19 december, 2007

Var går gränsen för statligt detaljstyre?

Regeringen har nu efter många om och men kommit med en förordning om lärlingsutbildning. Jättebra att det äntligen kommer till stånd en modernare form av utbildning där en stor del drivs på en arbetsplats. Skolan passar inte alla elever, några lär sig bättre på annat sätt och då är lärlingsmodellen suverän.

Men, och det finns ett stort MEN. Varför gör man det så krångligt?

Nu stipulerar staten att det på varje skola som startar lärlingsutbildning ska finnas ett separat lärlingsråd för varje utbildning. Staten talar om vilka som ska finnas med där och vad de ska göra och vilka beslut som ska fattas.

Varför kan man inte tilltro rektorerna förmåga att själva lista ut vem de ska prata med för att skapa en bra utbildning? Det blir ju ingen lärlingsverksamhet om man inte är överens med arbetsplatsen, eller hur?! Rektorn har i andra sammanhang ansvar för en budget på kanske 50 miljoner kronor, varför helt plötsligt denna misstro? Rektorn tvingas till omfattande mötesverksamhet, i stället för att sköta sin skola. Det här känns inte bra.

Nu gör man styrningen otydlig och lyfter bort ansvar från rektorn och lägger det någon annanstans. Staten ska ange målen och följa upp kvaliteten. Vägen fram till målen måste skolorna få finna själv, utan statliga detaljregleringar. Men nu överger staten detta och styr in i minsta detalj hur en skola ska sköta sitt uppdrag. Finns det någon som tror att det är bästa sättet att garantera en bra utbildning på?

När det blir så här krångligt så tror inte jag att det blir särskilt attraktivt tyvärr. Därmed riskerar man syftet med denna bra reform, nämligen att nå elever som annars slås ut och inte kommer till sin rätt.

17 december, 2007

Märkligt land vi lever i

Idag läser jag om tre aktuella men sinsemellan oberoende händelser, som om man lägger dem bredvid varandra visar vilket underligt land vi lever i.

Östervåla skola i Heby kommun hotas av vite på 100 000 kronor av Arbetsmiljöverket, uppger Upsala Nya Tidning. Orsaken är att städpersonalen måste lyfta städutrustningen upp och ned från scenen när de ska städa i matsalen där scenen ligger. Det låter ju som ett oerhört allvarligt problem, säkert bland det värsta i skolan just nu.

Samtidigt rapporterar radion att en rektor i Vallentuna knivhotats av en elev och då kommer inte vite på fråga. Radion rapporterar också att tre elever kränkts av rektorn i en Stockholmsskola med örfilar, inlåsningar och utskällningar. Det statliga barn och elevombudet (BEO) kräver nu skadestånd på sammanlagt 82 000 kronor för de tre eleverna.

Att döma av skadeståndets storlek så anser staten uppenbarligen att lyftet av städutrustning är ett större problem än en rektor som slår elever eller elever som knivhotar rektorn.

Det är en märklig rättsordning som socialdemokraterna lämnat efter sig, att dammsugarlyft anses som större problem än knivhot. Är någon förvånad över att kunskapsresultaten sjunker i skolan och att platser på lärarutbildningarna står tomma?

16 december, 2007

Skolvåld

Jag debatterade kränkningar av lärare med LR-ordföranden Metta Fjelkner i Argument i TV i torsdags kväll. Anledningen var att det verkar bli vanligare att elever provocerar sina lärare och därefter filmar dem med mobilen när de få utbrott och sedan lägger de ut filmen på Youtube.

Jag vet inte hur stort problemet egentligen är, men det är självklart helt oacceptabelt. Sådana kränkningar ska man inte behöva tolerera, vare sig om man är lärare eller elev.

Det intressanta är vad man ska göra åt det. Metta Fjelkner ropar på totalförbud mot mobiler i skolan, men är det rätt metod? Ska Sveriges riksdag besluta vad som ska få finnas i skolan eller inte? Löser det problemen? Jag tror inte det, det är en helt annan attityd från samhällets sida som måste till, från toppen till botten. Sossarna har ju vridit i stort sett varenda ordningsverktyg ur händerna på lärare och rektorer. Och samhällsinstitutioner kritiserar skolor som gör något. Några exempel:

I Mora stängde en skola av några killar som attackerat några andra med kniv. Föräldrarna till de avstängda eleverna överklagade och fick rätt i länsrätten för någon månad sedan.

En skola i Årjäng ville drogtesta elever för att de misstänkte att de var knarkpåverkade. Skolverket kritiserade skolan, så får man inte göra.

När Nacka gymnasium för några år sedan började skriva in skolk på betygen så ryckte Skolverket också ut med kritik och förbjöd. Likaså när en skola i Stockholm införde klädregler (som sa att flickorna inte får ha djupt urringade tröjor och pojkarna inte ”byxhäng”).

Elever, lärare och rektorer är nog rätt överens om att det ska vara lugnt och tryggt i skolan, men hur ska det kunna uppnås när alla åtgärder kritiseras? Sossarnas flumskola har gått för långt, men det tar tid att vända. I våras ändrade vi lagen så att lärarna får omhänderta störande föremål och öppna elevskåp. Kanske var det för lite, vi får väl se.

Samtidigt som debatten om skolvåldet pågår så rapporteras om att en skola i Finspång tvingats stänga. Äntligen, tänker jag. Men man blir besviken, det är Arbetsmiljöverket som stängt skolan för att städningen brister.

När det gäller våld, hot och kränkningar finns det inget verk som reagerar eller stänger skolor. Bara när det är smutsigt… Sosse-Sverige i ett nötskal!

13 december, 2007

Bra svar, Björklund!

Utbildningsministern har tvingats modifiera sitt uttalande förra veckan om att friskolorna ska reglernas mer. För en person som ogillar onödiga regleringar var det ett ganska provocerande uttalande och jag ställde därför en fråga om vilka regler som ska tas bort.

Idag kom svaret och det var riktigt bra. "Ett mål (med skollagsöversynen) är att minska de statliga detaljregleringarna av skolans verksamhet och organisation" står bland annat. Och att utbildningsdepartementet är involverat i arbetet med att minska regelbördan för företag, som ju friskolor är. Bland annat ska Skolverkets tillståndsgivning för friskolor förenklas. Inte en dag för sent! Ett samlat förslag om regelförenklingar kommer i början av 2008.

Den moderatledda regeringen ska alltså avreglera skolan, precis det svar jag ville ha.

Märklig utbildningsdebatt

Igår hade vi sex timmars utbildningspolitisk debatt i riksdagen.

Den genomgående frågan från sossarnas skoltaleskvinna, Marie Granlund, var om de (socialdemokraterna) skulle bjudas in till överläggningar med Alliansen om den framtida skolpolitiken. Med darr på stämman frågade hon om vi är villiga är ta deras utsträckta hand.

Visst är vi villiga att prata med dem. Men hur smart är det att gå in i en diskussion med ett ultimativt krav (att omdömen inte ska få ges till barn före sexan) men helt utan egna idéer i övrigt? Hon vill gärna vara med och prata, men har inget att säga.

Och hur såg det ut under de gångna 12 åren, hur ofta bjöds den dåvarande oppositionen in? Svar: 0 gånger. Då hade vi dessutom massor av förslag och idéer, men inga togs tillvara. Sossarna satte sig ned med kommunisterna och miljöpartiet och förhandlade fram en gymnasiereform och ett förslag till ny skollag. Då var det inte intressant att lyssna på oppositionens idéer. Skollagen låstes dessutom in i skrivbordet, för de kom inte överens.

Men vi är bättre än dem. Självklart ska vi lyssna på vad de har att säga och vad de grundar sin analys på och vilka konkreta förslag de har. Min tro är att det blir ganska tyst. Granlund presenterade i alla fall inga igår. Någon verklig förståelse för skolans utmaningar skymtade inte fram. I hennes värld räcker det med att förbjuda sektskolor (som ju inte finns), vinster i friskolor och avknoppningar. Skulle detta verkligen vara orsaken till skolans stora problem??? 92% av eleverna går i den kommunala skolan och det är just där problemen är som störst. Men om detta sa hon inget, det var samma gamla vanliga aversion mot friskolor. Alla goda idéer för att förbättra skolan välkomnas verkligen, men var finns de?

Sanningen är nog att de bara vill göra upp för att skolfrågan inte ska bli stor i kommande val. De vet ju hur illa väljarna tycker om deras flummiga skolpolitik.
Efter sex timmars debatt känns det verkligen som om tiden håller på att rinna ut för sossarna. När ska de göra allvar av sin förnyelse av skolpolitiken?

12 december, 2007

Äntligen en vassare skolinspektion

Idag presenterade utredaren Leif Davidsson sitt förslag om hur den nya skolinspektionen ska fungera. Mycket kloka tankar, enligt vad som framkom på presskonferensen.

Det blir snabbare återkoppling till skolorna, högst 1 månad efter inspektionen ska rapporten komma och inte som idag ibland efter mer än ett år. Det ska bli tydligare och mer jämförbara rapporter och de ska fokusera mer på kvalitetsgranskning och mindre på laglighetstillsyn. Perspektivet bra/dåligt ska alltså väga tyngre än rätt/fel och det känns välgörande. Äntligen ska skolornas och undervisningens kvalitet bedömas. Och bedömningarna i inspektionsrapporterna ska bli tydligare och graderas i en fyragradig skala. Skolorna ”betygsätts” alltså.

Det hela rimmar mycket väl med vad jag föreslog i en artikel i Nya Wermlandstidningen i vintras.

Skolinspektionen blir, tillsammans med bättre större sanktionsmöjligheter, ett bra redskap för att förbättra skolan.

11 december, 2007

Duktiga lärare behöver högre lön

Det kärvar i löneförhandlingarna mellan lärarna och kommunerna och medling är inkallad. LR:s ordförande Metta Fjelkner drömmer om tiden när staten var arbetsgivare. Kommunerna missköter sig är ett budskap som hon försöker hamra in. Och folkpartiet är inne på samma spår: förstatliga skolan!

Jag tror inte på det alls. Nostalgi är ingen bra utgångspunkt vare sig när man ska förhandla eller utveckla.

Men hur ser det ut med lärarlönerna egentligen? För att få lite mer underlag har jag bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att jämföra löneökningarna för lärarna med andra grupper de senaste tio åren.

Man kan ju tycka vad man vill om staten som arbetsgivare, men inte ger de högre löner i alla fall. De kommunalt anställda grundskollärarna har fått 36 procents löneökning mellan 1996 och 2006, visar statistiken. De statliga universitets- och högskolelärarna ligger några tiondels procent lägre. Och de statligt anställda poliserna har bara fått 29 procent under samma period. Förskollärarna, som har många både kommunala och privata arbetsgivare att välja mellan, har fått uppåt 50 procent.

Det finns alltså inget som talar för att det skulle bli bättre med ett statligt arbetsgivaransvar, snarare är det fördelaktigt att ha flera arbetsgivare som konkurrerar om duktig personal.

Däremot är det alarmerande att lärarna stadigt halkar efter andra grupper. Civilingenjörer har fått en löneökning med 40 procent och tjänar i genomsnitt 35 000 kr/månad. En lärare 10 000 kronor mindre.

Om vi ska lyckas skapa en skola i världsklass så måste skolan lyckas attrahera de bästa till läraryrket och då är det nödvändigt att bland annat höja den generella lönenivån. Men det innebär inte att alla lärare ska ha mer betalt, men de duktiga måste få ett rejält lyft.

Någonstans tycker jag att lärarna nu måste ta ställning till vad som är viktigast för dem och för skolan. Högre löner eller fler anställda? Både och är svårt att uppnå i en begränsad ekonomi och här ligger fackens dilemma, de vill ha allt och vågar inte riktigt prioritera. En vädjan till Metta Fjelkner och Eva-Liz Preisz: våga vara tydliga i era prioriteringar!

04 december, 2007

Nej, reglera inte mer

Jan Björklund gick idag ut i GP och kräver ytterligare regleringar av friskolorna. Jag har aldrig känt att det är särskilt nödvändigt och jag vet inte vad som föranleder detta utspel.

Visst håller jag med om att det i grunden borde vara samma regler för friskolor och kommunala skolor. Men det kan ju lösas på två sätt. Antingen reglerar man friskolorna mer. Eller också avreglerar man den kommunala skolan. Det sistnämnda tycker jag verkar bättre.

Och det finns mängder av saker som skulle kunna avregleras. Förbud mot distansundervisning och mot entreprenader exempelvis. Förbud mot att ta in elever under andra tider på året än i mitten av augusti. Förbud för skolor att drogtesta elever som man misstänker är drogpåverkade i skolan. Förbud mot nivågrupperingar som baseras på elevernas färdigheter och ambitioner. Kom gärna med fler exempel!

02 december, 2007

Vem tar ansvar?

I veckan kom två internationella undersökningar av elevernas kunskaper, PIRLS (läsförståelse bland fjärdeklassare) och PISA (naturvetenskap bland 15-åringar). Båda är dystra för Sverige, vi halkar efter övriga världen och försämrar till och med resultaten jämfört med tidigare mätningar. 2001 var vi bäst på läsförståelse, det är vi inte längre.

Eftersom vi har så gynnsamma förutsättningar – lång tradition av fri utbildning, vi satsar mest i världen på skolan och vi har många engagerade och duktiga lärare – så borde Sverige ligga bättre till än i OECD:s mittfåra. Länder som Korea, Hongkong och Estland brädar oss.

Hur har det kunnat gå så snett? Och vem bär ansvaret?

Ja, inte är det sossarna i alla fall. De har bara fått igenom varenda förslag de presenterat under 12 år i regeringsställning. De har höjt skatterna och öst ut pengar för att få fler vuxna i skolan och för att rusta förortsskolorna. De har skapat nya skolmyndigheter som ska utveckla skolan. Och nya regler har tillkommit så att skolorna inte ska behöva tänka så mycket själva. De har ansträngt sig till det yttersta för att ta bort obehagligheter som betyg, prov och läxor. Det som kan uppfattas som straff, som kvarsittning eller att gå om, är också på väg bort. Så inte kan väl socialdemokraterna ha något ansvar för att Sverige rasar utför?!

Marie Granlund, sossarnas skoltaleskvinna, tillbakavisar i alla fall alla sådana anklagelser i SvD. ”Många andra länder brottas ju med samma problem” är hennes kommentar, trots att det inte alls förklarar varför just Sverige halkar utför och andra länder klättrar uppåt.

Och det visar att Mona Sahlins prat om förnyelse av skolpolitiken inte har så mycket substans, att det bara är tomt prat. Hur ska en omprövning gå till om man inte inser att det finns ett samband mellan den politik som förts och de resultat vi nu ser? Förstår man inte att det är den sammantagna effekten av brist på kunskapsfokus, dålig lärarutbildning, dålig styrning och ledning, ordningsproblem och för lite individualisering som skapat nedgången och utslagningen, så kvittar det lika om de nu säger ja till betyg något år tidigare. Det handlar om hela inställningen.

Jag tycker att det är trist att sossarna inte erkänner att de har huvudansvaret för de brister vi ser idag och att tusentals ungdomar slås ut. Det skulle vara välgörande om en sosse någon gång kunde ta ansvar och inte alltid skylla på alla andra eller på omständigheterna.

28 november, 2007

Svenska elever läser sämre

Idag presenterades en ny stor internationell undersökning (PIRLS) som visar att svenska elever läser allt sämre. Länder som Hongkong, Singapore och Ryssland springer med stormsteg förbi oss.

Det är läsförmågan hos fjärdeklassare i 45 länder som studerats 2006. 28 länder genomförde samma undersökning 2001 så det går att göra jämförelser bakåt i tiden. 2001 toppade Sverige listan. Nu ligger Sverige på plats 11. Och det beror inte bara på att andra gått förbi oss, Sverige är ett av sex länder där resultaten försämrats. Störst försämringar står Marocko och Rumänien för, därefter kommer England och Sverige i en egen division. ”Signifikant tillbakagång” säger Skolverket. Det är framför allt de avancerade läsarna som blivit färre.

Ännu en trist bild av svensk skola således. Det blir påfrestande för lärare och andra att hela tiden höra om hur eländigt allt är. Allt är definitivt inte eländigt, men det finns så många exempel på at utvecklingen går åt fel håll. Att sticka huvudet i sanden och låtsas som om allt är bra duger ju inte.

PIRLS är en svidande vidräkning för sossarnas skolpolitik och den regering som Mona Sahlin satt i. Ytterligare ett belägg för deras misslyckande, för det är just politikens misslyckande och inte lärarnas eller elevernas. De har säkert gjort så gott de kunnat men inte givits rätt förutsättningar. Någon självkritik framförs inte av sossarna, ingen analys av vad det kan bero på. För lite fokus på kunskaper, rädsla för utvärdering eller dålig lärarutbildning exempelvis. Eller den svenska Jantelagen där ingen ska få sticka upp, där talanger och spets inte utvecklas. Lite klämkäckt säger de att vi fortfarande är så bra. Deras lösning? Mer samarbete med folkbiblioteken och pengar till En bok för alla, enligt ett pressmeddelande från skoltaleskvinnan Marie Granlund. Man tar sig för pannan. Skulle det räcka?

Lite intressant är det om man ser till sossarnas stora satsning på skolan de gångna åren, Wärnerssonpengarna. Över 17 miljarder kronor pumpades ut 2001-2006 utan annat syfte än att få in fler vuxna i skolan. Eleverna som nu var med i studien visar att pengarna inte gav någon som helst effekt, i alla fall ingen positiv. Läsförmågan har minskat under precis samma tid. Det är rent korkat att tro att fler vuxna löser alla problem. Det är väl utbildade lärare som behövs och inte billig outbildad personal, som var det som gynnades av Wärnerssonpengarna. Notabelt är att Sverige nästan ligger i topp (efter Danmark och Island) vad gäller resurstillgång, så pengabrist kan inte vara det stora problemet idag. Däremot fel använda pengar möjligen.

Det känns skönt att vi så konsekvent haft en annan politik än sossarna. De får bära ansvaret tillsammans med övriga partier till vänster.

Något helt annat måste till och det känns så skönt att vara moderat. I budgeten som vi tar ställning till i riksdagen om några veckor så satsar vi 900 miljoner kronor på en läsa-skriva-räkna-satsning så att vi får fler små grupper i framför allt lågstadiet, mer tid för specialundervisning och halvklasser. Vi återinför speciallärarna. Vi tar fram en ny lärarutbildning där lågstadielärarna återiförs och där fokus givetvis ska ligga på att lära ut just läsa och skriva. Vi ska förstärka det pedagogiska inslaget i förskolan. Vi tar fram en kontrollstation av elevernas kunskaper i årskurs 3. Vi inför skriftliga omdömen från skolstart så att det blir tydligt vad eleverna kan. Vi ska skärpa rätten till stöd för dem som inte når målen ordentligt. Mot detta står sossarna tomhänta.

24 november, 2007

Fel statistik från Skolverket

I går eftermiddag slog Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) larm om att den betygsstatistik som Skolverket presenterade i måndags har omfattande brister. Det kan röra sig om 138 kommuner där betygen är fel. Skolverket har nu dragit in materialet men inte bett om ursäkt för den skada detta förorsakat kommuner som oförskyllt kritiserats för dålig kvalitet.

Man kan ha två reflektioner kring detta. För det första, varför upptäckte inte Skolverket detta själv? Det var först efter påstötningar från SKL och ett antal kommuner som materialet drogs tillbaka. Hur ser de interna rutinerna ut på Skolverket för att kvalitetssäkra materialet?

För det andra, går det att lita på Skolverkets statistik i övrigt? Jag kommer på rak arm på tre andra exempel på brister. I min roll som utredare av komvux så har vi försökt få fram statistik över vad komvux kostar idag. De uppgifter som Skolverket publicerar är dessvärre helt otillförlitliga. Kostnaderna för den grundläggande vuxenutbildningen anges vara 13 800 kr/helårsplats i Järfälla, 23 800 i Nacka och över 55 000 i Tyresö. I Göteborgsområdet skiljer det från knappt 20 000 kr till över 80 000. Ingen, inte ens verkets egna tjänstemän, tror på dem. Kommunerna själva känner definitivt inte igen sig.

När jag var kommunalråd i Nacka reagerade vi också mot statistiken för vuxenutbildning. Skolverket angav att vi hade över 50% i egen regi 2003 och 2004 trots att vi inte hade något alls eftersom all verksamhet var utlagd på entreprenad. Några rättningar blev det aldrig.

Det tredje exemplet handlar också om komvux. Vi hade omfattande brevväxling från Nackas sida med Skolverket om statsbidragen Kunskapslyftet för några år sedan och det var statistiken som var orsaken.

Dessutom är det många som har stora frågetecken om personaltätheten i skola och förskola. Statistiken som faller ur systemet känns inte alltid igen.

Visst, det finns säkert kommuner som tar för lättvindigt på det man skickar in så att det blir fel, men det kan ju också vara oklart hur det ska redovisas. Och det fråntar inte den myndighet som publicerar statistiken att också kvalitetssäkra den och gå i god för att den är så korrekt den bara kan bli.

Spelar det då någon roll om det är lite fel? JA, det gör det! Statistiken ligger ju till grund för analyser. Om underlaget är fel så blir ju analysen och åtgärderna också fel. Det är ju lite skillnad på om 5 eller 12 procent av eleverna är obehöriga till gymnasiet...

Dessutom ligger statistiken ofta till grund för fördelning av statsbidrag, så var det i alla fall under sossestyret. Om statistiken är fel så blir ju besluten om pengar också fel. Nacka var en av de kommuner som inte fick de sk Wärnerssonpengarna för några år sedan (vi missade 30 miljoner per år). Nacka hade en rätt hög personaltäthet när systemet infördes, men om det var fel i statistiken det året (vilket vi misstänkte) så gick det inte att ändra och inga pengar fick vi. Uppgifter som samlats in i syfte att veta hur det ser ut användes helt plötsligt för något helt annat, att fördela pengar. Det ledde nog till lite kreativ bokföring på sina håll… Säkert är det likadant med de pengar för förskolan som nu ska dras in som jag skrev om igår.

Går det att lita på Skolverkets statistik? Är den användbar för sådana typer av beslut?

Nej, det verkar inte riktigt så. Det är ytterligare ett skäl till att Skolverket borde betala ut förskolepengarna ändå.

23 november, 2007

Förskolemiljoner försvinner

Lärarnas Tidning rapporterar idag att 38 kommuner, bl a Uppsala, Kungsbacka och Östersund, sammanlagt förlorar 58 miljoner kronor i statsbidrag till förskolan eftersom de inte uppfyller den förra regeringens krångliga villkor för att få del av pengarna. Kommunerna har inte ökat personaltätheten i den utsträckning som krävs, utan valt att också satsa på annat för att höja kvaliteten. Två kommuner, Hultsfred och Hedemora, tvingas betala tillbaka alla statsbidrag för 2006.

Hur kan man ha sådana knäppa statsbidragsregler?

Den förra regeringens byråkrati leder till att miljontals kronor nu försvinner från förskolan och det gör mig rätt upprörd. Om kvaliteten därmed också hotas och nya besparingar måste till, så är det socialdemokraterna som bär det tydliga ansvaret.

Min bedömning är att pengarna behövs på förskolorna. Skolverket borde överväga att betala ut statsbidragen ändå. Om pengarna har använts för att höja kvaliteten på förskolan fast kanske på något annat sätt än det som ursprungligen var tänkt, så känns det inte rätt att återkräva statsbidrag för 2006 nu i slutet av 2007.

Vi förde omedelbart över det gamla statsbidraget till den generella statsbidragspåsen efter maktskiftet för ett år sedan, därför ska det här inte upprepas framöver. Frånsett det orimliga i att man inte vet om man får några pengar förrän i efterhand (när man redan gjort av med dem), så byggde sossarna sin politik på en felaktig tro att det bara finns ett enda sätt att höja kvaliteten på landets tiotusentals skolor och förskolor. Det är rätt enfaldigt, självklart är det inte så. Personalen som jobbar i verksamheten borde vara mest lämpad att avgöra hur man bäst använder nya pengar för att höja kvaliteten och därför måste de få mer att säga till om. Denna insikt verkar aldrig ha träffat socialdemokraterna.

22 november, 2007

Underkänt för Sahlin

Skolvärlden har en intressant artikel om sossarnas omsvängning i skolpolitiken idag. De flesta som är ansvariga i skolan i kommunerna verkar vara emot nationella prov tidigare och betyg i lägre åldrar.

Mest avslöjande är Anders Larsson i Vänersborg. Han tycker att omsvängningen är bra, men endast av taktiska skäl. Han inser uppenbarligen att s-politiken vare sig fungerar eller är särskilt populär, men det enda han vill göra är att sminka över eländet.


Jag minns en valrörelse på 90-talet där Mona Sahlin var affischnamn över hela landet. Hon var välsminkad och rätt retuscherad. Det går igen på politiken nu verkar det som. Make up-Mona har gjort entré igen. Det handlar inte om att genuint ompröva politiken, utan om att dölja skavankerna. Finns det någon som tror att det räcker?

Om man inte förstått att tidiga och kontinuerliga uppföljningar av elevernas kunskaper är nödvändiga så spelar det inte så stor roll när man ger betyg eller om man har nationella prov. De är ju bara redskap för att göra det tydligt för föräldrar och elever hur det går så att man kan sätta in stöd där det behövs. Om man inte fattar det så är man hopplöst ute.

Och det är intressant att alla de sossar som är negativa till betyg och prov är ansvariga för skolpolitiken i kommuner där det går riktigt uselt. Skolverkets statistik visar att Karlskoga och Trollhättan tillhör bottenskiktet i landet och det går bara utför. Betygen har aldrig varit sämre än nu. I Gävle, Vänersborg, Hudiksvall etc är det inte heller särskilt bra. Men den politiska ledningen drar ingen slutsats av detta. Det är inte den förda s-skolpolitiken det är fel på inte. En liten stillsam fråga: vem bär då ansvaret?

Heder åt Solweig Gard, s-politiker i Hammarö. Hon är den enda uttalat positiva och verkar ha fattat vad det är frågan om. Som av en märklig händelse är resultaten också väldigt bra i Hammarö…

21 november, 2007

Fallet Eslöv

Fredagen 16 november publicerar Skolverket en rapport över sin inspektion i Eslöv som man just genomfört. Goda förutsättningar för den pedagogiska verksamheten, det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete med fokus på elevernas kunskaper och lärande sägs bland annat. Det hela ger intrycket av en välfungerande, harmonisk och trevlig verksamhet.

Måndagen 19 november publicerar Skolverket den senaste betygsstatistiken för landet. Eslöv ligger rätt risigt till. Medelbetygen har sjunkit rejält de senaste åren och har inte varit lägre än nu under hela 2000-talet. För fem år sedan var medelbetygen 211 och är nu nere i 197. 28% har inte godkänt i alla ämnen, också det sämre än någon gång tidigare. Färre än någonsin klarar inte de lågt ställda kraven för att vara behöriga till gymnasiet.

Vad var det som hände på Skolverket under helgen egentligen? Hur får de ihop ekvationen bra verksamhet men dåliga resultat? Vad är det som är så bra? Och hur ser man resultatet av det stora fokuset på elevernas lärande? Det är lite mystiskt, eller? Det låter lite som ”operationen lyckades men patienten dog”.

Fallet Eslöv visar att vi behöver en vassare skolinspektion. Den ska vara skiljd från Skolverket och kunskapsuppdraget det som huvudsakligen granskas. Inom en månad kommer ett sådant förslag och det är väldigt välkommet!

Bättre och sämre betyg

I måndags presenterade Skolverket den senaste betygsstatistiken. Eleverna som gick ut nian i våras fick något högre betyg än förra årets nior, men samtidigt blev färre behöriga till gymnasiet. Lite plus och lite minus alltså.

Det intressanta är när man tittar på olika kommuner. I var tionde kommun är resultaten nu de sämsta under alla tio år som vi haft nuvarande betygssystem. Alla skolor och kommuner borde ju arbeta för att ständigt förbättra resultaten, men för vissa går det käpprätt åt h-e. Bjuv, Perstorp, Karlskoga, Kramfors, Sandviken, Sundsvall, Vingåker… Betygen har aldrig varit sämre där än vad de är nu.

Synd att väljarna inte fick se de här siffrorna före valet, så att de kunde ha sparkat de styrande sossarna.

34 kommuner släppte ut fler elever än någonsin tidigare utan lägst betyget Godkänt i alla ämnen. Värst är även här Bjuv och Perstorp där 4 av 10 elever inte når målen i alla ämnen.

Visst, det kan finnas förklaringar. Många nyanlända invandrare och lågutbildade föräldrar påverkar självklart. Skolverkets SALSA-värden tar hänsyn till sådana socioekonomiska faktorer men det hjälper vare sig Bjuv eller Perstorp eller någon av de andra kommunerna ovanför. Samtliga presterar långt under vad som kan förväntas. En liten kommun med få elever och låg kompetens kan man kanske, med mycket god vilja, ha viss förståelse för. Men Sundsvall – Norrlands huvudstad?

Perstorp låg för några år sedan 19 betygspoäng över det förväntade värdet och är nu 8 poäng under. Kramfors har 10% fler utan Godkänt i alla ämnen och ligger 19 betygspoäng minus i förhållande till vad man kan förvänta sig av en kommun av den strukturen. Hur (miss)lyckas de?

Och måste man säga att det finns goda exempel också. Flera kommuner visar upp allt bättre och bättre resultat, Nacka, Lomma, Danderyd, Vara och Gnosjö exempelvis. Varför inte titta på dem och se vad man kan göra för att skapa goda resultat i skolan?

14 november, 2007

Kommunism i skolan

Skolan ska lära ut mer om kommunismens brott, meddelar regeringen idag. Det är väl på tiden, varför har de väntat så länge på att avisera detta? Och det borde ju inte vara så kontroversiellt.

Jag besökte nyligen Berlin. En fantastisk stad men med en hemsk historia. Att se resterna av muren som stängde in människor och delade familjer, alla kors över människor som dödades när ville fly från kommunismen… Det känns långt in i själen. Vilken uppfinningsrikedom som frihetslängtan föder, alla sätt människor försöker fly från förtrycket på och hur många som inte lyckas. Det var inte så många mil hemifrån oss i trygga Sverige och inte så länge sedan. Jag har släktingar som inte fick åka ut, som satt fångar bakom muren. Det handlar om vår nutid och en ohygglig flathet från Sveriges sida. Självklart måste skolan handla om det här. Kommunismen i Europa får inte bli en vit fläck i historien, lika lite som nazismen får bli det.

Men det tycker inte vänsterpartiet. Rossana Dinamarca, vänsterns skolpolitiska talesperson. Hon tycker inte att man behöver räkna upp alla folkmord i historien, men om kommunismen ska tas med så ska även korstågen in. Och det ska vara ett parti som lämnat kommunismen bakom sig?!

08 november, 2007

Skärpning, Skolverket!

Idag läser jag i Dagens Samhälle om Skolverkets kommentarer på det brev som jag och kommunalråden i Sollentuna och Täby skickade förra veckan med anledning av verkets märkliga hantering av kommunala skolor som vill knoppa av. Man bara skakar på huvudet åt verkets kommentarer…

”Avknoppningar är en ny situation som skollagen inte tänkt sig”, säger verkets chefsjurist Ingegärd Hilborn. Det är ju inte sant! Avknoppningar har förekommit i över 10 år, exempelvis Jakobsbergs vårdgymnasium 1994, Västerholmsskolan i Skärholmen 2000 och Västbergaskolan 2001. Det har fungerat utmärkt med nuvarande skollag.

Dessutom – vaddå att skollagen inte tänkt sig? Det måste vara verkets egen subjektiva tolkning. Lagen gäller ju lika för alla som vill starta friskola, kraven är desamma oavsett vad sökanden gör idag. Lagen ställer inte särskilda krav på några få. Det är verket som av något skäl ändrat sina regler helt plötsligt.

”Alla ansökningar behandlas lika, utifrån sina olika förutsättningar”, säger Hilborn vidare. Men eftersom man ställer olika krav beroende på om man är kommunal skola idag eller inte så behandlas man ju inte lika. Man kräver garantier för att skolan ska få hyra lokaler av vissa sökanden, men inte av andra. Man frågar vissa skolor var de ska köpa sin utrustning, men inte andra. Om leverantör av skolutrustning ska ligga till grund för tillståndsgivningen så måste det väl gälla alla och inte bara vissa? Sedan kan man fråga sig varför detta över huvudtaget är relevant i sammanhanget. Det har ju inte varit något problem i alla de fall där man inte ställt frågan.

Sista meningen i intervjun är extra intressant och det gäller just inventarierna: ”Färdiga avtal krävs inte, men verket vill veta att det tagits kontakter”. Det stämmer ju inte heller! En kommunal skola i Haninge som vill knoppa av (och bilda Profilskolan) fick avslag av Skolverket förrförra veckan just av skälet att det inte finns några klara avtal. Kontakter har tagits, kommunen säger uttryckligen att man är positiv till avknoppningen men det finns ännu inga klara principer för hur inventarierna ska prissättas. Kommunen har avvaktat att skriva avtal till dess att skolan fått tillstånd, varför förhandla med någon som inte har tillstånd? Detta är alltså inte tillräckligt för verket, det krävs något mer än att kontakter tagits. Men varför krävs då inte exakt samma sak av någon annan som vill starta från grunden? De behöver ju inte visa upp färdiga hyresavtal eller inventariebeställningar.

Det är uppenbart att Skolverket behandlar de sökande olika och ändrat sin tillämpning. Ett statligt verks myndighetsutövning måste vara fullständigt rättssäker, förutsägbar och oförvitlig. Så är det inte nu och det är rätt upprörande.

Kryp till korset i stället, Skolverket, och medge att ni gjort fel. Det är bättre än att ni försvarar en sjuk sak och tvingas till domstol.

Spännande pryo i Solna

Så är pryon i Bagartorpsskolan i Solna avklarad. Intensivt, roligt och väldigt lärorikt.

Alla har varit trevliga och välkomnande, med några nyfikna undringar vad jag gör på skolan. Jag ville lära mig mer om hur inspektionen går till. Vi ska ju ändra inriktning på inspektionen snart och då kan det vara bra att veta lite mer om hur det går till idag. Dessutom är det ju superintressant att få djupstudera en skola ett tag, inte bara följa med på en lite tillrättalagd vandring tillsammans med rektorn som det ibland blir.

Jag har läst ganska många inspektionsrapporter tidigare och det många skolor får kritik för och omgående måste åtgärda kan man tycka vara ganska små problem, inget som fångar den faktiska kvaliteten. Det handlar om att alla papper inte är i ordning, att någon plan inte är underskriven av rektorn, att det finns aktiviteter (skidresa) som kostar några kronor, att alla som behöver inte får studiehandledning på sitt modersmål etc. Sådan kritik blir det nog även på Bagartorpsskolan.

Och visst, det är inte oviktiga påpekanden, men det är heller inte avgörande för god kvalitet. Man kan ha alla papper i ordning, men ändå inte leverera goda resultat. Nu ser inspektionens uppdrag ut på det här viset och det måste vi försöka vrida åt lite mer kvalitetsgranskning. Visst finns ett mått av detta nu också, men det måste bli mer tycker jag.

Jag blir djupt imponerad av inspektörernas förmåga att återkoppla sina intryck till skolledningen. Så klart att det inte bara är solsken, det finns ju problem att reflektera över också. Det är viktigt att vara ärlig och tydlig men inte racka ned, inspektörerna gjorde det väldigt bra. Jag tror att det blir ännu bättre när man börjar värdera sina intryck i en graderad skala. Då blir det ännu tydligare i vad ”bra” står för. Har man fått näsan precis ovanför vattenytan eller är det mycket hög kvalitet?

06 november, 2007

Jag pryar som skolinspektör

Skolverket inspekterar nu skolorna i Solna. Det är en del av den allmänna inspektionen som hittills ska göras vart sjätte år. Jag följer två av inspektörerna (Bertil Karlhager och Ingrid Åsgård) för att se hur de går till väga, vad de gör, vilka frågor de ställer, vad de tittar på. Jätteintressant!!!

Vi besöker Bagartorpskolan och det är märkligt hur snabbt inspektörerna fångar stämningen på skolan. Vad fungerar och vad brister? Samtal med skolledningen, lektionsbesök och intervjuer med elever, lärare och föräldrar ger en ganska bred dagsbild av tillståndet. I morgon ska deras intryck återkopplas till rektorn men den färdiga rapporten kommer först i februari, då alla skolor i Solna är klara.

Inspektörerna prövar nu en lite annan modell än den vanliga. De fokuserar mer och mer på det väsentliga i skolan och ska bli tydligare i att värdera sina intryck. Nu ska rapporterna t o m betygsättas. Utmärkt! Då blir det enkelt, begripligt och jämförbart. Det kräver säkert mer av inspektörerna, men inriktningen är helt riktig.

Om en månad presenteras en ny statlig utredning om att ytterligare vässa inspektionen och sedan ska vi besluta om det i riksdagen. Det var därför jag tog initiativ till att prya som inspektör en dag. Jag tror stenhårt på inspektionen, i synnerhet när den får en tydligare struktur. Det är en förutsättning för att garantera en likvärdig och hög kvalitet på utbildningen i hela Sverige. Nästa år satsar vi 150 miljoner extra på inspektionen. Nu fattas bara möjligheter att ingripa mot skolor där kvaliteten brister, men det löser vi nog i nya skollagen.

05 november, 2007

Varför är det fult med vinst i Sverige?

Igår visade TV4 ett inslag om John Bauergymnasierna och hur hemskt det är att en friskola går med vinst. Jag tar inte John Bauers grundare eller ägare i försvar, de får försvara sitt agerande själva. Men det är en märklig debatt vi har i Sverige.

Här har vi en person som kom på en idé som han sedan förverkligat och tjänat lite pengar på. Han har säkert slitit dag och natt för att få det att gå ihop och han har lyckats. Om det hade handlat om något annat än utbildning så skulle han ha lyfts fram som hjälte. Nu utmålas han i stället som landets största skurk eftersom det är skattepengar som gjort honom rik.

Vinst är bra! Det visar att man har förtroende hos dem man är till för, att andra tycker att man erbjuder en bra vara eller tjänst. Att tjäna pengar är en viktig drivkraft, men kan ogilla det om man vill, men för många är det så. Om man förbjuder vinster, vilket sossar och kommunister vill, så tvingar man kreativa och idérika personer ut ur landet. Alternativt ägnar de sin kreativa ådra åt annat än att utveckla skolan. Båda scenarierna vore rätt trista och Sverige skulle bli fattigare och eleverna lära sig mindre.

Varför är vinst i skolan så farligt, så länge det inte går ut över kvaliteten? Eftersom eleverna väljer skola så kan de ju välja bort skolor de inte gillar.

Det bärande argumentet verkar vara att det är just skattepengar som lett till vinsten. Men hur mycket är inte finansierat med skattepengar egentligen? Libers förlag, som väl uteslutande säljer skolböcker till skolorna, gjorde förra året ett positivt resultat efter finansnetto på 158 miljoner kronor (av en omsättning på 920 miljoner). Byggbolaget NCC, som bl a bygger skolor, gick med 2,3 miljarder kronor i vinst förra året. Och hur mycket skattepengar gick inte till att köpa skolmat av ICA, Konsum etc? Om nu inte skattepengar får gå till vinster, vad ska man då göra med allt detta?

Men mest hycklande av allt är att statens eget utbildningsföretag, Lernia, visade en större vinst än någonsin tidigare förra året, 150 miljoner efter skatt. Det är faktiskt det utbildningsföretag som ger störst vinster i Sverige av alla. När granskar TV4 detta?

02 november, 2007

S-kollaps om ny skolpolitik

Mona Sahlin utlovade en ny skolpolitik i höst. Återigen ett löfte hon sviker. Tanken var att ett nytt skolprogram skulle spikas nu i höst, nästa helg närmare bestämt. Men så blir det inte meddelar Marita Ulvskog idag. De är inte sams i partiet helt enkelt och ingen vågar sätta ned foten. Den enkla lösningen blir att skjuta upp det.

Först var det ett väldigt magert rådslag, ganska trista och förutsägbara frågor. Inte de där spännande frågorna om vad ungdomarna behöver för att rustas för en globaliserad arbetsmarknad om 20 år. Diskussionsmaterialet som presenterades förra helgen var inte heller så mycket nytt, viss förskjutning vad gäller prov och betyg men det är också allt. Det räcker inte för att ändra bilden av sossarna som flumskolepartiet nummer 1.

Sahlin insåg att Fredrik Reinfeldt lyckades förändra bilden av moderaterna genom att lansera ”nya moderaterna” och därför vill hon kopiera det nu. Men det hon inte tycks inse är att det inte bara är bilden som förändrats, det är en genuin förflyttning och modernisering som moderaterna gjort. Synen på arbetsrätt, homoäktenskap, bantning av försvaret, skattesänkningar för låginkomsttagare framför höginkomsttagare… Allt talar sitt tydliga språk.

Sossarna vill gärna göra upp med oss borgerliga om skolpolitiken och det finns skäl att föra samtal och försöka enas om det går. Men hur ska man kunna diskutera med någon som inte ens vet han själv vill? Det blir ju som att prata med en vägg.

Det räcker inte att säga förnyelse, det måste göras också. Men vem mäktar med det inom socialdemokratin? Vart tog det berömda ledarskapet vägen, Sahlin?

01 november, 2007

Nu bantas skolbyråkratin

Regeringens utredare Hans Forsell presenterade idag sitt förslag till hur skolmyndigheterna ska se ut i framtiden. Dagens 8 skolmyndigheter blir 3. Den stora förändringen är att en ny Skolinspektion inrättas som särskild myndighet och dit förs en skärpt utvärdering och tillsyn av skolväsendet. Myndigheten för skolutveckling (MSU) och Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) går upp i resten av Skolverket som får ett ansvar för läroplansfrågor, statsbidrag, utveckling, tillstånd för friskolor etc. En bra uppdelning.

Staten ska ägna sig åt att ange mål, vissa generella utvecklingsinsatser och följa upp att eleverna får en undervisning av hög kvalitet, inte lägga sig i alla små detaljer som de senaste dagarnas diskussion om byxhäng.

Om jag tolkar förslaget rätt så ges inspektionen nu bättre förutsättningar att verkligen granska kvaliteten ordentligt. Fattas bara att man också får möjlighet att vidta sanktioner mot de skolor, kommunala och fristående, som inte håller måttet.

Övrig skolbyråkrati bantas rejält. Idag jobbar ungefär 700 personer på de Skolverket, MSU och CFL tillsammans. Skolinspektionen föreslås få 220 anställda, vilket är en förstärkning med 30-40 personer jämfört med dagens inspektionsverksamhet. Dessutom har vi anslagit 150 miljoner mer till denna myndighet, så det blir nog ännu fler personer. Även det nya Skolverket föreslås få 220 anställda, vilket ska jämföras med de dryga 500 som finns idag på Skolverket (exkl inspektionen), MSU och CFL. Det som kan kallas ”skolbyråkrati” kommer alltså att mer än halveras. Det borde bli många applåder för detta!

Förslaget borde leda till att statens styrning blir effektivare, vassare och tydligare. Med den här uppdelningen kan staten ägna sig åt rätt saker.

31 oktober, 2007

Sluta jaga friskolorna, Skolverket!

Idag skickade jag ett brev till Skolverkets generaldirektör tillsammans kommunalråden Maria Stockhaus i Sollentuna och Sofia Paulsson i Täby. Bakgrunden är Skolverkets agerande mot de kommunala skolor som vill knoppa av och bli friskolor.

De som vill starta friskola ska idag fylla i ett 26-sidigt formulär och komplettera med olika bilagor för att vidimera sina uppgifter, dessa uppgifter ligger sedan till grund för verkets beslut. Nu kräver Skolverket ytterligare uppgifter av dem som vill knoppa av en kommunal skola. De sökande uppmanas nu, sju månader efter det att Skolverket fått ansökan, att inom tio dagar besvara omfattande frågeställningar när det dessutom är höstlov och många skolor ägnar sig åt intensiv fortbildning. Detta känns helt otillständigt.

Vad är det som utlöst Skolverkets hastigt påkomna behov av kompletterande uppgifter? Och varför ställs dessa frågor bara till vissa som vill starta friskola, inte till alla? Alla som ansöker om att starta friskola bör ju behandlas lika och omfattas av samma regelverk. Alla ska avkrävas samma uppgifter och bedömas på samma grunder, något annat ger inte lagen stöd för.

Man måste onekligen fråga sig varför Skolverket helt plötsligt behöver veta vilka eventuella överenskommelser som finns mellan kommunen och dem som vill knoppa av. Och varför ska den sökande friskolan ”säkerställa att man får förvärva befintlig skolutrustning”? Av vilket skäl behöver Skolverket över huvudtaget uppgifter om kostnader för eventuellt förvärv av skolutrustning utöver de ekonomiska uppgifter som lämnas i ansökningshandlingarna? På vilket sätt är valet av leverantör av skolutrustning relevant för Skolverkets tillståndsbeslut?

Man måste förstås förutsätta att Skolverket agerar sakligt och självständigt, utan politiska påtryckningar och utan påverkan av den ofta okunniga debatt som förevarit i media om starten av Tibble fria gymnasium i Täby. Dessvärre gör den korta svarstiden, de ensidiga frågeställningarna till skolor som vill knoppa av och nya märkliga frågeställningar att man inte helt kan befria sig från misstanken att det trots allt inte är så.

30 oktober, 2007

Skoluniform eller inte?

En skola i Stockholm har förbjudit väldigt urringade tröjor och byxor som sitter halvvägs ned över rumpan på eleverna. Det kan man väl få tycka vad man vill om. Det finns både fördelar och nackdelar med det. Frågan är vem som ska bestämma. Det är i alla fall ingen politisk fråga tycker jag.

Skolverket går idag ut och kritiserar skolan. Så får man inte göra. Men var står det i skollagen eller grundskoleförordningen? Jag blir så trött på detta verk som alltid är sig själv nok och ska uttolka allt mellan himmel och jord, komma med pekpinnar om vad man inte får göra.

Jag tycker att det är helt ok att en skola har klädregler. Man får ju ha regler om annat - godis, läxor etc. Varför inte om vårdad klädsel? Passar det inte så kan man ju välja en annan skola. I ett system där pengarna följer eleverna till den skola man väljer så är detta inget problem. Skolorna anpassar sig efter elevernas och föräldrarnas olika önskemål och så ska det ju vara. Det är väl föräldrainflytande om något?!

Nej, det riktigt kliar i fingrarna att få avlöva Skolverket möjligheten att vara klädpolis. Har inte verket tillräckligt att göra med att kontrollera den faktiska kvaliteten på undervisningen och elevernas lärande i stället? Men det är väl klart, varför ägna sig åt 12 000 obehöriga elever när det finns klädregler att strida mot?

27 oktober, 2007

Ingen ny (s)kolpolitik

Igår eftermiddag presenterade socialdemokraterna ramarna för sin nya skolpolitik. Någon har jämfört deras förnyelsearbete med en Triss-lott, spännande i början, mycket nyfikenhet men stor besvikelse när det är slut. Så mycket nytt är det faktiskt inte.

En snabb sammanfattning: tunt, tomt, motsägelsefullt, inte så mycket nytt men viss motsträvig acceptans av delar av Alliansens skolpolitik.

S accepterar Alliansens politik när det gäller Lärarlyftet (fortbildningsmiljarden) och en ny kontrollstation med nationella prov i årskurs 3. Utmärkt!

S ändrar sig inte alls när det gäller motståndet mot valfrihet och friskolor. De står kvar långt till vänster men anpassar språkbruket lite till att föräldrar gillar valfrihet. De vill ge politiker rätt att stoppa nya friskolor på godtyckliga grunder. Då får man ingen valfrihet.

S ändrar sig inte om gymnasiet, allt ska inriktas på att ge behörighet till högskolan. Att byta namn på IV-programmet till ”basår” drar lite löjets skimmer över politiken, men visar att det mest handlar om kosmetika.

S säger inget alls om arbetsro, trygghet och mobbning. Har de helt missat de senaste årens debatt? Inget heller om behovet av starka och tydliga rektorer med stora befogenheter, den viktigaste framgångsfaktorn för en skola.

S föreslår att skolan ska få mer pengar för att anställa fler lärare. Det är ju inte ett dugg nytt, tidigare hette det Wärnerssonpengar och var inte så framgångsrikt konstaterade Riksrevisionsverket. Visst kan skolan behöva mer pengar, men tron på centralistiska lösningar och att pengabrist är det stora problemet är att göra det lätt för sig. Pengar kan inte ersätta nya idéer.

Det enda nya är egentligen att man ska ha läxläsning på schemat, minst två timmar i veckan. Rätt tanke, men ändå lite fel. Lärare ska undervisa och varför reglera att alla ska ha läxläsning? Bättre att koncentrera resurserna till dem som har det svårast i stället. De verkar ha tagit till sig av vänsterns retorik att läxor hemma är orättvist eftersom det gynnar barn till välutbildade och engagerade föräldrar. Men i stället för att ta bort hemläxorna så vore det bättre att erbjuda dem som har det svårt extra hjälp, både i undervisningen och med läxläsningen.

Sett till innehållet får frågan om vem sossarna vill förverkliga sin skolpolitik med ett givet svar: kommunisternas parti. Minskad valfrihet, inga läxor hemma, mer teoretiskt gymnasium och höjda skatter låter ju som klar vänsterpolitik.

23 oktober, 2007

Och vart tog rektorerna vägen?

Ledarskapet är en av de allra viktigaste faktorerna för skolans resultat, ändå görs så lite på det området. Sossarna är helt ointresserade tyvärr, de drog ned på rektorsutbildningen i stället. Därför var det välkommet att regeringen redan för ett år sedan aviserade att anslagen för rektorsutbildningen skulle fördubblas 2008, från dagens 50 miljoner kronor till 100 miljoner, i syfte att kraftfullt öka antalet platser. Hälften av landets rektorer har inte gått rektorsutbildningen och de biträdande rektorerna finns inte med alls. Därför är det en utmärkt satsning som jag med glädje röstar ja till om några veckor.

Men så hör jag att Myndigheten för skolutveckling, som svarar för rektorsutbildningen, bara planerar utbildning för 36 miljoner kronor. Det innebär att det bara blir ett ytterst begränsat intag till rektorsutbildningen i januari, men inget under resten av året. Intresset av att gå utbildningen är mycket stort, försäkrar alla lärosäten som jag talat med. De skulle lätt kunna fördubbla antalet platser, om de bara fick.

Då är frågan – om det finns både pengar, villiga högskolor och många sökande – vad väntar man på? Varför utbildar man inte fler rektorer, det finns ju ett skriande behov? Vad är det för vits att avsätta mer pengar om man inte tänker använda dem? Och vem spjärnar emot, varför kommer inte platserna fram?

Jag har ställt en fråga till utbildningsministern om detta och ser fram emot ett kraftfullt svar nästa vecka.

Vart tog friskoleutredningen vägen, Björklund?

I vintras tillsatte regeringen en utredning för att skapa lika villkor mellan friskolor och kommunala skolor. Den handlar bland annat om hur ersättningen till friskolorna ska räknas fram och hur ansökningsprocessen ska bli mer rättssäker, viktiga krav från oss moderater och något som vi enades om i Alliansen före valet. Utredaren skulle lämna ett delbetänkande 30 september om friskolornas möjlighet att överklaga skolpengsbeloppen till domstol. Fortfarande finns inget förslag. Vart har den tagit vägen? Det är väl inte någon som drar benen efter sig på utbildningsdepartementet eller obstruerar i det tysta?

Det är faktiskt bråttom. Friskolorna lever i mångt och mycket på kommunernas ”nåder”. Ett antal kommuner, företrädesvis s-styrda där man ogillar valfrihet och friskolor, fuskar med ersättningen och ger inte friskolorna de pengar som de har rätt till. De tycker väl inte att eleverna i friskolorna är inte lika mycket värda som eleverna i de kommunala skolorna.
Det finns massor av domar mot kommuner som inte följer lagen och som försöker svälta ut friskolorna. Läns- och kammarrätter runt om i Sverige har upphävt kommunernas skolpengsbeslut, men domstolarna kan inte sätta något annat beslut i dess ställe. Friskolan får inte den ersättning de har rätt till. Det är orättvist och ökar segregationen.

Ett fall håller på att segla upp i Torsby i Värmland. Där vill kommunen göra ett avdrag på 10% för sk skolpliktsansvar, kostnader som man inte kan visa att man har (och naturligtvis inte har heller). Luleå fälldes för detta våras, men då var det betydligt lägre avdrag. Listan över kommuner som inte följer lagen kan göras lång; Botkyrka, Karlshamn, Jönköping, Karlskrona, Hedemora, Göteborg, Ronneby, Landskrona…

Därför brådskar utredningen. Lagen måste ändras snarast möjligt så att vi kan få lika villkor för kommunala skolor och friskolor. Syftet med att få fram utredningen i september var att kunna ändra lagen från 1 juli 2008. Se till att få fram utredningen snabbt nu, Jan Björklund!

19 oktober, 2007

Stärk skolans ledarskap

Om man frågar någon vad som kännetecknar en framgångsrik skola så säger de flesta ledarskapet. Vi kan alla konstatera det när vi själva besöker en skola. Ledarskapet spelar roll. Forskningen säger samma sak. Ledarskapet kan aldrig nog betonas. Loraine Monroe visar att man kan lyfta en skola i Harlem med rätt ledarskap.

Jag tog upp detta i mitt anförande under allmänpolitiska debatten idag. Inget svar från socialdemokraterna alls. De är bara intresserade av att prata religiösa friskolor och avknoppningen i Täby. Ledarskapsfrågorna är tydligen ointressanta för dem. Eller så har de ingen politik att prata om, inte begripit frågans betydelse.

Sossarna gjorde inget alls under sina 12 år vid makten. Jo, de utredde skolans ledning och styrning men gjorde inget av resultatet av utredningen som kom 2004. Det enda som hände var att de drog ned på rektorsutbildningen. Idag är det köer dit också, varannan rektor har ingen rektorsutbildning.

Det är illa nog, men värre är ändå vad som händer i många kommuner. Nyligen presenterade Skolledarförbundet en undersökning som visar att två tredjedelar av rektorerna behöver större befogenheter för att kunna ta det ansvar som följer med befattningen. Den statliga utredningen från 2004 visade att över 1 000 rektorer anser inte att de får utforma sin egen organisation. Där kan man också läsa att nästan hälften av rektorerna anser att det kommunala sättet att styra skolan försvårar deras uppgift som rektor.

Jag har några exempel som jag fått vid besök eller läst om: i Falköping ville en förskola köpa in en digitalkamera för att dokumentera barnens vardag och utveckling. Men det gick inte, de var tvungna att be politikerna om lov först. I Ronneby bestämmer politikerna vilken mat eleverna ska äta, men skickar räkningen till skolan som i stället måste stoppa inköpet av nya skolböcker. I Ale kommun måste en skola begära tilläggsanslag för att få köpa in en kopieringsmaskin. I Strömsund reglerar politikerna i detalj vilka tjänster som ska finnas och hur de ska fördelas. En rektor jag träffade sa att han var ansvarig för en budget på över 20 miljoner kronor men kunde bara styra över kaffekassan, resten bestämdes över hans huvud.

Så här kan det inte fortsätta. Finns det någon som tror att rektorer med bakbundna händer kan lösa skolans problem? Att vi får de bästa ledarna att vilja bli rektorer på det här sättet? Att vara rektor innebär ett stort ansvar. Då måste man också ha stora befogenheter. Det går inte att ha politiker som talar styr tjänster, digitalkameror och skolmat. Om inte skolan själv får förfoga över de resurser som finns tillgängliga så kan man aldrig snabbt ställa om verksamheten för att möta eleverna och deras olika behov.

Det är uppenbart att decentraliseringen för 17 år sedan fastnat i kommunhuset. Statlig reglering har ersatts av kommunal detaljstyrning. Nu måste vi vända utvecklingen. Fortsätt decentraliseringen, se till att makten lämnar kommunhusen och flyttar in i lärarrummen i stället. Där ska de viktiga vardagsbesluten fattas.

Gränsen för vad politiken ska göra och vad skolorna själva får bestämma om måste vara glasklar Varenda skola i landet, även i Ronneby och Söderhamn, borde fritt och självständigt få staka ut vägen fram till målen. Jag hoppas att vi i den nya skollagen tydligare definierar detta och hindrar kommunalpolitiker att lägga sig i detaljer.

17 oktober, 2007

Grattis Lomma!

När Lärarförbundet idag korade Sveriges Bästa Skolkommun så ligger tre moderatledda kommuner i topp: Lomma, Lund och Båstad. Grattis! Moderat politik fungerar i verkligheten, visar det sig.

Samtidigt måste man lite fundera över kriterierna till ”Bästa skolkommun”. Det är ett väldigt lovvärt och bra initiativ, men man ska vara ärlig och medveten om att det bygger på fackliga intressen och ingen vetenskap eller objektivitet.

En faktor som nästan alla lyfter fram som en framgångsfaktor, kanske den viktigaste av alla, är ledarskapet i skolan. En stark och tydlig skolledning med stort manöverutrymme är nödvändigt, ändå finns inte detta med alls när Lärarförbundet bedömer Bästa Skolkommun.

En faktor som finns med är friska lärare. Utmärkt, en bra indikator. Men varför finns inte friska elever med? Eller en enda annan faktor som mäter hur eleverna och föräldrarna upplever skolan. Är de trygga? Har de inflytande? Lär de sig tillräckligt och rätt saker? Vad tycker de om lärarna? Det perspektivet saknas verkligen.

Ett märkligt kriterium är att andel barn som går i förskola. Inte så att det på något sätt är fel med förskola, tvärtom, men de kommuner som vill att föräldrarna ska ha stor valfrihet och kunna välja dagmammor åker ned på rankinglistan. Är man en dålig kommun då?

Ett annat märkligt kriterium är hur mycket pengar skolan kostar. Tesen är att en dyr skola är en bra skola. Det kan ju också vara en väldigt ineffektiv skola där våra gemensamma resurser inte används på bästa möjliga sätt. Visst kan mer pengar leda till en bättre skola, men kan någon säga att dagens resurser används på ett optimalt sätt? Sannolikt inte. Borde vi inte börja med att använda dem rätt först, innan vi öser in mer?

Nåja, ett bra initiativ, Lärarförbundet. Men det finns förbättringsutrymme!

16 oktober, 2007

Pinsam historia

Idag har vi haft möte med utbildningsutskottet. Första gången på ett år som det hettade till ordentligt. Och det var naturligtvis konfessionella friskolor det handlade om. Marie Granlund, sossarnas gruppledare, kom med det utskottsinitiativ som hon pratat om sedan i somras. En smått genant historia. De har haft tre månader på sig att förbereda detta initiativ men hade inte ett enda förslag med sig.

Granlund hävdar att den förra regeringen i samband med nya skollagen förberedde skarpa förslag om att kunna snabbstoppa skolor som bryter mot reglerna, men kunde inte visa upp det förslaget. Hon hävdar att eftersom man kunnat bryta ur delarna om att beslagta mobiltelefoner och göra insatser mot mobbning så går det att bryta ut förslagen om att stoppa religiösa friskolor också. Problemet är bara att det inte finns något sådant förslag i förra regeringens skollagsförslag. I kapitel 24, som handlar om tillsyn och sanktioner, står tvärtom att man inte ska skärpa sanktionsmöjligheterna nu. ”Att ett slutligt ställningstagande till hur sanktionssystemet bör vara utformat får avvakta, innebär i huvudsak att dagens bestämmelser bibehålls i föreliggande förslag”, skriver förre skolminister Ibrahim Baylan (s).

Marie Granlund och sossarna är helt tomhänta. Hon har gormat i månader men inte lyckats prestera ett konkret förslag. Hafsigt och okunnigt, helt enkelt. Hon verkar helt inne på Ulvskogs "barnfängelselinje", att friskolor är av ondo och ska bort. Att kritisera regeringen för att det går för långsamt är hon nog ganska ensam om, det är ju miljoner skolpolitiska reformer i luften nu. Varför genomförde de inget under sina 12 år vid makten i stället? Vår nya regering kommer med ett konkret förslag om detta redan om 3-4 månader och problemet är inte större än att det kan vänta så att vi får ett seriöst och genomarbetat förslag på vilka sanktioner som ska kunna vidtas mot skolor som inte fyller kvalitetskraven.

15 oktober, 2007

Klarhet om religiösa friskolor

Vi var nog en och annan som hickade till när vi läste DN i morse. Artikeln ger intryck av att regeringen ska vidta en hel rad inskränkningar för friskolor som dessbättre senare under dagen inte visar sig stämma.

Det är märkligt hur DN, som är en seriös tidning, kan ha så mycket om bakfoten. Kollar de inte sina källor innan publicering?

Religiösa inslag i skolundervisningen ska totalförbjudas. Fel! Friskolor ska fortfarande kunna ha exempelvis kristendomskunskap eller koranläsning som ämne.

Det blir stopp för dolda ekonomiska bidrag. Fel! Regeringen ska utreda fördelar och nackdelar av att i lag kräva redovisning av substantiella bidrag till friskolor och har inte bundit sig för någon slutsats alls.

Regeringen sätter nu in ett nytt artilleri mot de religiösa friskolorna. Fel! Regeringen agerar inte mot religiösa friskolor utan säger tvärtom att friskolor med konfessionell inriktning fyller en viktig uppgift.

Regeringens besked om friskolorna är klargörande, bra och välkommet. De överord som förekommit i debatten finns inte alls med i regeringens PM. Inte heller det förslag som Jan Björklund lanserade för någon vecka sedan, att åsiktsregistrera initiativtagarna till nya skolor. Det är för väl att det inte blev regeringens politik.

Det återstår att se hur socialdemokraterna ställer sig till det hela. Är det Marita Ulvskogs förslag om att stänga alla ”barnfängelser” som gäller? Och vad säger de om att man ska kunna vidta sanktioner även mot kommunala skolor som inte håller tillräcklig kvalitet? Deras sura kommentar om att det tar för lång tid innan en ändring kommer till stånd (av rent lagtekniska skäl, frågor måste ju beredas ordentligt), klingar ju rätt falskt. Varför gjorde de inget under de 12 år de innehade regeringsmakten?

08 oktober, 2007

Sverige halkar efter EU

Förra veckan presenterade EU-kommissionen en rapport om hur medlemsländerna når målen som man slagit fast i Lissabonstrategin, dvs att vi ska vara världens mest konkurrenskraftiga region. För att nå dit måste befolkningen vara välutbildad, därför har man granskat utbildningsväsendet.

Utredaren Odile Quintin sa i Rapport kortfattat: för lite och för långsamt och Sverige går åt fel håll. Skolorna måste bli bättre och flera länder når inte målen. Sex miljoner elever i hela EU lämnar skolan i förtid eller med ofullständiga avgångsbetyg. 20 procent av alla 15-åringar har för dåliga läs- och skrivkunskaper.

Sverige har tyvärr ingen särskilt framskjuten position, vi ligger i mitten. I 10 länder deltar större andel av 4-åringarna i utbildning än i Sverige. När det gäller tidiga avhopp och andel 18-24-åringar som inte har gymnasieutbildning eller befinner sig i utbildning så visar Sverige störst försämring av alla länder. Vi ligger förvisso nia, men vid förra mätningen år 2000 så ledde vi. Åtta länder har sprungit förbi oss.

Deltagande i vuxenutbildning är vi däremot bäst på. Men vi vet ju samtidigt att många går på komvux för att höja sina betyg, inte för att få nya kunskaper. Det är bra att vuxenutbildningen är väl utbyggd och verkligen ger människor en andra och tredje chans. Möjligheten att komplettera sina kunskaper så att man kan läsa vidare på universitetet är fundamental. Men samtidigt är det lite illavarslande att vi, men världens bäst utbyggda och tillgängliga gymnasieskola också har så många som går på komvux. Den stora volymen där blir en illustration av tidigare misslyckanden. Tusentals elever går direkt från gymnasiet till komvux varje år. Vi är jätteduktiga på reparation, inte lika duktiga på att göra rätt från början.

EU-rapporten ger nytt bränsle åt sossarnas misslyckande med skolan. När kommer omprövningen?

07 oktober, 2007

Umeå vågar inte möta konkurrensen

Hans Lindberg, socialdemokratisk ordförande i gymnasienämnden i Umeå, gillar inte att nya friskolor vill starta i Umeå. De tillför inget som inte redan finns, säger han i Ekonyheterna.

Men varför kan inte eleverna få bestämma det själva? Om de inte tillför något nytt och om de skolor som redan finns är så väldigt bra, då finns det ju inget att oroa sig för, eller hur?! Det borde ju inte vara något som helst problem. Varför så rädd, Lindberg?

Sannolikt kommer inte alla nya friskolor igång, men de har i alla fall fått försöka. De kommunala skolorna behöver inte vara så rädda för konkurrensen. De är inte så usla att det blir en massflykt därifrån. Om det ändå vore så att tusentals elever söker sig därifrån, måste man ju fundera över varför de gör det? Om de inte är håller så hög kvalitet så kanske det är bra att eleverna tar sin Mats ur skolan…

Runt om i landet säger massor av kommuner nu nej till nya friskolor som vill starta. Nejet är konstant, men argumenten varierar. Nej, de tillför inget nytt. Nej, det blir för mycket nytt. Nej, vi behöver inte fler platser. Nej, det blir fel typ av platser. Nej, de tar bara de lättaste eleverna. Nej, det blir för dyrt om de ska ha de svårare eleverna. Nej, nej, nej.

Jag funderar lite på dem som nu vill starta friskola i Umeå. Varför vill de egentligen det? Elevantalet minskar de närmaste åren, kommunen vill inte veta av dem och resultaten är rätt bra i Umeås skolor, visar i alla fall Skolverkets statistik. Det borde vara en rätt tuff konkurrens om eleverna redan idag, men ändå vill nya skolor starta. Hur kommer det sig?

Uppenbarligen finns det människor som brinner för idéer som de vill förverkliga, idéer som handlar om att erbjuda ännu bättre utbildning än den som redan finns. Det borde man ju välkomna som kommunalpolitiker, inte motarbeta. Har de nog av goda nya idéer i Umeå?

Hans Lindberg gillar inte att man nu får ett stort överskott på platser i kommunen. Med de nya skolorna så blir det 7 700 platser på 4 000 elever. Sett med elevernas ögon, vilket han väl borde göra, så vore det ju rätt välgörande. Med det stora överskottet så blir det ju verkligen köparens marknad. De kommer att kunna välja och vraka, få det de vill. De kan ställa krav och verkligen bli betydelsefulla för skolorna. För kommunen kostar det ju inte mer eftersom man bara betalar för varje elev, de tomma platserna kostar inget. Ändå säger han nej. Säkert handlar det om att han förlorar makt. Makt över eleverna och makt över personalen.

Tyvärr finns en brist på självförtroende i många kommunala skolor. Sträck på ryggen i stället, lärare och rektorer! Ni klarar oftast konkurrensen rätt bra. Med större självständighet skulle ni kunna göra det ännu bättre. Och det tror jag är en mycket bättre metod att klara konkurrensen än att förbjuda konkurrenterna, vilket sossarna vill. Konsum blir inte bättre av att man förbjuder Ica eller Willys, eller hur?!

05 oktober, 2007

Intoleranta Mona Sahlin

Mona Sahlin marknadsför sig gärna som väldigt öppen och tolerant. Hon kramar invandrare och är helgonförklarad i homosexuella kretsar. Men den politik hon presenterar idag, den första egna budgeten, är rakt motsatt. Intolerant. Fördomsfull. Och riktigt omodern.

I budgeten föreslår socialdemokraterna att valfriheten ska stoppas. Barnomsorgspeng, som möjliggör valfrihet i barnomsorgen, ska stoppas och konfessionella skolor ska förbjudas. Invandrare ska inte ens få bestämma var de ska bo längre.

Finns det omfattande problem på privata förskolor eller konfessionella skolor? Nej, inte alls. Alla undersökningar som Skolverket och andra myndigheter gör visar på motsatsen. För ett år sedan jämförde Skolverket sina intryck av de inspektioner man haft i kommunala skolor och friskolor under tre år. ”Inom sex av de åtta områdena är värdena väsentligt bättre för de fristående skolorna än för de kommunala skolorna” skriver verket. I en annan rapport om just konfessionella friskolor kan man läsa följande: ”Skolverket har inte kunnat se några generella problem när det gäller kravet på att verksamheten ska vara förenlig med de allmänna målen och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet. Det finns t ex inga indikationer på att allsidigheten och sakligheten i undervisningen skulle åsidosättas.”

Ändå är det just här som socialdemokraterna lägger all sin kraft. Det som är lite annorlunda ska bort. Det som sticker ut ska snabbt slås ned. Det finns bara EN lösning som ska gälla överallt. Visst ska man få välja också i deras värld, men bara på likadana skolor. Man känner igen mannen bakom den gamla T-forden, han som sa att man fick välja vilken färg som helst på bilen så länge man valde svart. Det är så långt från tolerans och mångfald man kan komma.

Mona Sahlin bygger sin politik på rena fördomar, för det är just fördomsfullt att tro att konfessionella skolor och privata förskolor skulle vara skadliga för barnen. Att människor inte kan bedöma var de ska bosätta sig. Hon har ju inga sakliga argument att komma med. Det hon säger är att människor inte vet sitt eget bästa.

Det är riktigt gammaldags och trist socialism. Och den omtalade omprövningen av sossarnas skolpolitik syns inte skymten av.

03 oktober, 2007

Sälj Lernia!

Jag tycker inte att staten ska äga Lernia, det finns inga skäl till det. Därför har jag motionerat om detta idag.

Lernia är ett av Sveriges största utbildnings- och bemanningsföretag som omsätter drygt 2 miljarder kronor. Samtidigt är Lernia det utbildningsföretag som går med särsklass störst vinst av alla, 150 miljoner kronor förra året. När sossarna kritiserar hur hemska och giriga friskolorna är så glömmer de att statsägda Lernia leder ligan.

Mitt huvudsakliga argument är dock att Lernia skulle utvecklas bättre med en annan ägare än svenska staten. I ett läge där utbildnings- och bemanningsbranschen växer och konkurrensen hårdnar måste Lernia få så goda förutsättningar som möjligt att verka. Företaget måste då få utvecklas utifrån affärsmässiga och företagsekonomiska bedömningar och inte partipolitiska. Så var det förut när sossen Tomas Eneroth var ordförande och hindrade bolaget från att starta fristående gymnasieskolor, trots att det skulle vara en attraktiv kombination med vuxenutbildning.

Jag tycker också att staten bör också renodla sina roller och inte både reglera marknaden och vara aktör på samma marknad. Det blir som att man är både domare och spelare i ett av lagen i en fotbollsmatch. Den risken för snedvriden konkurrens ska man inte utsätta sig för.

30 september, 2007

Varför skyddas pengar mer än barn?

I fredags kom Finansinspektionens tuffa chef Ingrid Bonde med besked om vad som väntar Carnegie efter att företaget blåst upp värdet: böter på 50 miljoner kronor, avsatt styrelse och sparkad vd. Hon var på vippen att dra in tillståndet också.

Det var säkert ett mycket välgrundat beslut. Sådana åtgärder måste kunna vidtas mot dem som inte sköter sig. Men varför går inte det i skolan? Där blir på sin höjd lite lama påpekanden, inget mer. De skolor som inte ändrar sig väntar inga repressalier.

Är det inte konstigt att staten har kraftigare muskler för att skydda våra pengar än våra barn?

Jag tycker att det är nödvändigt med starkare och snabbare sanktionsmöjligheter mot de skolor som inte håller tillräckligt kvalitet, det finns ju tyvärr en och annan sådan. En del sossar har ropat på det här den senaste tiden, men då bara för att stoppa friskolor. Dåliga kommunala skolor ska tydligen få frisedel i deras värld. Den tidigare skolministern Ylva Johansson föreslog i och för sig i en DN-debattartikel för 10 år sedan att dåliga skolor ska kunna stängas, men inget hände. Det är bara friskolor som kan bli av med tillståndet. Dåliga kommunala skolor lever vidare utan att staten kan göra något.

Tänk om samma resonemang gällt bankvärlden också. ”Det räcker att granska de privata finansinstituten och inte statens egna banker Nordea och SBAB, de är ju så bra för de är statliga…”

Nej, ge den nya utbildningsinspektionen som ska införas nästa år samma muskler som finansinspektionen har, rätt att döma ut böter, rätt att sparka rektor och avsätta styrelsen. Det behövs tyvärr.

27 september, 2007

Nej, vi ska inte ha åsiktsregistrering, Jan Björklund

TV-programmet Skolfront visade nyss ett inslag om Laboraskolan, den skola som drivs av personer som är medlemmar i Plymouthbröderna. Inslaget från själva skolan var ganska nyanserat även om studioreportern var rätt vinklad. Den stämde i alla fall bra med den bild jag fick när jag var där för en månad sedan och som jag skrivit om här tidigare. I den efterföljande debatten deltog Jan Björklund, uppenbarligen mer som folkpartiledare än som utbildningsminister. Jag kan inte tänka mig att regeringen står bakom hans uttalanden.

Han sa att vi nu måste skärpa reglerna för att starta friskolor så att man prövar de sökandes bakgrund och inte bara deras förutsättningar att driva en bra skola. Det är farligt nära åsiktsregistrering. Vilken tro är det okej att ha? Ska staten kontrollera vad styrelseledamöterna i Pysslingen, Kunskapsskolan och alla andra friskolor tillhör för församlingar? Och varför inte vilket parti de röstar på också? Ska staten godkänna alla nya styrelseledamöter? För att inte tala om alla ledamöter i kommunala skolstyrelser. Kanske finns det någon kristen eller muslim där? Ska de kastas ut på grund av sin tro?

Nej, det känns inte alls rätt. Visst kan en muslim eller en Plymoutbroder vara med i styrelsen för en skola. Den typen av näringsförbud ska inte finnas i Sverige, det känns diskriminerande.

Gör det inte svårare att starta friskola. Det fyller ingen funktion, utan leder bara till att vi får fler professionella ”ansökningskonsulter” som vet hur man ska skriva för att passera nålsögat, fler bulvaner som kommer in för att kunna visas upp och passa mallen. Följ upp undervisningen ordentligt i stället, det är ju den faktiska kvaliteten som är den viktiga. Den kommer man aldrig åt med en strängare tillståndsgivning.

Onödiga förbud, del 2

Varför finns ett förbud mot distansundervisning på gymnasiet? Jag har svårt att förstå varför staten lägger sig i hur undervisningen bedrivs, det viktiga måste väl vara att eleverna tillgodogör sig de kunskaper och färdigheter som krävs? Ändå finns förbud mot ett visst sätt att organisera undervisningen, nämligen mot distansundervisning.

Ännu märkligare blir statens agerande de senaste åren.

Värmdö gymnasium har exempelvis fått i uppdrag av Skolverket (=staten) att driva utbildning (på distans) för svenska elever som vistas utomlands. Deras föräldrar kanske arbetar som biståndsarbetare utomlands eller något sådant. När Värmdö gymnasium också tar in några elever som vistas i Sverige så får man hård kritik av samma Skolverk. Fy, fy, så får man inte göra, säger verket. Det är inget fel på undervisningen, den är ”väl utvecklad” enligt verket, men man bryter mot regelverket.

Och Vilhelm Mobergsgymnasiet i Emmaboda startade distansundervisning 2003, med stöd av en särskild förordning av regeringen. Det har fungerat bra och elever och föräldrar är nöjda. Nu har dock förordningen gått ut, men elever finns kvar på skolan. Så vad händer nu? Ska skolan sparka ut eleverna? Får de inga betyg? Ingen vet.

Ännu märkligare blir det att distansundervisning är tillåten för grundskoleelever och elever inom vuxenutbildningen, där staten t o m har en egen myndighet för just detta (CFL). Det förefaller helt obegripligt att alla uppenbarligen klarar av distansundervisning, utan just 16-19-åringar som vistas i Sverige.


Vad ville sossarna egentligen, kan man ju undra… Kompassnålen verkar ha snurrat runt, runt, runt.

Jag säger inte att distansundervisning är den bästa av undervisningsformer, tvärtom. De flesta vill nog träffa kompisar och det sociala samspelet är viktigt. Men det finns ju dom som tycker att det här fungerar bra. Kanske har man viss del av undervisningen på distans och viss del skolförlagd. Varför hindra nytänkandet med förbud? Dessutom finns elever med sociala fobier, kraftiga allergier, långt avstånd till närmsta gymnasium etc för vilka distansundervisning är det enda fungerande alternativet. Om man klarar kvalitetskraven så borde distansundervisning vara en möjlighet bland andra för eleverna.

25 september, 2007

Budkavle om skolforskning

Hur många kommuner satsar pengar på skolforskning? Sannolikt inte så många. Därför blir jag glatt överraskad över Nacka kommun som nu vill satsa 4 miljoner kronor årligen på forskning. Men ska kommunens skattepengar verkligen gå till forskning? Ja, andra stora arbetsgivare med ambitioner att ligga i framkanten satsar på forskning och utveckling. Varför skulle inte en kommun kunna göra det?

Eftersom Nacka har som mål att Sveriges bästa utbildning ska erbjudas i kommunen så måste man snabbt ta till sig av ny kunskap. Vad är då bättre än att satsa på skolnära forskning? I synnerhet som lärosätena hittills inte prioriterat skolforskning särskilt högt och det som kommuner ut därifrån inte alltid har så hög relevans för skolans vardag.

Tanken är att kommunen ska ”köpa” forskning av universiteten inom områden som är relevanta för att öka måluppfyllelsen. Avsikten är alltså att forskningssatsningen ska leda till att fler elever lär sig mer. Resultaten ska vara användbara i skolornas vardag. För Nackas del handlar det t ex om forskning kring nya metoder för utvärdering av förskola och skola, valfrihetens betydelse för resultat- och kvalitetsutvecklingen, orsaker till pojkars och flickors skilda studieresultat och tidig språkutveckling.

Kanske kan lärare och förskollärare i olika Nackaskolor involveras i forskningen och därigenom stärker man dessutom läraryrket genom nya utvecklingsmöjligheter och samtidigt kan de nya kunskaperna smidigt föras tillbaka till verksamheten.

Varför inte skicka en budkavle till andra kommuner, en utmaning till andra att ta efter?! Om alla kommuner satsade en endaste promille av sin skolbudget på forskning skulle skolforskningen mångdubblas, det skulle bli 177 miljoner kronor årligen. En framsynt satsning.

23 september, 2007

Priset vid avknoppningar

Jag har funderat lite mer efter programmet Uppdrag Granskning om avknoppningen av Tibble gymnasium. Anders Hultin, fd VD för Kunskapsskolan, sa att skolan borde betinga ett värde på 35-50 miljoner kronor och han var därför lite kritisk till att kommunen inte tagit betalt för mer än böcker, bänkar och annan utrustning.

Visst finns ett värde utöver det rent materiella i alla skolor. Men det kan ju vara både positiva och negativa värden. En skola med mångåriga underskott, sviktande elevunderlag, ohälsa i personalstyrkan och dåligt rykte har ju ett helt annat värde än en skola med sund ekonomi, välmotiverad lärarkår, stor elevtillströmning och goda resultat. Och hur värderar man det här?

Om det nu vore så att avknoppningen av Tibble gymnasium, och alla andra avknoppningar som pågår, sker till ett kraftigt underpris – varför lägger inte Kunskapsskolan och andra bud på att få ta över kommunala skolor? Varför låter de dessa stekta sparvar flyga förbi? Att köpa en skola som är värd 35-50 miljoner för låt säga 10 miljoner skulle ju vara ett dunderklipp.

Hittills har jag inte hört om ett enda sådant initiativ. Jag har själv under min kommunalrådstid i Nacka frågat olika skolbolag om de skulle vara intresserade av att ta över kommunala skolor eller förskolor, men samtliga har svarat att de hellre bygger upp en skola från grunden i stället. Det kanske inte är så lukrativt, trots allt.

Regeringens budget

Och så kom regeringen med sitt budgetförslag i fredags. Många bra förslag för elever, föräldrar och skolan. Man blir rätt imponerad över allt som är på gång. Efter 12 år med handlingsförlamade sossar så ska allt ske nu. 2008 blir ett intensivt år för utbildningsdepartementet, det är mängder av utredningar som ska remitteras, beredas och bli propositioner. Det är verkligen högtryck på skolfronten – ny skollag, nytt betygssystem (förslaget kommer inom någon vecka), ny gymnasieskola, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning, bättre villkor för friskolor, bättre utvärdering med fler nationella prov och vassare utbildningsinspektion, tydligare pedagogiskt uppdrag i förskolan…

Till detta ska läggas de stora statliga initiativen att höja lärarkompetensen och en läsa-skriva-räkna-satsning. Det blir några miljarder extra till skolan. Nu när sossarna kör sin vänsterretorik och är emot alla besparingar i bidragssystemen så säger de ju faktiskt också nej till alla de nya intäkter som går till bl a skolan. Jag tycker att det är bättre att satsa skattepengar på att ungarna lär sig läsa ordentligt än att låta människor gå på a-kassa i flera år. Det är verkligen en satsning på framtiden.

Det blir intressant att se om sossarna lyckas sy ihop en alternativbudget tillsammans med sina stödpartier. Är de överens om vad de vill med skolan? Stalltips: NÄ!

20 september, 2007

Fy, fy Täby, eller?

Nu är det dags för en ”Lex Tibble” säger socialdemokraterna efter Uppdrag Gransknings inslag igår kväll om avknoppningen av ett gymnasium i Täby. Nej, det behövs ingen ny lag. Att sossarna inte gillar friskolor är ingen nyhet. Att personal tar över verksamheten i egen regi gillar de ännu mindre. Och att någon kan gå med vinst i skolan eller vården är ett rött skynke. Självklart ska det förbjudas!

Det är ok att de inte gillar det här, de är ju socialister, men måste man alltid förbjuda allt man inte gillar? Finns det ingen gräns för statens långa arm i sossarnas värld? Måste staten klampa in överallt och förbjuda, reglera och peka? Låt väljarna i Täby döma de styrande i nästa val i stället.

Man kan säkert ha synpunkter på hur avknoppningen gått till i Täby och det verkade mest vara tillvägagångssättet som de intervjuade var irriterade över, inte över idén med friskola. TV-inslaget var dock inte helt objektivt. Det finns fakta som inte kom fram. 84% av personalen och 76% av eleverna var emot privatiseringen, sa reportern. Nu i höst var det endast 18 av de anställda (av ca 130) som inte följde med över. De återstående gick i pension eller fick tjänster på det andra kommunala gymnasiet som ligger nästgårds och ingen av dem trängde ut någon som redan var anställd där. Endast 2 elever bytte skola. Motståndet verkar inte ha varit så där våldsamt stort.

19 september, 2007

Oväntad klarsyn om gymnasiet

Morgan Johansson, fd folkhälominister (s), gör upp med sossarnas gymnasiepolitik på DN Debatt idag. Han signalerar en välkommen kursändring och det är lite oväntat att det kommer från en så tydlig vänstersosse. Dessvärre brukar ju Johanssons utspel vara en bra indikator på i vilken riktning sossarna inte går.

Det finns inget i deras rådslagsmaterial om skolan som andas en grundläggande omprövning av gymnasiepolitiken. Den centrala frågan – om man ska behålla kravet på högskolebehörighet på samtliga program – ställs inte. Där handlar det mer om att bryta könsbundna val, hur regional samverkan kan fördjupas och hur man ska förbättra resultaten i de teoretiska ämnena på yrkesprogrammen. Viktiga frågor förvisso, men inte det som är gymnasiets stora problem. Det är väl ingen som tror att det är bristande regional samverkan som orsakar massavhopp och tusentals utslagna varje år?

Inte desto mindre vore det bra om sossarna ger upp sitt krav på att gymnasiet i första hand ska förbereda samtliga elever för högskolan. Tänk om det nya och det gamla arbetarpartiet kan göra upp om riktigt bra yrkesutbildningar på gymnasiet? Med den inriktning som vi moderater la upp för flera år sedan så ska man få en bra yrkesutbildning i gymnasiet och sedan, om man vill, en rätt att läsa in högskolebehörighet på komvux. Det har också blivit regeringens politik. Det blir en borgerlig regering som ökar rätten till komvuxstudier, nota bene.

18 september, 2007

Varför jagar LR friskolorna?

En del verkar tro att vem som helst kan starta en friskola, att det inte finns några spärrar alls. Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, tillhör dem. Självklart vet hon bättre, men hon deltar ändå i jakten på friskolorna. Varför detta medvetna vilseledande?

Igår applåderade hon Jan Guillous påhopp på friskolorna i Aftonbladet och håller med honom om att friskolor inte ska få gå med vinst. Det är ju en helt okej uppfattning, socialistisk förstås och jag delar den inte alls. Det känns ju rätt bekant att ett fackförbund för fram socialistiska ståndpunkter. Jag väntar bara på att få höra henne föreslå att lärare inte ska få tjäna pengar och gå med vinst när de skriver läroböcker.

Men varför nöjer hon sig med att föra fram denna illröda uppfattning om det nu är hennes medlemmars uppfattning? Varför insinuerar hon att det inte finns någon kontroll alls på friskolorna? Så här skriver hon på LR:s egen websida, så hon kan inte vara felciterad:

-Kan skolor läggas ut på entreprenad och skänkas bort till privata intressen utan insyn och kontroll? Kan vem som helst få driva en skola?

Hon vet ju bättre!

Nej, vem som helst kan inte starta och driva friskola. För att få tillstånd måste man genomgå en ganska omfattande prövning av Skolverket. Man måste visa att man har tillräckligt kompetens och hur man ska genomföra läroplanen. Och nej, skolor kan inte läggas ut på entreprenad. Det har funnits sådana utredningsförslag som hon har avstyrkt på LR:s vägnar, så hon vet att det inte är tillåtet. Och jo, det är visst insyn och kontroll i friskolorna. Skolverket granskar dem mer än de kommunala skolorna. Inspektionsrapporterna finns på Skolverkets websida. Utöver detta har kommunerna rätt till både insyn och uppföljning. Man kan tycka att det är för lite, det gör jag, men ”utan insyn”? Hur får hon ihop det?

Varför tar du inte en saklig debatt i stället, Metta Fjelkner? Är argumenten emot friskolor så dåliga att de måste kryddas med osanningar?

17 september, 2007

Mona örfilar upp Marita

Vad tycker sossarna om religiösa skolor egentligen? I Ekots lördagsintervju säger Mona Sahlin att hon inte har något emot religiösa skolor så länge de uppfyller allt som står i läroplanen. Det är en välbehövlig örfil åt Marita Ulvskog, som förra veckan jämställde religiösa skolor med barnfängelser. Men vem talar för socialdemokraterna, partiledaren eller partisekreteraren?

Varför granskar inte medierna sossarna på samma sätt som Alliansen? När Allianspartierna har nyansskillander i sina åsikter så utmålas det som djup splittring, när de två högsta sossarna har så diametralt olika åsikter att det kan liknas vid inbördeskrig så noteras det inte ens. Skärpning!

Mona Sahlin säger också i lördagsintervjun att Plymouthbröderna inte följer läroplanen i sin skola (Laboraskolan). Det är ju ett oerhört intressant påstående. Skolan har varit igång en knapp månad och utan att vare sig hon eller Skolverket varit där så vet hon ”med bestämdhet” att undervisningen där inte bedrivs på ett vetenskapligt korrekt sätt. Hur kan hon veta det, vad har hon för belägg för sitt påstående? Fram med underlaget i ljuset så kan vi alla få ta del av det! Varför pressar inte journalisterna henne på det?

Jag har besökt skolan men vill verkligen inte ge mig ut för att vara expert, utan kan bara konstatera vad jag själv ser. Och jag såg inget som ger anledning till oro.

Ovärderliga rektorer

Äntligen kom besked från regeringen om att rektorsutbildningen ska göras om och få fler platser. Jag tror inte att det finns någon enskild åtgärd som är viktigare än detta. Alla andra skolreformer blir ju inte vatten värda om det inte finns en duglig rektor som tar emot dem.

Ledarskapet är avgörande för skolans resultat, det betonar alla. Men det har varit ett sorgligt eftersatt kapitel av den förra regeringen. Nackas stadsdirektör Lennart Jonasson fick förvisso i uppdrag av s-regeringen att utreda skolans ledningsstruktur (SOU 2004:116), men hans analys och åtgärdsförslag lämnades helt utan åtgärd.

Utredningen ger en ganska skrämmande bild av hur det ser ut i skol-Sverige. 1 000 rektorer anser inte att de kan bestämma om sin egen organisation. Hur ska man då kunna ta ansvar? Var tredje rektor saknar tydlighet i kommunens styrning och ledning och lika många saknar fungerande uppföljningssystem. Hälften av rektorerna uppger att det finns alldeles för många planer, uppdrag och skrivelser från kommunens sida som försvårar deras uppdrag. Var femte rektor uppger att överordnade går in i frågor där rektor ska bestämma. Om man inser att rektorerna har en avgörande betydelse för skolans utveckling och elevernas resultat så kan man inte acceptera det här.

Det behöver ju inte vara kommunerna det är fel på, det kan ju lika gärna vara bristande kompetens hos rektorerna som ligger bakom. Men ansvaret för det vilar ju i så fall på huvudmannen, kommunen. Det är ju ingen annan som anställt rektorn. Samtidigt vet vi ju att många rektorer inte gått den statliga rektorsutbildningen och väntetiden i Stockholm sägs vara flera år, så staten kan inte heller svära sig helt fri från ansvar.

När rektorsutbildningen nu görs om så förutsätter jag att man satsar på rektorerna som ledare och att kommunerna släpper rektorerna fria. De måste få vara den VD i ett mellanstort kunskapsföretag som de faktiskt är. De måste få utrymme att styra utvecklingen på det sätt de själva vill, naturligtvis med tydliga mål och krav på resultat annars ska de sitta löst.

Det har diskuterats en hel del om rektorerna måste ha lärarbakgrund och det finns en paragraf i skollagen som säger att de ska ha förvärvat pedagogisk insikt, vad nu det är för något. Jag har inte så mycket till övers för det. Den duktiga ledaren har förmåga att knyta till sig den kompetens som behövs. IKEA:s VD är inte den bästa möbelsnickaren eller designern. Scan:s VD är inte den bästa slaktaren. Givetvis måste rektorn veta och förstå vilken komplex typ av verksamhet man är satt att sköta, men varför skulle endast lärare besitta tillräcklig kompetens för detta? Jag tror att det är ett av problemen idag, att för många lärare befordrats över sin kompetensnivå. Det blir dessutom lite bakvänt när karriärstegen för duktiga lärare blir att undervisa mindre. In med fler rektorer utifrån!