Jag stal mig lite tid från valkampanjandet idag för att gå på en konferens om vad forskningen säger om den svenska utbildningspolitiken - vilka effekter har den egentligen (Rapport 2010:13)? IFAU arrangerade och jag var enda riksdagsledamot på plats. Superintressanta resultat. IFAU är duktiga.
Professor Jan-Eric Gustafsson inledde med en genomgång av vilken betydelse resurser och lärarkompetens har. Lärartäthet dömdes i princip ut som relevant mått helt och hållet. Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande, möjligen något för små barn, utländska barn och barn från familjer utan utbildningstradition samt högpresterande. Att klasstorleken spelar viss roll för de mindre barnen kan dels bero på att det blir högre kvalitet i läsinlärningen som i sin tur är grunden för vidare skolgång och dels att det blir en effektivare insocialisering i skolans normer och regler.
I storskaliga försök med "class size reduction" i bl a USA har de positiva effekterna helt uteblivit, enligt forskningen. På forskarens knastertorra sätt konstaterade han att "det framstår inte som troligt att förändringar i lärartäthet kan föranleda resultatförsämringarna". Tål att tänka på när alla kräver mindre klasser och fler lärare som lösningen på alla skolans problem.
Lärarkompetens spelar däremot en mycket stor roll, lika stor som elevernas sociala bakgrund. Forskningen kunde inte säga hur en lärare ska "se ut" för att vara bra, men ämnesdidaktiska kunskaper förefaller ha större betydelse än ämneskunskaper. Fast samtidigt är goda ämneskunskaper en förutsättning för god ämnesdidaktik... De underströk också att det är viktigt att tiden för undervisning maximeras.
Professor Peter Fredriksson gick igenom avhoppen på gymnasiet och kopplade dem till gymnasiereformen och det nya målrelaterade betygssystemet som infördes i mitten av 90-talet. Avhoppen ökade rejält när man gick över från 2-årig till 3-årig yrkesutbildning där det extra året i huvudsak har teoretiskt innehåll, i synnerhet bland elever med låga grundskolebetyg. Motivet för det tredje året - att förenkla och öka övergången till högre studier - sågades totalt. Han kunde inte se några sådana effekter alls. Och den ökade utbildningsinsatsen har inte resulterat i högre inkomster heller.
När det gäller betygens påverkan så fick han mothugg av en annan professor, Christina Cliffordson, som ägnat sig mer åt betygen. Fredriksson menade att dagens betygssystem med meritpoäng lett till att färre tar examen och att det är de elever som har sämst grundskolebetyg som påverkats mest. Cliffordsson kontrade med att konstatera att det statistiska urvalet skedde när det var som rörigast i gymnasiet i mitten av 90-talet när strukturen ändrades samtidigt som betygssystemet och det var massor av implementeringsproblem. Hon ifrågasatte också hur generaliserbara resultaten är över tid. Initiala resultat är inte nödvändigtvis långtiktigt giltiga.
Den tredje genomgången handlade om högskolan och hur rekryteringen och antagningen går till. Fil dr Björn Öckert konstaterade att högskoleprovet inte har något värde alls när det gäller att prognostisera framgång i högskolestudierna. Högskoleprovet har t o m ogynnsamma egenskaper, därför att de skjuter upp högskolestarten och därmed leder till lägre ekonomisk avkastning på högskolestudierna samt att de tenderar att gynna personer från socialgrupp 1.
Mina tankar om detta då?
Att förändra gymnasiet är mer angeläget än någonsin. De rödgrönas linje känns helt fel och forskningen belägger detta. T o m LO är inne på samma spår - när ska S ändra sig?
Resursfrågan borde handla mer om kompetens och kvalitet och mindre om kvantitet. Högre utbildade, mer kompetenta och bättre betalda lärare känns viktigare än fler vuxna i skolan. Fortbildning och koppling till forskningen måste lyftas på dagordningen men det är tyvärr inte så "hot" i populistiska utspelstermer, men det är så väldigt rätt om syftet är att förbättra kvaliteten.
Och det är bra med fler lektioner och att avlasta lärarna jobb som kuratorer, psykologer och skolsköterskor kan göra bättre så att de i stället kan ägna sig åt undervisning.
Sammanfattningsvis: moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger.
Slutligen, LR-ordföranden Metta Fjelkner var på plats och meddelade att LR minsann inte "ropar efter mer resurser till skolan, däremot en annan användning av resurserna" för att citera vad hon sa. Låter klokt och bra. Trots det kan jag ju erinra mig en mängd utspel från samma fackförbund om just behovet av mer resurser... Men man kan ju ändra sig.
Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg
30 augusti, 2010
22 augusti, 2010
Fråga 9: ska ni höja skatten för lärarna?
Fråga 9 till de rödgröna om den gemensamma skolpolitiken handlar om lärarna.
Vi har gjort en hel del för att stärka lärarna under mandatperioden. Bättre grundutbildning, mer fortbildning, högre lön för alla duktiga lärare och större utrymme att få vara professionell - det tror jag leder till högre status och stärkt yrkesroll för lärarna. Och det är viktigt. Våra lärare är helt avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Cheferna måste ha tillit till deras vilja och förmåga, de måste ha befogenheter men också ta ansvar.
En utredning som jag lät Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra förra året visade att lärarlönerna är högst i moderatledda kommuner och lägst i de som har socialdemokrater i ledningen. En grundskollärare tjänade 7 000 kronor mer per år i en genomsnittlig M-kommun, jämfört med en S-kommun.
Resultatet är likadant med deltagandet i den statliga mångmiljardsatsningen Lärarlyftet. Moderatledda kommuner deltar betydligt mer än S-styrda. Förra året deltog inte 38 kommuner alls. 20 av dem var röda och 3 med moderat ledning. M-kommunerna utnyttjar 70 procent av statsbidragen och S-kommunerna bara hälften av vad som finns tillgänligt. Det visar på skillnad i intresse.
Vi har visat hur vi vill utveckla lärarna och lärarrollen. Men vad vill de rödgröna?
Ska Lärarlyftet skrotas? De säger att det är viktigt, men engagemanget är i praktiken mycket lågt. Ska fortbildningen återgå till något som nästan inte finns på skolorna?
Vad händer med den nya lärarutbildningen, som högskolorna nu förbereder med glatta livet? Ska den rivas upp och återgå till den gamla utskällda modellen? Ska det finnas lågstadielärare som inte läst de ämnen de undervisar i?
Lärarlegitimationen - hur blir det med den? Vi inför en legitimation som bidrar till att säkra kvaliteten och kompetensen. Men vad gör de rödgröna?
Och lönerna? Det är ju inte bara lön före skatt som räknas, de flesta är mest intresserad av lön efter skatt. Hur mycket ska skatten höjas för lärare? Är det rimligt att lärare betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statsskatt? Varför ska a-kasseavgiften höjas för lärarna
Arbetsmiljön har jag frågat om tidigare. Skolan är inte bara elevernas arbetsmiljö utan även lärarnas. De är lika intresserade av ordning och arbetsro som eleverna. Ska de få de verktyg som de behöver för att skapa trygghet? Ska signalen från styrande till medarbetare vara att mobbare inte kan flyttas, att elever som slår eller hotar lärare inte ska kunna stängas av temporärt? Det är ju miljöpartiets linje, kanske blir det även de rödgrönas?
Om vi inte satsar på skolans anställda så spelar de andra förändringarna vi gör inte så stor roll. Lärarna måste trivas, känna sig uppskattade och få utvecklas för att kunna göra ett verkligt bra jobb med eleverna. Lärarna är en nyckel för att kunna förbättra skolan.
Vad vilja de rödgröna? Svara snarast, valdagen närmar sig.
Vi har gjort en hel del för att stärka lärarna under mandatperioden. Bättre grundutbildning, mer fortbildning, högre lön för alla duktiga lärare och större utrymme att få vara professionell - det tror jag leder till högre status och stärkt yrkesroll för lärarna. Och det är viktigt. Våra lärare är helt avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Cheferna måste ha tillit till deras vilja och förmåga, de måste ha befogenheter men också ta ansvar.
En utredning som jag lät Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra förra året visade att lärarlönerna är högst i moderatledda kommuner och lägst i de som har socialdemokrater i ledningen. En grundskollärare tjänade 7 000 kronor mer per år i en genomsnittlig M-kommun, jämfört med en S-kommun.
Resultatet är likadant med deltagandet i den statliga mångmiljardsatsningen Lärarlyftet. Moderatledda kommuner deltar betydligt mer än S-styrda. Förra året deltog inte 38 kommuner alls. 20 av dem var röda och 3 med moderat ledning. M-kommunerna utnyttjar 70 procent av statsbidragen och S-kommunerna bara hälften av vad som finns tillgänligt. Det visar på skillnad i intresse.
Vi har visat hur vi vill utveckla lärarna och lärarrollen. Men vad vill de rödgröna?
Ska Lärarlyftet skrotas? De säger att det är viktigt, men engagemanget är i praktiken mycket lågt. Ska fortbildningen återgå till något som nästan inte finns på skolorna?
Vad händer med den nya lärarutbildningen, som högskolorna nu förbereder med glatta livet? Ska den rivas upp och återgå till den gamla utskällda modellen? Ska det finnas lågstadielärare som inte läst de ämnen de undervisar i?
Lärarlegitimationen - hur blir det med den? Vi inför en legitimation som bidrar till att säkra kvaliteten och kompetensen. Men vad gör de rödgröna?
Och lönerna? Det är ju inte bara lön före skatt som räknas, de flesta är mest intresserad av lön efter skatt. Hur mycket ska skatten höjas för lärare? Är det rimligt att lärare betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statsskatt? Varför ska a-kasseavgiften höjas för lärarna
Arbetsmiljön har jag frågat om tidigare. Skolan är inte bara elevernas arbetsmiljö utan även lärarnas. De är lika intresserade av ordning och arbetsro som eleverna. Ska de få de verktyg som de behöver för att skapa trygghet? Ska signalen från styrande till medarbetare vara att mobbare inte kan flyttas, att elever som slår eller hotar lärare inte ska kunna stängas av temporärt? Det är ju miljöpartiets linje, kanske blir det även de rödgrönas?
Om vi inte satsar på skolans anställda så spelar de andra förändringarna vi gör inte så stor roll. Lärarna måste trivas, känna sig uppskattade och få utvecklas för att kunna göra ett verkligt bra jobb med eleverna. Lärarna är en nyckel för att kunna förbättra skolan.
Vad vilja de rödgröna? Svara snarast, valdagen närmar sig.
15 augusti, 2010
Anfall är inte bästa försvar
Socialdemokraterna presenterade igår en granskning av moderaternas (eller egentligen regeringens) skolpolitik. Den fick ingen som helst uppmärksamhet i media, så tunn och ovederhäftig är den. Följer samma spår som den sjukvårdsgranskning som Ylva Johansson presenterade förra veckan och som direkt motsades av professionen för lögner. Nu är Ylva Johansson ute i ogjort väder igen.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
05 juli, 2010
Som försvarets hudsalva
DN har idag en stort uppslagen artikel där Lärarnas Riksförbund går till storms mot ökade betygsskillnader i skolan. Se där, ett särintresse som klär sig i allmänintressets kläder, men de gör det bra och lyfter en angelägen fråga. Kunskapsskillnaderna i skolan är oacceptabla.
Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???
Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.
Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.
LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.
Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.
IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...
Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.
Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???
Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.
Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.
LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.
Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.
IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...
Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.
23 juni, 2010
Friskolor ger högre lärarlöner
IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, presenterade igår en intressant rapport. Den visar att den konkurrens som friskolorna medför har lett till högre lärarlöner. Inte så konstigt kanske, utan mer det man skulle kunna förvänta sig. Men inte desto mindre viktigt att seriösa forskare kunnat konstatera att det blev just så också.
I genomsnitt blir ingånglönen 2% högre i de konkurrensutsatta regionerna än i områden utan friskolor. Kanske inte så mycket, men mer än ett års löneökningar i alla fall.
I rapporten diskuterar forskaren Lena Hensvik hur konkurrensen om lärarna påverkat lönebildningen och hon rensar för regionala skillnader, skillnader i produktivitet och olika sammansättning av lärarkåren och kommer fram till fyra slutsatser.
1. Konkurrensen som friskolorna medfört har lett till något högre lärarlöner, även i kommunala skolor.
2. Friskolorna verkar värdera andra läraregenskaper än de kommunala skolorna för att attrahera nya elever och rekryterar därför yngre och fler obehöriga lärare och oftare från andra branscher.
3. Effekten av konkurrensen är inte jämnt fördelad bland lärarna. Kvinnliga yrkeslärare och manliga matte- och no-lärare har vunnit mest.
4. Konkurrenseffekten är starkast för duktiga lärare.
Det här är också ett intressant citat: "Resultaten pekar på att den bristande konkurrensen inom skolväsendet har bidragit till att hålla nere lönerna för lärare och att mer konkurrens har pressat upp lönerna i takt med att risken att förlora arbetskraften till andra skolor ökar."
Min slutsats av rapporten är att konkurrens är ett bra medel för att höja lärarlönerna. Lärarfacken borde välkomna fler friskolor, men nu hör jag tyvärr ofta att de motarbetar nya skolor som vill starta. Är det så klokt om man vill få upp lönenivån?
I genomsnitt blir ingånglönen 2% högre i de konkurrensutsatta regionerna än i områden utan friskolor. Kanske inte så mycket, men mer än ett års löneökningar i alla fall.
I rapporten diskuterar forskaren Lena Hensvik hur konkurrensen om lärarna påverkat lönebildningen och hon rensar för regionala skillnader, skillnader i produktivitet och olika sammansättning av lärarkåren och kommer fram till fyra slutsatser.
1. Konkurrensen som friskolorna medfört har lett till något högre lärarlöner, även i kommunala skolor.
2. Friskolorna verkar värdera andra läraregenskaper än de kommunala skolorna för att attrahera nya elever och rekryterar därför yngre och fler obehöriga lärare och oftare från andra branscher.
3. Effekten av konkurrensen är inte jämnt fördelad bland lärarna. Kvinnliga yrkeslärare och manliga matte- och no-lärare har vunnit mest.
4. Konkurrenseffekten är starkast för duktiga lärare.
Det här är också ett intressant citat: "Resultaten pekar på att den bristande konkurrensen inom skolväsendet har bidragit till att hålla nere lönerna för lärare och att mer konkurrens har pressat upp lönerna i takt med att risken att förlora arbetskraften till andra skolor ökar."
Min slutsats av rapporten är att konkurrens är ett bra medel för att höja lärarlönerna. Lärarfacken borde välkomna fler friskolor, men nu hör jag tyvärr ofta att de motarbetar nya skolor som vill starta. Är det så klokt om man vill få upp lönenivån?
19 juni, 2010
Waldorf hotas inte alls
SvD har en märklig artikel om att den nya skollagen, som vi debatterar i riksdagen på måndag, skulle hota Waldorfskolorna. Det är ju helt fel!
"Hotet" består i att lärarna framöver ska vara utbildade. Det kravet finns ju egentligen idag också (på alla skolor, inte bara Waldorf), men det följs inte. Ungefär 15% av lärarna är obehöriga i de kommunala skolorna. Och ja - nu inskärper vi det kravet. Eleverna har rätt att möta utbildade lärare, det är väl inte så konstigt?
Att Stockholms Universitet avbröt samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan 2008 var tråkigt och beklagligt, men innebär inget dråpslag mot Waldorfskolorna. Man kan utbildas till lärare på vanligt sätt och sedan bygga på med Wadorfpedagogik. Så gjorde man tidigare och så gör Montessoriskolorna, det är inget konstigt. Samtidigt vill jag gärna säga att jag tycker att det vore önskvärt med flera och fristående lärarutbildningar, både Waldorf och andra.
Miljöpartiets Mats Pertofts kommentar är intressant. Han säger att det är "märkligt att den pedagogiska mångfalden hotas när vi har en borgerlig regering". Motfrågan blir ju vad miljöpartiet tycker? Ska vi inte kräva utbildade lärare på Waldorfskolorna? Dålig journalistik, SvD, som inte följer upp ordentligt.
I nya skollagen skärper vi kraven på flera sätt. Men vi ger också uttryckliga undantag för Waldorfskolorna på en del punkter. De behöver t ex inte sätta betyg. Så allt snack om att vi nu hotar mångfalden är inget annat än - just snack. Vi tryggar kvaliteten i alternativen.
"Hotet" består i att lärarna framöver ska vara utbildade. Det kravet finns ju egentligen idag också (på alla skolor, inte bara Waldorf), men det följs inte. Ungefär 15% av lärarna är obehöriga i de kommunala skolorna. Och ja - nu inskärper vi det kravet. Eleverna har rätt att möta utbildade lärare, det är väl inte så konstigt?
Att Stockholms Universitet avbröt samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan 2008 var tråkigt och beklagligt, men innebär inget dråpslag mot Waldorfskolorna. Man kan utbildas till lärare på vanligt sätt och sedan bygga på med Wadorfpedagogik. Så gjorde man tidigare och så gör Montessoriskolorna, det är inget konstigt. Samtidigt vill jag gärna säga att jag tycker att det vore önskvärt med flera och fristående lärarutbildningar, både Waldorf och andra.
Miljöpartiets Mats Pertofts kommentar är intressant. Han säger att det är "märkligt att den pedagogiska mångfalden hotas när vi har en borgerlig regering". Motfrågan blir ju vad miljöpartiet tycker? Ska vi inte kräva utbildade lärare på Waldorfskolorna? Dålig journalistik, SvD, som inte följer upp ordentligt.
I nya skollagen skärper vi kraven på flera sätt. Men vi ger också uttryckliga undantag för Waldorfskolorna på en del punkter. De behöver t ex inte sätta betyg. Så allt snack om att vi nu hotar mångfalden är inget annat än - just snack. Vi tryggar kvaliteten i alternativen.
20 maj, 2010
Klass 9A tillbaka
TV-programmet Klass 9A ska komma tillbaka. Ny klass och nya elever men samma koncept, spelas in i höst. Kul!
Jag gillade serien, men vet inte om den går att göra om. Visst är det lite tillrättalagt, men den visar ändå vilken oerhörd roll läraren och ledarskapet spelar för att skapa en bra lärmiljö och motiverade ungdomar. Det förtjänar att påpekas hur många gånger som helst. Den mänskliga faktorn - individer spelar roll! Och det är skönt att se i vårt kollektiviserade land.
Ofta blir det diskussion om klasstorlekar och pengar, när det i själva verket är ledarskap, organisation, kompetens och attityder till uppdraget som det handlar om. Det kom fram bra i TV-programmet. Därför ser jag fram mot den nya serien.
SvD, SVT,
Jag gillade serien, men vet inte om den går att göra om. Visst är det lite tillrättalagt, men den visar ändå vilken oerhörd roll läraren och ledarskapet spelar för att skapa en bra lärmiljö och motiverade ungdomar. Det förtjänar att påpekas hur många gånger som helst. Den mänskliga faktorn - individer spelar roll! Och det är skönt att se i vårt kollektiviserade land.
Ofta blir det diskussion om klasstorlekar och pengar, när det i själva verket är ledarskap, organisation, kompetens och attityder till uppdraget som det handlar om. Det kom fram bra i TV-programmet. Därför ser jag fram mot den nya serien.
SvD, SVT,
06 maj, 2010
M räddade lärarnas sommarlov
Sveriges lärare har fått ett nytt avtal. 3,5 procent löneökning på två år, med möjlighet att teckna lokala avtal om högre löner och annan arbetstidsförläggning. Dessutom förbinder sig parterna att ta lokala initiativ för att förbättra skolans resultat. Förhoppningsvis följer löneökningar med om man lyckas förbättra resultaten också.Vem är "vinnare" efter förhandlingen? Den stora stridsfrågan har ju handlat om arbetstiden och SKL:s lite dödsdömda försök att ta bort sommarlovet. Här vann lärarna. Däremot blev det inte de större löneökningar som jag anser hade behövts för att rekrytera de bästa till att bli lärare och lyfta statusen för läraryrket. Synd.
Förhoppningsvis kan man tolka avtalet som att arbetsgivare och fack är överens om att lönen på något sätt ska kopplas till resultaten, hur ska man annars se delen om att man ska ta gemensamma initiativ för att förbättra resultaten? Här kan kloka lokala parter komma överens om ännu bättre lösningar och då finns 2 000 ytterligare i löneökning. Då finns det kraft i avtalet som gagnar eleverna. Därför hoppas jag att eleverna blir de stora vinnarna.
Efter skriverierna för några veckor sedan om SKL:s förslag om avskaffande om sommarlovet fick jag en hel del mail och samtal om vad moderaterna drev för linje "mot" lärarna. Säkert ärlig oro och upprördhet, men en liten del sossepropaganda också. Hoppas att de upprörda lärarna är nöjda. Moderater lyssnar och tar argument. Folkpartiets avhopp från förhandlingarna gjorde ju att de ställde sig utanför allt inflytande och alla påverkansmöjligheter.
Socialdemokraterna vill ju höja skatten, mer för lärarna än för andra. Så de 875 kronorna, som en lärare med lön på 25 000 kronor får med det nya avtalet, skulle försvinna snabbt med Mona Sahlin.
Efter skriverierna för några veckor sedan om SKL:s förslag om avskaffande om sommarlovet fick jag en hel del mail och samtal om vad moderaterna drev för linje "mot" lärarna. Säkert ärlig oro och upprördhet, men en liten del sossepropaganda också. Hoppas att de upprörda lärarna är nöjda. Moderater lyssnar och tar argument. Folkpartiets avhopp från förhandlingarna gjorde ju att de ställde sig utanför allt inflytande och alla påverkansmöjligheter.
Socialdemokraterna vill ju höja skatten, mer för lärarna än för andra. Så de 875 kronorna, som en lärare med lön på 25 000 kronor får med det nya avtalet, skulle försvinna snabbt med Mona Sahlin.
Moderaterna ska vara lärarnas parti. Vi söker samförstånd, inte strid, för att gemensamt utveckla skolan och göra det mer lönande att vara lärare.
SvD, DN, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan,
SvD, DN, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan,
28 april, 2010
Ny lärarutbildning debatteras
Nu är det debatt om den nya lärarutbildningen i riksdagen. De rödgröna är överens i en skolfråga för en gångs skull. Men deras alternativ hänger ändå inte ihop. De vill ha mer ämnesdjup för låg- och mellanstadielärarna. Låter ju klokt. Men vad ska då bort? Det kan de inte ge något besked om tyvärr.
Socialdemokraterna motsatte sig en förlängning av låg- och mellanstadielärarutbildningarna när Thomas Östros drev igenom nuvarande lärarutbildning för 10 år sedan. Nu förlänger vi utbildningen för att vi ska få bättre förberedda lärare och det accepterar oppositionen. Men de vill ha in ännu mer ämnesdjup, utan att ta bort något annat. Det är inte seriöst. Varför vågar de inte säga att lågstadielärarna inte ska behöva kunna lära barnen att både läsa och räkna? Att det är okej att outbildade lärare undervisar i matematik, för det blir den praktiska konsekvensen och är exakt det vi ser idag i många skolor. Det är inte så vi får världens bästa skola.
Frågan är vad oppositionen ska göra om olyckan är framme. River de upp vår nya lärarutbildning? Inget besked idag heller.
Socialdemokraterna motsatte sig en förlängning av låg- och mellanstadielärarutbildningarna när Thomas Östros drev igenom nuvarande lärarutbildning för 10 år sedan. Nu förlänger vi utbildningen för att vi ska få bättre förberedda lärare och det accepterar oppositionen. Men de vill ha in ännu mer ämnesdjup, utan att ta bort något annat. Det är inte seriöst. Varför vågar de inte säga att lågstadielärarna inte ska behöva kunna lära barnen att både läsa och räkna? Att det är okej att outbildade lärare undervisar i matematik, för det blir den praktiska konsekvensen och är exakt det vi ser idag i många skolor. Det är inte så vi får världens bästa skola.
Frågan är vad oppositionen ska göra om olyckan är framme. River de upp vår nya lärarutbildning? Inget besked idag heller.
25 april, 2010
Waldorf behövs
4 kändisar skriver idag på DN Debatt att det behövs en Waldorflärarutbildning i Sverige igen för att garantera den pedagogiska mångfalden. Håller helt med!
Waldorfskolor behövs, de är en viktig del i den pedagogiska mångfalden. Då behövs utbildade lärare för den typen av skolor också.
Jag blir lite förvånad över att se Henrik Schyffert och Stefan Sundström bland undertecknarna. De brukar ju i vanliga fall inte hylla borgerliga honnörsord som valfrihet och mångfald. Men det är välkommet stöd för valfriheten. Hoppas att de står upp för andra alternativ också.
I början av 2000-talet startade Rudolf Steinerhögskolan Waldorflärarutbildning i samarbete med Lärarhögskolan i Stockholm. När Lärarhögskolan gick samman med Stockholms Universitet 2008 så ställde universitetet högre kvalitetskrav än vad Lärarhögskolan gjort och samarbetet avbröts. Sedan dess har Rudolf Steinerhögskolan letat samarbetspartners för att kunna fortsätta. Resultatlöst hittills, tyvärr. De har inte heller sökt examensrättigheter så att de kan sköta hela utbildningen själva. Jag skrev om detta i början på hösten 2008, då jag ställde en fråga till Lars Leijonborg om detta.
Vi har haft fokus på at ta fram en ny lärarutbildning. Den debatteras och klubbas på onsdag i Kammaren. Därefter måste högskolorna söka nya examensrättigheter. Nu när vi vet vad den kommande utbildningen ska innehålla så borde ju Waldorflärarutbildningen kunna komma igång igen. Det finns inget alls i våra styrdokument som hindrar det.
Däremot måste de garantera kvaliteten, den ska inte vara lägre för Waldorflärare än för andra.
Waldorfskolor behövs, de är en viktig del i den pedagogiska mångfalden. Då behövs utbildade lärare för den typen av skolor också.
Jag blir lite förvånad över att se Henrik Schyffert och Stefan Sundström bland undertecknarna. De brukar ju i vanliga fall inte hylla borgerliga honnörsord som valfrihet och mångfald. Men det är välkommet stöd för valfriheten. Hoppas att de står upp för andra alternativ också.
I början av 2000-talet startade Rudolf Steinerhögskolan Waldorflärarutbildning i samarbete med Lärarhögskolan i Stockholm. När Lärarhögskolan gick samman med Stockholms Universitet 2008 så ställde universitetet högre kvalitetskrav än vad Lärarhögskolan gjort och samarbetet avbröts. Sedan dess har Rudolf Steinerhögskolan letat samarbetspartners för att kunna fortsätta. Resultatlöst hittills, tyvärr. De har inte heller sökt examensrättigheter så att de kan sköta hela utbildningen själva. Jag skrev om detta i början på hösten 2008, då jag ställde en fråga till Lars Leijonborg om detta.
Vi har haft fokus på at ta fram en ny lärarutbildning. Den debatteras och klubbas på onsdag i Kammaren. Därefter måste högskolorna söka nya examensrättigheter. Nu när vi vet vad den kommande utbildningen ska innehålla så borde ju Waldorflärarutbildningen kunna komma igång igen. Det finns inget alls i våra styrdokument som hindrar det.
Däremot måste de garantera kvaliteten, den ska inte vara lägre för Waldorflärare än för andra.
18 april, 2010
250 miljoner kvar av Lärarlyftet
Alliansregeringen gör en jättesatsning på att kompetensutveckla lärarna i form av Lärarlyftet. Tusentals lärare får möjlighet till efterlängtad fortbildning. Det behövs. Halveringstiden på kunskaper är kort idag och skolan måste hänga med i utvecklingen. Precis som läkarna måste hålla sig a jour med aktuell forskning och nya behandlingsmetoder, så måste också lärararna göra det. Under lång tid har många arbetsgivare underlåtit att göra det.
Lärarlyftet är en flerårig mångmiljardsatsning som vi startade 2007. Staten står för 70% av lönekostnaden under fortbildningstiden och hela utbildningskostnaden. Kommunerna behöver bara skjuta till 30% av lönekostnaden. I ett läge när man har många övertaliga lärare borde det vara näst intill gratis att delta i Lärarlyftet, men ändå är det många kommuner som inte gör det.
Fortbildningen är välbehövlig och efterlängtad. Ändå tackade kommunerna nej till 250 miljoner kronor förra året. Man kan närmast likna det vid en bojkott från vissa kommuner. Återigen är det i huvudsak kommuner styrda av socialdemokrater som inte deltar.
En av de kommuner som inte verkar bry sig om lärarnas fortbildning är Malmö. Första året tackade de nej till 8 miljoner kronor i statsbidrag och lika mycket andra året. Förra året missade de 15 miljoner kronor i fortbildning, utnyttjade bara 29%. Och ekonomin i Malmö, då? Bokslutet för 2009 visar på ett överskott på 594 miljoner, så det borde inte ha varit så problematiskt att ta fram de 6 miljoner som krävdes som motprestation för att ytterligare 4 000 lärare skulle få fördjupning i sina ämnen och kunna bli ännu bättre lärare.
Av resultaten i Malmös skolor att döma så behövs det. Var tredje elev når inte målen i alla ämnen.
24 kommuner deltog inte alls i Lärarlyftet 2009. En enda av dem har moderat kommunstyrelseordförande medan 14 har en socialdemokrat i ledningen. De socialdemokratiskt ledda kommunerna har i genomsnitt utnyttjat 55% och en moderatledd kommun 70%. Det blir alltmer uppenbart att det finns en politisk dimension i deltagandet.
Av de 24 kommunerna som bojkottade Lärarlyftet 2009 gjorde 17 det även 2008, inte en enda med moderat ledning. Denna svarta lista består av Berg, Burlöv, Dorotea, Gagnef, Hylte, Härjedalen, Karlsborg, Laxå, Orsa, Perstorp, Sorsele, Storfors, Torsås, Valdemarsvik, Åre, Åtvidaborg och Överkalix. Inte en enda av dessa kommuner hade underskott i ekonomin. Burlöv gjorde ett öveskott på 2 500 kronor/invånare, men hade ändå inte råd att satsa på sin framtid och sina skolor.
Lärarlyftet är en flerårig mångmiljardsatsning som vi startade 2007. Staten står för 70% av lönekostnaden under fortbildningstiden och hela utbildningskostnaden. Kommunerna behöver bara skjuta till 30% av lönekostnaden. I ett läge när man har många övertaliga lärare borde det vara näst intill gratis att delta i Lärarlyftet, men ändå är det många kommuner som inte gör det.
Fortbildningen är välbehövlig och efterlängtad. Ändå tackade kommunerna nej till 250 miljoner kronor förra året. Man kan närmast likna det vid en bojkott från vissa kommuner. Återigen är det i huvudsak kommuner styrda av socialdemokrater som inte deltar.
En av de kommuner som inte verkar bry sig om lärarnas fortbildning är Malmö. Första året tackade de nej till 8 miljoner kronor i statsbidrag och lika mycket andra året. Förra året missade de 15 miljoner kronor i fortbildning, utnyttjade bara 29%. Och ekonomin i Malmö, då? Bokslutet för 2009 visar på ett överskott på 594 miljoner, så det borde inte ha varit så problematiskt att ta fram de 6 miljoner som krävdes som motprestation för att ytterligare 4 000 lärare skulle få fördjupning i sina ämnen och kunna bli ännu bättre lärare.
Av resultaten i Malmös skolor att döma så behövs det. Var tredje elev når inte målen i alla ämnen.
24 kommuner deltog inte alls i Lärarlyftet 2009. En enda av dem har moderat kommunstyrelseordförande medan 14 har en socialdemokrat i ledningen. De socialdemokratiskt ledda kommunerna har i genomsnitt utnyttjat 55% och en moderatledd kommun 70%. Det blir alltmer uppenbart att det finns en politisk dimension i deltagandet.
Av de 24 kommunerna som bojkottade Lärarlyftet 2009 gjorde 17 det även 2008, inte en enda med moderat ledning. Denna svarta lista består av Berg, Burlöv, Dorotea, Gagnef, Hylte, Härjedalen, Karlsborg, Laxå, Orsa, Perstorp, Sorsele, Storfors, Torsås, Valdemarsvik, Åre, Åtvidaborg och Överkalix. Inte en enda av dessa kommuner hade underskott i ekonomin. Burlöv gjorde ett öveskott på 2 500 kronor/invånare, men hade ändå inte råd att satsa på sin framtid och sina skolor.
Men det finns många goda exempel också. 64 kommuner deltar i princip fullt ut (utnyttjar mer än 90% av pengarna), många mer än vad de ursprungligen fått pengar för. Centerledda Ovanåker är en hjältekommun och satsar mest, 173%. 40 av de 64 kommunerna leds av moderater, 23 av socialdemokrater.
Statistiken talar faktiskt sitt tydliga språk. Undanflykterna blir allt mer besvärande för socialdemokraterna. Första året sa de att det gått för snabbt och att de inte hunnit med. Ok, slow starters finns ju och bra förberedelse är viktigt. Andra året hade man fortfarande inte riktigt hunnit med och på hösten kom finanskrisen som gjorde att många drog i bromsen. Säkert skyller de på ekonomin nu med. Men det är bara svepskäl. Faktum är att kommunerna gick med 10 miljarder kronor i överskott förra året.
Är inte socialdemokraterna intresserade av lärarnas kompetens? Hur tänker de egentligen i Göteborg, Malmö, Piteå och Luleå? Var finns engagemanget och viljan? Ser man inte behoven? Eller är det bara småttigt sabotage för att initiativet kommer från moderaterna?
14 april, 2010
TCO-debatt om lärarutbildningen
Kommer just från TCO:s utbildningsdag. Var med på ett seminarium om lärarutbildningen. Jag var på förhand utsedd till "the bad guy". En uttalad socialdemokrat (Marie Granlund), två lärarförbundare och en professor som supportade Lärarförbundet. Samt en rätt partisk utfrågare från Lärarförbundet. 5-1, alltså. Så kan man också sätta ihop en panel...
Den stora diskussionen handlade om bredd kontra djup för låg- och mellanstadielärarna. Det vi nu gör från Alliansens sida är att dels förlänga den utbildningen med ett halvår, dels se till att alla får med sig matematik, svenska och engelska. Lågstadielärarna ska få utbildning i ytterligare 7-8 ämnen. Det var bara jag som gillade det här.
Orsaken till att vi inför en ny grundlärarutbildning, där lärarna ska klara att undervisa i de flesta ämnena, är att behovet ser ut så. Oftast har man klasslärare i låg- och mellanstadiet. I synnerhet i mindre skolor i mindre kommuner, men det är rätt vanligt på andra håll också. Det innebär att många lärare idag är helt outbildade i det de lär ut. Var fjärde lärare som undervisar i matematik i låg- och mellanstadiet har ingen utbildning för det. 25%!!! Ser säkert lika illa ut i no-ämnena. Kanske finns ett svar på sjunkande kunskaper hos eleverna här?
Lärarutbildningen måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Vi kan inte bygga luftslott. Man har försökt ändra verkligheten under 20 år, men det har inte lyckats. Klasslärarna är fortfarande normen. Någonstans måste man se sanningen i vitögat också och inse att det är verkligheten och inte kartan som gäller. Tusentals barn kommer i kläm och får undervisning av outbildade lärare varje år. Vi varnade för just den här utvecklingen när Thomas Östros och socialdemokraterna skapade dagens lärarutbildning. Då krävde vi moderater en förlängning och breddning av lågstadielärarutbildningen. Det får vi nu.
Socialdemokraterna säger sig se samma problem som vi, men vill ändå ha ämneslärare på lågstadiet. Det går inte ihop. Hur ska de smala specialisterna få ett jobb på en liten skola där man har klasslärare? Vill de att eleverna ska möta outbildade lärare? Specialisten i svenska tvingas undervisa i matte och no i alla fall, utan att ha läst en enda poäng, för så ser verkligheten ut i Umeå, Malmö och Nacka. Det är orättvisa för mig och det vill jag ändra på.
Ingen av de fyra som vurmade för detta kunde svara på hur de skulle lösa det här problemet. Är det inte bättre att de åtminstone har 15 poäng no än inget alls?
Jag tycker att vänsterns alternativ är orealistiskt, verklighetsfrånvänt. Synd att Lärarförbundet hamnat på den linjen. De gör sig själva och skolan en otjänst.
Sen efterlystes, som vanligt, att vi politiker skulle komma överens. Gärna! Men kan inte facken också komma överens? De står ju längre ifrån varandra än vad vi gör mellan partierna i den här frågan...
Den stora diskussionen handlade om bredd kontra djup för låg- och mellanstadielärarna. Det vi nu gör från Alliansens sida är att dels förlänga den utbildningen med ett halvår, dels se till att alla får med sig matematik, svenska och engelska. Lågstadielärarna ska få utbildning i ytterligare 7-8 ämnen. Det var bara jag som gillade det här.
Orsaken till att vi inför en ny grundlärarutbildning, där lärarna ska klara att undervisa i de flesta ämnena, är att behovet ser ut så. Oftast har man klasslärare i låg- och mellanstadiet. I synnerhet i mindre skolor i mindre kommuner, men det är rätt vanligt på andra håll också. Det innebär att många lärare idag är helt outbildade i det de lär ut. Var fjärde lärare som undervisar i matematik i låg- och mellanstadiet har ingen utbildning för det. 25%!!! Ser säkert lika illa ut i no-ämnena. Kanske finns ett svar på sjunkande kunskaper hos eleverna här?
Lärarutbildningen måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Vi kan inte bygga luftslott. Man har försökt ändra verkligheten under 20 år, men det har inte lyckats. Klasslärarna är fortfarande normen. Någonstans måste man se sanningen i vitögat också och inse att det är verkligheten och inte kartan som gäller. Tusentals barn kommer i kläm och får undervisning av outbildade lärare varje år. Vi varnade för just den här utvecklingen när Thomas Östros och socialdemokraterna skapade dagens lärarutbildning. Då krävde vi moderater en förlängning och breddning av lågstadielärarutbildningen. Det får vi nu.
Socialdemokraterna säger sig se samma problem som vi, men vill ändå ha ämneslärare på lågstadiet. Det går inte ihop. Hur ska de smala specialisterna få ett jobb på en liten skola där man har klasslärare? Vill de att eleverna ska möta outbildade lärare? Specialisten i svenska tvingas undervisa i matte och no i alla fall, utan att ha läst en enda poäng, för så ser verkligheten ut i Umeå, Malmö och Nacka. Det är orättvisa för mig och det vill jag ändra på.
Ingen av de fyra som vurmade för detta kunde svara på hur de skulle lösa det här problemet. Är det inte bättre att de åtminstone har 15 poäng no än inget alls?
Jag tycker att vänsterns alternativ är orealistiskt, verklighetsfrånvänt. Synd att Lärarförbundet hamnat på den linjen. De gör sig själva och skolan en otjänst.
Sen efterlystes, som vanligt, att vi politiker skulle komma överens. Gärna! Men kan inte facken också komma överens? De står ju längre ifrån varandra än vad vi gör mellan partierna i den här frågan...
12 april, 2010
Leg lärare är bra
Idag presenterar Alliansregeringen ett efterlängtat förslag till lärarlegitimation på DN Debatt. Leg lärare - det låter jättebra.
Är det risk att skråväsendet gör entré? Nej, jag tror inte det. Det blir flera ingångar i läraryrket än lärarhögskolan och det finns ingen etableringskontroll som i de gamla skråerna. Här handlar det uteslutande om kvalitetskontroll. Lärarna ska vara välutbildade och kompetenta och det tryggar vi bättre nu.
Syftet är att stärka läraryrket och höja lärarnas status, lärarna är ju den viktigaste framgångsfaktorn i skolan. Duktiga lärare ger duktiga elever, så enkelt är det väl egentligen. De lärare som inte bedöms leva upp till kraven ska kunna bli av med legitimationen, även de som redan är verksamma som lärare. Tråkigt för dem, men en välsignelse för eleverna.
Precis som de fyra partiledarna skriver så är det ingen quick fix att ändra utvecklingen, även om man skulle vilja det. Vi gör massor, men det tar tid innan det får effekt. Direkt efter valet drog vi igång Lärarlyftet för att ge lärarna mer fortbildning. Tyvärr verkar socialdemokraterna sabotera detta, eller i alla fall inte förstå vikten av kontinuerlig fortbildning. S-kommunerna deltar i mycket mindre utsträckning än moderatledda kommuner.
I nya skollagen skärper vi behörighetskraven för lärarna. Nyligen presenterade vi också ett förslag till ny lärarutbildning, det klubbas i riksdagen 28 april och startar hösten 2011. De första nybakade lärarna kommre ut våren 2015. Högre krav för att både komma in och komma ut från lärarutbildningarna, mer ämneskunskaper för lärarna och mer specialiserade examina borgar för att framtidens lärare blir bättre rustade. Kanske skulle man ha lämplighetsprov för att komma in också?
Och nu alltså en yrkeslegitimation, som börjar gälla 2012. Nästa mandatperiod blir avgörande för om reformerna ska bli kvar och få effekt så att vi kan lyfta lärarna och därmed skolan på längre sikt. De rödgröna gjorde inte så mycket under sina 12 år - varför skulle de göra mer nu?
Reaktionerna från lärarfacken är positiva. Kvalitet och trygghet, säger de. Även skolledarna och elevorganisationen SECO gör tummen upp. Utmärkt att det är så stor uppslutning bakom vår politik.
Reaktionerna från s-leden är däremot lite gnälliga. Lenefors och Jönsson hävdar att vi drog tillbaka ett s-förslag direkt efter valet. Helt taget ur luften. Det fanns inget skarpt förslag alls. S-regeringen tillsatte en utredning våren 2006 om möjligheten att införa en auktorisation för lärare, efter mycket tjat från oss borgerliga och motioner i riksdagen under flera år. Jag hittade en m-motion om detta från 2001 (här). Vi bytte utredare och ändrade inriktning på utredningen. Nu handlade det om HUR det skulle se ut, inte OM. Den kom våren 2008, har remissbehandlats och nu blir det skarpt förslag. Lagstiftning tar tyvärr lite tid ibland. I det här fallet gällde det även att passa ihop legitimationen med den nya lärarutbildningen.
De borde väl vara glada i stället? Om de så gärna vill ha en legitimation som de själva aldrig lyckades få fram?
Marie Granlund försöker blanda bort korten genom att skylla på att de borgerliga i SKL vill ändra läraravtalen. De borgerliga? Hon kan väl ringa sina skånska partikompisar Ilmar Reepalu och Helene Fritzon får hon höra... De har ju lett arbetet med att förändra avtalen länge. Vi kan väl vara överens om att det inte är en bra idé, Marie, i stället för att partipolitisera SKL? Roligt att även hon gillar vårt förslag. Men får hon med sig V och Mp på det?
SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN, GP, Sydsvenskan, Aftonbladet, SvD,
Andra bloggare: Helen Törnqvist, Högberg, Tysta tankar, Kent, Mats, Norah4you, Veiken, Jerker Nilsson, Seved Monke, Christermagister, Reageramera, Runo,
Är det risk att skråväsendet gör entré? Nej, jag tror inte det. Det blir flera ingångar i läraryrket än lärarhögskolan och det finns ingen etableringskontroll som i de gamla skråerna. Här handlar det uteslutande om kvalitetskontroll. Lärarna ska vara välutbildade och kompetenta och det tryggar vi bättre nu.
Syftet är att stärka läraryrket och höja lärarnas status, lärarna är ju den viktigaste framgångsfaktorn i skolan. Duktiga lärare ger duktiga elever, så enkelt är det väl egentligen. De lärare som inte bedöms leva upp till kraven ska kunna bli av med legitimationen, även de som redan är verksamma som lärare. Tråkigt för dem, men en välsignelse för eleverna.
Precis som de fyra partiledarna skriver så är det ingen quick fix att ändra utvecklingen, även om man skulle vilja det. Vi gör massor, men det tar tid innan det får effekt. Direkt efter valet drog vi igång Lärarlyftet för att ge lärarna mer fortbildning. Tyvärr verkar socialdemokraterna sabotera detta, eller i alla fall inte förstå vikten av kontinuerlig fortbildning. S-kommunerna deltar i mycket mindre utsträckning än moderatledda kommuner.
I nya skollagen skärper vi behörighetskraven för lärarna. Nyligen presenterade vi också ett förslag till ny lärarutbildning, det klubbas i riksdagen 28 april och startar hösten 2011. De första nybakade lärarna kommre ut våren 2015. Högre krav för att både komma in och komma ut från lärarutbildningarna, mer ämneskunskaper för lärarna och mer specialiserade examina borgar för att framtidens lärare blir bättre rustade. Kanske skulle man ha lämplighetsprov för att komma in också?
Och nu alltså en yrkeslegitimation, som börjar gälla 2012. Nästa mandatperiod blir avgörande för om reformerna ska bli kvar och få effekt så att vi kan lyfta lärarna och därmed skolan på längre sikt. De rödgröna gjorde inte så mycket under sina 12 år - varför skulle de göra mer nu?
Reaktionerna från lärarfacken är positiva. Kvalitet och trygghet, säger de. Även skolledarna och elevorganisationen SECO gör tummen upp. Utmärkt att det är så stor uppslutning bakom vår politik.
Reaktionerna från s-leden är däremot lite gnälliga. Lenefors och Jönsson hävdar att vi drog tillbaka ett s-förslag direkt efter valet. Helt taget ur luften. Det fanns inget skarpt förslag alls. S-regeringen tillsatte en utredning våren 2006 om möjligheten att införa en auktorisation för lärare, efter mycket tjat från oss borgerliga och motioner i riksdagen under flera år. Jag hittade en m-motion om detta från 2001 (här). Vi bytte utredare och ändrade inriktning på utredningen. Nu handlade det om HUR det skulle se ut, inte OM. Den kom våren 2008, har remissbehandlats och nu blir det skarpt förslag. Lagstiftning tar tyvärr lite tid ibland. I det här fallet gällde det även att passa ihop legitimationen med den nya lärarutbildningen.
De borde väl vara glada i stället? Om de så gärna vill ha en legitimation som de själva aldrig lyckades få fram?
Marie Granlund försöker blanda bort korten genom att skylla på att de borgerliga i SKL vill ändra läraravtalen. De borgerliga? Hon kan väl ringa sina skånska partikompisar Ilmar Reepalu och Helene Fritzon får hon höra... De har ju lett arbetet med att förändra avtalen länge. Vi kan väl vara överens om att det inte är en bra idé, Marie, i stället för att partipolitisera SKL? Roligt att även hon gillar vårt förslag. Men får hon med sig V och Mp på det?
SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN, GP, Sydsvenskan, Aftonbladet, SvD,
Andra bloggare: Helen Törnqvist, Högberg, Tysta tankar, Kent, Mats, Norah4you, Veiken, Jerker Nilsson, Seved Monke, Christermagister, Reageramera, Runo,
08 april, 2010
Vad pysslar SKL med?
SKL har varit mycket i media på sistone. I morse läste jag i DN att SKL flaggar för en massiv skattechock, höjd kommunalskatt från dagens knappt 32 kr till 45 kr. Det är en höjning med 40%. Om jag druckit kaffe hade det definitivt hamnat i vrångstrupen. Det är HELT orimligt. Då emigrerar jag.
Tidigare i veckan handlade SKL:s utspel om att lärarna ska få mer i lön om de jobbar 40 timmar i veckan i skolan. Idag är det 35 i skolan och 10 hemma, men det är väl ingen som tror att de sitter hemma och rullar tummarna under de timmarna? Många lärare blev provocerade av detta, jag också. Bra ledare i SvD om det idag. Varför bråka om timme 36-40 när det finns 35 timmar innan att fylla med vettigt innehåll?
Nu kanske man inte som politiker ska ha synpunkter på avtal på arbetsmarknaden mitt under brinnande förhandlingar, särskilt om man inte har makt att påverka avtalet. Men alla andra verkar ju ha det, så varför inte jag? Jag tycker att frågan i stället borde vara: gör lärarna rätt saker på sin arbetstid? Är det rätt avvägning mellan direkt undervisning, för- och efterarbete, konferenser, kompetensutveckling och annat? Här finns säkert en hel del att göra för att avlasta lärarna tidskrävande rutinjobb som inte är särskilt värdeskapande.
Och den riktigt viktiga frågan som man borde ställa är: hur kan ett nytt avtal göra läraryrket mer attraktivt? Personligen tror jag att lönen är en nyckelfråga, i synnerhet om man ska locka fler män till yrket. Lärarna är avgörande för möjligheten att höja kvaliteten i skolan. Svenska lärare tjänar för dåligt helt enkelt och då uppfattas det inte som ett framtidsyrke. Finns det något annat yrke som kräver 4-5 års högskoleutbildning som betalar sig så lite? Långsiktigt går det inte. Här borde fack och arbetsgivare försöka enas om prioriteringar och gemensamma strategier för hur man ska få till stånd en förändring. Vad är lärarna beredda att bidra med för att lönen ska upp 5 000 - 10 000 kr i månaden?
SKL:s utspel uppfattas som ett slag i ansiktet av många lärare. Rätt eller fel, men så är det. Om friheten uppfattas som ett stort plus för lärarna, så är det kanske inte just det man ska ge sig på. Jag har förut skrivit om de djupa motsättningarna mellan parterna och att det är skadligt för skolan. Det blev inte bättre nu. Jag tror att man måste jobba mer med uppmuntran och morötter. Jag kan förstå om SKL vill att lärarna ska vara mer med sina elever, men då borde man ju gå ut med att begränsa allt det andra lärarna tvingas göra. Så kanske SKL tänkte också, men så fel det blev i media i alla fall.
Rapporten "Framtidens utmaningar" har jag ögnat snabbt och den verkar intressant. Bra att göra långsiktiga framtidsscenarier och strategiska vägvalsdiskussioner. Men är inte detta att skrämmar lite väl mycket?
En stor del av grunden för deras slutsatser verkar vara den demografiska utvecklingen, att befolkningen blir allt äldre och att de har mycket stort behov av vård. Men hur kommer det att se ut år 2035? Att en viss andel av 85+-åringarna är i behov av vård idag innebär ju inte att det är en fix andel. Jag är övertygad om att det har förändrats över tid. För 50 år sedan hade säkert nästan varenda 85-åring behov av vård. Idag finns många pigga 90-åringar. Är det kanske de sista åren i livet som vårdbehovet är stort. Med allt längre livstid förskjuts vårdbehovet upp i åldrarna. Och medicinsk utveckling - den finns ju också. Nya läkemedel och ny teknik har revolutionerat vården och gör vårdtiderna kortare. Titthålskirurgi gör att man kan gå hem samma dag som operationen genomfördes och inte ligga på sjukhus i en vecka.
Jag är optimist. Framtiden kommer att bli bättre. Skattetrycket kan sänkas genom teknisk utveckling, forskning, effektiviseringar, produktutveckling och kreativitet. Vi lever - och jobbar - längre och blir allt friskare. Och varför ska de offentliga möta en ökad efterfrågan på tjänster? Jag tycker att dagens åtagande räcker väl och det ska man koncentrera sig på i stället för att gapa efter mer.
Är SKL-rapporten ett sätt att bädda för offentlig expansion och måttliga skattehöjningar? "Det blev i alla fall inte 13 kronor"? När jag läser vissa röda bloggare tror jag att det är så. Där finns en vilja att höja skatterna. Till vilket pris som helst. Nu hävdar de att det inte går att sänka skatterna alls. Men Mona Sahlins löfte om att sänka skatten för pensionärer, då? Utgår från att det inte gäller längre.
Sammantaget tycker jag nog att SKL skjutit sig i båda fötterna den här veckan, även om ambitionerna säkert varit goda. Utspelen har skapat mer irritation än bifall. Vad är syftet?
SKL-rapporten: Aftonbladet, SvD, Aftonbladet, SvD,
Läraravtalet: SvD, DN, SvD, DN, Aftonbladet, SvD, Dagens Samhälle, Aftonbladet
Kent Persson, Högbergs tankar, Lars Björndahl, Medborgarperspektiv, Hans Åberg, Per Pettersson, Martin Moberg, Christermagister, Annarkia, Inga Magnusson, Björn Andersson, Magnus Andersson, Jimmy
Tidigare i veckan handlade SKL:s utspel om att lärarna ska få mer i lön om de jobbar 40 timmar i veckan i skolan. Idag är det 35 i skolan och 10 hemma, men det är väl ingen som tror att de sitter hemma och rullar tummarna under de timmarna? Många lärare blev provocerade av detta, jag också. Bra ledare i SvD om det idag. Varför bråka om timme 36-40 när det finns 35 timmar innan att fylla med vettigt innehåll?
Nu kanske man inte som politiker ska ha synpunkter på avtal på arbetsmarknaden mitt under brinnande förhandlingar, särskilt om man inte har makt att påverka avtalet. Men alla andra verkar ju ha det, så varför inte jag? Jag tycker att frågan i stället borde vara: gör lärarna rätt saker på sin arbetstid? Är det rätt avvägning mellan direkt undervisning, för- och efterarbete, konferenser, kompetensutveckling och annat? Här finns säkert en hel del att göra för att avlasta lärarna tidskrävande rutinjobb som inte är särskilt värdeskapande.
Och den riktigt viktiga frågan som man borde ställa är: hur kan ett nytt avtal göra läraryrket mer attraktivt? Personligen tror jag att lönen är en nyckelfråga, i synnerhet om man ska locka fler män till yrket. Lärarna är avgörande för möjligheten att höja kvaliteten i skolan. Svenska lärare tjänar för dåligt helt enkelt och då uppfattas det inte som ett framtidsyrke. Finns det något annat yrke som kräver 4-5 års högskoleutbildning som betalar sig så lite? Långsiktigt går det inte. Här borde fack och arbetsgivare försöka enas om prioriteringar och gemensamma strategier för hur man ska få till stånd en förändring. Vad är lärarna beredda att bidra med för att lönen ska upp 5 000 - 10 000 kr i månaden?
SKL:s utspel uppfattas som ett slag i ansiktet av många lärare. Rätt eller fel, men så är det. Om friheten uppfattas som ett stort plus för lärarna, så är det kanske inte just det man ska ge sig på. Jag har förut skrivit om de djupa motsättningarna mellan parterna och att det är skadligt för skolan. Det blev inte bättre nu. Jag tror att man måste jobba mer med uppmuntran och morötter. Jag kan förstå om SKL vill att lärarna ska vara mer med sina elever, men då borde man ju gå ut med att begränsa allt det andra lärarna tvingas göra. Så kanske SKL tänkte också, men så fel det blev i media i alla fall.
Rapporten "Framtidens utmaningar" har jag ögnat snabbt och den verkar intressant. Bra att göra långsiktiga framtidsscenarier och strategiska vägvalsdiskussioner. Men är inte detta att skrämmar lite väl mycket?
En stor del av grunden för deras slutsatser verkar vara den demografiska utvecklingen, att befolkningen blir allt äldre och att de har mycket stort behov av vård. Men hur kommer det att se ut år 2035? Att en viss andel av 85+-åringarna är i behov av vård idag innebär ju inte att det är en fix andel. Jag är övertygad om att det har förändrats över tid. För 50 år sedan hade säkert nästan varenda 85-åring behov av vård. Idag finns många pigga 90-åringar. Är det kanske de sista åren i livet som vårdbehovet är stort. Med allt längre livstid förskjuts vårdbehovet upp i åldrarna. Och medicinsk utveckling - den finns ju också. Nya läkemedel och ny teknik har revolutionerat vården och gör vårdtiderna kortare. Titthålskirurgi gör att man kan gå hem samma dag som operationen genomfördes och inte ligga på sjukhus i en vecka.
Jag är optimist. Framtiden kommer att bli bättre. Skattetrycket kan sänkas genom teknisk utveckling, forskning, effektiviseringar, produktutveckling och kreativitet. Vi lever - och jobbar - längre och blir allt friskare. Och varför ska de offentliga möta en ökad efterfrågan på tjänster? Jag tycker att dagens åtagande räcker väl och det ska man koncentrera sig på i stället för att gapa efter mer.
Är SKL-rapporten ett sätt att bädda för offentlig expansion och måttliga skattehöjningar? "Det blev i alla fall inte 13 kronor"? När jag läser vissa röda bloggare tror jag att det är så. Där finns en vilja att höja skatterna. Till vilket pris som helst. Nu hävdar de att det inte går att sänka skatterna alls. Men Mona Sahlins löfte om att sänka skatten för pensionärer, då? Utgår från att det inte gäller längre.
Sammantaget tycker jag nog att SKL skjutit sig i båda fötterna den här veckan, även om ambitionerna säkert varit goda. Utspelen har skapat mer irritation än bifall. Vad är syftet?
SKL-rapporten: Aftonbladet, SvD, Aftonbladet, SvD,
Läraravtalet: SvD, DN, SvD, DN, Aftonbladet, SvD, Dagens Samhälle, Aftonbladet
Kent Persson, Högbergs tankar, Lars Björndahl, Medborgarperspektiv, Hans Åberg, Per Pettersson, Martin Moberg, Christermagister, Annarkia, Inga Magnusson, Björn Andersson, Magnus Andersson, Jimmy
31 mars, 2010
Rosornas krig om lärararbetstiden
Ett gäng sossar ondgör sig idag över att SKL, som den största arbetsgivarparten för landets lärare, har en uppfattning om hur läraravtalen bör se ut (DN Debatt).
Faktum är att endast en av de nio socialdemokrater som skriver artikeln idag befinner sig i ansvarig ställning (Lars Stjernkvist i Norrköping), resten är i opposition. Ingen av dem har heller fått sitt partis förtroende att verka inom SKL. I sanning är de alltså rätt tomma på inflytande. Vad jag förstår så är de som är satta att sköta förhandlingar och utbildningspolitik inom SKL helt överens över partigränserna i den här frågan. Och det finns en väldigt tydlig uppfattning bland skolchefer och rektorer i den här frågan, som SKL driver.
Det är ju rätt ofarligt av dem att gå ut på det här sättet, för de har ju ingen makt att påverka. Som om jag skulle kräva 10 000 kronor mer i lön till lärarna. Det vore ett härligt utspel, ett viktigt förslag för skolans utveckling och lärarnas status. Men jag har ingen makt att genomföra det eftersom jag inte är avtalspart och därför skulle det vara ganska betydelselöst. På samma sätt som dagens s-utspel.
Så vad syftar artikeln till? Jag kan se tre anledningar.
1. Att plocka populistiska poäng och bli populär i vissa lärarkretsar. Kanske lyckas de dupera någon lärare, som sedan lär bli mäkta besviken. De nio sossarna har ju ingen makt att påverka detta.
2. Intern positionering inom socialdemokratin. En del i Rosornas Krig om skolan. Förnyarfalangen förlorade ju på kongressen i höstas och dit brukar ju både Noord och Stjernkvist räkna sig. Vad säger sossarna i SKL om detta utspel? Ilmar Reepalu, Helene Fritzon, Carin Jämtin, Marie-Louise Rönnmark - ut på banan nu och förklara/försvara er ståndpunkt i SKL!
3. Flytta fokus från egna tillkortakommanden. Kanske skulle Stjernkvist ägna mer tid åt att se till att behörigheten till gymnasiet i Norrköping ökar i ställer för minskar? 26% av eleverna var underkända i något ämne och resultaten på nationella prov är lika illa. Utvecklingen har gått utför den här mandatperioden. Och lärarlönerna i Norrköping ligger under rikssnittet, vilket kanske inte heller bidrar till att lyfta skolan.
Sakfrågan, då? Min personliga uppfattning är att vi på alla sätt nu måste locka de bästa att bli lärare. Det är lärarnas engagemang och kompetens som i stor utsträckning avgör om eleverna ska lära sig något. En viktig del för att nå dit är att se till att lärarna får konkurrenskraftiga löner. Och avtalsvillkor i övrigt, det går hand i hand för mig. Men det är definitivt inte en partipolitisk fråga och jag tycker inte att man ska försöka göra det till det heller.
Lite märkligt kan jag nog tycka att det är att arbetsgivarna styr tiden för förskollärare, fritidspedagoger, studie- och yrkesvägledare och kuratorer men inte för lärare. Och att lärarfacken har andra avtal med friskolorna än med de kommunala, det ger inte lika villkor. Och att många lärare vittnar om dignande arbetsbörda redan idag borde ju leda till nya avtal där övertid betalar sig.
Ibland framställs nidbilder från båda sidorna - arbetsgivare som vill detaljreglera varenda minut för lärarna och lärare som är arbetsskygga och bara vill ha sommarlov. Inget stämmer ju. Och beskyllningarna gynnar inte skolans utveckling. Det är illa för skolan att det finns ett sådant djupt misstroende mellan parterna. Kanske borde båda parter ägna lite tid åt förtroendeskapande åtgärder?
29 mars, 2010
Ansvarsfull krishantering fredar skolan
Skolverket redovisar idag statistik över lärarsituationen i skolan.
Glädjande är att behörigheten har ökat med 1 procent, till 87% i grundskolan och 75% i gymnasiet. Notabelt är att behörigheten är lägre i den statliga sameskolan än i de kommunala skolorna, något som förespråkarna för ett förstatligande bör betänka. Dock är det fortfarande 10 000 lärare i grundskolan som inte har en adekvat utbildning. Det innebör förstås inte att de är outbildade eller inkompetenta, men de har inte rätt utbildning för det jobb de ska göra. Och det är trots allt en viktig kvalitetsfaktor. Som lärare räcker det inte att kunna sitt ämne, man måste också kunna lära ut det så att det intresserar och engagerar eleverna. Man ska veta vad som ingår i läroplanen och kunna bedöma elevernas kunskaper och färdigheter. Det kräver utbildade lärare.
Lärartätheten har minskat någon promille och är nu 8,2 lärare per 100 elever. Det föranleder Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att tala om 2010 som ett "nattsvart år för skolan", och LR:s ordförande Metta Fjelkner om att "eleverna får betala för den ekonomiska krisen".
Ibland hör jag påståendena att vi inte verkar ha lärt något av 90-talskrisen, men det är ju helt fel! 1992 var lärartätheten 8,6 lärare/100 elever och sjönk som lägst till 7,5 åren 1997 och 1998. Nu har den ökat igen och var 8,5 2008 och 8,2 2009. Det är exakt samma nivå som 2005, mer än 2004. Då var det ingen kris och katastrof direkt.
Vad innebär den minskade lärartätheten i verkligheten? En två-parallellig låg- och mellanstadieskola med 12 klasser och 300 elever hade år 2008 25,5 lärare. Nu har det minskat till 24,6, dvs knappt en lärartjänst har försvunnit på skolan. Fortfarande är det två heltidstjänster per klass, även om jag vet att det inte ser ut så i praktiken. Det är många speciallärare, slöjd- och idrottslärare utöver den vanliga klassläraren.
Jag tycker att regeringen har hanterat krisen på ett utomordentligt ansvarsfullt och skickligt sätt. Vi har fredat välfärden i så stor utsträckning som möjligt. 90-talskrisen var långvarig och djup. Nu har Anders Borg sett till att vi har en av de starkaste ekonomierna i Europa och att vi kommer snabbare ur krisen än någon trodde för ett år sedan. Vi har ordning och reda i statsfinanserna. Vi har skjutit till massor av extra statsbidrag för att täcka upp de minskade skatteintäkterna i kommunerna. Jag tror att det är 36 miljarder mer nu än 2006. Och kommunerna gick faktiskt med 10 miljarder kronor i överskott förra året. Man kanske drog i bromsen lite för hårt? Vi köper inte bilfabriker eller höjer a-kassan, som sossarna vill. Vi drar inte in köpkraft i form av massiva skattehöjningar. Det skulle bara leda till minskad konsumtion, färre i jobb och därmed ännu lägre skatteintäkter.
Jag kopplar också ihop det med en rapport som kom från Riksdagens Utredningstjänst idag. Den handlar om uppsägning av lärare i kommunerna under 2006-2009. 18 kommuner har sagt upp 20 lärare eller fler. Som av en händelse är 14 av de kommunerna styrda av socialdemokrater och endast 4 av moderater. Kanske speglar det intresset av att i praktiken värna välfärdens kärna?
Lärarfackens vargen-kommer-varningar känns inte riktigt seriösa. Ligger de ens i fackens intresse att larma på det här sättet? Det är ju bara någon promille det handlar om. Varför inte kräva att det ekonomiska utrymme som frigjorts används till höjda lärarlöner i stället? Långsiktigt skulle det ha en större positiv inverkan på läraryrket, det är jag övertygad om.
SKL, Dagens samhälle, Lärarnas Tidning, Skolvärlden
Glädjande är att behörigheten har ökat med 1 procent, till 87% i grundskolan och 75% i gymnasiet. Notabelt är att behörigheten är lägre i den statliga sameskolan än i de kommunala skolorna, något som förespråkarna för ett förstatligande bör betänka. Dock är det fortfarande 10 000 lärare i grundskolan som inte har en adekvat utbildning. Det innebör förstås inte att de är outbildade eller inkompetenta, men de har inte rätt utbildning för det jobb de ska göra. Och det är trots allt en viktig kvalitetsfaktor. Som lärare räcker det inte att kunna sitt ämne, man måste också kunna lära ut det så att det intresserar och engagerar eleverna. Man ska veta vad som ingår i läroplanen och kunna bedöma elevernas kunskaper och färdigheter. Det kräver utbildade lärare.
Lärartätheten har minskat någon promille och är nu 8,2 lärare per 100 elever. Det föranleder Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att tala om 2010 som ett "nattsvart år för skolan", och LR:s ordförande Metta Fjelkner om att "eleverna får betala för den ekonomiska krisen".
Ibland hör jag påståendena att vi inte verkar ha lärt något av 90-talskrisen, men det är ju helt fel! 1992 var lärartätheten 8,6 lärare/100 elever och sjönk som lägst till 7,5 åren 1997 och 1998. Nu har den ökat igen och var 8,5 2008 och 8,2 2009. Det är exakt samma nivå som 2005, mer än 2004. Då var det ingen kris och katastrof direkt.
Vad innebär den minskade lärartätheten i verkligheten? En två-parallellig låg- och mellanstadieskola med 12 klasser och 300 elever hade år 2008 25,5 lärare. Nu har det minskat till 24,6, dvs knappt en lärartjänst har försvunnit på skolan. Fortfarande är det två heltidstjänster per klass, även om jag vet att det inte ser ut så i praktiken. Det är många speciallärare, slöjd- och idrottslärare utöver den vanliga klassläraren.
Jag tycker att regeringen har hanterat krisen på ett utomordentligt ansvarsfullt och skickligt sätt. Vi har fredat välfärden i så stor utsträckning som möjligt. 90-talskrisen var långvarig och djup. Nu har Anders Borg sett till att vi har en av de starkaste ekonomierna i Europa och att vi kommer snabbare ur krisen än någon trodde för ett år sedan. Vi har ordning och reda i statsfinanserna. Vi har skjutit till massor av extra statsbidrag för att täcka upp de minskade skatteintäkterna i kommunerna. Jag tror att det är 36 miljarder mer nu än 2006. Och kommunerna gick faktiskt med 10 miljarder kronor i överskott förra året. Man kanske drog i bromsen lite för hårt? Vi köper inte bilfabriker eller höjer a-kassan, som sossarna vill. Vi drar inte in köpkraft i form av massiva skattehöjningar. Det skulle bara leda till minskad konsumtion, färre i jobb och därmed ännu lägre skatteintäkter.
Jag kopplar också ihop det med en rapport som kom från Riksdagens Utredningstjänst idag. Den handlar om uppsägning av lärare i kommunerna under 2006-2009. 18 kommuner har sagt upp 20 lärare eller fler. Som av en händelse är 14 av de kommunerna styrda av socialdemokrater och endast 4 av moderater. Kanske speglar det intresset av att i praktiken värna välfärdens kärna?
Lärarfackens vargen-kommer-varningar känns inte riktigt seriösa. Ligger de ens i fackens intresse att larma på det här sättet? Det är ju bara någon promille det handlar om. Varför inte kräva att det ekonomiska utrymme som frigjorts används till höjda lärarlöner i stället? Långsiktigt skulle det ha en större positiv inverkan på läraryrket, det är jag övertygad om.
SKL, Dagens samhälle, Lärarnas Tidning, Skolvärlden
25 mars, 2010
Lärardebatt i Västerås: rättning vänster
Lärarförbundet i Mälardalen hade valupptakt idag. En och en halv timmes politisk debatt om skolan mellan oss sju riksdagspartier, väl ledd av moderatorn Matilda Westman. Hoppas att publiken fick ut något av den, jag tyckte i alla fall att det var roligt.
Temat var lärarutbildning och likvärdig skola, vilket rymmer det mesta. Jag försökte beskriva hur vi vill skapa en rättvis skola där alla elever får utvecklas maximalt. Alltså i verkligheten och inte bara i högtidstalen. Vi fick ju ärva en utslagningsskola från de rödgröna och nu bygger vi nytt.
Det handlar om att ta till sig och sprida forskningen om framgångsrika skolor (ledarskap, höga förväntningar och kontinuerliga uppföljningar bland annat), att skärpa elevernas rätt till extra stöd om man behöver, ge skolinspektionen muskler och satsa på lärarfortbildning. Jag försökte också föra in frågor om framtiden, om nästa mandatperiod. För mig så innebär det att se till att skolan hänger med i samhällsutvecklingen. Det är ju helt efterblivet att bara var tredje lärare har en egen dator. Utan moderna verktyg är inte skolan riktigt up to date.
Det var nästan rörande att se de tre företrädarna för S, V och Mp som ständigt poängterade att de lagt en gemensam motion om lärarutbildningen. Roligt för dem att de är överens i en skolfråga. För första gången! De har väl behov av att markera enighet, eftersom de inte brukar vara sams. Vi borgerliga är överens i alla frågor, förutom förstatligande där Fp driver sin egen linje. Men var är oppositionens svar om betygen, valfriheten, kunskapskraven, läxor, IT? Tyst, tyst, tyst. Förhoppningsvis kommer det något även därifrån, men de lovade ju besked i januari och snart är mars slut...
Det "nya" för mig var att socialdemokraterna och vänstern inte hade så mycket emot dagens lärarutbildning. Det är väl den mest nedgjorda högskoleutbildningen, alla kategorier?! Båda lärarfacken, arbetsgivarna och de studerande själva är missnöjda. Och när vi presenterade vårt förslag till ny lärarutbildning så sa sossarnas skoltaleskvinna Marie Granlund att det i huvudsak var bra. Men det verkar inte gälla längre, det räcker att skruva lite i några detaljer bara. Men det är väl som vanligt, att vänstern fått sin vilja igenom, precis som med RUT och ROT. Det är rättning vänster som gäller och miljöpartiet ställer lojalt upp.
Vi fick inleda med att kort svara på vilken skolpolitisk fråga vi brinner mest för. För vänsterns Rossana Dinamarca är fritidshemmen. Säger ganska mycket. Jag vill inte förringa fritidshemmen, men nog finns det frågor som är ännu viktigare? Kunskapsutvecklingen? Att se varje elev? Moderniseringen av skolan? Frihet för eleverna? Det svarade jag.
Temat var lärarutbildning och likvärdig skola, vilket rymmer det mesta. Jag försökte beskriva hur vi vill skapa en rättvis skola där alla elever får utvecklas maximalt. Alltså i verkligheten och inte bara i högtidstalen. Vi fick ju ärva en utslagningsskola från de rödgröna och nu bygger vi nytt.
Det handlar om att ta till sig och sprida forskningen om framgångsrika skolor (ledarskap, höga förväntningar och kontinuerliga uppföljningar bland annat), att skärpa elevernas rätt till extra stöd om man behöver, ge skolinspektionen muskler och satsa på lärarfortbildning. Jag försökte också föra in frågor om framtiden, om nästa mandatperiod. För mig så innebär det att se till att skolan hänger med i samhällsutvecklingen. Det är ju helt efterblivet att bara var tredje lärare har en egen dator. Utan moderna verktyg är inte skolan riktigt up to date.
Det var nästan rörande att se de tre företrädarna för S, V och Mp som ständigt poängterade att de lagt en gemensam motion om lärarutbildningen. Roligt för dem att de är överens i en skolfråga. För första gången! De har väl behov av att markera enighet, eftersom de inte brukar vara sams. Vi borgerliga är överens i alla frågor, förutom förstatligande där Fp driver sin egen linje. Men var är oppositionens svar om betygen, valfriheten, kunskapskraven, läxor, IT? Tyst, tyst, tyst. Förhoppningsvis kommer det något även därifrån, men de lovade ju besked i januari och snart är mars slut...
Det "nya" för mig var att socialdemokraterna och vänstern inte hade så mycket emot dagens lärarutbildning. Det är väl den mest nedgjorda högskoleutbildningen, alla kategorier?! Båda lärarfacken, arbetsgivarna och de studerande själva är missnöjda. Och när vi presenterade vårt förslag till ny lärarutbildning så sa sossarnas skoltaleskvinna Marie Granlund att det i huvudsak var bra. Men det verkar inte gälla längre, det räcker att skruva lite i några detaljer bara. Men det är väl som vanligt, att vänstern fått sin vilja igenom, precis som med RUT och ROT. Det är rättning vänster som gäller och miljöpartiet ställer lojalt upp.
Vi fick inleda med att kort svara på vilken skolpolitisk fråga vi brinner mest för. För vänsterns Rossana Dinamarca är fritidshemmen. Säger ganska mycket. Jag vill inte förringa fritidshemmen, men nog finns det frågor som är ännu viktigare? Kunskapsutvecklingen? Att se varje elev? Moderniseringen av skolan? Frihet för eleverna? Det svarade jag.
23 mars, 2010
3 timmar att skriva ett omdöme?
LR hävdar idag att lärarna har fått upp till en månads extra arbetstid p g a våra reformer mer skriftliga omdömen och nationella prov (SvD).
Jag undrar hur lärarna gjort förut, för deras uppdrag har inte förändrats. Att följa elevernas kunskapsutveckling och rapportera detta till föräldrarna ingår ju sedan länge i läroplanen. Är det möjligen så att lärarna inte fullgjort dessa uppdrag tidigare? I så fall är det allvarligt, för då bryter de ju mot det viktigaste styrdokumentet.
Vad pratar man om på utvecklingssamtalen om man inte har skaffat sig ett ordentligt underlag om vad eleverna presterar? Tar det 70 timmar extra att strukturera och skriva ned detta insamlade material för en klass på 23 treor? Nästan 3 timmar för varje elev? Skriver de med gåspenna? Det kan inte vara seriöst menat.
Jag ifrågasätter verkligen inte att lärarna många gånger har en tuff arbetssituation och dåligt betalt. Men får man verkligen med sig allmänheten om man påstår att det tar 3 timmar att göra ett enda skriftligt omdöme? Jag tror inte att det är rätt sätt att höja lärarnas status eller öka attraktiviteten i utbildningen. Därför känns det som om Fjelkner gör lärarna en otjänst när hon agerar på det här sättet. Status förtjänar man, det handlar om andra personers aktning och respekt. Onyanserat gnäll som förlöjligar lärarna bidrar inte till det. De högre lönerna som lärarna är värda förtjänar man på annat sätt.
Våra reformer tvingar möjligen lärarna att vara tydligare och mer strukturerade nu. Men det behöver inte ta extra tid. Tvärtom kan det spara tid genom att snabbt upptäcka och åtgärda problem. Små problem kräver små insatser, men om man låter dem växa så kräver det stora resurser och lång tid för att råda bot på. Mina erfarenheter från Nacka, där vi införde både omdömen och kommungemensamma prov för 10 år sedan, är också att det inte kräver en månads extra arbete.
DN, Aftonbladet, Christermagister, Lilla O, Paul Lindquist, Lars Björndahl, Patricia
Jag undrar hur lärarna gjort förut, för deras uppdrag har inte förändrats. Att följa elevernas kunskapsutveckling och rapportera detta till föräldrarna ingår ju sedan länge i läroplanen. Är det möjligen så att lärarna inte fullgjort dessa uppdrag tidigare? I så fall är det allvarligt, för då bryter de ju mot det viktigaste styrdokumentet.
Vad pratar man om på utvecklingssamtalen om man inte har skaffat sig ett ordentligt underlag om vad eleverna presterar? Tar det 70 timmar extra att strukturera och skriva ned detta insamlade material för en klass på 23 treor? Nästan 3 timmar för varje elev? Skriver de med gåspenna? Det kan inte vara seriöst menat.
Jag ifrågasätter verkligen inte att lärarna många gånger har en tuff arbetssituation och dåligt betalt. Men får man verkligen med sig allmänheten om man påstår att det tar 3 timmar att göra ett enda skriftligt omdöme? Jag tror inte att det är rätt sätt att höja lärarnas status eller öka attraktiviteten i utbildningen. Därför känns det som om Fjelkner gör lärarna en otjänst när hon agerar på det här sättet. Status förtjänar man, det handlar om andra personers aktning och respekt. Onyanserat gnäll som förlöjligar lärarna bidrar inte till det. De högre lönerna som lärarna är värda förtjänar man på annat sätt.
Våra reformer tvingar möjligen lärarna att vara tydligare och mer strukturerade nu. Men det behöver inte ta extra tid. Tvärtom kan det spara tid genom att snabbt upptäcka och åtgärda problem. Små problem kräver små insatser, men om man låter dem växa så kräver det stora resurser och lång tid för att råda bot på. Mina erfarenheter från Nacka, där vi införde både omdömen och kommungemensamma prov för 10 år sedan, är också att det inte kräver en månads extra arbete.
DN, Aftonbladet, Christermagister, Lilla O, Paul Lindquist, Lars Björndahl, Patricia
09 mars, 2010
Hearing om resultaten i skolan
Utbildningsutskottet ordnade en hearing idag om vad som påverkar resultaten i grundskolan.
Lärarnas kompetens och engagemang är väl det svar som ligger närmast till hands, även om det inte riktigt kom fram i diskussionen. De har ett helt avgörande inflytande över vad som händer i klassrummet. Och det är i samspelet mellan elev och lärare som något händer, som ett värde skapas. Det är detta som allt borde handla om. Hur förstärker man dessa möten och ser till att de blir meningsfulla?
Med på hearingen var Skolverket, Skolinspektionen, lärarfacken, elevorganisationerna, arbetsgivarna och säkert några fler - kort sagt den samlade eliten på området. Det var en bra diskussion med intressanta synpunkter. Skolverket inledde med vad forskningen säger, dvs vad man forskat kring. Det man inte forskat kring (statens tillkortakommanden under 15 år) kom inte fram alls.
Mycket handlade om det som kommit att kallas "individualisering" men som egentligen är något helt annat, nämligen självstudier eller eget arbete. Individualisering betyder för mig att anpassa undervisningen och se varje elev. Med Skolverkets vokabulär så blir det något annat, vilket är lite trist. Individualisering är bra, medan en privatisering av undervisningen (man får lära sig själv) är inte är lika bra.
Lärarnas särskilda kompetens borde ju ligga i att undervisa och förmedla kunskap. Att föreläsa. Att leda diskussioner i klassrummet om viktiga frågor. Att belysa från olika infallsvinklar och ställa frågor. Det är ju lärarna som gör skillnad.
Flera redovisade att eget arbete är alldeles för vanligt och att "katederundervisning" är närmast tabubelagt. Läroplanens mål om att eleverna ska bli självständiga individer har omtolkats så att de ska göra massor av självständigt arbete. och inte inte få hjälp att bli självständiga, som en av elevrepresentanterna så klokt sa.
Jag frågade vad orsaken till detta är - vem är skurken som har kommenderat fram den här utvecklingen? Ingen ville riktigt ta på sig det ansvaret tyvärr.
Skolverkets generaldirektör Per Thullberg gav dock en rejäl känga åt sin företrädare när han sa att det var för mycket problematisering på Skolverket och i skolvärlden i allmänhet när han kom dit. På högskolan, där han kom ifrån, undervisade man - i skolan problematiserar man. Kanske ligger det något i detta.
Jag minns ju den förra generaldirektören som ville ta bort de nationella proven och förbjuda skriftliga omdömen. Hela hans pedagogiska idé är ju att lärarna ska tona ned sin lärarroll. Den är förhärskande i många skolor fortfarande och det är klart att Skolverket har en viktig normativ roll även om det inte finns några formella beslut om att lärarna inte ska undervisa.
Jag tycker också att det ställer socialdemokraternas sk nya skolpolitik i ett nytt ljus. De må acceptera betyg och nationella prov numera och det är bra. Men de kramar ju fortfarande den förra generaldirektören och hela hans uppsättning pedagogiska idéer. För mig är det fortfarande en kravlös flumskola, även om den sätter betyg. Det duger inte att sätta på ett nytt band på paketet, innehållet är fortfarande detsamma.
Sen undrar jag varför lärarna accepterar det de vet är fel pedagogik? Professionen måste ta ett steg framåt och stå för att de är bäst på att undervisa. Abdikera inte!
Lärarnas kompetens och engagemang är väl det svar som ligger närmast till hands, även om det inte riktigt kom fram i diskussionen. De har ett helt avgörande inflytande över vad som händer i klassrummet. Och det är i samspelet mellan elev och lärare som något händer, som ett värde skapas. Det är detta som allt borde handla om. Hur förstärker man dessa möten och ser till att de blir meningsfulla?
Med på hearingen var Skolverket, Skolinspektionen, lärarfacken, elevorganisationerna, arbetsgivarna och säkert några fler - kort sagt den samlade eliten på området. Det var en bra diskussion med intressanta synpunkter. Skolverket inledde med vad forskningen säger, dvs vad man forskat kring. Det man inte forskat kring (statens tillkortakommanden under 15 år) kom inte fram alls.
Mycket handlade om det som kommit att kallas "individualisering" men som egentligen är något helt annat, nämligen självstudier eller eget arbete. Individualisering betyder för mig att anpassa undervisningen och se varje elev. Med Skolverkets vokabulär så blir det något annat, vilket är lite trist. Individualisering är bra, medan en privatisering av undervisningen (man får lära sig själv) är inte är lika bra.
Lärarnas särskilda kompetens borde ju ligga i att undervisa och förmedla kunskap. Att föreläsa. Att leda diskussioner i klassrummet om viktiga frågor. Att belysa från olika infallsvinklar och ställa frågor. Det är ju lärarna som gör skillnad.
Flera redovisade att eget arbete är alldeles för vanligt och att "katederundervisning" är närmast tabubelagt. Läroplanens mål om att eleverna ska bli självständiga individer har omtolkats så att de ska göra massor av självständigt arbete. och inte inte få hjälp att bli självständiga, som en av elevrepresentanterna så klokt sa.
Jag frågade vad orsaken till detta är - vem är skurken som har kommenderat fram den här utvecklingen? Ingen ville riktigt ta på sig det ansvaret tyvärr.
Skolverkets generaldirektör Per Thullberg gav dock en rejäl känga åt sin företrädare när han sa att det var för mycket problematisering på Skolverket och i skolvärlden i allmänhet när han kom dit. På högskolan, där han kom ifrån, undervisade man - i skolan problematiserar man. Kanske ligger det något i detta.
Jag minns ju den förra generaldirektören som ville ta bort de nationella proven och förbjuda skriftliga omdömen. Hela hans pedagogiska idé är ju att lärarna ska tona ned sin lärarroll. Den är förhärskande i många skolor fortfarande och det är klart att Skolverket har en viktig normativ roll även om det inte finns några formella beslut om att lärarna inte ska undervisa.
Jag tycker också att det ställer socialdemokraternas sk nya skolpolitik i ett nytt ljus. De må acceptera betyg och nationella prov numera och det är bra. Men de kramar ju fortfarande den förra generaldirektören och hela hans uppsättning pedagogiska idéer. För mig är det fortfarande en kravlös flumskola, även om den sätter betyg. Det duger inte att sätta på ett nytt band på paketet, innehållet är fortfarande detsamma.
Sen undrar jag varför lärarna accepterar det de vet är fel pedagogik? Professionen måste ta ett steg framåt och stå för att de är bäst på att undervisa. Abdikera inte!
13 februari, 2010
Skattebetalarna förväntar sig en motprestation
LR:s Metta Fjelkner skriver idag på Brännpunkt/SvD att det är fel att eleverna ska betygsätta sina lärare. Eller vara med och utvärdera lärarna, om man ska vara korrekt.
Stordammens skola, som jag besökte igår, gjorde en stor poäng i att tala om vad de vill och förväntar sig av eleverna. De fokuserar ett önskvärt beteende och talar inte så mycket om vad de inte vill. Det kändes som ett rätt framgångsrikt koncept.
Fjelkner väljer motsatt linje. Hon skriver en artikel på 4 500 tecken utan att tala om vad hon själv vill, utan bara vad hon inte vill. Jo, förresten. Den sista meningen handlar om vad hon vill - ge lärarna 10 000 mer i månaden.
Stordammens skola, som jag besökte igår, gjorde en stor poäng i att tala om vad de vill och förväntar sig av eleverna. De fokuserar ett önskvärt beteende och talar inte så mycket om vad de inte vill. Det kändes som ett rätt framgångsrikt koncept.
Fjelkner väljer motsatt linje. Hon skriver en artikel på 4 500 tecken utan att tala om vad hon själv vill, utan bara vad hon inte vill. Jo, förresten. Den sista meningen handlar om vad hon vill - ge lärarna 10 000 mer i månaden.
Jag tycker verkligen att duktiga lärare ska ha bra betalt, gärna 10 000 mer i månaden. Men inte till alla lärare för alla är inte duktiga. 35 000 kronor i månaden bara för att man klarat lärarhögskolan vore helt orimligt. De måste prestera också. Skattebetalarna, som betalar lönen, förväntar sig en motprestation.
Frågan är hur det ska mätas. Vilka lärarare ska ha mer? Vilka kriterier ska finns?
Varför skriver inte Fjelkner om vad LR tycker ska rendera högre lön? Räcker det med att ha gått lärarhögskolan? Ska den som undervisar mer ha högre lön? Ska den som lyckas lära alla elever läsa i ettan få några tusenlappar mer än den som inte gör det? Ska lärare som varierar undervisningen och gör den intressant för eleverna få mer än den som inte är utvecklingsbenägen? Ska den som deltar i fortbildning och förkovrar sig få högre lön? Ska den som bidrar till skolans utveckling få högre lön? Eller vad har LR för idéer om hur det borde vara, det tycker jag hade varit intressant att höra. Ett fackförbunds uppgift är väl inte bara att säga nej?! Varför inte komma med lite konstruktiva idéer?
Eftersom det inte finns något av detta i artikeln så blir eftersmaken i stället väldigt gnällig, provocerande, räddhågsen och onyanserad. Skolan är inte betjänt av den här polemiken. Och lärarna är det inte heller.
LR pratar ofta om vikten av att lärarnas status måste höjas och jag är den första att instämma i det. Status är något man förtjänar, inget som kan fördelas eller hällas ur en tratt uppifrån. Gnällighet brukar inte gillas. Motvilja mot utvärderingar och att lyssna på eleverna tror jag inte heller bidrar till att höja statusen. Fjelkners utspel skadar lärarna.
Jag tycker att det är rätt självklart att utvärdera överallt i samhället. Hur ska man annars veta om man gör ett bra jobb? Givetvis ska det göras på rätt sätt. Lärare, som utvärderar ("betygsätter") eleverna, borde väl inte vara så rädda för att själva bli utvärderade?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)