Vi föreslår att staten ska stimulera sommarjobb för ungdomar och sommarskola.
Sommarjobben (för 100 miljoner) är bra, bara det inte blir förvaring utan riktigt arbete som verkligen behöver utföras. I min kommun har vi redan ökat insatserna för detta, (från 50 till 200 jobb), men ytterligare statliga insatser är självklart välkomna. Arbetsmarknaden för unga är inte så ljus, därför behövs sådana här stimulanser så att de får in en fot i arbetslivet och kan skaffa sig referenser. Arbetslinjen gäller även unga. Det är aldrig nyttigt att tillbringa hela sommaren i sängen eller på gräsmattan. Jobb och pengar gör att man känner sig nyttig.
Sommarskolan är ännu bättre. Vissa elever behöver mer tid, det kan de få nu. Man ska i och för sig inte vara naiv och tro att flera års tillkortakommanden löses med en extra vecka på sommaren mellan nian och gymnasiet. Det är mer som måste till. Men sommarskolan kan ändå bidra till att de tusentals ungdomar som inte når målen får ytterligare en chans och de 60 miljonerna är ett bra smörjmedel.
För en del invandrarungdomar kan det här vara ett sätt att behålla svenskan. Jag har hört lärare som säger att de måste "börja om" på hösten, därför att vissa elever åker till sitt forna hemland och inte pratar svenska på flera månader och glömmer delar av språket. Kanske kan både sommarskolan och sommarjobben underlätta integrationen.
De stora pengarna går till att stödja barnfamiljer, 700 miljoner. Familjer med många barn, där många dessutom är ganska lågavlönade, får ett rejält tillskott. 5-barnsfamiljen får 6 000 kronor extra på ett år - skattefritt. Välbehövligt.
Olika sossebloggare är måttligt förtjusta. Verkar inte veta hur de ska ställa sig. "Bra, men..." och "jag mår illa" säger några... Haha, surt sa räven! Så kan det vara i politiken. Vi i Alliansen förnyar oss.
1 kommentar:
En mycket bra och välkommen satsning!.
Det är väldigt uppenbart att de unga har det väldigt svårt och att många inte känner sig önskvärda i Sverige.
Går man sedan vidare ett steg från skolan till den högre utbildningen så kan man i SACO rapporten "unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem" hitta en mycket skrämmande sak, nämligen att denna stora grupp av individer inte släpps in och inte kommer in på arbetsmarknaden oavsätt hög eller lågkonjunktur. Dvs, de tvingas mot sin vilja stanna kvar under fattigdomsstrecket.
Många av dessa får vare sig hjälp av arbetsförmedlingen eller någon annan aktör, eller hjälp med A-Kassa eller försörjningsstöd som det är idag utan de lever långt under existensminimum mot sin egen vilja.
Jag och många med mig har sökt allt mellan 5000 jobb och 20000 jobb och aldrig fått ett endaste litet jobb någonstans på hela arbetsmarknaden i hela Sverige.
Själv har jag också sökt jobb i andra EU-länder och där har man också stängt och låst dörren för mig.
Jag är övertygad om att det bästa sättet att lösa situationen för dessa individer är att stänga igen arbetsförmedlingen och istället ge dem ett riktat ekonomiskt stöd för att kunna inhämta den hjälp de själva anser sig behöva och som de vill ha även om det görs utanför EU.
Vi ser tex att organisationen JobTrain som bedriver sin verksamhet i delstaten California skulle kunna hjälpa dessa personer in på arbetsmarknaden genom sin mycket framgångsrika JobTraining. 99% av de som fått hjälp av JobTrain har kommit in på arbetsmarkanden och det i långsiktiga riktiga arbeten och därmed blivit självförsörjande.
Det säger sig självt att söker man massvis med jobb överallt på hela arbetsmarknaden och behandlas som jag gör, dvs sorteras bort gång efter gång, och utsätts för en total exkludering av alla arbetsgivare, och därför aldrig någonsin släpps in någonstans på arbetsmarknaden, så är det ju bäst för både självkänslan och för hälsan och för ens ekonomi att få hjälp att starta om i något annat land där ingen vet något om en, och där man känner att man är välkommen och önskvärd!.
Skicka en kommentar