det här dokumentet heller. Och inte ett uns av självkritik. Ingen bär tydligen ansvar för att var fjärde elev slås ut från gymnasiet.

Jag hade hoppats att det skulle komma lite spännande tankar om en ny gymnasieskola. De har ju haft ett tag på sig att fundera, men det verkar som om förnyarfalangen förlorat. De står fast vid att det viktigaste för alla utbildningar på gymnasiet är att de ger behörighet till högskolan. Att yrkesprogrammen ger yrkesutbildning som ger anställning verkar inte lika viktigt. Riktigt, riktigt trist att de inte tar chansen att tänka om här.

Hur kan de påstå att det är en ambitionssänkning att de som vill ska få en gedigen yrkesutbildning i stället för mer teori, som är sossarnas förslag? Vad är det för ambition som leder till att var fjärde hoppar av? Är det bara teori som är "hög ambition"? Mer nedvärderande av yrkeskunskaper får man leta efter.

Det är lite kul att titta i det underlag som gymnasieutredningen tagit fram. 30 elever (1,3%) av eleverna på fordonsprogrammet i hela landet började högskolan inom tre år efter avslutat gymnasium. Är det inte bättre att anpassa fordonsprogrammet så att övriga 98,7% får en bra fordonsutbildning i stället för att slå vakt om höga teoretiska krav, som gör att många inte orkar och inte känner sig motiverade för?

Var går gränsen för statligt detaljstyre?

Regeringen har nu efter många om och men kommit med en förordning om lärlingsutbildning. Jättebra att det äntligen kommer till stånd en modernare form av utbildning där en stor del drivs på en arbetsplats. Skolan passar inte alla elever, några lär sig bättre på annat sätt och då är lärlingsmodellen suverän.

Men, och det finns ett stort MEN. Varför gör man det så krångligt?

Nu stipulerar staten att det på varje skola som startar lärlingsutbildning ska finnas ett separat lärlingsråd för varje utbildning. Staten talar om vilka som ska finnas med där och vad de ska göra och vilka beslut som ska fattas.

Varför kan man inte tilltro rektorerna förmåga att själva lista ut vem de ska prata med för att skapa en bra utbildning? Det blir ju ingen lärlingsverksamhet om man inte är överens med arbetsplatsen, eller hur?! Rektorn har i andra sammanhang ansvar för en budget på kanske 50 miljoner kronor, varför helt plötsligt denna misstro? Rektorn tvingas till omfattande mötesverksamhet, i stället för att sköta sin skola. Det här känns inte bra.

Nu gör man styrningen otydlig och lyfter bort ansvar från rektorn och lägger det någon annanstans. Staten ska ange målen och följa upp kvaliteten. Vägen fram till målen måste skolorna få finna själv, utan statliga detaljregleringar. Men nu överger staten detta och styr in i minsta detalj hur en skola ska sköta sitt uppdrag. Finns det någon som tror att det är bästa sättet att garantera en bra utbildning på?

När det blir så här krångligt så tror inte jag att det blir särskilt attraktivt tyvärr. Därmed riskerar man syftet med denna bra reform, nämligen att nå elever som annars slås ut och inte kommer till sin rätt.

Uppvärdera yrkesutbildningen

Idag har jag varit på en konferens om yrkesutbildningens framtid. Företagarna och Hantverkarnas Riksorganisation var initiativtagare och de flesta olika branschförbund deltog, allt från guldsmeder och trädgårdsanläggare till gjutare och frisörer. Syftet var att diskutera hur man kan stärka yrkesutbildningarna och bättre anpassa dem till branschernas krav och företagens behov. Diskussionerna kretsade kring utbildningarnas längd och förhållande teori- praktik, hur examinationen ska se ut och samspelet gymnasieskola-vuxenutbildning-yrkeshögskola.

Jag var inbjuden för att redogöra för det utredningsuppdrag jag fått av regeringen och handlar om att skapa ett system med fristående anordnare av vuxenutbildning, frivux.

Det framgick ganska tydligt att den nya regeringens skolpolitik har ett brett stöd. Någon uttryckte det som att ”ungdomarna blir dubbelt lurade idag, de får varken en gedigen yrkesutbildning eller blir tillräckligt förberedda för högskolestudier”. Efterfrågan på mer yrkespraktik var ganska massiv. Den teori som givetvis ska finnas inom yrkesutbildningen måste vara anpassad till utbildningen/yrket. ”Det är tillämpad matematik som behövs, inte teorierna bakom”, tyckte en sadelmakare. Det lät som ljuv musik för en som tillhör det nya arbetarpartiet.

Centerns tillnyktring i skolpolitiken känns välkommen. Nu är vi överens om att inte längre tvinga alla gymnasieelever att bli behöriga till högskolan. Är det inte lite märkligt att just allmän behörighet till högskolan räknas som finare än att få en gedigen yrkesutbildning, i socialdemokraternas Sverige? När övergav de arbetarvärderingarna? Varför ska det som behövs för att bli bra i ett hantverksyrke stryka på foten för att ge plats åt religionskunskap och bild?

När jag representerade mitt parti i den statliga gymnasiekommittén 2000-2003 så slogs jag från första till sista mötet för bättre yrkesutbildningar, dock inte särskilt framgångsrikt. Kommitténs förslag, som stöddes av s-c-mp, innebar fortsatt mycket teori på yrkesutbildningen och dessutom samma teori som på de studieförberedande utbildningarna. Dessutom skulle eleverna tas in i breda sektorer, utan att ha en aning om var de skulle komma ut någonstans. Jag minns att en av sektorerna, servicesektorn, skulle ha utbildningar mot allt från lager och transporter till bageri och handel. Den bageriintresserade eleven skulle nog känt sig ganska lurad om hon hamnade på transportinriktningen. De flesta remissinstanser höll med mig om det hela var rätt befängt, så den förra regeringen kunde inte annat än kasta det i papperskorgen. Tack och lov!

Som sagt, det känns som att Alliansens politik ligger helt rätt. Den gemensamma och teoretiska kärnan krymps ned och yrkesämnena får mer tid och plats. Den som ändå vill få behörighet till högskolan ska kunna få det, antingen i gymnasiet eller på komvux senare. Då skapar vi inga återvändsgränder, men vi tvingar inte alla att läsa mycket teori just när man är 16-18 år.

En viktig fråga, som vi diskuterar mycket, är hur vi ska kunna stärka yrkesutbildningen inom komvux. Idag finns ofta mest allmänna och teoretiska ämnen. Den som läste till byggnadsarbetare på gymnasiet kan komplettera på komvux för att få högskolebehörighet, men den som läste samhällsprogrammet kan inte bli byggnadsarbetare på komvux. Det här är lite snett och måste åtgärdas. Jag hoppas och tror att initiativ i den riktningen kommer i regeringens höstbudget.