Det är ofta jag tänker att det är en oerhörd förmån att få vara riksdagsledamot. Inte bara när vi fattar beslut som för Sverige framåt, utan i lika stor utsträckning när vi träffar människor som har spännande intressanta saker att säga. Och de är många!
Idag kom bl a professor PO Bentley till utbildningsutskottet och redogjorde för TIMMS Advanced, en internationell studie om elevers matematikkunskaper. Han ansvarar för den svenska delen och har många års forskning i ämnet. Tidigare har han berättat att det vanligaste svaret på talet 51-49 är 18, bland tredjeklassare. Suck.
Idag berättade han om Doris. Åttondeklassare fick följande problem:
Doris ska baka 4 efterrätter. Till det krävs bl a 3/4 dl mjölk. Nu visar det sig att de blir 6 personer i stället, så Doris måste göra fler efterrätter. Hur många dl mjölk behöver hon till de 6 portionerna?
Endast var fjärde elev i 8:an klarade frågan.
Bentleys exempel är guld värda. Det blir så konkret och tydligt för alla. Och det blir både begripligt och obegripligt - hur kan detta vara så svårt? Vad är det som gått fel i den svenska skolpolitiken?
Hans förklaring handlar mycket om en dålig lärarutbildning som inte ger lärarna rätt förutsättnignar. Som ett resultat av detta och av dåliga läroböcker blir det för mycket procedurinriktat - eleverna lär sig hur de ska göra men inte varför och i vilket sammanhang. De blandar ihop när olika metoder ska användas. De har inte tragglat tabeller och överbelastar därför arbetsminnet.
Dystert är också att forskningen känt till de flesta fel eleverna gör i 20-30 år, men att den kunskapen inte kommit skolorna till del. Här vilar ett stort ansvar på lärosätena att föra ut forskningsrönen, på arbetsgivarna att förse lärarna med "det senaste" och på lärarna att hela tiden uppdatera sig.
Men det finns en ljusning. Han gillar förslagen till nya kursplaner. Förhoppningsvis bidrar den nya lärarutbildningen till att lärarna verkligen får rätt verktyg och behärskar matematikämnet så att Doris kan räkna ut hur mycket mjölk som behövs.
3 kommentarer:
Jag tror eleverna hade klarat detta i verkliga livet om det var de själva som skulle baka. Men vem "bakar" en efterrätt? Vad är det för efterrätt man bakar? Varför säger de inte vad det är för nåt de ska baka och vad de övriga ingredienserna är, så det känns lite verkligt? Redan vid ordet baka tröttnar man väl nästan på den snusstort skrivna räkneboksuppgiften...?
Jag vet faktiskt inte hur frågan såg ut, det var fritt återgivet utifrån den presentation vi fick på utbildningsutskottets möte. Beklagar det snustorra, men det hela illustrerar väl ändå problem i vår skola?
Håller med dig Mats, Vi måste ställa helt andra frågor. Både frågan och svaret är ju tämligen irrelevanta.
Skicka en kommentar