Det som mätts är citeringar av andra forskare och publiceringar i ansedda vetenskapliga tidskrifter och fina priser. Just citeringar och publiceringar ingår i de kvalitetsutvärderingar som vi ska börja med i Sverige och som det var sådant liv om i våras. Universitet med hög kvalitet ska få extra pengar är vår tanke, kvalitet ska premieras och kanske kan fler universitet landa på topp 100. De rödgröna protesterade våldsamt emot mot kvalitetsbeslutet, förresten, men det behövde jag väl inte skriva...?
Samtidigt skriver DN och SvD att det fortfarande finns lediga platser på tusentals utbildningar på universiteten. Vi har ökat antalet platser så att fler än någonsin redan tagits in nu till hösten. De lediga platserna är både till enstaka kurser och program och runt om i hela landet. Man kan t ex läsa till ingenjör i Karlstad, receptarie i Uppsala, datologi i Stockholm, kultur- och medieproduktion i Malmö och lärare lite överallt.
Klingar det inte lite falskt när de rödgröna nu kräver ännu fler platser? Vad ska vi med ytterligare 40 000 platser när det fortfarande finns tusentals platser tomma? De rödgröna är inte sansade i sina förslag utan försöker mest skapa konflit och inte lösa problem.
Bättre att satsa de pengarna på mer coachning, praktikplatser och kortare utbildningar för arbetslösa i stället. Precis som vi föreslår idag. Socialdemokraterna säger att jobbsatsningen är desperat. Hm. Vem är desperat? (DN, DN2, SvD, Aftonbladet)
4 kommentarer:
Nice dispatch and this post helped me alot in my college assignement. Thanks you on your information.
Hej Mats!
Vad Sverige behöver nu är inte mer coacher och sådant där. Vad som är grundproblemet i Sverige sedan en lång tid tillbaka är att många utbildningar saknar koppling till arbetsmarknaden/näringslivet.
Detta gör att många arbetsgivare tycker att dessa personer är svåra att anställa någonstans på den svenska arbetsmarknaden. Detta kan vi läsa i rapporterna "akademi eller verklighet" och "Jakten på anställningsbarhet".
Därför är det inte mer platser som behövs på olika utbildningar utan fokus måste ligga på samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad, och det speciellt på de akademiska utbildningar som har dålig eller icke existerande samverkan med arbetsmarknaden/näringslivet.
Detta för att bryta det utanförskap som många nyutexaminerade, och då samhällsvetarna hamnar i mot sin vilja därför att de blir bortsorterade även om de söker jobb. Det vet jag av egen erfarenhet, men jag försöker åtminstone att gå vidare. Många tvingas på grund av att de inte kommer in på arbetsmarknaden att gå tillbaka till universitet/högskola för att påbörja en ny utbildning eftersom
de inte lyckades få några jobb efter examen.
Problemet är att många högskolor inte bryr sig om studenternas anställningsbarhet, det vet jag av egen erfarenhet. Jag har själv tagit upp den här frågan och visa på vad man gör framgångsrikt i andra länder. Svaret jag får är personangrepp, påhopp, och ta skit från allt och alla.
Jag har fått nog av att bli mobbad av samhället och det svenska systemet därför att jag vågar tala klarspråk och säga som det är och visa på vad man faktiskt kan göra för att rätta till strukturfelet.
Problemet med lärarutbildningen är inte antalet platser utan antalet sökande med tillräckliga förkunskaper. För ett kunskapsyrke känns det rimligt att alla som börjar ska ha visat god förmåga att tillgodogöra sig kunskap.
Är det verkligen så att kvaliteten ökar om den premieras?
Är inte det en tro snarare än vetenskap?
Det finns ju hur mycket motivationsförskning som helst som säger att det är inte så det funkar. Premier kan ju till och med skada.
Ändå är det nästan det enda politiska alternativet som Alliansen kör med inom alla områden. (Jag håller med om att det är lättköpt, men det löser ju inga problem.)
"Premiera" de som lyckas. Och resten då - vad gör vi med dem? För en tänkande människa är ni inte trovärdiga.
Skicka en kommentar