Fråga 5 till de rödgröna om skolan ägnar jag åt det som har med trygghet och arbetsro att göra.Nidbilden av svensk skola är en kaotisk miljö där elever kommer och går som de vill, säger och gör vad de vill, där regler inte existerar och ingen bryr sig och många känner sig rädda. Den bilden är förstås oerhört överdriven. Men det måste finnas ett korn av sanning, annars skulle den aldrig kunna bita sig fast.
Om man letar efter lite fakta så kan vi t ex gå till Skolverkets rapport "Attityder till skolan" som presenterades i maj. Glädjande nog stiger andelen elever som trivs i skolan, nu är det mellan 80 och 90%. Men när det gäller arbetsron hopar sig orosmolnen. 20% av flickorna i högstadiet säger att det är arbesro på några få eller nästan inga lektioner. 22% av eleverna känner sig störda av klasskompisar på de flesta lektionerna. Endast 39% säger att de i princip inte blir störda alls. Men så borde det ju vara för alla. Var tredje lärare överväger att byta jobb, ofta p g a arbetsmiljön.
Våld med koppling till skolor är också stort. Jag skrev lite om det här i maj. Och det finns en mängd uppmärksammade fall där elever slagit ned skolpersonal och hemska mobbningsfall, jag säger bara Bjästa...
Det här inger verklig oro. Politiken måste visa ledarskap och ge skolorna förutsättningar att bemästra problemen.
Det handlar inte om att skapa kadaverdisciplin där sinnebilden blir någon scen ur filmen Hets. Jag vill ha en skola fylld av nyfikenhet, tillit, motivation, vetgirighet och iver att hela tiden lära nytt. Det kräver, förutom gott ledarskap, vissa gemensamma normer och regler som alla följer och måttfulla sanktioner om man inte gör det. Om skolorna ska kunna skapa en bra arbetsmiljö för både elever och lärare så måste de ha medel för att åstadkomma det. Trygga elever lär sig mer än rädda, så enkelt är det.
S track record är inte särskilt bra. De gjorde inget under sina regeringsår, men har försökt närmat sig oss på senare tid och det är bra. Miljöpartiet driver däremot på åt andra hållet, för att vrida verktygen ur lärares och rektorers händer.
I nya skollagen ger vi skolorna några ytterligare verktyg. Kvarsittning och tillfällig avstängning är två exempel och Mp röstade emot båda. Mp vill inte att man ska kunna flytta mobbare. V tar bort de statliga pengar som finns för att bekämpa mobbning.
De som inte vill ha ytterligare sanktionsmöjligheter säger att det inte ska behövas. Nej, det kan man hålla med om och så är det nog på de flesta skolor. Men de blundar för verkligheten, där det finns elever som slås ned, där allvarlig mobbning förekommer, där droger langas i skolor, och där tusentals elever störs på lektionerna. Skolan behöver både morot och piska, mest morot förstås. Men sanktionsmöjligheterna har varit näst intill obefintliga hittills. Det fungerar inte.
Vi i Alliansen är överens om att ge skolorna fler verktyg, exakt vilka kan vi kanske diskutera men färdriktningen är tydlig. Skolorna måste ha befogenheter att skapa trygghet. Eftersom vi litar på professionen så är vi övertygade om att de kommer att användas med förnuft.
Men vad vill de rödgröna? Maria Wetterstrand har profilerat sig som den hårdaste motståndaren som står längst från Alliansen. Är det miljöpartiets flumlinje som ska gälla?
De senaste dagarna har skolk i betygen diskuterats. Det har bevisad effekt på närvaron och närvaron har bevisad effekt för resultaten. S är svagt för, men Mp och V är kraftigt emot.
Ska man kunna ta drogtester på elever som man misstänker är påverkade och kanske en fara för andra elever? S är tysta, men V och Mp är emot.
Ska skolorna få ge omdömen i ordning och uppförande och annat som har med ett socialt beteende att göra?
Svar från de rödgröna önskas omgående. (DN)
4 kommentarer:
Jag har ibland tvingats inse att både arbetsron och säkerheten har sjunkit under den acceptabla nivån, men jag har aldrig kännt att jag behöver några ytterligare sanktionsmöjligheter. Varje gång denna situation har uppstått så har det handlat om att jag och mina kollegor har haft en för ytligt relation till eleverna (att tillrättavisa en tonåring i sin "hemmiljö" där h*n har en massa kompisar att imponera på kräver en viss relation) och/eller för stora elevgrupper i samma lokal.
Det enda jag önskar i den här frågan är färre elever totalt sett (för att kunna bygga relationer) och mindre klasser/grupper där det behövs.
Vi ska inse att skolan idag har tagit på sig ett gigantiskt uppfostringsuppdrag, där det är mängder av sociala beteenden som ska tränas upp. Det är många lärare som engagerat tar tag i alla möjliga elevbeteenden och styr dem rätt.
Jag är inte säker på att det behövs så mycket mer sanktionsmöjligheter men jag är ytterst medveten om hur många av de duktiga lärarna som tycker att de arbetar i motvind. (s) mfl har pratat så mycket om att alla ska få vara precis som de vill att många lärare funderar på om de gör fel när de försöker skapa en socialt samspelt grupp.
Håller verkligen med om att det inte bara är mer sanktioner som behövs. Signalen att skolans huvuduppdrag är kunskapsförmedling och att det ska vara lugnt på lektionerna är viktig att sända och att ge skolorna råg i ryggen att reagera. Allt för ofta har jag upplevt att man rycker på axlarna åt sådana här problem, men det börjar bli en ändring nu och jag tror att det beror på ett värderingsskifte. Ska värderingsskiftet vridas tillbaka igen? Hoppas inte det.
Och Christer. Säkert kan fler lärare behövas på en del håll. Eller mer stöd av elevhälsan. Samtidigt ska vi komma ihåg att lärartätheten har ökat, sett över tid. För 10 år sedan var det 7,6 lärare per 100 elever på grundskolan. Nu är det 8,3. På gymnasiet har det ökat från 7,7 till 8,2. Om din teori stämmer, så borde det ju ha blivit lugnare under denna period, men så tycks det inte ha blivit. Det är inte heller så att det är lugnast där man har flest lärare. Mycket handlar om värderingar och ledarskap tror jag.
Ja, det är inte säkert att det är fler lärare som behövs för att varje lärare ska ha "färre elever totalt sett" och "mindre klasser/grupper", det kan handla om hur man organiserar arbetet och använder den personal som finns. 8,3 lärare per 100 elever innebär ca 12 st elever per lärare, och det vet vi ju alla att i stort sett ingen har så få elever. På högstadiet är 120-150 elever per vecka och 25-30 åt gången det normala för de flesta lärare, och har så varit de senaste 20 åren i alla fall. Den där statistiken känns därför ganska främmande för oss i verksamheten...
Dessutom ökar arbetsuppgifterna så stadigt att en liten ökning av antalet lärare inte väger upp detta, jag tror att de flesta lärare upplever att de får allt mindre tid till eleverna och undervisningen.
Skicka en kommentar