Skolverket redovisar idag preliminär statistik som säger att något färre elever blev behöriga till gymnasiet nu i höst. 11,9% av niondeklassarna, nästan 14 000 elever, klarade inte de ganska lågt stälda kraven på att få godkänt i svenska, engelska och matematik.
Första året elever gick ut med de nya betygen var 1998. Då blev 91,4% behöriga till gymnasiet. Sen har det varit ett sluttande plan.
1999: 90,3%
2000: 89,4%
2001: 89,2%
2002: 89,5%
2003: 89,9%
2004: 89,6%
2005: 89,2%
2006: 89,5%
2007: 89,1%
2008: 88,9%
2009: 88,8%
2010: 88,1%
Trist utveckling, men det visar samtidigt att Alliansens skolpolitik måste få fortsätta för att få genomslag. Nya kursplaner, nationella prov i trean, nya skollagen etc har inte fått genomslag eller ens hunnit genomföras än. Det tar tid att vända en atlantångare.
Vilka förklaringar kan finnas till de sjunkande resultaten? Skärpt kontroll av Skolinspektionen och diskussionen om betygsinflation kan ha gjort lärarnas bedömning lite strängare. Större andel invandrarelever utan skolbakgrund i sina gamla hemländer kan också påverka lite på marginalen.
Skolverket konstaterar att det finns stora skillnader mellan kommunerna, men den rapporteringen kommer först i november. Varför ska det behöva ta så lång tid? Statistiken hittills visar dock att det är stora skillnader på röda och bå kommuner. Sundbyberg kan ju tjäna som exempel. 2006 var 91,6% behöriga till gymnasiet. 2009 var det bara 85,7%. Kanske har den skillnaden förstärkts också under förra läsåret? Medelbetygen skiljer sig väsentligt.
Skolpolitiken är i stor utsträckning kommunal. Vem som styr i kommunen spelar stor roll.
SvD, DN, Aftonbladet,
Visar inlägg med etikett betyg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betyg. Visa alla inlägg
03 september, 2010
23 augusti, 2010
Ständigt denna Bodström
I helgen hörde jag socialdemokraternas radiospot i Stockholms reklamradio. Thomas Bodström säger att i Sundbyberg, där får minsann alla elever det stöd de behöver i skolan och ingen elev hålls tillbaka. De kan inte vänta med att göra det så bra som i Sundbyberg för alla elever i hela länet.
Det finns säkert många bra skolor och hängivna lärare i Sundbyberg, men statistiken visar att Bodström ljuger. Det är ju trist att behöva säga det, men så är det tyvärr. Jag utgår från att man pratar sanning och ogillar när man beskyller varandra för lögner. Därför bär det mig emot att beskylla Bodström för att vara en lögnare. Han vill säkert att alla ska få det stöd de behöver, men verkligheten är långtifrån där. Vad sägs om detta:
27,4% av eleverna i Sundbyberg blev underkända i något ämne 2009 och det är fler än vid förra valet (25,6%). Det är färre som är behöriga till gymnasiet, 85,7% jämfört med 91,1% år 2006. Allt enligt Skolverkets officiella statistik.
Om alla elever får det stöd de behöver i Sundbyberg, hur kommer det sig då att resultaten försämrats? Att mer än var fjärde elev inte klarar de lågt satta målen i grundskolan? Vad har Bodström för belägg för sitt påstående att alla får det stöd de behöver?
Sundbyberg har gjort de största neddragningarna av lärartätheten i hela Stockholms län. Före valet (läsåret 2005/2006) var det 7,5 lärare/100 elever (exkl modersmålsundervisning och svenska som andraspråk). Läsåret 2009/10 hade det sjunkit till 6,5. Den rödgröna politiken har alltså lett till att en lärare per 100 elever tagits bort. Sundbyberg har nu, tillsammans med också rödgrönt styrda Södertälje, länets lägsta lärartäthet. Är det så de vill göra för alla andra i hela länet?
I min hemkommun Nacka - som också är Bodströms hemkommun - har man jobbat mycket med att stödja och stimulera eleverna att nå så långt de kan. Resultaten är långt bättre än i Sundbyberg (11,4% underkända i något ämne och 96% behöriga till gymnasiet), men jag skulle ändå inte våga påstå att alla elever får det stöd de behöver. Det finns säkert exempel där det inte är så. Man kan alltid bli lite bättre.
Frågan är var Bodström och socialdemokraterna tycker att skolan är bäst - i moderatledda Nacka eller socialdemokratiska Sundbyberg?
Och så läser jag i Aftonbladet och Expressen om radioprogrammet P3 Morgon som handlar om drogtester. Bodström säger först att han ska göra samma test som ungdomar får göra, men backar sedan ur eftersom det skulle vara för kränkande. Heder år justitieminister Beatrice Ask, som däremot gör testet. (SvD, DN)
Kanske är testerna kränkande, men jag tror inte det. Men om man vill utsätta ungdomar för drogtester, frivilligt och slumpmässigt eller vid misstanke om droganvändande, så kanske man borde vara beredd att göra dem själv också?
Bodströms agerande inger inte riktigt respekt tycker jag. Med lögner och hattande fram och tillbaka blir man inte trovärdig.
Det finns säkert många bra skolor och hängivna lärare i Sundbyberg, men statistiken visar att Bodström ljuger. Det är ju trist att behöva säga det, men så är det tyvärr. Jag utgår från att man pratar sanning och ogillar när man beskyller varandra för lögner. Därför bär det mig emot att beskylla Bodström för att vara en lögnare. Han vill säkert att alla ska få det stöd de behöver, men verkligheten är långtifrån där. Vad sägs om detta:
27,4% av eleverna i Sundbyberg blev underkända i något ämne 2009 och det är fler än vid förra valet (25,6%). Det är färre som är behöriga till gymnasiet, 85,7% jämfört med 91,1% år 2006. Allt enligt Skolverkets officiella statistik.
Om alla elever får det stöd de behöver i Sundbyberg, hur kommer det sig då att resultaten försämrats? Att mer än var fjärde elev inte klarar de lågt satta målen i grundskolan? Vad har Bodström för belägg för sitt påstående att alla får det stöd de behöver?
Sundbyberg har gjort de största neddragningarna av lärartätheten i hela Stockholms län. Före valet (läsåret 2005/2006) var det 7,5 lärare/100 elever (exkl modersmålsundervisning och svenska som andraspråk). Läsåret 2009/10 hade det sjunkit till 6,5. Den rödgröna politiken har alltså lett till att en lärare per 100 elever tagits bort. Sundbyberg har nu, tillsammans med också rödgrönt styrda Södertälje, länets lägsta lärartäthet. Är det så de vill göra för alla andra i hela länet?
I min hemkommun Nacka - som också är Bodströms hemkommun - har man jobbat mycket med att stödja och stimulera eleverna att nå så långt de kan. Resultaten är långt bättre än i Sundbyberg (11,4% underkända i något ämne och 96% behöriga till gymnasiet), men jag skulle ändå inte våga påstå att alla elever får det stöd de behöver. Det finns säkert exempel där det inte är så. Man kan alltid bli lite bättre.
Frågan är var Bodström och socialdemokraterna tycker att skolan är bäst - i moderatledda Nacka eller socialdemokratiska Sundbyberg?
Och så läser jag i Aftonbladet och Expressen om radioprogrammet P3 Morgon som handlar om drogtester. Bodström säger först att han ska göra samma test som ungdomar får göra, men backar sedan ur eftersom det skulle vara för kränkande. Heder år justitieminister Beatrice Ask, som däremot gör testet. (SvD, DN)
Kanske är testerna kränkande, men jag tror inte det. Men om man vill utsätta ungdomar för drogtester, frivilligt och slumpmässigt eller vid misstanke om droganvändande, så kanske man borde vara beredd att göra dem själv också?
Bodströms agerande inger inte riktigt respekt tycker jag. Med lögner och hattande fram och tillbaka blir man inte trovärdig.
15 augusti, 2010
Anfall är inte bästa försvar
Socialdemokraterna presenterade igår en granskning av moderaternas (eller egentligen regeringens) skolpolitik. Den fick ingen som helst uppmärksamhet i media, så tunn och ovederhäftig är den. Följer samma spår som den sjukvårdsgranskning som Ylva Johansson presenterade förra veckan och som direkt motsades av professionen för lögner. Nu är Ylva Johansson ute i ogjort väder igen.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
06 augusti, 2010
Fråga 2: ska skolor slippa sätta betyg?
Idag skriver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén på DN Debatt att de politiska blocken ska göra upp om betygen. Det vore ju bra förstås, men frågan rymmer flera dimensioner än vad skribenten tar upp i artikeln.
Fråga 2 till de rödgröna handlar därför om betygen.
För en månad sedan gjorde de rödgröna upp om att betyg ska ges från årskurs 7. Socialdemokraterna, som tidigare accepterat betyg från 6:an i enlighet med vad vi i Alliansen kommer att genomföra, fick ge sig på ett år. Jag kan tycka att det är lite löjligt att strida om ett år, men V och Mp kunde väl inte ge sig för socialdemokraterna.
I sak tycker jag att det är viktigt med betyg tidigare än idag och sexan är absolut senaste tidpunkten. Det är en statusfråga för låg- och mellanstadieskolor att de också blir betygssättande skolor, det blir ett slutkvitto på hur det gått och passar in med de nationella proven. Det ger tid att fylla i eventuella kunskapsluckor.
Miljöpartiet vill att kommunala skolor ska kunna slippa sätta betyg om de vill. Blir det den gemensamma rödgröna linjen, som de inte sagt något om än?
Men betygsfrågan rymmer mer än när de ska ges och här har de rödgröna inte lämnat några besked än så länge.
Hur blir det med betygsskalan? Vi har beslutat att det blir 5 godkända betyg (A-E) och 2 underkända (F och -). Nationella betygskriterier ska finnas för steg A, C och E. Betygen B och D får man om man uppyller flera, men inte alla, av kriterierna i betyget "ovanför".
De tre rödgröna passar i antal steg men, säger att de ska ha nationella kriterier för alla steg. Skolverket, som utformar kriterierna, säger att det i praktiken är en omöjlig uppgift att ha så tydliga och distinkta kriterier för fem steg. Så hur ska det gå till? Varför litar de inte på lärarnas professionalitet att göra rätt bedömningar?
Samtidigt säger miljöpartiet i sin skollagsmotion från i våras att skolorna ska kunna ha egna lokala ämnen och egna kursplaner. Hur blir det med nationella betygskriterier i de ämena? Det går ju inte ihop alls.
Hur ska betygsskalan se ut om de rödgröna får bestämma? Hur många steg blir det? Blir det dagens tre steg, som många uppfattar som orättvisa och orättvisande? Blir det kanske bara ett steg - godkänt - som vänstern vill?
Hur ska betygen se ut på gymnasiet? Blir det ämnesbetyg, som de ville ha 2006, eller ska dagens kursbetyg finnas kvar? Det är en väldig skillnad. Ämnesbetyg innebär att det är det sist satta betyget i ett ämne, där det finns flera kurser, som gäller. Det är inte ovanligt att man får bra betyg i första mattekursen och lite sämre i den sista eftersom den är svårare. Då är det det lägre betyget som gäller för alla. Det gör att man hela tiden sätter de första betygen "i pant" och riskerar dem. Vågar man ta fördjupningskurser med det systemet? Ska det dammas av ändå?
Det var bra att de rödgröna enade sig om när de vill att eleverna ska få betyg, men den som gör anspråk på att regera måste också ha konkreta svar på andra frågor.
Så, rödgröna partier, hur blir det med betygen?
OSA - snarast!
Uppdaterat 8 augusti. Dagens utspel av V-ledaren Ohly på DN Debatt (vinstförbud och förbut mot att äga mer än en skola mm) visar hur stort behovet är av gemensamma besked från de rödgröna. Ska Pysslingen, Vittra, Rytmus, Baggium, Aspero, NTI-gymnasierna, Engelska skolan m fl tvingas stänga massor av skolor? Miljöpartiet försöker att vara de stora friskolevännerna, men med Ohly i regeringen så är det väl ganska uppenbart att en kompromiss kommer att ligga långt till vänster om miljöpartiet. För att undvika spekulationer så kan de väl tala om vad de ska göra? FÖRE valet?!
(SvD, GP)
Fråga 2 till de rödgröna handlar därför om betygen.
För en månad sedan gjorde de rödgröna upp om att betyg ska ges från årskurs 7. Socialdemokraterna, som tidigare accepterat betyg från 6:an i enlighet med vad vi i Alliansen kommer att genomföra, fick ge sig på ett år. Jag kan tycka att det är lite löjligt att strida om ett år, men V och Mp kunde väl inte ge sig för socialdemokraterna.
I sak tycker jag att det är viktigt med betyg tidigare än idag och sexan är absolut senaste tidpunkten. Det är en statusfråga för låg- och mellanstadieskolor att de också blir betygssättande skolor, det blir ett slutkvitto på hur det gått och passar in med de nationella proven. Det ger tid att fylla i eventuella kunskapsluckor.
Miljöpartiet vill att kommunala skolor ska kunna slippa sätta betyg om de vill. Blir det den gemensamma rödgröna linjen, som de inte sagt något om än?
Men betygsfrågan rymmer mer än när de ska ges och här har de rödgröna inte lämnat några besked än så länge.
Hur blir det med betygsskalan? Vi har beslutat att det blir 5 godkända betyg (A-E) och 2 underkända (F och -). Nationella betygskriterier ska finnas för steg A, C och E. Betygen B och D får man om man uppyller flera, men inte alla, av kriterierna i betyget "ovanför".
De tre rödgröna passar i antal steg men, säger att de ska ha nationella kriterier för alla steg. Skolverket, som utformar kriterierna, säger att det i praktiken är en omöjlig uppgift att ha så tydliga och distinkta kriterier för fem steg. Så hur ska det gå till? Varför litar de inte på lärarnas professionalitet att göra rätt bedömningar?
Samtidigt säger miljöpartiet i sin skollagsmotion från i våras att skolorna ska kunna ha egna lokala ämnen och egna kursplaner. Hur blir det med nationella betygskriterier i de ämena? Det går ju inte ihop alls.
Hur ska betygsskalan se ut om de rödgröna får bestämma? Hur många steg blir det? Blir det dagens tre steg, som många uppfattar som orättvisa och orättvisande? Blir det kanske bara ett steg - godkänt - som vänstern vill?
Hur ska betygen se ut på gymnasiet? Blir det ämnesbetyg, som de ville ha 2006, eller ska dagens kursbetyg finnas kvar? Det är en väldig skillnad. Ämnesbetyg innebär att det är det sist satta betyget i ett ämne, där det finns flera kurser, som gäller. Det är inte ovanligt att man får bra betyg i första mattekursen och lite sämre i den sista eftersom den är svårare. Då är det det lägre betyget som gäller för alla. Det gör att man hela tiden sätter de första betygen "i pant" och riskerar dem. Vågar man ta fördjupningskurser med det systemet? Ska det dammas av ändå?
Det var bra att de rödgröna enade sig om när de vill att eleverna ska få betyg, men den som gör anspråk på att regera måste också ha konkreta svar på andra frågor.
Så, rödgröna partier, hur blir det med betygen?
OSA - snarast!
Uppdaterat 8 augusti. Dagens utspel av V-ledaren Ohly på DN Debatt (vinstförbud och förbut mot att äga mer än en skola mm) visar hur stort behovet är av gemensamma besked från de rödgröna. Ska Pysslingen, Vittra, Rytmus, Baggium, Aspero, NTI-gymnasierna, Engelska skolan m fl tvingas stänga massor av skolor? Miljöpartiet försöker att vara de stora friskolevännerna, men med Ohly i regeringen så är det väl ganska uppenbart att en kompromiss kommer att ligga långt till vänster om miljöpartiet. För att undvika spekulationer så kan de väl tala om vad de ska göra? FÖRE valet?!
(SvD, GP)
02 augusti, 2010
Närvaro viktig i skolan
Skolk - olovlig frånvaro - ska skrivas in i betygen, enligt ett Alliansförslag idag. Och skolk ska rapporteras till hemmen redan samma dag.
Jag tycker att det är bra, ganska odramatiskt. Skolket måste bort, så enkelt är det. Ingen kan vara borta från jobbet hur som helst, det ska inte elever heller vara. Närvaro är dessutom viktigt för elevernas kunskapsutveckling, självklart är det lättare att lära om man är med än om man inte är det.
Skolket är mer utbrett än man tror. CSN rapporterade under Almedalsveckan att över 15 000 gymnasister blev av med studiemedel därför att de skolkat för mycket, dvs över 20% av tiden. Vem kan vara borta en dag i veckan från jobbet och ändå få fullt betalt? Skolket under 20% är ett mörkertal, men på tok för stort.
Att skriva in skolk i betygen - har det då någon effekt? Ja, definitivt. Man kan tycka att det gynnar ögontjäneri, men faktum är att det fungerar. Jag vet av egna erfarenheter. I början av 2000-talet hade Nacka gymnasium problem med mycket skolk. Då började man rapportera skolket på terminsbetygen och skolket minskade snabbt. Men några elever, under ledning av dåvarande utbildningsminister Pagrotskys dotters ledning, protesterade. Som av en händelse reagerade utbildningsministern och sa att så här får man inte göra. Vilket ledde till att Nacka gymnasium tvingades ta bort frånvarorapporteringen igen. Och skolket ökade.
Det är självklart inte det enda instrumentet för att bli av med skolk. Eleverna måste trivas i skolan, vilja gå dit och känna att det är meningsfullt. Klimatet måste vara sådant att mobbning aldrig accepteras, att ingen uppträder kränkande och att undervisningen är intressant och givande. Schemaläggningen måste utgå från elevernas bästa och inte lärarnas. Två-tre timmars håltimme före sista lektionen bäddar för skolk. De som känner att de inte hänger med i skolan och därför skolkar, måste få bättre hjälp.
Sossarna kan nu leva med den här ändringen, säger Ylva Johansson. Bra! Välkommen kursändring mot Pagrotskys linje. Eller är det bara ett populistiskt beräknande? 70-80% av beflkningen tycker nog som vi, det inser hon nog och vill ligga så nära oss som möjligt. Eller är det bara ett personligt tyckande från Ylva Johansson? Några s-bloggare som stödjer henne hittar jag inte och tidigare har de (bl a i utbildningsutskottet) varit lika mycket emot som vänstern.
De rödgröna kompisarna är ju nämligen väldigt emot? Flummarna i miljöpartiet och vänsterpartiet säger nej. När får vi besked om en samlad rödgrön linje i frågan? Ett besked från Ylva Johansson räcker ju inte, de måste enas alla tre. En regering med Lars Ohly som utbildningsminister skulle ju aldrig lägga fram ett förslag om skolk i betygen.
Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, DN, DN,
Jag tycker att det är bra, ganska odramatiskt. Skolket måste bort, så enkelt är det. Ingen kan vara borta från jobbet hur som helst, det ska inte elever heller vara. Närvaro är dessutom viktigt för elevernas kunskapsutveckling, självklart är det lättare att lära om man är med än om man inte är det.
Skolket är mer utbrett än man tror. CSN rapporterade under Almedalsveckan att över 15 000 gymnasister blev av med studiemedel därför att de skolkat för mycket, dvs över 20% av tiden. Vem kan vara borta en dag i veckan från jobbet och ändå få fullt betalt? Skolket under 20% är ett mörkertal, men på tok för stort.
Att skriva in skolk i betygen - har det då någon effekt? Ja, definitivt. Man kan tycka att det gynnar ögontjäneri, men faktum är att det fungerar. Jag vet av egna erfarenheter. I början av 2000-talet hade Nacka gymnasium problem med mycket skolk. Då började man rapportera skolket på terminsbetygen och skolket minskade snabbt. Men några elever, under ledning av dåvarande utbildningsminister Pagrotskys dotters ledning, protesterade. Som av en händelse reagerade utbildningsministern och sa att så här får man inte göra. Vilket ledde till att Nacka gymnasium tvingades ta bort frånvarorapporteringen igen. Och skolket ökade.
Det är självklart inte det enda instrumentet för att bli av med skolk. Eleverna måste trivas i skolan, vilja gå dit och känna att det är meningsfullt. Klimatet måste vara sådant att mobbning aldrig accepteras, att ingen uppträder kränkande och att undervisningen är intressant och givande. Schemaläggningen måste utgå från elevernas bästa och inte lärarnas. Två-tre timmars håltimme före sista lektionen bäddar för skolk. De som känner att de inte hänger med i skolan och därför skolkar, måste få bättre hjälp.
Sossarna kan nu leva med den här ändringen, säger Ylva Johansson. Bra! Välkommen kursändring mot Pagrotskys linje. Eller är det bara ett populistiskt beräknande? 70-80% av beflkningen tycker nog som vi, det inser hon nog och vill ligga så nära oss som möjligt. Eller är det bara ett personligt tyckande från Ylva Johansson? Några s-bloggare som stödjer henne hittar jag inte och tidigare har de (bl a i utbildningsutskottet) varit lika mycket emot som vänstern.
De rödgröna kompisarna är ju nämligen väldigt emot? Flummarna i miljöpartiet och vänsterpartiet säger nej. När får vi besked om en samlad rödgrön linje i frågan? Ett besked från Ylva Johansson räcker ju inte, de måste enas alla tre. En regering med Lars Ohly som utbildningsminister skulle ju aldrig lägga fram ett förslag om skolk i betygen.
Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, DN, DN,
06 juli, 2010
Nej till betyg. Men resten?
Som väntat säger de rödgröna nej till betyg. Vänstern och miljöpartiet tvingas acceptera betyg i sjuan, men socialdemokraterna säger nej till betyg i sexan. En kompromiss någonstans vänsterut. S försöker få det till att de rödgröna nu vill ha betyg, men verkligheten är ju att betyg i sexan försvinner med de rödgröna. Det blir färre betyg om de vinner valet.
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
05 juni, 2010
Förvirrat om betygen
Anna Sjögrens forskarrapport om att borttagande av betygen på låg- och mellanstadiet på 70-talet har missgynnat lågutbildades barn har skapat panik bland de rödgröna och otydligheten är större än någonsin.
Mona Sahlin säger att det inte är så överraskande resultat och att socialdemokraterna nu accepterar betyg från sexan. Partikamraten och den utbildningspolitiska talespersonen Marie Granlund säger däremot, tillsammans med vänsterns Rossana Dinamarca, att man så klart inte kan jämföra dagens skola med skolan för 40 år sedan. Därmed förminskar de betydelsen av den nya forskningen. Eftersom Granlund säger samma sak som vänstern, som inte vill ha betyg, så blir intrycket att hon inte heller vill ha betyg.
Miljöpartiets Mats Pertoft säger att betyg är fel men att man i stället behöver mer utvärdering, men det får inte vara betyg. Men betyg är ju en form av utvärdering... Hur tänkte han nu? Vanlig miljöpartistisk logik, kanske?
Vi kombinerar ju betyg från sexan med omdömen i lägre åldrar. Ibland låter det som om i alla fall socialdemokraterna och miljöpartiet också vill ha omdömen. Men det finns en avgörande skillnad, de vill förbjuda att de får vara betygsliknande.
Vad är då betygsliknande? Skolverket gjorde en ordentlig granskning av de skriftliga omdömena i Nacka år 2000 och kom fram till att alla var betygsliknande, även de som var skrivet i löptext på ett vitt papper och inte hade några bokstäver eller siffror som sammanfattning. Det som, enligt Skolverket, karaktäriserar betyg är att de relaterar till målen och ges vid förutbestämda tidpunkter och i förutbestämda ämnen. Då är det väl självklart att allt blir betygsliknande.
Ska omdömena ges slumpartat under året med utlottade ämnen och inte relatera till målen? Vad ska de handla om då? Och vad skulle då vara vitsen med dem?
Som jag ser det ska omdömena handla om i vilken utsträckning eleven når målen och vad man kan göra ytterligare för att nå längre. Det innebär att man måste kunna säga att en elev i trean inte riktigt når målen i matematik eftersom han eller hon inte riktigt förstår division än.
Med de rödgrönas språkbruk innebär detta betyg och att eleven i fråga skulle bli underkänd, vilket de aldrig kan acceptera.
Men vad ska då omdömena innehålla? Om de rödgröna menar allvar med att vi ska ha omdömen och att de ska relatera till kursplanerna så måste man ju ockås kunna beskriva om man når målen eller inte, annars blir det ju helt värdelöst. Det handlar verkligen inte om att vara taskig mot någon, men att vara tydlig och se det som en möjlighet att förbättra och kanske få extra stöd där man har svårt.
Så vad menar de rödgröna egentligen? Vad vill de med betygen och hur får omdömena se ut? Det var oklart före forskarrapporten kom, men blev helt förvirrat nu. Varför inte skingra dimmorna?
DN, Dagens samhälle,
Mona Sahlin säger att det inte är så överraskande resultat och att socialdemokraterna nu accepterar betyg från sexan. Partikamraten och den utbildningspolitiska talespersonen Marie Granlund säger däremot, tillsammans med vänsterns Rossana Dinamarca, att man så klart inte kan jämföra dagens skola med skolan för 40 år sedan. Därmed förminskar de betydelsen av den nya forskningen. Eftersom Granlund säger samma sak som vänstern, som inte vill ha betyg, så blir intrycket att hon inte heller vill ha betyg.
Miljöpartiets Mats Pertoft säger att betyg är fel men att man i stället behöver mer utvärdering, men det får inte vara betyg. Men betyg är ju en form av utvärdering... Hur tänkte han nu? Vanlig miljöpartistisk logik, kanske?
Vi kombinerar ju betyg från sexan med omdömen i lägre åldrar. Ibland låter det som om i alla fall socialdemokraterna och miljöpartiet också vill ha omdömen. Men det finns en avgörande skillnad, de vill förbjuda att de får vara betygsliknande.
Vad är då betygsliknande? Skolverket gjorde en ordentlig granskning av de skriftliga omdömena i Nacka år 2000 och kom fram till att alla var betygsliknande, även de som var skrivet i löptext på ett vitt papper och inte hade några bokstäver eller siffror som sammanfattning. Det som, enligt Skolverket, karaktäriserar betyg är att de relaterar till målen och ges vid förutbestämda tidpunkter och i förutbestämda ämnen. Då är det väl självklart att allt blir betygsliknande.
Ska omdömena ges slumpartat under året med utlottade ämnen och inte relatera till målen? Vad ska de handla om då? Och vad skulle då vara vitsen med dem?
Som jag ser det ska omdömena handla om i vilken utsträckning eleven når målen och vad man kan göra ytterligare för att nå längre. Det innebär att man måste kunna säga att en elev i trean inte riktigt når målen i matematik eftersom han eller hon inte riktigt förstår division än.
Med de rödgrönas språkbruk innebär detta betyg och att eleven i fråga skulle bli underkänd, vilket de aldrig kan acceptera.
Men vad ska då omdömena innehålla? Om de rödgröna menar allvar med att vi ska ha omdömen och att de ska relatera till kursplanerna så måste man ju ockås kunna beskriva om man når målen eller inte, annars blir det ju helt värdelöst. Det handlar verkligen inte om att vara taskig mot någon, men att vara tydlig och se det som en möjlighet att förbättra och kanske få extra stöd där man har svårt.
Så vad menar de rödgröna egentligen? Vad vill de med betygen och hur får omdömena se ut? Det var oklart före forskarrapporten kom, men blev helt förvirrat nu. Varför inte skingra dimmorna?
DN, Dagens samhälle,
03 juni, 2010
Betyg hjälper, säger forskare
Betyg i tidig ålder är bra, visar en ny unik forskarstudie från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) i Uppsala. Det gynnar i synnerhet döttrar och barn till lågutbildade föräldrar, tvärtemot vad många på vänsterkanten länge hävdat.
Forskaren Anna Sjögren har studerat hur det gått för elever som fick respektive inte fick betyg i låg- och mellanstadiet på 70-talet. När socialdemokraterna avskaffade betygen blev det en övergångsperiod så att vissa elever i landet fick betyg och andra inte fick fast de tillhörde en och samma årskull. Det ger en unik möjlighet att följa hur det gått för eleverna med och utan betyg.
Forskaren Anna Sjögren har studerat hur det gått för elever som fick respektive inte fick betyg i låg- och mellanstadiet på 70-talet. När socialdemokraterna avskaffade betygen blev det en övergångsperiod så att vissa elever i landet fick betyg och andra inte fick fast de tillhörde en och samma årskull. Det ger en unik möjlighet att följa hur det gått för eleverna med och utan betyg.
Och det gick bättre i livet för alla tjejer som fått betyg tidigt och för de flesta killar. Nu finns det svart på vitt. De som fick betyg hade större chans att klara gymnasiet än de som inte fick betyg. Jaaaa, och så funderar vi över varför var fjärde elev aldrig slutför gymnasiet idag...
Haha, vad säger de rödgröna nu då? Själv är jag inte ett dugg förvånad, men det är ju försmädligt för de rödgröna som säger att forskarna stödjer dem i att betygen inte behövs. De har ju förfäktat det betygslösa skolan länge. Nu visar forskarna att deras politik lett till ökad utslagning. Ajajaj, så det kan gå. Det är nästan rörande att se miljöpartisterna i TV och olika artiklar att slå knut på sig för att tala om att det behövs MER utvärdering, men inte betyg.
Det är ju bra att forskarna bekräftar det som vanligt sunt förnuft säger. Man måste få en tydlig utvärdering av hur det går i skolan, redan från skolstarten. Det gäller i synnerhet för dem som inte har så bra studietraditioner hemifrån. Därför inför vi nu de skriftliga omdömena och betyg från sexan. Framtiden kommer att tacka oss, be sure!
25 maj, 2010
Betyg viktig mätare på kunskaper
Två forskare, Christian Lundahl och Anders Jönsson, hävdar på DN Debatt idag att regeringen fuskar i betygsfrågan.
Hm. Håller naturligtvis inte med dem alls.
De skriver att betygen "är och har alltid primärt varit, ett urvalsinstrument". Nähä, så är det ju inte alls. Sammanlagt har jag fått 13 betyg i grundskolan och gymnasiet, från det första i 3:an på 70-talet till slutbetyget på gymnasiet 1983. Endast 2 av dem har använts i urvalsförfarande. Likadant var det för min pappa som fick betyg från första klass på 50-talet. De flesta betygen hade inte formen av urvalsinstrument, utan tjänade som information om min kunskapsutveckling. Här är forskarna helt ute och cyklar.
Sen är det skillnad på betyg och bedömning, det håller jag verkligen med om. Bedömning borde göras kontinuerligt och vara mer nyanserad. Betyg är mer komprimerade och blir en sammanfattning som ges vid enstaka tillfällen. Och kan naturligtvis också fungera som urvalsmetod, men också om allmän utvärdering av undervisningen och elevernas kunskaper på skolnivå, kommunnivå och i riket som helhet. Som förtroendevald av medborgarna vill jag naturligtvis veta hur det går för skolorna och vad vi får för de 185 miljarder kronor som skattebetalarna satsar på vårt utbildningsväsende. Betygen är ett sätt att mäta det och följa utvecklingen mellan åren.
Hm. Håller naturligtvis inte med dem alls.
De skriver att betygen "är och har alltid primärt varit, ett urvalsinstrument". Nähä, så är det ju inte alls. Sammanlagt har jag fått 13 betyg i grundskolan och gymnasiet, från det första i 3:an på 70-talet till slutbetyget på gymnasiet 1983. Endast 2 av dem har använts i urvalsförfarande. Likadant var det för min pappa som fick betyg från första klass på 50-talet. De flesta betygen hade inte formen av urvalsinstrument, utan tjänade som information om min kunskapsutveckling. Här är forskarna helt ute och cyklar.
Sen är det skillnad på betyg och bedömning, det håller jag verkligen med om. Bedömning borde göras kontinuerligt och vara mer nyanserad. Betyg är mer komprimerade och blir en sammanfattning som ges vid enstaka tillfällen. Och kan naturligtvis också fungera som urvalsmetod, men också om allmän utvärdering av undervisningen och elevernas kunskaper på skolnivå, kommunnivå och i riket som helhet. Som förtroendevald av medborgarna vill jag naturligtvis veta hur det går för skolorna och vad vi får för de 185 miljarder kronor som skattebetalarna satsar på vårt utbildningsväsende. Betygen är ett sätt att mäta det och följa utvecklingen mellan åren.
Över huvudtaget har det varit för dåligt med bedömningar i svensk skola. Nästan tabubelagt i vårt land där socialdemokraterna upphöjt Jantelagen till grundlag. Forskning om betyg och bedömning är rudimentär, liksom tidigare innehållet på lärarutbildningarna. I Sverige har det blivit en så politisk fråga, lärarprofessionen har avlövats ett viktigt redskap på något sätt. Är det inte dags att man återerövrar detta nu?
Att forskare vill att man ska forska mer är kanske inte så konstigt. Gärna mer om betyg och bedömning också, det skulle verkligen behövas. Men att bestämma hur många steg ett betygssystem ska ha och när man ska börja ge betyg är ju ingen exakt vetenskap utan handlar om - just det - bedömningar av vad som är lämpligt. Självklart kan forskare och andra kunniga bidra i det arbetet och har också gjort det när vi lagt våra förslag. Men det går ju inte att forska fram bevis på om 6, 7 eller 8 steg är bäst, eller hur? Vi ser alla att dagens 3 steg är för litet och skapar orättvisa. Det åtgärdar vi nu.
Man skulle kunna säga att vi bygger vidare på det vi gjorde förra gången vi satt i regeringsställning. Då utreddes betygen och bedömningsfrågorna ordentligt, vilket också framgår av artikeln. Sen rev sossarna upp beslutet om betygssystemet. Och sen hände ingenting, förutom att betyg blev allt mindre accepterat.
Det finns formuleringar i den gällande läroplanen från 1994, som överlevde alla röda skolministrar, som handlar om att lärarna "fortlöpande ska informera elever och hem om studieresultat och utvecklingsbehov". När jag blev kommunalråd i Nacka lyfte vi den frågan och införde de beryktade skriftliga omdömena, som Ingegerd Wärnersson ville sätta oss i fängelse för.
Omdömena var tänkta att vara den form av kontinuerlig och nyanserad bedömning av kunskapsutvecklingen och lärandet som forskarna talar om. Det var en jätteviktig fråga för mig när jag kom in i riksdagen att införa i hela landet. Och det som vi också beslutade om 2007. Sen har det väl gått si och så med införandet eftersom det finns lärare och skolor som inte gillar det här tyvärr. Livligt påhejade av de rödgröna, som vill förbjuda omdömena igen om de vinner i höst.
Så utifrån detta kanske det inte är så konstigt att utredningarna inte berör frågan om hur bedömningarna av elevernas utveckling ska användas. Man måste se det i ett längre sammanhang.
Några rödgröna bloggare gillar förstås artikeln. Ywonne Ruwaida verkar dock inte ha läst artikeln hon kommenterar, när hon skriver att "ännu en gång bekräftar forskare att betyg från sexan inte alls uppmuntrar barns lärande, tvärtom. Betyg skapar stress." Det är ju en grov vantolkning av artikeln. Forskarna slutar ju med att säga att det inte finns något belägg för att det nuvarande betygssystemet vare sig främjar eller hämmar elevers kunskapsutveckling. Hafsigt, som vanligt Ruwaida!
Men det jag undrar över är var de rödgrönas gemensamma svar finns. Vad ska hända med betygen och omdömena om de får bestämma? Det är inte ens 100 dagar kvar innan man kan rösta. Politik handlar inte bara om att vara kritisk, utan också om att tala om vad man vill. Ge besked!
18 maj, 2010
460 dagars rödgrönt tigande om betygen
Regeringen har idag presenterat förslaget om att betygen ska ges tidigare än idag. Alliansen har enats om att det blir från sjätte klass och att de ska börja ges höstterminen 2012. Då finns tid för utbildning av alla lärare i det nya, framför allt av alla lärare som aldrig satt betyg tidigare.I lägre åldrar får man omdömen. Omdömena ska vara en tydlig information om hur det går för eleverna. När de blir äldre blir det regelrätta betyg, så att de första inte ska komma som en chock i åttan och då man knappt har någon tid att åtgärda eventuella luckor.
Det blir en ny betygsskala, men den har vi redan beslutat om. Det blir fem godkända steg och två underkända för att göra betygen mer rättvisa och rättvisande. Framför allt Godkänd-nivån är för bred idag, det blir inte likvärdigt.
Alla undersökningar visar att vi har ett mycket starkt stöd för betyg från sexan och fler steg i betygsskalan. Det brukar vara över 80% som håller med.
Nu levererar vi i Alliansen. Men vad säger oppositionen? Eftersom vi inte kommer att fatta beslut om betyg från sexan före valet, så blir det regeringen efter valet som ska hantera frågan. Därför är det ingen hypotetisk fråga, utan högst relevant. Om de ska bilda regering tillsammans så måste de ju lämna besked om när betyg ska ges i skolan. Gör man ingenting så blir det som idag - dvs från åttan. Hur hårt kommer socialdemokraterna att driva frågan om tidigare betyg gentemot vänstern och miljöpartiet, när det finns ett stort motstånd även internt inom socialdemokratin? Och vad skulle det kosta i form av nya skattehöjningar och borttagna vägar för att blidka vänstern och miljöpartiet?
Nu kritiserar de oss i stället för att inte ha genomfört detta redan. Hmmm. Komiskt. För att de själva ska slippa ett problem om de skulle få regera? Sanningen bakom att det tagit tid är att det vore lite oansvarigt att införa betyg från sexan utan att ge lärarna utbildning för att klara det för att sedan, året efter, ändra betygsskala. Förstår de inte att de olika delarna hänger ihop och att ansvar också kräver planering och eftertanke?
När vi beslutade om den nya betygsskalan i februari 2009 lovade de besked om betygen, fast inte just då. I god tid före valet, sa de. Nu har det gått 460 dagar sedan den debatten och fortfarande sägs inte ett knyst. Ska det ta ett halvår längre än en graviditet att värka fram en gemensam ståndpunkt om något så ganska simpelt som betygen?
Varför tiger de rödgröna om betygen? Vad är det de undanhåller väljarna?
Aftonbladet, Expressen, DN, radion, GP, Sydsvenskan, SvD, UNT, LärarnasNyheter, DN, SR,
Björndahl, Det vanliga folket, Rydfeldt, Christermagister,
12 mars, 2010
Vänsterns "nya" skolpolitik
Vänsterpartiet har presenterat sin skolpolitik. Efter att ha läst igenom programmet undrar jag varför de strök ordet "kommunisterna" ur partinamnet? Det är samma politik och retorik som på 70-talet. Vänsterpartiet är och förblir ett genuint kollektivistiskt och frihetsföraktande parti som hyllar centralism och flum.
Vad sägs om de här citaten:
"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."
Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.
Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:
"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."
Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.
Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.
Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.
Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?
Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.
SvD
Vad sägs om de här citaten:
"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."
Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.
Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:
"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."
Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.
Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.
Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.
Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?
Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.
SvD
02 mars, 2010
Visar att omdömena behövs
Skolverket lämnade igår över en rapport till regeringen om hur det ser ut med skolornas skriftliga omdömen.
Skolverket är kritiskt och tycker att det handlar för mycket om elevernas uppförande och egenskaper och inte om deras kunskaper, som är det huvudsakliga syftet med omdömena.
Rätt eller fel så känner jag mig lite som pappa till omdömena. Vi införde dem i Nacka (som första kommun i landet) när jag var ordförande i barnomsorgs- och utbildningsnämnden 1999 och det blev ett jäkla liv på skoletablissemanget, men föräldrarna gillade dem. Skolverket och dåvarande GD:n Mats Ekholm ville förbjuda, skolminister Wärnersson (s) hotade med fängelse och böter. Inför valet 2006 blev det Alliansens gemensamma politik. Nu, 10 år senare, känner jag tyvärr igen debatten.
Varför ska det vara så svårt att bedöma elevernas kunskaper? Eller utmanar man så många tabun när man gör det att många lärare drar sig för det? Eller är det bara 40 års ovana som gör att många är osäkra? För mig så borde det tillhöra själva kärnan av lärarkompetensen - att utvärdera och bedöma elevernas utveckling mot målen. Kan man inte det, så är det naturligtvis oerhört svårt att nå målen. Det blir en skicka-vidare-mentalitet som är förörande. Men med en usel lärarutbildning där detta inte ingått och en politisk kultur i Sverige där bedömning inte är comme il faut så blir det kanske så. Därför känns det väldigt befriande att vi nu ändrar på det här. Skolan handlar om kunskapsförmedlning och då måste fokus finnas just där.
Bra att 90 procent av lärarna tycker att omdömena tydliggör kunskapskraven. Stort stöd! Samtidigt är det lite beklämmande att 6 av 10 lärare anser att det finns osäkerhet i hur man ska bedöma elevernas kunskaper. Undrar onekligen hur de gör inför utvecklingssamtalen, de som oppositionen tycker är tillräckliga. Jag minns en avhandling jag läste om utvecklingssamtalen, där stod att de karaktäriserades av undanglidande och överslätande. Inte katten hjälper det en enda elev framåt! Nu verkar det ha blivit lite av samma sak med omdömena, men skillnaden är att det tydligare kommer upp på bordet nu.
Nu ska massiva fortbildningsinsatser genomföras för att alla nya reformer med nya mål, kursplaner och betygssystem ska genomföras på ett bra sätt. Det behövs verkligen och var väl en av lärdomarna från 90-talets reformer. Lärarna vill, men måste också få redskapen och förstå bakgrunden. Det ska vi ge dem nu.
Jag blir lite lite förvånad över Skolverkets negativa inställning till bedömning av elevernas uppförande eller beteenden. Huvudsyftet är att förmedla information om elevernas kunskapsutveckling, men även andra relevanta saker får finnas med om skolan bestämmer det. Det kan ju t ex vara bra att informera om eleven ofta kommer för sent, har gjort sina läxor och är förberedd för lektionerna, är flitig och gör sitt bästa. Jag förstår inte varför Skolverket ogillar detta, eller t o m säger att det inte får vara sådant med i omdömet. Var finns det uttryckliga förbudet? Och varför är statliga verk så himla fyrkantiga???
Och miljöpartiet har sin vana trogen inte förstått något. De tycker att det blivit för betygsliknande och att det saknas riktlinjer. För det första så saknas inga riktlinjer, det finns sådana från Skolverket (ett och ett halvt år gamla) och för det andra så är det ju just betygsliknande de inte är. Det handlar för lite om kunskaper och Skolverket hade endast hittat en skola där små barn fick ett G, vilket i sig inte är så konstigt. Men de är ju allt mer emot kunskaper och driver sig själva allt längre in i den röda fållan.
SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, Nyhetskanalen, DN, DN, UNT,
Skolverket är kritiskt och tycker att det handlar för mycket om elevernas uppförande och egenskaper och inte om deras kunskaper, som är det huvudsakliga syftet med omdömena.
Rätt eller fel så känner jag mig lite som pappa till omdömena. Vi införde dem i Nacka (som första kommun i landet) när jag var ordförande i barnomsorgs- och utbildningsnämnden 1999 och det blev ett jäkla liv på skoletablissemanget, men föräldrarna gillade dem. Skolverket och dåvarande GD:n Mats Ekholm ville förbjuda, skolminister Wärnersson (s) hotade med fängelse och böter. Inför valet 2006 blev det Alliansens gemensamma politik. Nu, 10 år senare, känner jag tyvärr igen debatten.
Varför ska det vara så svårt att bedöma elevernas kunskaper? Eller utmanar man så många tabun när man gör det att många lärare drar sig för det? Eller är det bara 40 års ovana som gör att många är osäkra? För mig så borde det tillhöra själva kärnan av lärarkompetensen - att utvärdera och bedöma elevernas utveckling mot målen. Kan man inte det, så är det naturligtvis oerhört svårt att nå målen. Det blir en skicka-vidare-mentalitet som är förörande. Men med en usel lärarutbildning där detta inte ingått och en politisk kultur i Sverige där bedömning inte är comme il faut så blir det kanske så. Därför känns det väldigt befriande att vi nu ändrar på det här. Skolan handlar om kunskapsförmedlning och då måste fokus finnas just där.
Bra att 90 procent av lärarna tycker att omdömena tydliggör kunskapskraven. Stort stöd! Samtidigt är det lite beklämmande att 6 av 10 lärare anser att det finns osäkerhet i hur man ska bedöma elevernas kunskaper. Undrar onekligen hur de gör inför utvecklingssamtalen, de som oppositionen tycker är tillräckliga. Jag minns en avhandling jag läste om utvecklingssamtalen, där stod att de karaktäriserades av undanglidande och överslätande. Inte katten hjälper det en enda elev framåt! Nu verkar det ha blivit lite av samma sak med omdömena, men skillnaden är att det tydligare kommer upp på bordet nu.
Nu ska massiva fortbildningsinsatser genomföras för att alla nya reformer med nya mål, kursplaner och betygssystem ska genomföras på ett bra sätt. Det behövs verkligen och var väl en av lärdomarna från 90-talets reformer. Lärarna vill, men måste också få redskapen och förstå bakgrunden. Det ska vi ge dem nu.
Jag blir lite lite förvånad över Skolverkets negativa inställning till bedömning av elevernas uppförande eller beteenden. Huvudsyftet är att förmedla information om elevernas kunskapsutveckling, men även andra relevanta saker får finnas med om skolan bestämmer det. Det kan ju t ex vara bra att informera om eleven ofta kommer för sent, har gjort sina läxor och är förberedd för lektionerna, är flitig och gör sitt bästa. Jag förstår inte varför Skolverket ogillar detta, eller t o m säger att det inte får vara sådant med i omdömet. Var finns det uttryckliga förbudet? Och varför är statliga verk så himla fyrkantiga???
Och miljöpartiet har sin vana trogen inte förstått något. De tycker att det blivit för betygsliknande och att det saknas riktlinjer. För det första så saknas inga riktlinjer, det finns sådana från Skolverket (ett och ett halvt år gamla) och för det andra så är det ju just betygsliknande de inte är. Det handlar för lite om kunskaper och Skolverket hade endast hittat en skola där små barn fick ett G, vilket i sig inte är så konstigt. Men de är ju allt mer emot kunskaper och driver sig själva allt längre in i den röda fållan.
SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, Nyhetskanalen, DN, DN, UNT,
20 januari, 2010
Ständigt dessa betyg
Det har skrivits mycket om betygen den senaste veckan.
En förkrossande majoritet av svenskarna vill ha betyg tidigare än idag. Tidningen Riksdag och Departement har låtit göra en opinionsmätning i frågan och svaret är - som de flesta andra frågor om betygen - tydligt. 64% vill ha betyg tidigare än idag, 22% av dessa redan i lågstadiet och 42% på mellanstadiet. Endast 1% är emot betyg i grundskolan helt och hållet.
Betygen är verkligen en fråga där vänstern är helt i otakt med opinionen. Vänstern vill ta bort dem helt, miljöpartiet kan till nöds acceptera dem i nian och var socialdemokraterna står är det ingen som riktigt vet. Mona Sahlin verkar gilla det vi nu gör med betyg i sexan, medan många andra nog är mer inne på vänsterns eller miljöpartiets linje. Till råga på allt så vill de inte ens bli överens före valet, i alla fall enligt vänsterns Rossana Dinamarca. Grisen i säcken, alltså.
Tänk om vi skulle kunna lägga den här debatten bakom oss någon gång. Betygen diskuterades när jag gick i skolan, då var de relativa och de bra betygen tog snabbt slut. Helknäppt system. Sakta tog sossarna bort betygen från lågstadiet, sedan också i mellanstadiet nu ges de inte förrän efter 15 terminer i skolan. Att betygsfrågan är så politisk verkar vara typiskt svenskt. Ingen annanstans i världen där jag varit är det en het politisk fråga, men här är skolan så oerhört politiserad sedan lång tid tillbaka. När ska skolan återta frågan?
Skolverket har nyligen kommit med en jämförelse mellan slutbetyg och betyg i nationella prov. 80% får samma betyg, men det skiljer lite mellan ämnena. Det är lättare att få en höjning i matematik i slutbetyget jämfört med provbetyget, än det är att få högre betyg i engelska. Lite märkligt förhållande. Min ovetenskapliga förklaring är att det finns för många "snäll-G" i matematiken. Det är så avgörande för att bli behörig till gymnasiet att en del lärare hellre friar än fäller. Samtidigt tror jag att man gör eleverna ett väldig otjänst då. Förutsättningarna att klara gymnasiet är inte så goda om man inte har tillräckliga grundkunskaper.
Nu pågår arbetet med att säkra en likvärdig betygsättning och det behövs. Kan också bli intressant att se vad utredningen om möjlighet att överklaga betyg kommer fram till.
Ytterligare en nyhet om betygen som jag snappat upp är en artikel i Sydsvenska Dagbladet häromdagen. Malmö har satsat 148 miljoner kronor extra för att höja elevernas betyg. Men betygen sjunker, rapporterar tidningen. Det går inte att köpa bättre betyg så lättvindigt. Man måste ha rätt idéer för hur man ska göra också. Det handlar om förväntningar på eleverna, ledarskap i skolan, lärarnas kompetens men självklart olika form av stödinsatser för elever som av olika sätt har svårigheter. De insatserna måste ju variera beroende på vilka svårigheterna är. Men i det centralistiska röda Malmö var det bara en modell som gällde. Det fungerade inte eftersom människor är olika.
En förkrossande majoritet av svenskarna vill ha betyg tidigare än idag. Tidningen Riksdag och Departement har låtit göra en opinionsmätning i frågan och svaret är - som de flesta andra frågor om betygen - tydligt. 64% vill ha betyg tidigare än idag, 22% av dessa redan i lågstadiet och 42% på mellanstadiet. Endast 1% är emot betyg i grundskolan helt och hållet.
Betygen är verkligen en fråga där vänstern är helt i otakt med opinionen. Vänstern vill ta bort dem helt, miljöpartiet kan till nöds acceptera dem i nian och var socialdemokraterna står är det ingen som riktigt vet. Mona Sahlin verkar gilla det vi nu gör med betyg i sexan, medan många andra nog är mer inne på vänsterns eller miljöpartiets linje. Till råga på allt så vill de inte ens bli överens före valet, i alla fall enligt vänsterns Rossana Dinamarca. Grisen i säcken, alltså.
Tänk om vi skulle kunna lägga den här debatten bakom oss någon gång. Betygen diskuterades när jag gick i skolan, då var de relativa och de bra betygen tog snabbt slut. Helknäppt system. Sakta tog sossarna bort betygen från lågstadiet, sedan också i mellanstadiet nu ges de inte förrän efter 15 terminer i skolan. Att betygsfrågan är så politisk verkar vara typiskt svenskt. Ingen annanstans i världen där jag varit är det en het politisk fråga, men här är skolan så oerhört politiserad sedan lång tid tillbaka. När ska skolan återta frågan?
Skolverket har nyligen kommit med en jämförelse mellan slutbetyg och betyg i nationella prov. 80% får samma betyg, men det skiljer lite mellan ämnena. Det är lättare att få en höjning i matematik i slutbetyget jämfört med provbetyget, än det är att få högre betyg i engelska. Lite märkligt förhållande. Min ovetenskapliga förklaring är att det finns för många "snäll-G" i matematiken. Det är så avgörande för att bli behörig till gymnasiet att en del lärare hellre friar än fäller. Samtidigt tror jag att man gör eleverna ett väldig otjänst då. Förutsättningarna att klara gymnasiet är inte så goda om man inte har tillräckliga grundkunskaper.
Nu pågår arbetet med att säkra en likvärdig betygsättning och det behövs. Kan också bli intressant att se vad utredningen om möjlighet att överklaga betyg kommer fram till.
Ytterligare en nyhet om betygen som jag snappat upp är en artikel i Sydsvenska Dagbladet häromdagen. Malmö har satsat 148 miljoner kronor extra för att höja elevernas betyg. Men betygen sjunker, rapporterar tidningen. Det går inte att köpa bättre betyg så lättvindigt. Man måste ha rätt idéer för hur man ska göra också. Det handlar om förväntningar på eleverna, ledarskap i skolan, lärarnas kompetens men självklart olika form av stödinsatser för elever som av olika sätt har svårigheter. De insatserna måste ju variera beroende på vilka svårigheterna är. Men i det centralistiska röda Malmö var det bara en modell som gällde. Det fungerade inte eftersom människor är olika.
11 januari, 2010
Skriftliga omdömen behövs visst
Lundaläraren Henrik Edström vill skrota de skriftliga omdömena i skolan. De tar för mycket tid, skriver han i Sydsvenskan. Dessutom finns det en risk att självförtroendet knäcks för elever som trott sig vara dugliga men inte är det, enligt honom. Kanske är det just det förhållandet som ska uppmärksammas - att elever inte har tillräckliga kunskaper?! Blir det bättre av att sopa det hela under mattan?
Det jag reagarer på är däremot påståendet att det tar sån tid. Men att ta fram det underlag som krävs för ett skriftligt omdöme måste ju ändå tas fram. Vad pratar han annars med föräldrarna om på utvecklingssamtalet? Om han då kan redogöra för elevens kunskapsutveckling måste han väl kunna skriva ned det också?
Jag tror möjligen att det är så att många lärare inte vet vad eleverna kan och att det är blir en pinsam bekräftelse på att man inte vet. Det bekräftas av Skolinspektionen, som i sina 6 000 skolbesök fått förvånade blickar från lärare när de frågat om elevernas kunskapsutveckling (Lärarnas Tidning).
Det är ganska svidande kritik och visar på att kunskaperna inte är i fokus överallt. Införandet av skriftliga omdömen är ett sätt att råda bot på det, att fokusera på just kunskapsuppdraget. Kanske är det för obekvämt att säga att man inte vill ha kunskperna i fokus, därför skyller man på tidsbrist för att inte vilja ge omdömen?
Men de har kommit för att stanna. Och de behövs. Föräldrar vill ha dem och tvärtemot Edströms påstående så finns emiriska bevis för att det fungerar. Vi införde dem i Nacka för tio år sedan och har inte ångrat det en minut. Jag behöver väl inte säga att Nackaelevernas resultat ligger i toppen i landet...
Lägger till detta också, efter att ha läst flumvänsterns artikel i GP 11/1. Deras kravlösa och uppföljningsfientliga linje har dominerat skolväsendet i 15 år och resultaten förskräcker. Mats Ekholm ville förbjuda omdömena när vi införde dem i Nacka för tio år sedan. Han ville ta bort de nationella proven och var allmänt kritisk till betyg och uppföljning. Den utbildningsinspektion som han tvingades starta blev tandlös och lite flummig den också, skolor/kommuner med usla resultat kunde få bedömningen "bra verksamhet".
Det är klart att de försvarar sina tillkortakommanden och ser med obida ögon på det som nu händer. Men deras linje har prövats under många år och misslyckats. Så enkelt är det.
Det jag reagarer på är däremot påståendet att det tar sån tid. Men att ta fram det underlag som krävs för ett skriftligt omdöme måste ju ändå tas fram. Vad pratar han annars med föräldrarna om på utvecklingssamtalet? Om han då kan redogöra för elevens kunskapsutveckling måste han väl kunna skriva ned det också?
Jag tror möjligen att det är så att många lärare inte vet vad eleverna kan och att det är blir en pinsam bekräftelse på att man inte vet. Det bekräftas av Skolinspektionen, som i sina 6 000 skolbesök fått förvånade blickar från lärare när de frågat om elevernas kunskapsutveckling (Lärarnas Tidning).
Det är ganska svidande kritik och visar på att kunskaperna inte är i fokus överallt. Införandet av skriftliga omdömen är ett sätt att råda bot på det, att fokusera på just kunskapsuppdraget. Kanske är det för obekvämt att säga att man inte vill ha kunskperna i fokus, därför skyller man på tidsbrist för att inte vilja ge omdömen?
Men de har kommit för att stanna. Och de behövs. Föräldrar vill ha dem och tvärtemot Edströms påstående så finns emiriska bevis för att det fungerar. Vi införde dem i Nacka för tio år sedan och har inte ångrat det en minut. Jag behöver väl inte säga att Nackaelevernas resultat ligger i toppen i landet...
Lägger till detta också, efter att ha läst flumvänsterns artikel i GP 11/1. Deras kravlösa och uppföljningsfientliga linje har dominerat skolväsendet i 15 år och resultaten förskräcker. Mats Ekholm ville förbjuda omdömena när vi införde dem i Nacka för tio år sedan. Han ville ta bort de nationella proven och var allmänt kritisk till betyg och uppföljning. Den utbildningsinspektion som han tvingades starta blev tandlös och lite flummig den också, skolor/kommuner med usla resultat kunde få bedömningen "bra verksamhet".
Det är klart att de försvarar sina tillkortakommanden och ser med obida ögon på det som nu händer. Men deras linje har prövats under många år och misslyckats. Så enkelt är det.
15 december, 2009
Skärpning, rektorer!
Skolinspektionen har följt upp hur det ser ut med skriftliga omdömen i skolorna, nu ett och ett halvt år efter det att de ska ha införts. Bra uppföljning, men uselt resultat. 2 av 3 granskade skolor får kritik.
Skolinspektionen har tittat på omdömena i 539 skolor i 49 kommuner. I 7 av kommunerna får samtliga granskade skolor kritik för att det antingen saknas omdömen helt eller för att de inte tillräckligt tydligt beskriver elevens måluppfyllese. Ofta handlar omdömena om fel saker, exempelvis om elevens humör eller personliga egenskaper. De absolut sämsta kommunerna är följande: Arvidsjaur, Askersund, Gnosjö, Lessebo, Mora, Orsa och Åtvidaberg. Vad är det som är så svårt??? Vad är det man inte begriper i Lessebo och Askersund? Eller är det medvetet sabotage av fattade beslut?
Jag blir upprörd eftersom alla elever och deras föräldrar har en rätt att få veta hur det går i skolan. Inget luddigt eller gulligt om "pigg och glad" utan hur det går med matematiken och kemin.
I våras gjorde Ekot en undersökning av hur det såg ut då och den visade samma nedslående resultat (vilket jag skrev om här). Det ser inte bättre ut nu, trots att tiden gått och man inte längre kan skylla på tidsbrist.
Varför händer inte mer på skolorna? När ska rektorerna ta sitt ansvar? De vill ju har mer makt i skolan, nu har vi riktat oss direkt till dem i lagstiftningen. Det är inte kommunen eller huvudmannen som avgör hur omdömena ska se ut, utan rektorerna. De äger frågan helt och hållet. Varför tar de inte ansvaret?
En skola som har fokus på målen och vet hur eleverna ligger till i varje ämne borde inte ha några som helst svårigheter att skriva ned detta på ett papper. Är det så illa att skolorna inte har koll på vad eleverna egentligen kan och därför inte förmår ta fram skriftliga omdömen? Det vore riktigt illa, men det ligger i farans riktning.
Aftonbladet, DN, Dalademokraten, SödermanlandsNyheter, Smålandsposten,
Skolinspektionen har tittat på omdömena i 539 skolor i 49 kommuner. I 7 av kommunerna får samtliga granskade skolor kritik för att det antingen saknas omdömen helt eller för att de inte tillräckligt tydligt beskriver elevens måluppfyllese. Ofta handlar omdömena om fel saker, exempelvis om elevens humör eller personliga egenskaper. De absolut sämsta kommunerna är följande: Arvidsjaur, Askersund, Gnosjö, Lessebo, Mora, Orsa och Åtvidaberg. Vad är det som är så svårt??? Vad är det man inte begriper i Lessebo och Askersund? Eller är det medvetet sabotage av fattade beslut?
Jag blir upprörd eftersom alla elever och deras föräldrar har en rätt att få veta hur det går i skolan. Inget luddigt eller gulligt om "pigg och glad" utan hur det går med matematiken och kemin.
I våras gjorde Ekot en undersökning av hur det såg ut då och den visade samma nedslående resultat (vilket jag skrev om här). Det ser inte bättre ut nu, trots att tiden gått och man inte längre kan skylla på tidsbrist.
Varför händer inte mer på skolorna? När ska rektorerna ta sitt ansvar? De vill ju har mer makt i skolan, nu har vi riktat oss direkt till dem i lagstiftningen. Det är inte kommunen eller huvudmannen som avgör hur omdömena ska se ut, utan rektorerna. De äger frågan helt och hållet. Varför tar de inte ansvaret?
En skola som har fokus på målen och vet hur eleverna ligger till i varje ämne borde inte ha några som helst svårigheter att skriva ned detta på ett papper. Är det så illa att skolorna inte har koll på vad eleverna egentligen kan och därför inte förmår ta fram skriftliga omdömen? Det vore riktigt illa, men det ligger i farans riktning.
Aftonbladet, DN, Dalademokraten, SödermanlandsNyheter, Smålandsposten,
12 december, 2009
Ljusdal säljer betyg
DN skriver idag att Ljusdals kommun säljer säljer betyg. Det är elever som gått gymnasiekurser hos utbildningsföretaget Miroi, som sedan skickat betygsunderlagen till Ljusdals kommun där någon rektor skrivit under dem. För detta tar Ljusdal 150 kronor per betyg. Återigen - hur tänkte de nu...? Känns verkligen inte ansvarsfullt eller seriöst.
Idag är det bara kommunerna, Kriminalvården och LiberHermods som får sätta komvuxbetyg, vilket i och för sig är lite konstigt. Det är både orättvist och svårt att försvara. En fristående gymnasieskola får t ex utfärda betyg för en gymnasieelev, men inte för en vuxen elev som läser exakt samma kurs med samma lärare i samma lokal. Och när utbildningar upphandlas så kan vissa anordnare utfärda betyg efter utbildningen, medan andra inte får göra det. Det snedvrider konkurrensen, vilket Konkurrensverket kritiserat flera gånger.
I min utredning om Frivux, salig i åminnelse, så löste jag detta problem. Utbildningsföretag skulle ha kunnat ansöka om att bli auktoriserade och få sätta betyg och därmed vore saken ur världen, men där är vi inte nu.
Det Ljusdal gör är förkastligt. En kommun borde hålla sig för god för att sälja sin namnteckning på det här sättet. Synd om det dryga tusentalet elever som drabbats.
Förhoppningsvis har de i alla fall fått kunskaperna som betygen motsvarar. Men var är den socialdemokratiska kommunledningen? Kliv fram! Ta ansvar och visa ledarskap nu!
Aftonbladet, SvD, Expressen)
Idag är det bara kommunerna, Kriminalvården och LiberHermods som får sätta komvuxbetyg, vilket i och för sig är lite konstigt. Det är både orättvist och svårt att försvara. En fristående gymnasieskola får t ex utfärda betyg för en gymnasieelev, men inte för en vuxen elev som läser exakt samma kurs med samma lärare i samma lokal. Och när utbildningar upphandlas så kan vissa anordnare utfärda betyg efter utbildningen, medan andra inte får göra det. Det snedvrider konkurrensen, vilket Konkurrensverket kritiserat flera gånger.
I min utredning om Frivux, salig i åminnelse, så löste jag detta problem. Utbildningsföretag skulle ha kunnat ansöka om att bli auktoriserade och få sätta betyg och därmed vore saken ur världen, men där är vi inte nu.
Det Ljusdal gör är förkastligt. En kommun borde hålla sig för god för att sälja sin namnteckning på det här sättet. Synd om det dryga tusentalet elever som drabbats.
Förhoppningsvis har de i alla fall fått kunskaperna som betygen motsvarar. Men var är den socialdemokratiska kommunledningen? Kliv fram! Ta ansvar och visa ledarskap nu!Aftonbladet, SvD, Expressen)
24 november, 2009
Betygen kom till sist
Igår presenterade Skolverket äntligen betygsstatistiken för de elever som gick ut skolan i våras. Ömsom vin, ömsom vatten, blir väl kommentaren. Generellt sett ligger betygsnivån still. Någon decimal högre betyg och någon decimal lägre behörighet till gymnasiet.
På en sammantagen nivå kan man konstatera att det tar en oerhörd tid att vända utvecklingen. De statliga reformerna som vi gick till val på genomförs så snabbt det går, men det är ändå för långsamt för oss otåliga. Exempelvis gjordes de nationella proven för första gången i trean nu i våras. De eleverna går ut nian 2015! Lärarlyftet, mattesatsningen och omdömena tar tid att få genomslag. Och betygssystemet och den nya lärarutbildningen är inte ens beslutade än... Vi har en del att göra och måste få sitta kvar så att vi får genomslag för det som vi vet är nödvändigt.
När jag tittar på resultaten kommun för kommun så blir jag både förbannad och förtvivlad för en del elevers skull. Hur f-n kan det gå så illa? I Lessebo i Småland har pojkarna som slutade nian i våras ett genomsnittligt meritvärde på 157,5. Klarar man endast godkändnivån i alla ämnen får man 160 i meritvärde och det innebär alltså i princip att alla pojkar i Lessebo har IG i något ämne. Hur kan Lessebo försvara detta? Det är den här verkligheten som en del tyvärr lever i.
Och i Åsele sjunker betygen mest. De har legat en bra bit över riksgenomsnittet och pendlat mellan 212 och 225 under hela 2000-talet (221 förra året). Nu har de sjunkit till 200. Vad är det som hänt? Dålig betygsättning? Har lärarna blivit sämre helt plötsligt? Eller har man fokus på något helt annat?
I Normaling är 46 procent av eleverna underkända i något ämne, förra året var det "bara" 29 procent. Vad har hänt här? Har de glömt bort något ämne? Hur kan man (miss)lyckas så?
Lessebo, Åsele och Nordmaling är några kommuner som Skolinspektionen borde djupgranska omedelbart. De nya sanktionsmöjligheterna som Skolinspektionen ska få behövs verkligen, ingen elev ska behöva gå i en skola med så dåliga resultat. Varför tar inte de styrande sitt ansvar?
Men det finns många glädjeämnen också. I Ödeshög har betygen stigit från 192 till 220. Man får hoppas att det inte är glädjebetyg, utan att de motsvaras av en faktisk kunskapshöjning. Annars är det kul att se hur pålitiliga moderatledda kommuner förbättrar eller konsoliderar resultaten på en hög nivå. Av de 15 bästa kommunerna har 14 en moderat kommunledning.
Det är intressant att se skillnaden mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm blir resultaten allt bättre, medan Göteborg och Malmö går bakåt. Stockholm och Göteborg hade samma utgångsläge i början av 2000-talet. År 2000 var betygen 210 i Stockholm och 208 i Göteborg. Idag är de 223 i Stockholm och 206 i Göteborg. Då hade Stockholm fler elever som var underkända i något ämne, idag är situationen den omvända. Behörigheten till gymnasiet stiger i Stockholm men sjunker i Göteborg. Det är skillnad på de två skyltfönstren, det blå och det röda.
DN, SvD
På en sammantagen nivå kan man konstatera att det tar en oerhörd tid att vända utvecklingen. De statliga reformerna som vi gick till val på genomförs så snabbt det går, men det är ändå för långsamt för oss otåliga. Exempelvis gjordes de nationella proven för första gången i trean nu i våras. De eleverna går ut nian 2015! Lärarlyftet, mattesatsningen och omdömena tar tid att få genomslag. Och betygssystemet och den nya lärarutbildningen är inte ens beslutade än... Vi har en del att göra och måste få sitta kvar så att vi får genomslag för det som vi vet är nödvändigt.
När jag tittar på resultaten kommun för kommun så blir jag både förbannad och förtvivlad för en del elevers skull. Hur f-n kan det gå så illa? I Lessebo i Småland har pojkarna som slutade nian i våras ett genomsnittligt meritvärde på 157,5. Klarar man endast godkändnivån i alla ämnen får man 160 i meritvärde och det innebär alltså i princip att alla pojkar i Lessebo har IG i något ämne. Hur kan Lessebo försvara detta? Det är den här verkligheten som en del tyvärr lever i.
Och i Åsele sjunker betygen mest. De har legat en bra bit över riksgenomsnittet och pendlat mellan 212 och 225 under hela 2000-talet (221 förra året). Nu har de sjunkit till 200. Vad är det som hänt? Dålig betygsättning? Har lärarna blivit sämre helt plötsligt? Eller har man fokus på något helt annat?
I Normaling är 46 procent av eleverna underkända i något ämne, förra året var det "bara" 29 procent. Vad har hänt här? Har de glömt bort något ämne? Hur kan man (miss)lyckas så?
Lessebo, Åsele och Nordmaling är några kommuner som Skolinspektionen borde djupgranska omedelbart. De nya sanktionsmöjligheterna som Skolinspektionen ska få behövs verkligen, ingen elev ska behöva gå i en skola med så dåliga resultat. Varför tar inte de styrande sitt ansvar?
Men det finns många glädjeämnen också. I Ödeshög har betygen stigit från 192 till 220. Man får hoppas att det inte är glädjebetyg, utan att de motsvaras av en faktisk kunskapshöjning. Annars är det kul att se hur pålitiliga moderatledda kommuner förbättrar eller konsoliderar resultaten på en hög nivå. Av de 15 bästa kommunerna har 14 en moderat kommunledning.
Det är intressant att se skillnaden mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm blir resultaten allt bättre, medan Göteborg och Malmö går bakåt. Stockholm och Göteborg hade samma utgångsläge i början av 2000-talet. År 2000 var betygen 210 i Stockholm och 208 i Göteborg. Idag är de 223 i Stockholm och 206 i Göteborg. Då hade Stockholm fler elever som var underkända i något ämne, idag är situationen den omvända. Behörigheten till gymnasiet stiger i Stockholm men sjunker i Göteborg. Det är skillnad på de två skyltfönstren, det blå och det röda.
DN, SvD
18 november, 2009
Dagens icke-nyhet: betygsskillnaderna ökar
SCB presenterade idag en rapport om barnens villkor. Rapporteringen i media är att det blivit ökade betygsklyftor. Gäsp, inget nytt alls!Hur kan man koka ihop så mycket på så gammal skåpmat? För ett år sedan gick drevet mot utbildningsministern om att han svartmålade när han sa att svenska elevers kunskaper sjunker. Idag är det högsta sanning - med exakt samma uppgifter. SCB:s statistik slutar med de elever som lämnade skolan våren 2008, alltså för ett och ett halvt år sen. Sjunkande resultat har varit känt länge och det var inget nytt alls idag. Finns det inget minne bland journalister?
Min reflektion är att det fortfarande inte finns statistik över hur betygen såg ut i våras. Det har gått mer än 150 dagar sedan ungdomarna slutade i juni. Fortfarande finns det ingen samlad bild av hur det går. Den här bedövande långsamheten känns rätt besvärande.
I dagens högteknologiska värld borde det gå på några timmar att leverera in betygsresultaten. Tiotals miljoner människor kan rösta i Melodifestivalen på någon timme, men i Sverige klarar vi inte av att samla in betygsresultat på 150 dagar. Om ungdomarna hade avslutning 10 juni så borde siffrorna finnas till midsommar. Vad är problemet?
Uppgifterna är ganska viktiga för att kunna vidta rätt åtgärder. Innan det finns en samlad bild så händer inget, inga nya initiativ tas för att åstadkomma förbättringar och det har snart gått en hel termin till. Det kan inte få gå så länge mellan skolavslutning och presentation av resultaten. Det är viktigare att få fram resultat snabbt än att den samtidigt är analyserad och klar. Presentera hårddata snabbt, så kan man analysera sedan. Öka takten, Skolverket!
PS. Bravo Köping, som igår belsutade att köpa in datorer till alla elever och lärare på högstadiet för att individualisera undervisningen!
Sveriges närmaste stad tar framtidssteg
I måndags var jag i Enköping hela dagen, tillsammans med en tapper praoelev. Besöken kretsade dels kring skolan mål och hur man mäter och följer upp dem och dels kring entreprenörskap. Jag fick väldigt positiva intryck!
Enköping har, ärligt talat, ganska risiga resultat i skolan. Elevernas betyg ligger under riksgenomsnittet och SALSA-värdena har hittills aldrig varit positiva, även om de börjat klättra. Det kändes som om alla var väldigt medvetna om detta och gett sig tusan på att det skulle bli bättring. De har gjort ett gediget arbete med att tydliggöra målen i varje ämne och skapat gemensamma bedömningskriterier så att man får en likvärdig betygsättning. De började med omdömen innan det var påbjudet. Här finns helt klart ett bra grundtänk och en gemensam strävan att fokusera på målen och se till att eleverna kan få bättre resultat.
Enköping har också tagit fram ett program för entreprenörskap i skolan med den uppfordrande ambitionen att bli bäst på entreprenörskap i Sverige inom 5 år. Till skillnad från många andra högtflygande mål jag hört om så fanns här ett ordentligt tänk i hur man ska nå dit också. Enköping verkar ha goda förutsättningar genom att vara en egen avgränsad stad med ett tydligt lokalt näringsliv, det avundas jag dem. Hemma i Nacka är det få företag som betraktar sig om "Nackaföretag". Det är ett klart plus för Enköping och de verkar kunna utnyttja detta också. Snilleblixtar, samverkan med Handelskammaren och massor av andra projekt lyfter idérikedomen och entreprenörskapet.
På eftermiddagen var vi på Bergvretsskolan och träffade väldigt engagerade SO-lärare som arbetade lite annorlunda med elevernas entreprenöriella förmåga. Det är så härligt att se sådan entusiasm och driv! Det är viktigt att det inte bara blir några centrala projekt för entreprenörskap, utan att det genomsyrar vardagen. Det är då man kan få en verklig förändring till stånd.
Det räcker inte med eldsjälar lite här och där, utan det måste finnas strukturer så att arbetet fortsätter när eldsjälen brunnit ut. Det kändes som om det finns i Enköping.
Enköping har, ärligt talat, ganska risiga resultat i skolan. Elevernas betyg ligger under riksgenomsnittet och SALSA-värdena har hittills aldrig varit positiva, även om de börjat klättra. Det kändes som om alla var väldigt medvetna om detta och gett sig tusan på att det skulle bli bättring. De har gjort ett gediget arbete med att tydliggöra målen i varje ämne och skapat gemensamma bedömningskriterier så att man får en likvärdig betygsättning. De började med omdömen innan det var påbjudet. Här finns helt klart ett bra grundtänk och en gemensam strävan att fokusera på målen och se till att eleverna kan få bättre resultat.
Enköping har också tagit fram ett program för entreprenörskap i skolan med den uppfordrande ambitionen att bli bäst på entreprenörskap i Sverige inom 5 år. Till skillnad från många andra högtflygande mål jag hört om så fanns här ett ordentligt tänk i hur man ska nå dit också. Enköping verkar ha goda förutsättningar genom att vara en egen avgränsad stad med ett tydligt lokalt näringsliv, det avundas jag dem. Hemma i Nacka är det få företag som betraktar sig om "Nackaföretag". Det är ett klart plus för Enköping och de verkar kunna utnyttja detta också. Snilleblixtar, samverkan med Handelskammaren och massor av andra projekt lyfter idérikedomen och entreprenörskapet.
På eftermiddagen var vi på Bergvretsskolan och träffade väldigt engagerade SO-lärare som arbetade lite annorlunda med elevernas entreprenöriella förmåga. Det är så härligt att se sådan entusiasm och driv! Det är viktigt att det inte bara blir några centrala projekt för entreprenörskap, utan att det genomsyrar vardagen. Det är då man kan få en verklig förändring till stånd.
Det räcker inte med eldsjälar lite här och där, utan det måste finnas strukturer så att arbetet fortsätter när eldsjälen brunnit ut. Det kändes som om det finns i Enköping.
17 november, 2009
Ompröva betyg utreds
Regeringen har nu landat frågan om man som elev ska kunna överklaga och få sina betyg omprövade eller inte.
Personligen och rent principiellt är jag tilltalad av tanken. Myndighetsbeslut som har en rättsverkan bör kunna överprövas, det är på något sätt rimligt i en rättsstat. Samtidigt ser jag alla fallgropar, att det blir för stort fokus på det skriftliga exempelvis. Muntlig framställning, samarbetsförmåga och annat som bedöms genom andra typer av arbeten än prov riskerar att försvinna och det vore allvarligt. Det blir en grannlaga uppgift för utredaren.
Det är viktigt att betygen är rättvisa och rättvisande och också upplevs just så av eleverna. Vi gör en hel del för att förbättra betygsättningen nu. Det blir nya tydligare mål och betygskriterier, det blir själva grunden för större rättvisa. Sedan inför vi ett nytt betygssystem med fler steg, det har många efterfrågat länge. Och vi ska fortbilda lärare i bedömning och betygsättning. Sammantaget tror jag att detta kommer att säkra likvärdigheten och att behovet av omprövning av betyg inte kommer att vara så stort.
Önskar utredaren lycka till i strävan att åstadkomma en tulipanaros.
Personligen och rent principiellt är jag tilltalad av tanken. Myndighetsbeslut som har en rättsverkan bör kunna överprövas, det är på något sätt rimligt i en rättsstat. Samtidigt ser jag alla fallgropar, att det blir för stort fokus på det skriftliga exempelvis. Muntlig framställning, samarbetsförmåga och annat som bedöms genom andra typer av arbeten än prov riskerar att försvinna och det vore allvarligt. Det blir en grannlaga uppgift för utredaren.
Det är viktigt att betygen är rättvisa och rättvisande och också upplevs just så av eleverna. Vi gör en hel del för att förbättra betygsättningen nu. Det blir nya tydligare mål och betygskriterier, det blir själva grunden för större rättvisa. Sedan inför vi ett nytt betygssystem med fler steg, det har många efterfrågat länge. Och vi ska fortbilda lärare i bedömning och betygsättning. Sammantaget tror jag att detta kommer att säkra likvärdigheten och att behovet av omprövning av betyg inte kommer att vara så stort.
Önskar utredaren lycka till i strävan att åstadkomma en tulipanaros.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)