Stordammens skola, som jag besökte igår, gjorde en stor poäng i att tala om vad de vill och förväntar sig av eleverna. De fokuserar ett önskvärt beteende och talar inte så mycket om vad de inte vill. Det kändes som ett rätt framgångsrikt koncept.
Fjelkner väljer motsatt linje. Hon skriver en artikel på 4 500 tecken utan att tala om vad hon själv vill, utan bara vad hon inte vill. Jo, förresten. Den sista meningen handlar om vad hon vill - ge lärarna 10 000 mer i månaden.
Jag tycker verkligen att duktiga lärare ska ha bra betalt, gärna 10 000 mer i månaden. Men inte till alla lärare för alla är inte duktiga. 35 000 kronor i månaden bara för att man klarat lärarhögskolan vore helt orimligt. De måste prestera också. Skattebetalarna, som betalar lönen, förväntar sig en motprestation.
Frågan är hur det ska mätas. Vilka lärarare ska ha mer? Vilka kriterier ska finns?
Varför skriver inte Fjelkner om vad LR tycker ska rendera högre lön? Räcker det med att ha gått lärarhögskolan? Ska den som undervisar mer ha högre lön? Ska den som lyckas lära alla elever läsa i ettan få några tusenlappar mer än den som inte gör det? Ska lärare som varierar undervisningen och gör den intressant för eleverna få mer än den som inte är utvecklingsbenägen? Ska den som deltar i fortbildning och förkovrar sig få högre lön? Ska den som bidrar till skolans utveckling få högre lön? Eller vad har LR för idéer om hur det borde vara, det tycker jag hade varit intressant att höra. Ett fackförbunds uppgift är väl inte bara att säga nej?! Varför inte komma med lite konstruktiva idéer?
Eftersom det inte finns något av detta i artikeln så blir eftersmaken i stället väldigt gnällig, provocerande, räddhågsen och onyanserad. Skolan är inte betjänt av den här polemiken. Och lärarna är det inte heller.
LR pratar ofta om vikten av att lärarnas status måste höjas och jag är den första att instämma i det. Status är något man förtjänar, inget som kan fördelas eller hällas ur en tratt uppifrån. Gnällighet brukar inte gillas. Motvilja mot utvärderingar och att lyssna på eleverna tror jag inte heller bidrar till att höja statusen. Fjelkners utspel skadar lärarna.
Jag tycker att det är rätt självklart att utvärdera överallt i samhället. Hur ska man annars veta om man gör ett bra jobb? Givetvis ska det göras på rätt sätt. Lärare, som utvärderar ("betygsätter") eleverna, borde väl inte vara så rädda för att själva bli utvärderade?
12 kommentarer:
Det är väl egentligen ganska självklart vad som ska bestämma lärarnas lön? Det behöver man inte ens skriva om i ett sådant här sammanhang. Alla skolor har lönekriterier som grundas på kommunens mål och riktlinjer och de som avgör om kriterierna är uppfyllda är såklart arbetsplatsens ledning, efter ett medarbetarsamtal med den anställda där h*n kan framföra sina argument.
Nja, alla har nog inte sådana tydliga lönekriterier. Det är väl förresten de kriterierna som Sollentuna nu ser över. Där ett av flera kriterier kommer att handla om elevernas måluppfyllelse.
Elevernas synpunkter borde väl vara något som vägs in? Absolut inte avgöra, men vara viktiga som ett av flera underlag för att bedöma prestation och därmed lönen?
Ja, både elevernas trivsel och deras måluppfyllelse kan finnas med i kriterierna för ett lyckat och framgångsrikt arbete, men vi har två problem här:
1) Om eleverna och föräldrarna tillåts påverka lönen på det här direkta sättet hamnar lärarna i en konstig situation. Det blir ungefär som att immigrationsverkets personal skulle lönesättas efter hur nöjda de asylsökande är med deras beslut, eller som om föräldrarnas lämplighet avgjordes av hur nöjda deras barn är med mängden godis de får under en vecka... Det är svårt att genomföra ett långsiktigt konsekvent arbete på det sättet, och svårt att lita på att personalen tar beslut grundat i proffessionella hänsynstaganden.
Jag tror att lägre krav, lägre kunskapsnivå och betygsinflation blir resultatet.
2) Både elevernas trivsel och måluppfyllelse beror till stor del på ett arbetslags arbete, eller t o m på hela skolans styrning. Hur ska man separera en lärares prestationer från alla andras? I ett arbetslag intar man olika roller. Den "snälla" läraren som spelar bandy på rasterna kommer att få högre betyg än den "stränga" som ser till att det praktiska arbetet genomförs. Båda behövs i ett arbetslag, men det kan inte vara elevernas tyckande som avgör vem som ska ha den högsta lönen.
Den enda lösningen tror jag är att ledningen, som förhoppningsvis är både insatta i uppdraget och i de enskilda lärarnas förutsättningar, styrkor och svagheter, sätter lönen (efter kommunens kriterier). Finns inga tydliga lönekriterier bryter arbetsplatsen mot lagen...
Jag håller med Christer; att eleverna utvärderar lärarna och att lönen sätts därefter är ett sällsynt korkat företag. Och att som du, Mats, säga att lärarna inte borde vara rädda för att bli utvärderade eftersom de själva utvärderar får mig att ifrågasätta din kompetens och insyn i lärarnas arbete! Att sätta betyg eller skriva skriftliga omdömen är både svårt och tidskrävande, även för en vuxen som har en utbildning i att göra just detta. Ska en lärare kunna överklaga ett omdöme och utkräva ansvar av en elev för att denne satt det? Eller ska lärare också anonymt få ge betyg och skriva skriftliga omdömen? Det du förespråkar är det ideologiska felslut som dragit skolan mot ättestupan - lärare är redan kristligt utsatta för omdömen, även på sin fritid!
Det handlar ju inte om att eleverna ska sätta lärarnas lön, det hoppas jag att ingen tror.
Men att eleverna får vara med och tala om vad de tycker om undervisningen - det är intressant och viktigt. Nästan varenda kommun och skola får kritik för bristande elevinflytande av Skolinspektionen. Eleverna vill inte bara via elevrådet få bestämma färgen på matsalsgardinerna, utan också ha inflytande över sin utbildning. Kanske kan det här vara ett sätt att få ett sådant inflytande?
Jag har lite svårt för det här reflexmässiga nejsägandet från LR. Många skolor jobbar ju redan med olika former av elevutvärderingar, som sedan blir en del i det underlag som rektorn tar hänsyn till vid lönesättningen.
Den som tror att rektorer generellt endast skulle lyssna på eleverna och sätta lön utifrån det är nog lite naiv, oavsett om det är frågan om goda eller dåliga omdömen. Omdömena kan ju vara signaler till skolledningen var man bör titta lite mer.
Min utgångspunkt är inte att eleverna tar varje tillfälle att jävlas eller sätta dit sina lärare. De första försöken i Malmö visar inte heller att det blev så. Nu gäller det väl att hitta bra modeller för hur det kan gå till?
Varför undviker du att svara på mina frågor?
Sedan: är det verkligen klokt att låta elever i lågstadiet utvärdera lärare och få något reellt inflytande över sin utbildning, när deras uppfattning av läraren och av sin utbildning till stora delar handlar om dagsformen? Jag ställer mig ytterst tveksam till att en omogen sjuåring klarar av att sätta ett rättvisst, konstruktivt omdöme på en annan människa, och jag tycker att det är extremt oansvarsfullt att ge barn ett sådant ansvar eftersom det rimligtvis måste innebära att denne ska kunna stå till svars för sitt omdöme; eller ska detta blir ett forum där det finns en risk att en elev anonymt ska kunna trakassera en lärare?
Varför gäller det att hitta modeller för hur detta ska gå till? Vilken är den objektiva kunskapsvinsten av detta system i relation till hur lång tid utvärderingarna tar att sammanställa och genomföra? På vilket sätt är en utvärdering av en lärare ett sätt att få inflytande?
MF och LR står i motlut, med snedkant i den nästan olympiska grenen "skolutveckling". Dessutom har de sedan början av 1990-talet vallat med nej-klister.
Det är så tröttsamt att se de reaktionära facken motarbeta ALLA former av skolutveckling. Alla skrattar åt dem, likt man gjorde gällande "Eddie the Eagle". Man lider med medlemmarna att de har ett sådant fack. De kommer aldrig att vinna i den här sporten. Som det ser ut ni befinner de sig inte ens i startfältet.
Dessutom - om vissa förtjänar stora löneökningar (HELT ok med mig) då finns det en logik i att vissa lärare får stå tillbaka och några faktiskt får se sin lön sänkt. Alla passar inte för att arbeta i skolan, det är dags att INSE det.
Jag uppfattade mer synpunkter än frågor från "Drive-by from Norrland".
Jag har en annan attityd och annat ingångsvärde än du. Jag tror på eleverna och vill att de ska få bli huvudpersonerna i skolan och därmed också få mer inflytande. Jag upplever att du har en annan inställning.
Oavsett detta behöver man ju inte förlöjliga frågan genom att exemplifiera med sjuåringar. Det måste naturligtvis anpassas till elevernas ålder.
Idag har jag varit på två skolor. Båda arbetar sedan länge med olika former av enkäter till eleverna, men ska göra det mer strukturerat i framtiden. De ser det som viktiga instrument för att utveckla undervisningen.
Elevomdömena är inte objektiva och ska inte vara det heller. Det är ju deras subjektiva uppfattning om undervisningen det handlar om. Tycker inte ni att den är viktig? Jag tycker det i alla fall.
Jag har väldigt svårt att förstå vad lärarna är rädda för.
Mats,
Först och främst måste jag be om ursäkt för missförståndet gällande attityden om elevinflytande, eftersom det beror på slarvighet från min sida! Orden: ”och få något reellt inflytande över sin utbildning,” skulle eg. lyda ungefär: ”och fåR DE EGENTLIGEN…”. Jag tror på eleverna, att de vill och vågar ta ansvar och att de bör få inflytande och ansvar relativt deras mognad.
Jag förstår dock inte hur frågan om omdömen av lärare förlöjligas genom att ta upp ett konkret, verkligt exempel. Jag förstår inte heller hur jag ska tolka ditt svar; är det löjligt att fråga hur detta kommer att påverka eleverna i år 1:s skolgång? Jag tycker inte det! Om små barn ska ge omdömen, som ska vara lönegrundande, så förstår jag absolut att lärare är tveksamma, då alla som jobbar i lågstadiet vet att många av dessa elever ofta ser saker väldigt kortsiktigt.
Om man tittar på några av de konkreta frågor som ska ställas till eleverna i Sollentuna (jag vet inte vilken klass) så tycker jag att de är ganska relevanta.
Min lärare kommer väl förberedd till lektionen.
Min lärare förklarar så att jag förstår.
Min lärare är rättvis och schysst mot alla elever.
Är inte detta ganska relevanta frågor, som eleverna faktiskt kan ha synpunkter på? Och som betyder något för elevernas resultat i slutänden.
Man kan ju tycka att rektorerna borde ha koll på detta ändå, utan elevenkäter. Men handen på hjärtat - hur många rektorer vet? Hur ofta är rektorn på oanmälda lektionsbesök? Kan rektorn ens veta hur eleverna tycker och känner utan att ens fråga dem?
Min erfarenhet är att motståndet trubbas av när systemen väl är genomförda. Eftersom sådana här enkäter förekommer på många skolor borde man ju annars höra ganska mycket protester där de finns, men där är det tyst...
Mats,
Man kan givetvis ha åsikter om allt. Just bedömning av lärare tror jag inte ger mer än ytterligare en arbetsuppgift till läraren – att sammanställa dem.
De frågor du citerar är för stora för många lågstadieelever. Svaret du får visar dagsformen, antingen lärarens eller elevens, och svaret säger i stort inget om den bedömda lärarens kompetens.
Japp å med 3,5% i löneökning från SKL och aldrig en krona utöver avtal så vet vi ju var arbetsgivarna står.
Revisorer måste vara utbildade, likaså advokater, psykologer, läkare sjuksköterskor mm mm.
Politiker och lärare behöver ingeting kunna. Fast som politiker får man ju bestämma sin egen lön=))
Skicka en kommentar