Frihetsseger i England

Vill gratulera Michael Gove som utnämnts till ny brittisk utbildningsminister idag.

Jag träffade honom och partiledaren Cameron för ett drygt år. Det var ett seminarium i parlamentet för att lägga fast planerna på en skolvalsreform. Jag har också träffat honom i Sverige när han ville se mer av det svenska exemplet med skolpeng och friskolor. Han är stabil, påläst, intresserad, målmedveten och väldigt trevlig. Blir nog en bra utbildningsminister.

Nu har Tories och Liberaldemokraterna enats om att genomföra ett av Tories vallöften, att släppa in fler aktörer i skolsystemet. De ser det som ett sätt att bidra till ökad rättvisa, modernisera välfärden och återge makt till folket. Så himla bra! De ska också satsa mer pengar på att skapa bra skolor för ungdomar i segregerade områden.

Det känns roligt att vår framgångsrika valfrihetsmodell kan gå på export. Nu är det England. Om några veckor åker jag till Frankrike för att bidra med våra erfarenheter i den franska senaten. Samtidigt vill socialdemokraterna och vänstern stoppa friskolorna, skriver SvD. Så olika det kan vara.

DN, SvD, SvD, Aftonbladet,

André, Björndahl,

Vill S avskaffa friskolorna?

Idag skriver jag på Newsmill om en artikel jag läste i brittiska the Guardian i måndags.

Mona Sahlin varnar de engelska väljarna för vårt friskolesystem. Det har medfört "serious problems" i Sverige, skriver hon, utan att gå in på vilka. Och avslöjar att hon ska "put an end to" det hela i Sverige.

Undrar varför hon inte säger det till de svenska väljarna, utan till de engelska. Ska hon emigrera, precis som Bodström? Varningen var inte så framgångsrik i och för sig eftersom Labour förlorade stort. Men varför säger hon inte samma sak i Sverige? Här är den officiella s-versionen att friskolorna kommit för att stanna, inte att de medfört allvarliga problem och att omfattande åtgärder planeras.

Både jag och säkert den kvarts miljon familjer som har barn i friskolor och de tiotusentals anställda som jobbar där vill veta vad det är för planer Mona Sahlin inte vågar avslöja i Sverige. Vilka nedskärningar blir det? Hur mycket ska skolpengen sänkas? Vilka friskolor ska stängas?

Och slutligen. Vet miljöpartiet om det? Har de sålt ut barnen för höjd bensinskatt? Det finns ju tyvärr en del som tyder på det.

Sahlins artikel kräver att de rödgröna ger ett gemensamt besked om vad som gäller.

Swedish free-schools

Valkampanjen i England går för högvarv. Hoppas på seger för de frihetliga krafterna. Ett centralt tema i Tories valkampanj är behovet av modernisering av skolväsendet och att få in mer valfrihet. Om Tories vinner så ska organisationer och föräldrar kunna starta skolor och ett skolpengssystem á la Sverige ska införas.

Jag minns när jag var ung muffare i slutet på 80-talet och vi pratade om att skapa valfrihet i skolan. Vi betraktades som extremhöger. Idag är det en självklarhet för de flesta att kunna välja. Det finns över 1000 friskolor och 5 000 kommunala skolor att välja mellan. Varannan ungdom i Stockholm och Göteborg väljer ett frigymnasium i första hand. Det var nog ingen som kunde föreställa sig att det skulle bli så här. Men det visar att politiska idéer betyder något, att man kan förändra och att visa förändringar är irreversibla.

Valfrihetsreformerna i skolan har i ett slag överfört en hel del makt till föräldrarna. Den kan man inte ta ifrån dem. Även om det verkar som om de rödgröna kommer att försöka. De har väldigt oroande skrivningar i sina skollagsmotioner med långtgående konsekvenser i att styra människors liv. Mer om det senare.

England är ju i många stycken mer av klassamhälle än Sverige. Här skulle skolpeng och valfrihet kunna bidra till att bryta segregation och skapa mer rättvisa och jämlikhet. Deras privatskolor är ju förbehållna några få med tjocka plånböcker, med skolpengen skulle valfriheten bli var mans egendom. Fast en del Tories knorrar nu, skriver BBC. Precis som svenska kommuner, så ser de en risk i att den egna organisationen hotas. Men varför är man till som politiker, egentligen? Vem representerar man - föräldrarna eller kommunens verksamhet? Här måste man vara glasklar.

Sveriges friskolesystem är nu på väg att exporteras. Varför är vi inte stolta över det? Om det vore Volvo eller Ikea skulle vi sträcka på oss och tala om svensk kvalitet. Men när skolor och sätt att organisera skolväsendet väcker internationell uppmärksamhet och beundran, ja då rynkar många på näsan. Vilken trist Jantelagsmentalitet!

Touché, Jämtin!

Socialdemokraterna har väldigt svårt för friskolor. De går liksom inte ihop. Som eld och vatten.

Häromdagen försökte s-ledaren i Stockholm, Carin Jämtin, gjuta olja på vågorna (DN). Från att tidigare ha krävt vinstförbud för friskolor försöker hon nu vara positiv. Och det är en utmärkt intention, men hon lyckas inte särskilt bra. Det finns förtäckta hot och en allmän misstänksamhet i hela artikeln.

"Friskolor som diskriminerar eller skrämmer bort barn ska däremot inte kunna förvänta sig att ta del av vare sig min eller stadens samarbetsvilja", skriver hon bland annat. Självklart är det så. Jag förstår bara inte varför det står friskolor först. Gäller inte samma inställning om det är en kommunal skola? Varför skapa motsättningar och konflikter som inte finns? Det handlar bara om viljan att misstänkliggöra friskolor, inget annat.

När jag var kommunalråd i Nacka tog jag både kommunala skolor och friskolor i örat för att de inte tog emot alla elever. Inte ofta, men det hände. Det är bra att Jämtin kommit till samma slutsats som vi gjort för länge sedan. Men man måste ju också fråga sig varför en och annan skola inte tar emot sökande elever som har särskilda behov. Kan det möjligen vara för att skolan inte får extra pengar? Och hur ska man kunna ta emot en elev med omfattande stödbehov men med samma skolpeng som de som inte har samma behov? Det går liksom inte, det vore oschysst mot alla.

Gudrun Rendling, förbundsjurist på Friskolornas riksförbund, svarar klokt på detta idag (DN). Kommunerna avgör ju faktiskt själva om de ska betala extra pengar eller inte. Det hon däremot inte skriver är att vi nu ändrar detta. Från 1 januari är kommunen skyldig att betala ett tilläggsbelopp om eleven har omfattande behov av särskilt stöd. Den här ändringen röstade socialdemokraterna emot i våras i riksdagen. Touché, Jämtin!

Sanningen är också att det var den socialdemokratiska regeringen som, direkt efter valet 1994, tog bort skyldigheten för kommunen att betala tilläggsbidrag för elever med särskilda behov (prop 1995/96:200 och betänkande 1996/97: UbU4). Sen gjorde de inget på 10 år, utan lät det vara så. Och massor av elever förvägrades rätten att välja, därför att deras hemkommuner inte ville betala.

Jämtins track record i frågan är alltså riktigt uselt. Det går att snacka nu, men vad gjorde hon i den regering hon själv satt i? Svar: ingenting!

Jämtin efterlyser också ett gemensamt söksystem för alla skolor, kommunala och fristående. Det är enkelt för föräldrarna och fungerar utmärkt i andra kommuner. I Nacka införde vi det 2002 eller 2003 tror jag. Men om friskolorna ska vilja vara med så måste de ha förtroende för kommunen. Det sätt som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Stockholm behandlat friskolorna på inger inte direkt den respekt och förtroende som krävs.

Som man bäddar får man ligga, säger ordspråket. Och det stämmer så väl. Jämtin och hennes kompisar har bäddat dåligt och får därför sova dåligt nu. Hon har säkert läst samma opinionssiffror som jag och de visar ett överväldigande stöd för valfrihet och friskolor bland Stockholmarna. Därför försöker hon framställa sig som valfrihetsvän, men det känns inte ärligt menat när hon inte gör upp med den smutsiga historien.

Lars Hansson,

Okej med Skönhet, men inte Friskvård

Jag följer ganska noga det som skrivs om friskolor och det skrivs VÄLDIGT mycket runt om i landet. Föräldragrupper som vill rädda sin nedläggningshotade skola. Koncerner som vill starta skolor på nya orter. Gamla skolor som vill komplettera med nya program eller andra åldrar. Många socialdemokrater som är emot - vart tog deras positiva inställning vägen? Och många artiklar om överklaganden, både om att man inte får starta och om skolpengen som upplevs som orättvis.

Jag har svårt att följa en tydlig och konsekvent linje i vilka skolor som får tillstånd av Skolinspektionen och vilka som inte får det. Någon som kan hjälpa mig?

Thoréngruppen, som driver Yrkesgymnasiet, får starta energi- och handelsprogrammen i Sundsvall, men inte el-, omvårdnads- och industriprogrammen. Då hotas de kommunala skolorna (Sundsvalls tidning). Men eleverna som väljer energiprogrammet måste ju komma någonstans ifrån. Skulle inte kommunens el-program kunna tänkas vara ett sannolikt alternativ, om Yrkesgymnasiets energiprogram inte fanns? Det känns som ett väldigt snävt och fyrkantigt perspektiv.

Likadant är det i Borlänge. Där får John Bauergymnasiet starta frisörprogrammet, men inte datautbildning och entreprenörsprogram (DalaDemokraten). Är inte frisörutbildningen mycket smalare? Och är inte behovet av datakunniga ungdomar större? För att inte tala om behovet av fler entreprenörer?

Ännu märkligare är det i Malmö. Plusgymnasiet får starta utbildningen Stylist - Skönhet och hälsa, men inte Spa - Friskvård och hälsa (Skånska Dagbladet). Man kan ju tycka att det är snarlika utbildningar som konkurrerar om precis samma kategori elever, men så resonerar inte Skolinspektionen. Den ena får ja men den andra nej. Skönhet är ok, men inte friskvård.

I Helsingborg får Drottning Blankas gymnasium dock starta både spa- och fitnessutbildningar, men inte designutbildningar (Skånska Dagbladet). Malmöeleverna som vill ha en friskvårdsutbildning får väl åka till Helsingborg i stället och desigintresserade helsingborgare får åka motsatt väg.

Fridaskolan får inte starta i Mölnlycke utanför Göteborg därför att ledningsorganisationen är otydlig (GP). Trots att det är samma ledningsorganisation som man fått tillstånd för på andra orter.

I Växjö har Internationella Engelska skolan fått tillstånd att starta i höst. De tilltänkta lokalerna är dock inte lediga, men det spelar ingen roll säger Skolinspektionen (Smålandsposten). Men för andra skolor är lokalfrågan helt avgörande för om man ska få tillstånd. Exemplevis fick Fyrklöverns Montessoriskola nej därför att lokalerna inte var ordnade (Helsingborgs Dagblad).

Granbergsdals friskola i Karlskoga har fått avslag därför att det inte säkerställt att de kommer att få ett banklån (Nya WermlandsTidningen). Det blir lite av ett Moment22 över det hela. Hur ska man kunna få lån om man inte har ett tillstånd att driva skola? Och skulle det visa sig att man inte får något lån, så kommer ju inte skolan igång och då är problemet ur världen.

Så här håller det på, skola efter skola får avslag, ofta på vad som förefaller vara godtyckliga grunder. Det känns inte rättssäkert. Men det kanske finns bra förklaringar som jag inte sett.

Att en utbildning heter samma sak (t ex el-programmet) innebär ju inte att det är samma sak. För eleverna är det väldig skillnad om det är en lärlingsutbildning eller vanlig skolförlagd utbildning. Eller som skolan har 2 000 elever eller bara 100. Men det bryr man sig inte om idag. Och man kan inte bara statiskt räkna elever på en utbildning. Intresset varierar ju över tid - byggutbildningarna har ju t ex fördubblats de senaste 10 åren medan intresset för barn- och fritidsprogrammet minskat lika mycket. Kanske kan fler ungdomar lockas till utbildningar om det finns mer att välja på? Det kan ju finnas kvalitetsskäl till att eleverna väljer bort en utbildning, att de helt enkelt inte tycker att den håller måttet.

Det är dags att se över hela regelsystemet nu, det håller inte längre. Om regelverket ger utrymme för sådana här konstiga och motstridiga beslut så måste man ändra.

Som jag ser det syftar tillståndsgivningen till att garantera att kvaliteten i undervisningen är bra, att verksamheten är stabil och att ägarna har förutsättningar (ekonomiskt, pedagogiskt och juridiskt) att driva skolan. Resten måste vara upp till eleverna att avgöra.

PS - fotot tog jag i Japan när utbildningsutskottet var där 2008. Det är Hollywood University, ett "Skönhetsuniversitet".