Arbetarrörelserapport sågar s-politiken

Har just läst en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, "De andra 50 procenten, då?". De rödgrönas mål är ju att hälften av en ungdomskull ska börja på högskolan och rapporten handlar om den andra halvan, den som inte ska börja på högskolan.

Initiativet är intressant och rapporten välskriven och klarsynt. Anne-Marie Lindgren ger en bra historisk beskrivning av yrkesutbildningen och hur det kollektiva minnet inom socialdemokratin ser ut. För oss som inte har det minnet ger det nya perspektiv för att förstå den oro många på vänsterkanten känner inför de förändringar på gymnasiet som vi beslutat om, men som genomförs först nästa höst.

Det är förstås lite pliktskyldigt gnäll på regeringen, även om det i huvudsak riktas mot vad man menar är de onda borgerligas avsikter, och inte dess förslag. Men den riktigt skarpa kritiken riktas mot socialdemokratin. Det måste svida lika mycket som om Timbro skulle kritisera Alliansens skattesänkningar.

Ann-Marie Lindgren skriver bl a följande:

"Den något paradoxala effekten av inriktningen mot breda kunskaper (som socialdemokraterna länge drivit, min kommentar) har dock åtminstone delvis blivit att arbetsmarknadsvärdet av en gymnasieutbildning urholkats, eftersom den inte ansetts ge tillräcklig yrkeskompetens. Utbildningen har uppfattats som så allmän att den inte meriterar för något särskilt och därmed stärker den inte arbetsmarknadspositionen för den som fått den." (s 6)

"Och ska man tala om kunskap som maktfaktor hör ett gott yrkeskunnande dit – för ett gott yrkeskunnande stärker den enskilde på arbetsmarknaden. Medan otillräcklig utbildning, eller utbildning från ett program i skolan som arbetsgivare finner alltför lättviktigt, snarast försvagar den enskildes möjligheter att välja. " (s 8)

Just det. Yrkesutbildningen har varit för torftig och inte gett den utbildning som krävs för att få jobb. Och så har vi hög arbetslöshet bland ungdomar. Ingen borde vara förvånad.

Hon har också en klar poäng när hon skriver om varför det ansetts så viktigt att hålla dörrarna öppna så länge som möjligt för högskolestudier:

"Ambitionen att undvika återvändsgränder är naturligtvis riktig. Men ligger det inte en, om än omedveten, värdering av vad som är en fortsättningsväg och vad som är en återvändsgränd, när det är just yrkesprogrammen man ser som återvändsgränder? Faktum är ju att även de teoretiska programmen i gymnasieskolan – samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig – kan ses som återvändsgränder. I den meningen, nämligen, att om man efter att ha gått igenom något av de programmen skulle upptäcka att man vill bli elektriker, eller verkstadsmekaniker, ja, då måste man börja om från början." (s 5)

Jag skulle egentligen vilja gå ännu längre i slutsatsen. Det har i praktiken varit omöjligt att sadla om från naturvetare till elektriker. Yrkesvux, som vi startat, är faktiskt ett väldigt bra sätt att ta bort denna återvändsgränd. Och visst visar det på en nedvärderande syn på yrkesutbildning inom socialdemokratin?!

Anne-Marie Lindgren avslutar sin text med att ge så tydligt stöd hon kan (och vågar?) för vår nya gymnasiereform, som innebär att elever på yrkesprogram får en möjlighet att välja till så att man också blir behörig till högskolan om man vill.

"Det kan ju ses som en salomonisk kompromiss mellan de som förespråkar denna behörighet och de som menar att behörighetskraven blir stötestenar för en grupp elever som annars skulle klarat sig igenom gymnasiet. Det går att argumentera för sådan lösning, på samma sätt som det går att argumentera för att en – önskvärd – förstärkning av yrkesämnena kan försvara en viss neddragning av teoriämnena. Men då bör det samtidigt finnas möjligheter att senare i livet bygga på med de kunskaper man som tonåring valde bort – eftersom människor faktiskt förändras, och kan vilja byta inriktning. Då är det ett avgjort problem att regeringen, parallellt med denna omläggning av gymnasieskolan, skär ner på vuxenutbildningen och gör den konjunkturbestämd. Och det är också ett problem att de nya antagningsreglerna till högskolan missgynnar de personer som fått komplettera för att vara behörig." (s 9).

Chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja har alltså inget emot vår gymnasiereform i sig, utan argumenterar egentligen för att det vi nu gör stärker yrkesutbildningen och ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Det hon argumenterar emot är det som kommer efter gymnasiet, men det är klent underbyggt.

Jag tycker att det är rimligt att dimensioneringen av komvux anpassas både till efterfrågan och konjunkturen. När det finns mycket jobb och hög efterfrågan på arbetskraft är det rimligt att det är färre platser än i en lågkonjunktur. Det kan ju inte vara något självändamål att så många som möjligt alltid ska läsa på komvux, eller? Dessutom var det ju socialdemokraterna som påbörjade neddragningen av komvux. Skolverket kom häromdagen med statistik som visade att antalet studerande på komvux nu ökat för första gången på 10 år. 7 av de åren med minskande antal studerande styrde socialdemokraterna. Nu ökar vi antalet platser och satsar dessutom på yrkesutbildningar, vilken nästan inte funnits tidigare.

Vad gäller antagningsreglerna så ska ju de ses över igen, vi får se vad det leder fram till.

Det gamla arbetarpartiet har uppenbarligen inte förstått yrkesutbildningens värde, men det har det nya arbetarpartiet