Mona Sahlin utlovade en ny skolpolitik i höst. Återigen ett löfte hon sviker. Tanken var att ett nytt skolprogram skulle spikas nu i höst, nästa helg närmare bestämt. Men så blir det inte meddelar Marita Ulvskog idag. De är inte sams i partiet helt enkelt och ingen vågar sätta ned foten. Den enkla lösningen blir att skjuta upp det.
Först var det ett väldigt magert rådslag, ganska trista och förutsägbara frågor. Inte de där spännande frågorna om vad ungdomarna behöver för att rustas för en globaliserad arbetsmarknad om 20 år. Diskussionsmaterialet som presenterades förra helgen var inte heller så mycket nytt, viss förskjutning vad gäller prov och betyg men det är också allt. Det räcker inte för att ändra bilden av sossarna som flumskolepartiet nummer 1.
Sahlin insåg att Fredrik Reinfeldt lyckades förändra bilden av moderaterna genom att lansera ”nya moderaterna” och därför vill hon kopiera det nu. Men det hon inte tycks inse är att det inte bara är bilden som förändrats, det är en genuin förflyttning och modernisering som moderaterna gjort. Synen på arbetsrätt, homoäktenskap, bantning av försvaret, skattesänkningar för låginkomsttagare framför höginkomsttagare… Allt talar sitt tydliga språk.
Sossarna vill gärna göra upp med oss borgerliga om skolpolitiken och det finns skäl att föra samtal och försöka enas om det går. Men hur ska man kunna diskutera med någon som inte ens vet han själv vill? Det blir ju som att prata med en vägg.
Det räcker inte att säga förnyelse, det måste göras också. Men vem mäktar med det inom socialdemokratin? Vart tog det berömda ledarskapet vägen, Sahlin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar