Okej med Skönhet, men inte Friskvård

Jag följer ganska noga det som skrivs om friskolor och det skrivs VÄLDIGT mycket runt om i landet. Föräldragrupper som vill rädda sin nedläggningshotade skola. Koncerner som vill starta skolor på nya orter. Gamla skolor som vill komplettera med nya program eller andra åldrar. Många socialdemokrater som är emot - vart tog deras positiva inställning vägen? Och många artiklar om överklaganden, både om att man inte får starta och om skolpengen som upplevs som orättvis.

Jag har svårt att följa en tydlig och konsekvent linje i vilka skolor som får tillstånd av Skolinspektionen och vilka som inte får det. Någon som kan hjälpa mig?

Thoréngruppen, som driver Yrkesgymnasiet, får starta energi- och handelsprogrammen i Sundsvall, men inte el-, omvårdnads- och industriprogrammen. Då hotas de kommunala skolorna (Sundsvalls tidning). Men eleverna som väljer energiprogrammet måste ju komma någonstans ifrån. Skulle inte kommunens el-program kunna tänkas vara ett sannolikt alternativ, om Yrkesgymnasiets energiprogram inte fanns? Det känns som ett väldigt snävt och fyrkantigt perspektiv.

Likadant är det i Borlänge. Där får John Bauergymnasiet starta frisörprogrammet, men inte datautbildning och entreprenörsprogram (DalaDemokraten). Är inte frisörutbildningen mycket smalare? Och är inte behovet av datakunniga ungdomar större? För att inte tala om behovet av fler entreprenörer?

Ännu märkligare är det i Malmö. Plusgymnasiet får starta utbildningen Stylist - Skönhet och hälsa, men inte Spa - Friskvård och hälsa (Skånska Dagbladet). Man kan ju tycka att det är snarlika utbildningar som konkurrerar om precis samma kategori elever, men så resonerar inte Skolinspektionen. Den ena får ja men den andra nej. Skönhet är ok, men inte friskvård.

I Helsingborg får Drottning Blankas gymnasium dock starta både spa- och fitnessutbildningar, men inte designutbildningar (Skånska Dagbladet). Malmöeleverna som vill ha en friskvårdsutbildning får väl åka till Helsingborg i stället och desigintresserade helsingborgare får åka motsatt väg.

Fridaskolan får inte starta i Mölnlycke utanför Göteborg därför att ledningsorganisationen är otydlig (GP). Trots att det är samma ledningsorganisation som man fått tillstånd för på andra orter.

I Växjö har Internationella Engelska skolan fått tillstånd att starta i höst. De tilltänkta lokalerna är dock inte lediga, men det spelar ingen roll säger Skolinspektionen (Smålandsposten). Men för andra skolor är lokalfrågan helt avgörande för om man ska få tillstånd. Exemplevis fick Fyrklöverns Montessoriskola nej därför att lokalerna inte var ordnade (Helsingborgs Dagblad).

Granbergsdals friskola i Karlskoga har fått avslag därför att det inte säkerställt att de kommer att få ett banklån (Nya WermlandsTidningen). Det blir lite av ett Moment22 över det hela. Hur ska man kunna få lån om man inte har ett tillstånd att driva skola? Och skulle det visa sig att man inte får något lån, så kommer ju inte skolan igång och då är problemet ur världen.

Så här håller det på, skola efter skola får avslag, ofta på vad som förefaller vara godtyckliga grunder. Det känns inte rättssäkert. Men det kanske finns bra förklaringar som jag inte sett.

Att en utbildning heter samma sak (t ex el-programmet) innebär ju inte att det är samma sak. För eleverna är det väldig skillnad om det är en lärlingsutbildning eller vanlig skolförlagd utbildning. Eller som skolan har 2 000 elever eller bara 100. Men det bryr man sig inte om idag. Och man kan inte bara statiskt räkna elever på en utbildning. Intresset varierar ju över tid - byggutbildningarna har ju t ex fördubblats de senaste 10 åren medan intresset för barn- och fritidsprogrammet minskat lika mycket. Kanske kan fler ungdomar lockas till utbildningar om det finns mer att välja på? Det kan ju finnas kvalitetsskäl till att eleverna väljer bort en utbildning, att de helt enkelt inte tycker att den håller måttet.

Det är dags att se över hela regelsystemet nu, det håller inte längre. Om regelverket ger utrymme för sådana här konstiga och motstridiga beslut så måste man ändra.

Som jag ser det syftar tillståndsgivningen till att garantera att kvaliteten i undervisningen är bra, att verksamheten är stabil och att ägarna har förutsättningar (ekonomiskt, pedagogiskt och juridiskt) att driva skolan. Resten måste vara upp till eleverna att avgöra.

PS - fotot tog jag i Japan när utbildningsutskottet var där 2008. Det är Hollywood University, ett "Skönhetsuniversitet".