Skolverket lämnade igår över en rapport till regeringen om hur det ser ut med skolornas skriftliga omdömen.
Skolverket är kritiskt och tycker att det handlar för mycket om elevernas uppförande och egenskaper och inte om deras kunskaper, som är det huvudsakliga syftet med omdömena.
Rätt eller fel så känner jag mig lite som pappa till omdömena. Vi införde dem i Nacka (som första kommun i landet) när jag var ordförande i barnomsorgs- och utbildningsnämnden 1999 och det blev ett jäkla liv på skoletablissemanget, men föräldrarna gillade dem. Skolverket och dåvarande GD:n Mats Ekholm ville förbjuda, skolminister Wärnersson (s) hotade med fängelse och böter. Inför valet 2006 blev det Alliansens gemensamma politik. Nu, 10 år senare, känner jag tyvärr igen debatten.
Varför ska det vara så svårt att bedöma elevernas kunskaper? Eller utmanar man så många tabun när man gör det att många lärare drar sig för det? Eller är det bara 40 års ovana som gör att många är osäkra? För mig så borde det tillhöra själva kärnan av lärarkompetensen - att utvärdera och bedöma elevernas utveckling mot målen. Kan man inte det, så är det naturligtvis oerhört svårt att nå målen. Det blir en skicka-vidare-mentalitet som är förörande. Men med en usel lärarutbildning där detta inte ingått och en politisk kultur i Sverige där bedömning inte är comme il faut så blir det kanske så. Därför känns det väldigt befriande att vi nu ändrar på det här. Skolan handlar om kunskapsförmedlning och då måste fokus finnas just där.
Bra att 90 procent av lärarna tycker att omdömena tydliggör kunskapskraven. Stort stöd! Samtidigt är det lite beklämmande att 6 av 10 lärare anser att det finns osäkerhet i hur man ska bedöma elevernas kunskaper. Undrar onekligen hur de gör inför utvecklingssamtalen, de som oppositionen tycker är tillräckliga. Jag minns en avhandling jag läste om utvecklingssamtalen, där stod att de karaktäriserades av undanglidande och överslätande. Inte katten hjälper det en enda elev framåt! Nu verkar det ha blivit lite av samma sak med omdömena, men skillnaden är att det tydligare kommer upp på bordet nu.
Nu ska massiva fortbildningsinsatser genomföras för att alla nya reformer med nya mål, kursplaner och betygssystem ska genomföras på ett bra sätt. Det behövs verkligen och var väl en av lärdomarna från 90-talets reformer. Lärarna vill, men måste också få redskapen och förstå bakgrunden. Det ska vi ge dem nu.
Jag blir lite lite förvånad över Skolverkets negativa inställning till bedömning av elevernas uppförande eller beteenden. Huvudsyftet är att förmedla information om elevernas kunskapsutveckling, men även andra relevanta saker får finnas med om skolan bestämmer det. Det kan ju t ex vara bra att informera om eleven ofta kommer för sent, har gjort sina läxor och är förberedd för lektionerna, är flitig och gör sitt bästa. Jag förstår inte varför Skolverket ogillar detta, eller t o m säger att det inte får vara sådant med i omdömet. Var finns det uttryckliga förbudet? Och varför är statliga verk så himla fyrkantiga???
Och miljöpartiet har sin vana trogen inte förstått något. De tycker att det blivit för betygsliknande och att det saknas riktlinjer. För det första så saknas inga riktlinjer, det finns sådana från Skolverket (ett och ett halvt år gamla) och för det andra så är det ju just betygsliknande de inte är. Det handlar för lite om kunskaper och Skolverket hade endast hittat en skola där små barn fick ett G, vilket i sig inte är så konstigt. Men de är ju allt mer emot kunskaper och driver sig själva allt längre in i den röda fållan.
SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, Nyhetskanalen, DN, DN, UNT,
9 kommentarer:
Nej, Skolverkets synpunkter är ännu ett bevis för att "betygen" till de små inte behövs. Det går helt enkelt inte att göra rättvist. Det är en återvändsgränd som bara visar på historia istället för att peka framåt. Och det är just framåt man måste se i den åldern. Föräldrar och barn ska från Förskolan och framåt genom Lågstadium och Mellanstadium regelbundet får muntliga återkopplingar från läraren. Vad fungerar bra, vad fungerar mindre bra. Varför fungerar det inte som önskat. Vad kan göras både i skolan och hemma för att det ska fungera bättre. Vad gör vi nu för att gå vidare. "Betyg" är bara ett papper som har betydelse historiskt men leder inte framåt.
Jag förstår inte alls varför muntliga återkopplingar skulle vara bättre. Forskning på området hävdar att den inte är särskilt bra. Och om lärare inte kan skriva ned sin bedömning av elevens kunskaper, hur ska man då kunna föra fram det muntligt?
Är det rimligt att det ska vara förbjudet för en lärare att lämna över ett papper till föräldrar som talar om vad deras barn kan?
Hela världen har papper som visar vad eleverna kan långt tidigare än vad vi har i Sverige utan att lida av det. Är svenska barn mer sköra än alla andra?
Sen ska detta givetvis skötas professionellt, därför har vi lämnat över det till skolorna att utforma, och följas av en individuell utvecklingsplan som leder framåt. Men man måste ju göra ett avstamp i hur det ser ut idag innan man kan gå vidare.
Vi lärare har inga som helst bekymmer med att bedöma våra elevers kunskaper.
Vi har problem med Skolverkets luddiga anvisningar. Om vi bara får reda på hur vi ska göra det här så är vi normalt sett lydiga undersåtar och gör som vi blir anvisade.
Men snälla Du säg mig hur skriftliga omdömen ska se ut om de ska ges i samtliga ämnen, för samtliga elever i en klass och bedömningen får vara betygsliknande men inte betyg!!!! Red ut den soppan om Du kan!
Om jag ska ge ett textomdöme i varje ämne måste jag sammantaget skriva en roman om alla elever i klassen och jag lär få börja när läsåret startar om den ska bli färdig till slutet.
Jag måste rimligen rationalisera detta omdöme på något sätt i siffror eller bokstäver eller enstaka ord och jag fattar inte varför inte Skolverket kan ge oss exempel på en godkänd utformning av skriftligt omdöme. Ett enkelt omdöme som sedan självklart kompletteras med muntlig info i samtal.
Men nej, jag får inte använda G VG MVG! Går det då bra med 1,2,3, för att göra en rätt komplicerad bedömning grafiskt genomförbar? Eller kan det stå Godkänd, lite mer än Godkänd, Ännu mer än godkänd?
Varför inbjuder man till ett hårklyveri som inte är av denna värld, det gör ju det hela bara löjligt!
Jag tror inte alls att det är farligt med betyg, i och för sig rätt meningslöst på så små barn som ettor som man haft bara några månader innan de ska bedömas men det gör väl ingen större skada får man hoppas.
Jag undrar ibland om inte Skolverket försöker genomdriva sina egna synpunkter, dvs mot betygen, när det kommer såna här rapporter. Och att man medvetet undergräver möjligheterna till att göra bra skriftliga omdömen. Jag skriver mer om detta på min blogg.
Inga, grejen är att ni själva på skolan får bestämma hur de ska se ut. Jag tror att det är den bästa modellen, där kreativitet får blomma lite.
Att omdömena får (inte måste) vara betygsliknande beror på att det tidigare var förbjudet att göra dem betygsliknande. Men eftersom ingen definierade vad betygsliknande var för något så var det ännu oklarare. Skolverket tolkade det då som att allt som handlade om måluppfyllelse var betygsliknande, men hur ska man då kunna bedöma kunskaperna om inte i relation till målen. Nu får ni helt och hållet utforma dem själva.
Visst måste ert arbete med omdömena rationaliseras och standardiseras. Men hur ni gör det är upp till skolan att avgöra. En stilla undran är hur ni förbereder er för utvecklingssamtalen, så mycket annat än det som presenteras där behöver man ju inte ta fram.
Jag har också samma undran som du, försöker Skolverket sabotera omdömena genom den här konstiga rapporten?
Mats: Men Skolverket säger ju uttryckligen i Svd -artikeln att man inte får sätt G, VG och MVg sin gradering i skriftliga omdömen!
"Omdömena får alltså likna betyg, men det ska inte handla om regelrätt betygssättning. Skolverket pekar på att det inte är meningen att den nationella betygskalan – G, VG och MVG –ska användas i de skriftliga omdömena.
Sådana betyg har ändå getts i skriftliga omdömen i 8 av de 67 skolor som har lämnat in dokument till Skolverket. Detta sker främst i de senare årskurserna, men myndigheten har hittat exempel på att betygsbeteckningen G (godkänt) används redan i tvåan.
–Det är inte bra, så är det absolut inte tänkt. Det ger fel signaler till föräldrar och elever, säger Sandra Mardones Larsson.
Hon tror att orsaken är en missuppfattning. Regeringen har visserligen tagit bort förbudet mot att omdömena är betygsliknande, men det betyder inte att det är fritt fram att sätta betyg."
Att komma fram till en bedömning av elevernas kunskapsmässiga prestationer är inte svårt, det har vi sysslat med länge och uttrycker också till föräldrarna i samtal.
Problemet är den grafiska framställningen av det här omdömet, graderingen av kunskapen. Vilka ord får vi använda, vilka siffor, vilka bokstäver om nu just G, VG och MVG är förbjudna enligt Skolverket.
Jag förstår när Du skriver som Du gör lite lättsinnigt att det är väl ett kreativt uppdrag för lärarna på den enskilda skolan att ta fram!
Alltså Mats det är inte alls kreativt att tvingas hålla på att uppfinna hjulet om och om igen för att sedan bara bli underkänd av Skolverket. De har någon slags dold agenda för hur det ska vara, en ganska smal sådan och de använder den till att göra allt detta suspekt känns det instinktivt som.
Vi som hårt jobbande yrkesmänniskor känner oss frustrerade av bristen på respekt för vår arbetstid, vi ska sitta där och vara "kreativa" på tid som vi väl behövde använda till annat.
Inga, Skolverket har inte ensamrätt på att tolka vad lagar och förordningar säger. Utbildningsministern är lite kritisk till Skolverket som jag i tidningen idag.
Ni får faktiskt använda vilka ord och symboler ni vill, så länge de inte är kränkande förstås.
Jag blir ofta fundersam kring ropet på mer statlig detaljstyrning. Varför tar ni inte ett steg fram inom professionen och säger att ni ska sköta det här själv? Varför ska politiker eller byråkrater bestämma allt som händer i skolan? Det finns två stora fackförbund för lärare och ett mindre för skolledare. Det finns tusentals duktiga lärare. Ryck åt er initiativet och utveckla bra metoder för att utforma dessa omdömen på ett bra sätt, både för er som lärare och för föräldrar och barn.
I det lång perspektivet tror jag att det blir bättre resultat om ni lärare är med än om allt kommer uppifrån.
Mats, jag känner igen mycket at det som Inga säger, från den tid jag jobbade som gymnasielärare (i engelsmans engelska). Lärare ska ’mäta’ eleverna förmåga men de saknar ’måttband’ – någonting att jämföra med. Mina försök att hitta exempel på hur MVG etc skulle se ut (d v s någon sorts överenskommen standard som skulle gälla för alla barn i Sverige) ledde bara tillbaka till mig. "Det får du bestämma", sa rektorn käckt! Som om jag skulle glädjas av att äga denna ’frihet’. Ja, ska fotbollsspelare själva bestämma varje gång de spelar fotboll var linjerna ska gå?
Visst kunde jag sätta ribban precis var jag ville (det var det jag gjorde) – men hur skulle jag och eleverna veta att det var samma ribba som i andra skolor? Låg min ribba låg högre, skulle mina elever ha svårare att nå upp till MVG. låg den lägre skulle det bli lättare för dem. När de slutade skolan och träffade andra som också fick MVG, hur skulle någon av oss eller de veta att de alla hade samma standard?
Jag utbildade mig till pilot när jag slutade skola och jag ser tillbaka på utbildneng med tacksamhet. Tänk om den styrdes av samma luddighet som finns i skolvärden. Ska varje flyginstruktör bestämma själv var ribban ska ligga? Då skulle jag vije se dig som passagere först!
Sist, hur många av oss minns ens vad vi hade för betyg i skolan – och vem bryr sig egentligen? Jag skrev i ett annat inlägg att halva Beatles beståndet (Paul och George) gick i samma musikklass i samma skola. Och BÅDA dömdes ut som talaglösa av läraren. (Sedan tackade Decca nej till att göra skivor med dem, men det är en anna historia).
Tim, det är skillnad på målen och betygskriterierna numera. Eller håller på att bli det i alla fall, eftersom vi förtydligar dem så att de inte är så luddiga och godtyckliga. Nu skriver vi in i kursplanerna vad som är det centrala innehållet i ämnet, vilket inte fanns tidigare, och det blir både kunskapskrav och betygskriterier som förhoppningsvis gör godtycket väsentligt mindre.
Men det är ju skillnad på betyg och omdömen, där de sistnämnda uteslutande syftar till att ge information till hemmen och eleverna.
Jag tror att det är viktigt att hålla isär betyg och omdömen å ena sidan och flummighet och tydlighet å andra sidan. Ett problem som jag ser det är att eleven ofta upplever omdömet som ett slutgiltigt betyg även om man understryker att det visar på riktningen, det vill säga "om du fortsätter så här så kan du få ett VG" eller "du måste försöka utveckla det här du tagit upp för att få ett högre betyg" osv. Därför tror jag att det är bättre att lämna ett skriftligt omdöme med t.ex. siffror så länge vi har bokstäver som betyg.
Det andra problemet är bristen på tydlighet. Som lärare är det otroligt viktigt att kunna säga till eleven att du ligger faktiskt på omdömet 1 och om du inte gör något åt det så kommer du få ett IG alternativt streck och vad det får för konsekvenser för eleven.
Som lärare lär man sig otroligt mycket även av eleverna och inför ett samtal kring hur eleven låg till i en av mina kurser sa denne: "Säg nu bara inte att jag ligger på 2- eller 1+ (ung G- IG+) för då kommer jag inte ta till mig det på allvar". Mycket tänkvärt tycker jag!
Skicka en kommentar