DN har idag en stort uppslagen artikel där Lärarnas Riksförbund går till storms mot ökade betygsskillnader i skolan. Se där, ett särintresse som klär sig i allmänintressets kläder, men de gör det bra och lyfter en angelägen fråga. Kunskapsskillnaderna i skolan är oacceptabla.
Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???
Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.
Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.
LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.
Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.
IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...
Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.
Visar inlägg med etikett kunskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kunskap. Visa alla inlägg
05 juli, 2010
02 juli, 2010
Sunda ungdomsvärderingar i Sverige
Svenska ungdomar har goda medborgarkunskaper och ganska sunda demokratiska värderingar, visar en ny internationell studie som Skolverket publicerade häromdagen (Morgondagens medborgare). Varför skriver inte tidningarna om detta? Men det är ju klart – det är ganska bra resultat och ger inga svarta krisrubriker.
14-åringar i 38 länder har besvarat samma kunskapsprov och samma enkäter, vilket har gjort det möjligt att jämföra deras kunskaper, värderingar och deltagande på områdena demokrati, samhälle och medborgarskap. På det hela taget är det lite bättre än för 10 år sedan och Sverige ligger bra till i jämförelse med andra länder. Det motbevisar att det bara är hårda värden och faktakunskaper som gäller nu när vi ändrat riktningen för skolpolitiken.
I kunskapsprovet ligger Sverige på femte plats, med fyra länder som har signifikant bättre resultat (Finland, Danmark, Sydkorea och Taiwan). Återigen Finland i topp, alltså.
Men det finns också illavarslande tecken i de svenska resultaten. Det är större skillnader mellan elever i Sverige än i andra länder. Det är inte så stora skillnader mellan skolor, men väl mellan elever på samma skola. En förklaring som ges är att socioekonomisk bakgrund spelar större roll i Sverige än i andra länder.
”Med högutbildade föräldrar är chansen större att eleven får många poäng på provet. Denna effekt är ganska hög i Sverige jämfört med många andra länder och inget av de europeiska länderna i studien har en signifikant större effekt på individnivå av föräldrarnas utbildningsbakgrund än Sverige.”
Trots att likvärdighet har varit ett centralt mål i svensk skolpolitik i decennier så är vi nästan sämst, endast Bulgarien och Polen är värre. Socialdemokraterna måste ta det största ansvaret för detta, det är deras misslyckande.
Tidigare har vi sett rapporter som visar att det är elever med sämre förutsättningar som drabbats av socialdemokraternas flumskola där kunskaper inte sätts i fokus. De är sämre på att läsa och räkna. Nu visas att de också har sämre medborgarkunskaper. I högtidstalen är det just dessa elever som ska gynnas av den röda skolan, men verkligheten ser annorlunda ut. Elever med lågutbildade föräldrar, elever med utländsk bakgrund och elever med fattiga föräldrar har svårt att lyckas i den svenska skolan, det är sanningen. Och vår stora utmaning är att vända den utvecklingen. Den skola som vi ska bygga måste göra skillnad för just dessa elever, de starkare klarar sig alltid.
Ungdomarna svarar också på frågor om attityder i ett antal viktiga frågor och det visar sig att de har riktigt sunda värderingar. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en fullständig självklarhet, liksom att alla oavsett etnisk bakgrund ska ha samma möjligheter. Rasistiska strömningar bland ungdomar finns det inget belägg för i den här undersökningen, tvärtom så uttrycker de ett stort stöd för invandrares rättigheter. Det känns ju också skönt att tre av fyra har stort eller ganska stort förtroende för riksdagen, att jämföras med t ex media som bara varannan har förtroende för.
Svenska ungdomar är mindre intresserade av politik och samhällsfrågor än andra. Att lita till sin egen förmåga och kompetens är centralt för att kunna utöva ett medborgerligt engagemang, men självförtroendet är inte på topp i Sverige och inte engagemanget heller. Våra ungdomar är bland de allra sämsta på att delta i aktiviteter som föreningar och olika grupper arrangerar.
Elevinflytandet är lite mediokert i Sverige, vi ligger t o m något under det internationella genomsnittet. Lite förvånande att länder som Indonesien och Colombia ligger i topp, de framställs ju ofta som ganska auktoritära. I relationen till vår läroplan, som talar om elevinflytande, så är resultaten inte så goda. Diskussionsklimatet är gott, men bara hälften av ungdomarna upplever att de får vara med och påverka undervisningen i klassrummen. Det räcker ju inte med att bara snacka, man måste handla också! Här blev det en liten känga åt lärarna, för det är ju dom som avgör vad som händer i klassrummet.
14-åringar i 38 länder har besvarat samma kunskapsprov och samma enkäter, vilket har gjort det möjligt att jämföra deras kunskaper, värderingar och deltagande på områdena demokrati, samhälle och medborgarskap. På det hela taget är det lite bättre än för 10 år sedan och Sverige ligger bra till i jämförelse med andra länder. Det motbevisar att det bara är hårda värden och faktakunskaper som gäller nu när vi ändrat riktningen för skolpolitiken.
I kunskapsprovet ligger Sverige på femte plats, med fyra länder som har signifikant bättre resultat (Finland, Danmark, Sydkorea och Taiwan). Återigen Finland i topp, alltså.
Men det finns också illavarslande tecken i de svenska resultaten. Det är större skillnader mellan elever i Sverige än i andra länder. Det är inte så stora skillnader mellan skolor, men väl mellan elever på samma skola. En förklaring som ges är att socioekonomisk bakgrund spelar större roll i Sverige än i andra länder.
”Med högutbildade föräldrar är chansen större att eleven får många poäng på provet. Denna effekt är ganska hög i Sverige jämfört med många andra länder och inget av de europeiska länderna i studien har en signifikant större effekt på individnivå av föräldrarnas utbildningsbakgrund än Sverige.”
Trots att likvärdighet har varit ett centralt mål i svensk skolpolitik i decennier så är vi nästan sämst, endast Bulgarien och Polen är värre. Socialdemokraterna måste ta det största ansvaret för detta, det är deras misslyckande.
Tidigare har vi sett rapporter som visar att det är elever med sämre förutsättningar som drabbats av socialdemokraternas flumskola där kunskaper inte sätts i fokus. De är sämre på att läsa och räkna. Nu visas att de också har sämre medborgarkunskaper. I högtidstalen är det just dessa elever som ska gynnas av den röda skolan, men verkligheten ser annorlunda ut. Elever med lågutbildade föräldrar, elever med utländsk bakgrund och elever med fattiga föräldrar har svårt att lyckas i den svenska skolan, det är sanningen. Och vår stora utmaning är att vända den utvecklingen. Den skola som vi ska bygga måste göra skillnad för just dessa elever, de starkare klarar sig alltid.
Ungdomarna svarar också på frågor om attityder i ett antal viktiga frågor och det visar sig att de har riktigt sunda värderingar. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en fullständig självklarhet, liksom att alla oavsett etnisk bakgrund ska ha samma möjligheter. Rasistiska strömningar bland ungdomar finns det inget belägg för i den här undersökningen, tvärtom så uttrycker de ett stort stöd för invandrares rättigheter. Det känns ju också skönt att tre av fyra har stort eller ganska stort förtroende för riksdagen, att jämföras med t ex media som bara varannan har förtroende för.
Svenska ungdomar är mindre intresserade av politik och samhällsfrågor än andra. Att lita till sin egen förmåga och kompetens är centralt för att kunna utöva ett medborgerligt engagemang, men självförtroendet är inte på topp i Sverige och inte engagemanget heller. Våra ungdomar är bland de allra sämsta på att delta i aktiviteter som föreningar och olika grupper arrangerar.
Elevinflytandet är lite mediokert i Sverige, vi ligger t o m något under det internationella genomsnittet. Lite förvånande att länder som Indonesien och Colombia ligger i topp, de framställs ju ofta som ganska auktoritära. I relationen till vår läroplan, som talar om elevinflytande, så är resultaten inte så goda. Diskussionsklimatet är gott, men bara hälften av ungdomarna upplever att de får vara med och påverka undervisningen i klassrummen. Det räcker ju inte med att bara snacka, man måste handla också! Här blev det en liten känga åt lärarna, för det är ju dom som avgör vad som händer i klassrummet.
07 juni, 2010
Fega rektorer vågar inte utvärdera sina lärare
Skolinspektionen har kommit med ännu en intressant rapport. Nu handlar det om hur skolorna utvärderar sitt eget arbete. Eller inte utvärderar, snarare.
Rapporten handlar om hur systematiskt skolorna arbetar för att se till att eleverna når målen. 40 skolors arbete har granskats. Inspektörerna har granskat hur rektorerna tar det övergripande ansvaret för utvärderingen, om det finns fasta rutiner för hur det ska gå till, om det är en tydlig ansvarsfördelning och om man har adekvata verktyg för utvärdering och utveckling.
Resultatet är intressant. Skolinspektionen bedömer att endast ett fåtal av de 40 skolorna har ett systemtänkande och driver ett systematiskt kvalitetsarbete i sin helhet. Detta trots kraven på kvalitetsredovisningar sedan flera år tillbaka. Man ska inte ha så stor tro på statliga styrdokuments värde, därför faller socialdemokraternas krav på att behålla kvalitetsredovisningarna ganska platt. Den modellen fungerar ju inte riktigt.
Skolorna är bättre på att beskriva elevernas kunskapsutveckling bland de äldre eleverna än bland de yngre. Det är ju ingen nyhet. Skolorna är sämst på att analysera resultaten.
Skolinspektionens övergripande slutsats är att rektorerna och lärarna måste bli bättre på att sätta kunskapsmålen mer i fokus. Tänk att det ska behöva påpekas år 2010. Vi hade ett val för snart fyra år sedan som handlade om just detta, att sätta kunskaperna i fokus igen. Det verkar inte ha trängt igenom överallt, kan man väl konstatera.
Verket har en lite intressant slutsats i att man oftare verkar utvärdera eleverna, men inte sitt eget arbete. Att se sig i spegeln är svårare, det är lättare att hitta orsaker utanför - hos eleverna.
Följande citat är bland de mest intressanta i rapporten: "Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser och drar sig för sådana analyser av hänsyn till lärarna."
Alla vet ju att det är lärarnas insatser det hänger på. Här måste rektorerna ikläda sig den ledarroll de har och våga utvärdera. Det är fegt att banga ur. Och lärarna måste låta sig utvärderas. Sen kan man alltid diskutera på vilket sätt det ska gå till, det måste vara förankrat bland lärarkollegiet. Men att det ska utvärderas får inte vara en fråga. Det är en central fråga för att vi ska förbättra resultaten i våra skolor och ge eleverna den kunskap de har rätt till.
SR, DN,
Rapporten handlar om hur systematiskt skolorna arbetar för att se till att eleverna når målen. 40 skolors arbete har granskats. Inspektörerna har granskat hur rektorerna tar det övergripande ansvaret för utvärderingen, om det finns fasta rutiner för hur det ska gå till, om det är en tydlig ansvarsfördelning och om man har adekvata verktyg för utvärdering och utveckling.
Resultatet är intressant. Skolinspektionen bedömer att endast ett fåtal av de 40 skolorna har ett systemtänkande och driver ett systematiskt kvalitetsarbete i sin helhet. Detta trots kraven på kvalitetsredovisningar sedan flera år tillbaka. Man ska inte ha så stor tro på statliga styrdokuments värde, därför faller socialdemokraternas krav på att behålla kvalitetsredovisningarna ganska platt. Den modellen fungerar ju inte riktigt.
Skolorna är bättre på att beskriva elevernas kunskapsutveckling bland de äldre eleverna än bland de yngre. Det är ju ingen nyhet. Skolorna är sämst på att analysera resultaten.
Skolinspektionens övergripande slutsats är att rektorerna och lärarna måste bli bättre på att sätta kunskapsmålen mer i fokus. Tänk att det ska behöva påpekas år 2010. Vi hade ett val för snart fyra år sedan som handlade om just detta, att sätta kunskaperna i fokus igen. Det verkar inte ha trängt igenom överallt, kan man väl konstatera.
Verket har en lite intressant slutsats i att man oftare verkar utvärdera eleverna, men inte sitt eget arbete. Att se sig i spegeln är svårare, det är lättare att hitta orsaker utanför - hos eleverna.
Följande citat är bland de mest intressanta i rapporten: "Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser och drar sig för sådana analyser av hänsyn till lärarna."
Alla vet ju att det är lärarnas insatser det hänger på. Här måste rektorerna ikläda sig den ledarroll de har och våga utvärdera. Det är fegt att banga ur. Och lärarna måste låta sig utvärderas. Sen kan man alltid diskutera på vilket sätt det ska gå till, det måste vara förankrat bland lärarkollegiet. Men att det ska utvärderas får inte vara en fråga. Det är en central fråga för att vi ska förbättra resultaten i våra skolor och ge eleverna den kunskap de har rätt till.
SR, DN,
29 april, 2010
Kreativitet med Teknikdelegationen
I eftermiddags var jag på ett seminarium där regeringens Teknikdelegation överlämnade sitt slutbetänkande till Tobias Krantz. Det hela började med en inspirerande föreläsning av hjärnforskaren Fredrik Ullén vid Karolinska Institutet. Han forskar om kreativitet, om vad som kännetecknar kreativa människor och hur man stimulerar kreativitet. Sådant här borde vara obligatoriska inslag på lärar- ochrektorsutbildningarna, så himla nyttigt och viktigt.
I korthet uppfattade jag tre punkter.
Stimulera flow (ett tillstånd av djup koncentration i en uppgift som man nästan finner sådan njutning i att utföra att tiden försvinner). Flow uppträder när det finns tydliga mål, tydlig feedback, inte passiv underhållning eller rutinarbete och rimligt svåra utmaningar. Se till att utmaningarna växer med förmågan, individualisering av undervisningen är helt nödvändig!
Stimulera divergent tänkande. Producera medvetet många idéer och alternativa förslag när man ska lösa en uppgift. Skapa medvetet ovanliga idéer, lek med tanken på att göra tvärtom. Träffas i grupp för brainstorming.
Stimulera målinriktat arbete och fullfölj idéerna. Play hard – work hard. När den bästa idéen väl är bestämd, håll fast vi den. Och genomför den, vilket ofta kräver hårt arbete.
Vår politik ligger alltså ganska rätt, för det är ju precis det vi nu gör.
Sen kom vi till Teknikdelegationens förslag. Inget nytt och revolutionerande direkt, men bra och genomtänkt. Bakgrunden till att regeringen tillsatte delegationen är att öka intresset för matematik, naturvetenskap, teknik och IKT och få fler ungdomar att söka sådana utbildningar. Och varför behövs då det? Jo, för att de kunskaperna är centrala för våra möjligheter att fortsätta som välfärdsland och att de sjunkit under lång tid.
Förslagen handlar om att ända attityder i samhället i stort, men främst om att påverka skolan. De vill skapa en kommission med ett uppdrag på 5 år för att samordna insatser som görs på olika ställen och få in en mer operativ plattform för det hela. De vill certifiera "sciencekommuner" som är särskilt duktiga och kan bli förebilder för andra. De föreslår en fortsättning på Lärarlyftet.
Låter som kloka idéer. Men vid presentationen saknade jag tankar om den tekniska utrustningen på skolorna. Idag är ju IT-nivån ofta bedrövlig och det kan ju se ut som Tekniska museets lokala filial när man besöker en skola och det stimulerar ju verkligen inte teknikintresset direkt. Jag frågade om det och fick jakande besked. De tyckte inte att mobilen ska ses som ett hot i skolan, utan en möjlighet. Hear, hear.
Visionen från Teknikdelegationen är att skapa ett konkurrenskraftigt Sverige i den globala kunskapsekonomin med stabil nationell arbetsmarknad. Att vi ska kunna möta de stora gemensamma utmaningarna, t ex miljö, demografi och infrastruktur. Och att ge alla medborgare nödvändig kunskap i ett komplext och tekniskt avancerat samhälle. Bra!
I korthet uppfattade jag tre punkter.
Stimulera flow (ett tillstånd av djup koncentration i en uppgift som man nästan finner sådan njutning i att utföra att tiden försvinner). Flow uppträder när det finns tydliga mål, tydlig feedback, inte passiv underhållning eller rutinarbete och rimligt svåra utmaningar. Se till att utmaningarna växer med förmågan, individualisering av undervisningen är helt nödvändig!
Stimulera divergent tänkande. Producera medvetet många idéer och alternativa förslag när man ska lösa en uppgift. Skapa medvetet ovanliga idéer, lek med tanken på att göra tvärtom. Träffas i grupp för brainstorming.
Stimulera målinriktat arbete och fullfölj idéerna. Play hard – work hard. När den bästa idéen väl är bestämd, håll fast vi den. Och genomför den, vilket ofta kräver hårt arbete.
Vår politik ligger alltså ganska rätt, för det är ju precis det vi nu gör.
Sen kom vi till Teknikdelegationens förslag. Inget nytt och revolutionerande direkt, men bra och genomtänkt. Bakgrunden till att regeringen tillsatte delegationen är att öka intresset för matematik, naturvetenskap, teknik och IKT och få fler ungdomar att söka sådana utbildningar. Och varför behövs då det? Jo, för att de kunskaperna är centrala för våra möjligheter att fortsätta som välfärdsland och att de sjunkit under lång tid.
Förslagen handlar om att ända attityder i samhället i stort, men främst om att påverka skolan. De vill skapa en kommission med ett uppdrag på 5 år för att samordna insatser som görs på olika ställen och få in en mer operativ plattform för det hela. De vill certifiera "sciencekommuner" som är särskilt duktiga och kan bli förebilder för andra. De föreslår en fortsättning på Lärarlyftet.
Låter som kloka idéer. Men vid presentationen saknade jag tankar om den tekniska utrustningen på skolorna. Idag är ju IT-nivån ofta bedrövlig och det kan ju se ut som Tekniska museets lokala filial när man besöker en skola och det stimulerar ju verkligen inte teknikintresset direkt. Jag frågade om det och fick jakande besked. De tyckte inte att mobilen ska ses som ett hot i skolan, utan en möjlighet. Hear, hear.
Visionen från Teknikdelegationen är att skapa ett konkurrenskraftigt Sverige i den globala kunskapsekonomin med stabil nationell arbetsmarknad. Att vi ska kunna möta de stora gemensamma utmaningarna, t ex miljö, demografi och infrastruktur. Och att ge alla medborgare nödvändig kunskap i ett komplext och tekniskt avancerat samhälle. Bra!
16 april, 2010
Rätt, rättare, rättast
Skolinspektionen har idag återrapporterat ett viktigt uppdrag de fått av regeringen. De har kontrollrättat 29 000 nationella prov. Låter ju inte som en särskilt kul arbetsuppgift, men ack så viktig. Det har inte gjorts förut, så man vet inte hur rättvisande rättningarna av de nationella proven har varit. Nu får vi svart på vitt.
Kontrollrättaren gav ofta ett lägre resultat än vad som ursprungligen gjorts. Vad som är rätt eller fel vet man dock inte, lite konstigt. Det är förstås en bedömningsfråga i många fall. Men då gäller det att proven är tydliga och att lärarna är kompetenta. Det får inte vara godtycke. Rättvisa och likvärdighet kräver bättre samstämmighet. Provresultaten ligger ju till grund för betygsättningen senare, då måste det vara ganska rätt.
Nu får vi snart en ny lärarutbildning. Där ska betygsättning och bedömning bli en viktig ingrediens. Det är ju på något sätt en av lärarens unika kompetens. Samtidigt räcker ju inte den insatsen, vi kan inte vänta på det. Kanske skulle man erbjuda kurser inom Lärarlyftet om detta ? Det finns uppgifter om att det blev 250 miljoner kronor kvar på Lärarlyftet förra året. Skärpning! Varje huvudman måste också ta sitt respektive ansvar att normera bedömningarna. Inspektionen förordar också att mn förändrar proven lite, säkert bra.
Man kan fundera över vad ett rödgrönt alternativ skulle göra? Kanske ta bort proven helt? Då slipper man ju skillnaderna, eftersom man inte mäter. Miljöpartiet vill inte ha kunskapskrav. De flumpedagoger som socialdemokraterna hyllar, t ex Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm, vill inte ha nationella prov. Blir det bätre så? Man hoppar ju inte högre om man tar bort ribban, eller hur?
SvD, Aftonbladet, GP, SR,
Kontrollrättaren gav ofta ett lägre resultat än vad som ursprungligen gjorts. Vad som är rätt eller fel vet man dock inte, lite konstigt. Det är förstås en bedömningsfråga i många fall. Men då gäller det att proven är tydliga och att lärarna är kompetenta. Det får inte vara godtycke. Rättvisa och likvärdighet kräver bättre samstämmighet. Provresultaten ligger ju till grund för betygsättningen senare, då måste det vara ganska rätt.
Nu får vi snart en ny lärarutbildning. Där ska betygsättning och bedömning bli en viktig ingrediens. Det är ju på något sätt en av lärarens unika kompetens. Samtidigt räcker ju inte den insatsen, vi kan inte vänta på det. Kanske skulle man erbjuda kurser inom Lärarlyftet om detta ? Det finns uppgifter om att det blev 250 miljoner kronor kvar på Lärarlyftet förra året. Skärpning! Varje huvudman måste också ta sitt respektive ansvar att normera bedömningarna. Inspektionen förordar också att mn förändrar proven lite, säkert bra.
Man kan fundera över vad ett rödgrönt alternativ skulle göra? Kanske ta bort proven helt? Då slipper man ju skillnaderna, eftersom man inte mäter. Miljöpartiet vill inte ha kunskapskrav. De flumpedagoger som socialdemokraterna hyllar, t ex Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm, vill inte ha nationella prov. Blir det bätre så? Man hoppar ju inte högre om man tar bort ribban, eller hur?
SvD, Aftonbladet, GP, SR,
06 april, 2010
Tovning viktigare än IT?
Sitter och läser Skolverkets förslag till nya kursplaner för grundskolan. Mycket är bra, men annat känner jag väldig tveksamhet inför.
Diskussionen om vad historiaämnet ska innehålla har varit bra och klargörande och Skolverket har tagit till sig av den massiva kritiken att plocka bort antiken och medeltiden. För mig, som maniskt historiaintresserad, ter det sig väldigt märkligt att skynda förbi centrala delar av vårt ursprung. Antiken - demokratins, filosofins och de stora upptäckternas epok. Och medeltiden - då Sverige bytte religion och blev ett land. De ger en del svar på varför världen ser ut som den gör. Så klart att de ska finnas med, annars blir våra barn både obildade och perspektivlösa.
Men så kommer vi till slöjden och här får jag problem. Tovning och urholkning är centrala innehåll i ämnet. Helt nödvändiga kunskaper som alla behöver med sig i livet, om man ska tro Skolveket. Själv har jag klarat mig utan dessa och det har går ganska bra.
Jag skulle kunna förstå slöjden bättre om det t ex handlat om att sätta ihop ett skåp från IKEA utan att få några delar över. Eller att lägga upp byxor och sy i knappar. Det känns som behövliga vardagskunskaper. Ämnet hem- och konsumentkunskap är lite upplagt på det sättet och det är mycket mer tilltalande.
Men nej, slöjden ska mer handla om hantverk och slöjd som uttryckssätt. Inte om det vi behöver kunna hemma till vardags. Ibland blir det så abstrakt att jag inte riktigt begriper, vad sägs om det här: "Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar förtrogenhet med begrepp som beskriver arbetsprocesser, redskap och slöjdföremåls estetiska uttryck."
330 timmar i skolan ska ägnas åt detta, att jämföra med 320 för tyska och franska.
Rubank och kråkspark ska vi lära oss vad det är för något, men tid för tyska vardagsord blir det inte. Och var kommer den nya tidens kunskaper in, det man känner att man har behov av hemma när datorn eller mobilen krånglar? Inte i teknikämnet, det är nästan kliniskt rent från IT.
Jag vill att skolan ska ge användbara och nyttiga kunskaper, att den ska vara rolig och kännas modern och framför allt relevant för ungdomarna. Skolan ska ge kunskaper som de verkligen behöver för att klara sig i en globaliserad värld. Jag får lite svårt att få in tovning där...
För att sluta med det självklara - skolan får absolut inte bli mer teoretisk, det är inte det jag säger. Praktiska inslag behövs verkligen, men varför begränsa det till vissa ämnen? Varför kan inte matematik och svenska också innehålla praktik och vara kreativa? Vi ska inte skapa konstlade motsättningar som inte behöver finnas.
PS. Tovning är en urgammal metod att omvandla ull till filt med varmvatten och såpa och händerna, för den som inte visste det. Jag gjorde det inte.
Diskussionen om vad historiaämnet ska innehålla har varit bra och klargörande och Skolverket har tagit till sig av den massiva kritiken att plocka bort antiken och medeltiden. För mig, som maniskt historiaintresserad, ter det sig väldigt märkligt att skynda förbi centrala delar av vårt ursprung. Antiken - demokratins, filosofins och de stora upptäckternas epok. Och medeltiden - då Sverige bytte religion och blev ett land. De ger en del svar på varför världen ser ut som den gör. Så klart att de ska finnas med, annars blir våra barn både obildade och perspektivlösa.
Men så kommer vi till slöjden och här får jag problem. Tovning och urholkning är centrala innehåll i ämnet. Helt nödvändiga kunskaper som alla behöver med sig i livet, om man ska tro Skolveket. Själv har jag klarat mig utan dessa och det har går ganska bra.
Jag skulle kunna förstå slöjden bättre om det t ex handlat om att sätta ihop ett skåp från IKEA utan att få några delar över. Eller att lägga upp byxor och sy i knappar. Det känns som behövliga vardagskunskaper. Ämnet hem- och konsumentkunskap är lite upplagt på det sättet och det är mycket mer tilltalande.
Men nej, slöjden ska mer handla om hantverk och slöjd som uttryckssätt. Inte om det vi behöver kunna hemma till vardags. Ibland blir det så abstrakt att jag inte riktigt begriper, vad sägs om det här: "Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar förtrogenhet med begrepp som beskriver arbetsprocesser, redskap och slöjdföremåls estetiska uttryck."
330 timmar i skolan ska ägnas åt detta, att jämföra med 320 för tyska och franska.
Rubank och kråkspark ska vi lära oss vad det är för något, men tid för tyska vardagsord blir det inte. Och var kommer den nya tidens kunskaper in, det man känner att man har behov av hemma när datorn eller mobilen krånglar? Inte i teknikämnet, det är nästan kliniskt rent från IT.
Jag vill att skolan ska ge användbara och nyttiga kunskaper, att den ska vara rolig och kännas modern och framför allt relevant för ungdomarna. Skolan ska ge kunskaper som de verkligen behöver för att klara sig i en globaliserad värld. Jag får lite svårt att få in tovning där...
För att sluta med det självklara - skolan får absolut inte bli mer teoretisk, det är inte det jag säger. Praktiska inslag behövs verkligen, men varför begränsa det till vissa ämnen? Varför kan inte matematik och svenska också innehålla praktik och vara kreativa? Vi ska inte skapa konstlade motsättningar som inte behöver finnas.
PS. Tovning är en urgammal metod att omvandla ull till filt med varmvatten och såpa och händerna, för den som inte visste det. Jag gjorde det inte.
12 mars, 2010
Vänsterns "nya" skolpolitik
Vänsterpartiet har presenterat sin skolpolitik. Efter att ha läst igenom programmet undrar jag varför de strök ordet "kommunisterna" ur partinamnet? Det är samma politik och retorik som på 70-talet. Vänsterpartiet är och förblir ett genuint kollektivistiskt och frihetsföraktande parti som hyllar centralism och flum.
Vad sägs om de här citaten:
"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."
Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.
Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:
"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."
Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.
Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.
Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.
Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?
Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.
SvD
Vad sägs om de här citaten:
"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."
Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.
Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:
"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."
Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.
Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.
Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.
Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?
Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.
SvD
03 februari, 2010
Nya ämnen behövs i skolan
46 000 obetalda SMS-lån som blivit betalningsförelägganden hos Kronofogden under förra året. 10 000 fler än året innan. Illa, illa.
Det här tycker jag illustrerar behovet av en översyn av ämnen och innehåll i ämnena i skolan. Om man hårddrar det så lär skolan ut hur man virkar en grytlapp, men inte hur man sköter sin ekonomi.
Jag brukar verkligen inte säga att skolan ska göra få ett utökat uppdrag och göra mer saker, snarare tvärtom. Skolan måste sätta gränser och får inte vara en mädschen für alles. Men samtidigt måste vi börja diskutera skolans uppdrag. Varför har vi de ämnen vi har och varför har vi inte andra? Är det en medveten prioritering eller bara gammal vana?
Den nuvarande läroplanen tillkom 1994 och byggde på samhällsanalyser från 80-talet. Den läroplan som en del fortfarande betraktar som "den nya" har varit i kraft längre än de båda tidigare. Samtidigt säger alla att världen förändras snabbare än någonsin. Skolan måste hänga med i omvärldens förändringar. SMS-lån fanns inte ens som företeelse när nuvarande läroplanen kom. Inte det nya pensionssystemet heller. Vi hade valutaregleringar.
Är det inte dags med en ny analys av vad framtiden ställer för krav på kunskap och kompetens och vilka förmågor vi då behöver? Jag känner mig rätt övertygad om att privatekonomi hör dit. Då skulle inte tusentals ungdomar drivas till Kronofogden av okunnighet i alla fall.
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan,
Det här tycker jag illustrerar behovet av en översyn av ämnen och innehåll i ämnena i skolan. Om man hårddrar det så lär skolan ut hur man virkar en grytlapp, men inte hur man sköter sin ekonomi.
Jag brukar verkligen inte säga att skolan ska göra få ett utökat uppdrag och göra mer saker, snarare tvärtom. Skolan måste sätta gränser och får inte vara en mädschen für alles. Men samtidigt måste vi börja diskutera skolans uppdrag. Varför har vi de ämnen vi har och varför har vi inte andra? Är det en medveten prioritering eller bara gammal vana?
Den nuvarande läroplanen tillkom 1994 och byggde på samhällsanalyser från 80-talet. Den läroplan som en del fortfarande betraktar som "den nya" har varit i kraft längre än de båda tidigare. Samtidigt säger alla att världen förändras snabbare än någonsin. Skolan måste hänga med i omvärldens förändringar. SMS-lån fanns inte ens som företeelse när nuvarande läroplanen kom. Inte det nya pensionssystemet heller. Vi hade valutaregleringar.
Är det inte dags med en ny analys av vad framtiden ställer för krav på kunskap och kompetens och vilka förmågor vi då behöver? Jag känner mig rätt övertygad om att privatekonomi hör dit. Då skulle inte tusentals ungdomar drivas till Kronofogden av okunnighet i alla fall.
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan,
21 oktober, 2009
Tidiga prov behövs
Idag presenterade Skolverket en rapport om första omgången av de nationella proven i trean, som gjordes i våras. Matte verkar vara svårt redan i så unga år.
400 skolor och 12 procent av elevernas prov har granskats av Skolverket och de kommer fram till att bara 73 procent av tredjeklassarna klarade lägstanivån i delprovet om de fyra räknesätten. Bättre gick det i geometri och taluppfattning. Men kan man inte räknesätten blir det svårt, det är liksom grunden för hela matematiken...
Det här bekräftar den bild jag fått när jag besökt skolor, bl a i Lilla Edet. Lärare som inte är utbildade i matematik ska lära de minsta att räkna och har bara en bok som hjälp, det blir inte riktigt bra. Alla vet ju hur viktigt att grunden byggs rätt, ändå blir det så här.
Jag kan också konstatera att de nationella proven behövs. Man upptäcker var det gått snett och rättar till det. Men hur ska vänstern och miljöpartiet göra - de vill ju avskaffa de nationella proven och kunskapskraven? De verkar inte vilja veta hur det står till och då kan man ju aldrig åtgärda problemen. Resultaten kommer att kunna användas både av lärare i den egna klassen och av kommuner och friskolor om det finns gemensamma behov av fortbildning eller dylikt. Och av den nationella nivån, där vi behöver styra upp lärarutbildningen och målen bättre. Alla har nytta av detta.
Jag kan också konstatera att vår Matematiksatsning är mer angelägen än någonsin. I morgon får vi i utskottet veta mer om dessa prov. Kanske göra något själv till och med... ?
SvD, DN,
400 skolor och 12 procent av elevernas prov har granskats av Skolverket och de kommer fram till att bara 73 procent av tredjeklassarna klarade lägstanivån i delprovet om de fyra räknesätten. Bättre gick det i geometri och taluppfattning. Men kan man inte räknesätten blir det svårt, det är liksom grunden för hela matematiken...
Det här bekräftar den bild jag fått när jag besökt skolor, bl a i Lilla Edet. Lärare som inte är utbildade i matematik ska lära de minsta att räkna och har bara en bok som hjälp, det blir inte riktigt bra. Alla vet ju hur viktigt att grunden byggs rätt, ändå blir det så här.
Jag kan också konstatera att de nationella proven behövs. Man upptäcker var det gått snett och rättar till det. Men hur ska vänstern och miljöpartiet göra - de vill ju avskaffa de nationella proven och kunskapskraven? De verkar inte vilja veta hur det står till och då kan man ju aldrig åtgärda problemen. Resultaten kommer att kunna användas både av lärare i den egna klassen och av kommuner och friskolor om det finns gemensamma behov av fortbildning eller dylikt. Och av den nationella nivån, där vi behöver styra upp lärarutbildningen och målen bättre. Alla har nytta av detta.
Jag kan också konstatera att vår Matematiksatsning är mer angelägen än någonsin. I morgon får vi i utskottet veta mer om dessa prov. Kanske göra något själv till och med... ?
SvD, DN,
17 oktober, 2009
Engelska i ettan
Jag läser att folkpartiet vill att man ska börja med engelska i ettan i skolan nu. Jättebra! Det diskuterades väl redan när nuvarande läroplanen skapades av den förra borgerliga regeringen i början på 90-talet, men frågan var väl inte mogen då?! Synd att det är så segt i skolpolitiken ibland. (Ekot, SvD, DN)
Nu är det ju tillåtet att starta med engelska i ettan och många skolor gör det också. Samtidigt borde man väl börja redan i förskolan?! Det är i den åldern som man är som mest läraktig och nya språk verkar tas in via porerna. Engelska finns överallt varje dag. Om inte skolan hänger med så lär sig barnen ändå, via TV, nätet och dataspel. Och då blir skolan än mer irrelevant, upplevs som något som inte riktigt berör.
Det vore väl ett bra förslag att Alliansen gemensamt går till val på. Samtidigt måste man se över hela läroplanen, vilka ämnen vi ska ha framöver. Privatekonomi känns rätt angeläget, det är något vi måste ta större personligt ansvar för framöver. Och fler olika språkval - arabiska och kinesiska som alternativ till tyska och franska och spanska. Och lite mer matte, tyvärr kanske en del säger, men det behövs.
Och för att det ska gå ihop så måste undervisningstiden ökas, det slog vi fast på vår stämma i augusti. Våra elever har nästan minst undervisning i hela EU. Det håller inte i längden. Bra att folkpartiet är inne på samma spår, vi är rätt överens i Alliansen. Hur många åsikter har oppositionen om detta?
Nu är det ju tillåtet att starta med engelska i ettan och många skolor gör det också. Samtidigt borde man väl börja redan i förskolan?! Det är i den åldern som man är som mest läraktig och nya språk verkar tas in via porerna. Engelska finns överallt varje dag. Om inte skolan hänger med så lär sig barnen ändå, via TV, nätet och dataspel. Och då blir skolan än mer irrelevant, upplevs som något som inte riktigt berör.
Det vore väl ett bra förslag att Alliansen gemensamt går till val på. Samtidigt måste man se över hela läroplanen, vilka ämnen vi ska ha framöver. Privatekonomi känns rätt angeläget, det är något vi måste ta större personligt ansvar för framöver. Och fler olika språkval - arabiska och kinesiska som alternativ till tyska och franska och spanska. Och lite mer matte, tyvärr kanske en del säger, men det behövs.
Och för att det ska gå ihop så måste undervisningstiden ökas, det slog vi fast på vår stämma i augusti. Våra elever har nästan minst undervisning i hela EU. Det håller inte i längden. Bra att folkpartiet är inne på samma spår, vi är rätt överens i Alliansen. Hur många åsikter har oppositionen om detta?
16 september, 2009
Är jag kulturfientlig?
Författaren och Axess-redaktören David Andersson anser att jag är kulturfientlig och omdömeslös (Trelleborgs Allehanda idag).Hur kommer det sig att man pådyvlar människor åsikter utan att ha kommunicerat med dem, läst något de själva skrivit eller ens gör någon form av vederhäftig research innan? Lite för självgod fördomsfullhet, skulle jag säga. Anderssons "belägg" för att jag föraktar kvalitativ kultur är ett uttalande i SvD för något år sedan, en artikel som handlar om folkpartiets förslag om litteraturkanon och lag om fler skolbibliotek som jag inte tycker är världens bästa. Så här citeras jag i SvD:
–Spontant känns inte bristen på just bibliotek som skolans största problem. Vi har sett en internetrevolution. Att då föreslå reglering av bibliotek känns inte jättemodernt.
Är man kulturfientlig då? Spelar det ingen roll att jag är en varm anhängare av Skapande skola, det ger eleverna nya möjligheter till kvalitativa kulturupplevelser. Vi införde en liknande modell (kulturpeng) i Nacka när jag var kommunalråd för att öka kulturinslaget i skolan.
Jag har inget belägg för att påstå att David Andersson är mossig eller teknik- och framtidsfientlig, lika lite som Andersson har belägg för det han skriver. Men jag förstår inte riktigt hur han kan bli så upprörd. Tycker han själv verkligen att bristen på skolbibliotek är skolans största problem?
Vad säger han om raset i mattekunskaper, är inte det större och allvarligare? Eller att fler och fler hoppar av gymnasiet? Eller att många vänder skolan ryggen?
Det oroar i alla fall mig mer. Och inte löser vi det med en statlig lista över svenska böcker som ska läsas eller fler skolbibliotek, tror jag i alla fall. Om vi ska få en bättre skola så måste den hänga med i utvecklingen. Eleverna måste känna att den är relevant och då måste datorerna in. Därför tror jag att bristen på modern teknik är ett större problem än brist på bibliotek och böcker. Om den moderna tekniken vore utbyggd tillräckligt i skolan skulle dessutom all världens böcker och kunskap bara vara ett knapptryck bort. Men så är det inte. Än.
22 augusti, 2009
Regeringen satsar på matte
Nu levereras en del i den matematiksatsning som vi tidigare utlovat. 87 miljoner fördelas till kommuner och skolor för diverse olika projekt för att förbättra matematikundervisningen (Skolverket, DN, SR).
Det här behövs verkligen. Man kan tycka att det inte är så mycket pengar i det stora hela, men det är välkomna stimulansmedel för att göra ett ordentligt ryck nu. Olika internationella studier har visat att svenska elever halkar efter i matematik. Nu blir det satsningar på kompetensutveckling av lärare, metodutveckling, pröva lite alternativa pedgogiska modeller med IT och utomhuspedagogik mm.
Jag minns mycket väl mina år i lågstadiet i början av 70-talet då vi alla ingick i ett gigantiskt experiment med mängdlära. Delmängder hit och dit och ringar runt apelsiner och bananer. Någonstans där tror jag att matematiken sänktes för att aldrig riktigt återhämta sig. Mitt besök i Lilla Edet för något år sedan, där jag bl a träffade matematikprofessor PO Bentley, visade klart och tydligt hur illa det fortfarande kan vara med matematikundervisningen. Lärarutbildning där blivande lågstadielärare inte behöver lära sig matematik i kombination med dåliga läroböcker är naturligtvis helt förödande. Det vanligaste svaret bland tredjeklassare (tror jag) på talet 51-49 blev 18, men det kunde finnas fler svar trodde eleverna också.
Därför tror jag att vår mattesatsning kommer att bli ett ordentligt lyft. Synd bara att de kommuner som har haft riktigt usla resultat på nationella prov (sämst var Hällefors, Fagersta och Skinnskatteberg, där nästan 4 av 10 elever inte klarade målen för godkänt senast) inte får nåra penar. Men de kanske inte skickade in någon ansökan heller, eller så var den kanske så undermålig? Men det blir fler omgångar och nya pengar att söka, så det kanske kommer.
Det här behövs verkligen. Man kan tycka att det inte är så mycket pengar i det stora hela, men det är välkomna stimulansmedel för att göra ett ordentligt ryck nu. Olika internationella studier har visat att svenska elever halkar efter i matematik. Nu blir det satsningar på kompetensutveckling av lärare, metodutveckling, pröva lite alternativa pedgogiska modeller med IT och utomhuspedagogik mm.
Jag minns mycket väl mina år i lågstadiet i början av 70-talet då vi alla ingick i ett gigantiskt experiment med mängdlära. Delmängder hit och dit och ringar runt apelsiner och bananer. Någonstans där tror jag att matematiken sänktes för att aldrig riktigt återhämta sig. Mitt besök i Lilla Edet för något år sedan, där jag bl a träffade matematikprofessor PO Bentley, visade klart och tydligt hur illa det fortfarande kan vara med matematikundervisningen. Lärarutbildning där blivande lågstadielärare inte behöver lära sig matematik i kombination med dåliga läroböcker är naturligtvis helt förödande. Det vanligaste svaret bland tredjeklassare (tror jag) på talet 51-49 blev 18, men det kunde finnas fler svar trodde eleverna också.
Därför tror jag att vår mattesatsning kommer att bli ett ordentligt lyft. Synd bara att de kommuner som har haft riktigt usla resultat på nationella prov (sämst var Hällefors, Fagersta och Skinnskatteberg, där nästan 4 av 10 elever inte klarade målen för godkänt senast) inte får nåra penar. Men de kanske inte skickade in någon ansökan heller, eller så var den kanske så undermålig? Men det blir fler omgångar och nya pengar att söka, så det kanske kommer.
10 juni, 2009
Timplanen inte helig
Tänk så olika man kan se på saker och ting. Skolvärlden rapporterar idag att timplanen i skolan blir kvar."Ett genombrott" säger utbildningsministern och det lanseras som att han vunnit en intern diskussion inom Alliansen.
Jag tycker tvärtom. Det är ingen hemlighet att vi har haft olika uppfattningar inom Alliansen i den här frågan. M, C och KD tror inte på timplanens undergörande verkan utan ser att det kan ta olika lång tid för eleverna att nå målen i olika ämnen. Då måste skolan vara lite flexibel och ha möjligheter att styra tiden i skolan. Den totala tiden i skolan ska verkligen garanteras, skolorna får inte spara bort tid för eleverna. Men man behöver ju olika många körlektioner när man lär sig köra bil, varför skulle det inte ta olika lång tid för oss att lära kemi eller engelska? Jag tycker att det är rimligt att man anpassar skolan efter eleverna. FP tycker i stället att timplanen är helig i varenda timme, inget avkall får göras.
Nu blir lösningen att de 900 skolor som inte följer timplanen sedan försöket startade för tio år sedan ska få fortsätta med det. Försöket med timplanelös undervisning permanentas. Dessutom öppnar vi för att fler skolor ska kunna få ingå. Folkpartiet ville skrota försöket och tvinga alla skolor att följa den centrala timplanen.
Så vem har vunnit? Jag ser det som ett genombrott att vi fått gehör för att skolorna inte slaviskt måste följa en central timplan och det blir mer individualiserat och att fler skolor får möjlighet att delta. Jag är väldigt nöjd med vår överenskommelse.
05 juni, 2009
Obstruktion mot omdömen i skolan?
Ekot har gjort en stor undersökning bland Sveriges rektorer om hur de ser på de skriftliga omdömen som alla elever ska få från och med detta läsår. Det finns mycket intressant att läsa ut av den undersökningen.
90% av rektorerna anser att de är bra för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Vilket ju också precis är syftet med dem.
Samtidigt säger bara 55% av rektorerna att alla elever fått skriftliga omdömen. När vi i lag slagit fast att ALLA ska få det, så säger 35% att ingen elev på skolan får det. Orsaken kan man ju bara spekulera i. Medvetet lagtrots? Obstruktion mot demokratiskt fattade beslut? Inte prioriterat? Försvunnit bland allt pappersarbete? Att skylla på att man inte haft tid duger ju verkligen inte. 55% har uppenbarligen hunnit med och beslutet fattades för över ett år sen...
Varför granskar inte Ekot detta mer och ställer på de rektorer som inte ser till att skolan ger omdömen?
Eftersom nästan alla rektorer tycker att omdömena är bra för att de förtydligare kunskapsuppdraget så undrar man onekligen varför de inte ser till att omdömen ges till alla. Har de inte förmågan? Är skolan så centralstyrd att de väntar på direktiv av sina skolchefer eller kommunalpolitiker? Eller är det så att de inte tycker att det ska vara mer fokus på kunskapsresultaten?
Rektor Jonas Askne på Nödingeskolan i Ale kommun utanför Göteborg (min gamla skola som jag gick i tvåan och trean i!) indikerar att det är så. Han tycker att det blir för mycket fokus på bedömning av resultat och kunskaper. Men hallå, Jonas: det är ju precis det som är tanken! Kunskapsuppföljningen måste bli bättre. Föga förvånande ligger resultaten i Ale kommun under genomsnittet i landet, 30% var underkända i något ämne när de slutade grundskolan förra året och 17% var inte behöriga till gymnasiet. Det placerar kommunen på plats 265 av 290 i landet. Kanske finns det ett samband med den syn som Nödingerektorn ger uttryck för i Eko-intervjun?
Det här ger verkligen anledning till fundering över rektorernas ansvar och roll. Om de vill ha ett större ansvar så måste de också ta det ansvar de faktiskt har. Jag inser att deras jobb är svårt, de kläms ofta mellan olika uppdrag och tuffa prioriteringar. Samtidigt är skolan en demokratiskt styrd organisation där demokratiskt fattade beslut ska få genomslag. Som skolledare eller lärare kan man inte välja sitt uppdrag själv.
90% av rektorerna anser att de är bra för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Vilket ju också precis är syftet med dem.
Samtidigt säger bara 55% av rektorerna att alla elever fått skriftliga omdömen. När vi i lag slagit fast att ALLA ska få det, så säger 35% att ingen elev på skolan får det. Orsaken kan man ju bara spekulera i. Medvetet lagtrots? Obstruktion mot demokratiskt fattade beslut? Inte prioriterat? Försvunnit bland allt pappersarbete? Att skylla på att man inte haft tid duger ju verkligen inte. 55% har uppenbarligen hunnit med och beslutet fattades för över ett år sen...
Varför granskar inte Ekot detta mer och ställer på de rektorer som inte ser till att skolan ger omdömen?
Eftersom nästan alla rektorer tycker att omdömena är bra för att de förtydligare kunskapsuppdraget så undrar man onekligen varför de inte ser till att omdömen ges till alla. Har de inte förmågan? Är skolan så centralstyrd att de väntar på direktiv av sina skolchefer eller kommunalpolitiker? Eller är det så att de inte tycker att det ska vara mer fokus på kunskapsresultaten?
Rektor Jonas Askne på Nödingeskolan i Ale kommun utanför Göteborg (min gamla skola som jag gick i tvåan och trean i!) indikerar att det är så. Han tycker att det blir för mycket fokus på bedömning av resultat och kunskaper. Men hallå, Jonas: det är ju precis det som är tanken! Kunskapsuppföljningen måste bli bättre. Föga förvånande ligger resultaten i Ale kommun under genomsnittet i landet, 30% var underkända i något ämne när de slutade grundskolan förra året och 17% var inte behöriga till gymnasiet. Det placerar kommunen på plats 265 av 290 i landet. Kanske finns det ett samband med den syn som Nödingerektorn ger uttryck för i Eko-intervjun?
Det här ger verkligen anledning till fundering över rektorernas ansvar och roll. Om de vill ha ett större ansvar så måste de också ta det ansvar de faktiskt har. Jag inser att deras jobb är svårt, de kläms ofta mellan olika uppdrag och tuffa prioriteringar. Samtidigt är skolan en demokratiskt styrd organisation där demokratiskt fattade beslut ska få genomslag. Som skolledare eller lärare kan man inte välja sitt uppdrag själv.
26 maj, 2009
Bra skolförslag från partistyrelsen
I augusti har vi moderater partistämma och då blir det fyra dagars politiksnack. Igår presenterade partistyrelsen en proposition som handlar om att värna välfärdens kärna och att föra en ansvarsfull ekonomisk politik för jobb och kunskaper.
Partistyrelsen har tagit till sig flera av de förslag vi fört fram från arbetsgruppen om Ungas villkor, bl a att eleverna bör ges mer tid med sina lärare i skolan. Det håller inte att svenska ungdomar ska ha mindre undervising än sina jämnåriga runt om i världen. Med mer undervisning kan svenska ungdomar nå den absoluta toppen i världen tror jag.
En annan riktigt bra del är att partistyrelsen är så tydlig i att de kommunala skolorna måste bli friare och självständigare och få en tydlig ledning. Här ligger en klar framgångsfaktor. Hur ska skolan kunna möta olika människor med olika behov och förutsättningar utan en frihet att organisera verksamheten?
Partistyrelsen föreslår också att förskoleklassen blir mer inriktad på lärande och blir en del av grundskolan. I praktiken blir grundskolan tioårig med normal start vid sex års ålder. Tidigt lärande, när barnen är som mest receptiva. Att lära barnen när de har som lättast för att lära måste ju vara melodin.
En sak saknar jag dock lite och det är IT och moderniseringen av skolan. Vi får se om stämman vill lägga till lite om detta, jag hoppas det.
Partistyrelsen har tagit till sig flera av de förslag vi fört fram från arbetsgruppen om Ungas villkor, bl a att eleverna bör ges mer tid med sina lärare i skolan. Det håller inte att svenska ungdomar ska ha mindre undervising än sina jämnåriga runt om i världen. Med mer undervisning kan svenska ungdomar nå den absoluta toppen i världen tror jag.
En annan riktigt bra del är att partistyrelsen är så tydlig i att de kommunala skolorna måste bli friare och självständigare och få en tydlig ledning. Här ligger en klar framgångsfaktor. Hur ska skolan kunna möta olika människor med olika behov och förutsättningar utan en frihet att organisera verksamheten?
Partistyrelsen föreslår också att förskoleklassen blir mer inriktad på lärande och blir en del av grundskolan. I praktiken blir grundskolan tioårig med normal start vid sex års ålder. Tidigt lärande, när barnen är som mest receptiva. Att lära barnen när de har som lättast för att lära måste ju vara melodin.
En sak saknar jag dock lite och det är IT och moderniseringen av skolan. Vi får se om stämman vill lägga till lite om detta, jag hoppas det.
24 februari, 2009
Mer matte i skolan
Nu satsar regeringen en halv miljard kronor på att förbättra elevernas kunskaper i framför allt matematik, men även no och teknik. Välkommet, verkligen.
Svenska elevers mattekunskaper är på väg utför. TIMMS-undersökningen från i december 2008 är smärtsamt tydlig. Såväl fjärdeklassarna som åttorna ligger något under EU- och OECD-snittet, framför allt är det väldigt få duktiga elever i Sverige. Sett över tid så har svenska åttondeklassares resultat försämrats näst mest mellan 1995 och 2007. Bara i Bulgarien försämras resultaten mer. Som av en slump sammanfaller raset med det socialdemokratiska regeringsinnehavet...
Jag är benägen att hålla med PO Bentley, samordnare för TIMMS i Sverige, i hans bedömning att det beror på dålig lärarutbildning, dåliga läroböcker och ganska flummig kunskapsattityd. Alla borde ju inse att de som gick lärarutbildningen för att bli 1-7-lärare med inriktning mot svenska och so också hamnar i situationen att ha matematik. Så ser skolorna ut helt enkelt, man har inte ämnesuppdelat särskilt ofta på låg- och mellanstadiet. Många av lärarna är säkert inte jätteintresserade av matte, då hade de ju valt ma-no-inriktningen, och har ingen utbildning i matte men ska ändå lära ut det. Det går inte riktigt ihop.
Därför är den här satsningen som görs nu bara början. Vi måste ha en helt ny lärarutbildning som bygger rätt från grunden och rustar lärarna med de kunskaper och förmågor de behöver för att att klara uppdraget.
Svenska elevers mattekunskaper är på väg utför. TIMMS-undersökningen från i december 2008 är smärtsamt tydlig. Såväl fjärdeklassarna som åttorna ligger något under EU- och OECD-snittet, framför allt är det väldigt få duktiga elever i Sverige. Sett över tid så har svenska åttondeklassares resultat försämrats näst mest mellan 1995 och 2007. Bara i Bulgarien försämras resultaten mer. Som av en slump sammanfaller raset med det socialdemokratiska regeringsinnehavet...
Jag är benägen att hålla med PO Bentley, samordnare för TIMMS i Sverige, i hans bedömning att det beror på dålig lärarutbildning, dåliga läroböcker och ganska flummig kunskapsattityd. Alla borde ju inse att de som gick lärarutbildningen för att bli 1-7-lärare med inriktning mot svenska och so också hamnar i situationen att ha matematik. Så ser skolorna ut helt enkelt, man har inte ämnesuppdelat särskilt ofta på låg- och mellanstadiet. Många av lärarna är säkert inte jätteintresserade av matte, då hade de ju valt ma-no-inriktningen, och har ingen utbildning i matte men ska ändå lära ut det. Det går inte riktigt ihop.
Därför är den här satsningen som görs nu bara början. Vi måste ha en helt ny lärarutbildning som bygger rätt från grunden och rustar lärarna med de kunskaper och förmågor de behöver för att att klara uppdraget.
19 februari, 2009
Korkat med mer undervisning?
Har just haft en debatt i Skolfront i SVT mot miljöpartisten Mats Pertoft. Utgångspunkten var förslaget från vår utvecklingsgrupp om Ungas villkor som handlar om att våra svenska elever bör få mer undervisning. Miljöpartiet tycker att det är ett korkat förslag. Undrar vem som är korkad...?Bakgrunden är att svenska högstadie- och gymnasieelever har ungefär en timmes mindre undervisning varje dag än genomsnittet i EU. Det håller självklart inte. Våra ungdomar måste få lära sig minst lika mycket som övriga ungdomar i Europa. Sverige högstadieelever har idag näst minst undervisning i hela EU, bara Lettland är sämre.
Pertoft försökte konstruera en motsättning mellan kvalitet och kvantitet som inte finns. Vi måste nog ha både och tror jag. Det tar tid att lära sig svåra saker och då spelar bättre betygssystem och nationella prov ingen roll, även om det i sig är jätteviktiga instrument för att höja kvaliteten. Men det är väl klart att man lär sig mer matte om man har 120 lektioner i stället för 90 (som det är idag i åttan, visade en TIMMS-rapport). Eller att man blir säkrare på att köra bil om man tar 30 lektioner i stället för 15. Varför förnekar miljöpartiet det uppenbara?
Fast det är bra att miljöpartiet visar sin rätta sida nu. Flummigt och kunskapsfientligt.
10 december, 2008
TIMMS för utskottet
Idag fick vi i utskottet en ordentlig presentation av den internationella TIMMS-undersökningen om matematik och naturkunskap i skolan. Alla insatta var där, det är verkligen en förmån att få tillgång till kunskap och kompetens på det sättet.
Generaldirektören Per Thullberg på Skolverket levererade några bra meningar. "Om skolan varit inriktad på resultat i stället för process hade aldrig det här inträffat" var en sådan bra. För det var ju precis så det var förut, av den tidigare regeringen och även den tidigare generaldirektören. Då gömdes och glömdes resultaten och processen ställdes i fokus.
De som kan mer bedömde att bovarna i dramat är för få undervisningstimmar i både matte och no-ämnen, för mycket läroboksstyrd undervisning (vilket visar på osäkra lärare som inte behärskar ämnet) och för mycket självstudier på lektionerna. De rosade regeringen för allt det som nu äntligen sker - ny lärarutbildning, ma/no-satsning, tidigare prov och inte minst dagens proposition om tydligare mål och kunskapskrav.
Det blir lite patetiskt att höra Karlstaddocenten Hans-Åke Scherps kommentarer i DN, att skolministerns fascination för betyg skulle vara ett problem och en underförstådd orsak till de bristande kunskaperna. Sanningen är ju att TIMMS-undersökningen gjordes våren 2007, dvs några månades efter regeringsskiftet och man kan inte ens med bästa vilja i världen påstå att regeringens politik fått genomslag på klassrumsnivå på så kort tid. Han kanske borde se sig själv i spegeln om han vill hitta någon ansvarig...
Och så läser jag LR:s kommentar. Det är kommunaliseringens fel. Som en drucken papegoja säger de ständigt samma sak, oavsett problem. Det är inte trovärdigt, lika lite som moderaterna tidigare alltid lyfte fram skattesänkningar som lösningen på alla problem. Om det nu är för lite undervisningstid, för mycket läroboksstyrd undervisning, för många osäkra lärare och för mycket självstudier på lektionerna så undrar jag hur de kan skylla allt detta på kommunaliseringen. När ska även lärarna börja titta sig i spegeln och fråga sig om den undervisning de bedriver alltid är den bästa?
PO Bentley rundade av sin framställning idag med ett klokt konstaterande som jag tycker fångar det hela i ett nötskal. Man förenklar så mycket som möjligt idag i stället för att hjälpa elevera över hindren. Tänkvärt.
Generaldirektören Per Thullberg på Skolverket levererade några bra meningar. "Om skolan varit inriktad på resultat i stället för process hade aldrig det här inträffat" var en sådan bra. För det var ju precis så det var förut, av den tidigare regeringen och även den tidigare generaldirektören. Då gömdes och glömdes resultaten och processen ställdes i fokus.
De som kan mer bedömde att bovarna i dramat är för få undervisningstimmar i både matte och no-ämnen, för mycket läroboksstyrd undervisning (vilket visar på osäkra lärare som inte behärskar ämnet) och för mycket självstudier på lektionerna. De rosade regeringen för allt det som nu äntligen sker - ny lärarutbildning, ma/no-satsning, tidigare prov och inte minst dagens proposition om tydligare mål och kunskapskrav.
Det blir lite patetiskt att höra Karlstaddocenten Hans-Åke Scherps kommentarer i DN, att skolministerns fascination för betyg skulle vara ett problem och en underförstådd orsak till de bristande kunskaperna. Sanningen är ju att TIMMS-undersökningen gjordes våren 2007, dvs några månades efter regeringsskiftet och man kan inte ens med bästa vilja i världen påstå att regeringens politik fått genomslag på klassrumsnivå på så kort tid. Han kanske borde se sig själv i spegeln om han vill hitta någon ansvarig...
Och så läser jag LR:s kommentar. Det är kommunaliseringens fel. Som en drucken papegoja säger de ständigt samma sak, oavsett problem. Det är inte trovärdigt, lika lite som moderaterna tidigare alltid lyfte fram skattesänkningar som lösningen på alla problem. Om det nu är för lite undervisningstid, för mycket läroboksstyrd undervisning, för många osäkra lärare och för mycket självstudier på lektionerna så undrar jag hur de kan skylla allt detta på kommunaliseringen. När ska även lärarna börja titta sig i spegeln och fråga sig om den undervisning de bedriver alltid är den bästa?
PO Bentley rundade av sin framställning idag med ett klokt konstaterande som jag tycker fångar det hela i ett nötskal. Man förenklar så mycket som möjligt idag i stället för att hjälpa elevera över hindren. Tänkvärt.
09 december, 2008
Sämre mattekunskaper - igen
Skolverket inleder presentationen av dagens stora internationella skolundersökning (TIMMS)med att "de svenska eleverna i årskurs 8 presterar under EU/OECD-genomsnittet i matematik". Det är dessutom sämre resultat än 2003, som i sin tur var sämre än 1995. Även bland fjärdeklassarna är kunskaperna under snittet. Faktum är att Sverige är det land som försämrat resultaten mest, efter Bulgarien och det är ju inget att stå efter. Det som var snittet 1995 når nu bara 25% av eleverna upp till idag.
Det finns bara tre ord man kan säga om detta: illa, illa, illa.
Vi lägger mest pengar i världen på skolan, anser oss ligga i absolut topp, men gör det bevisligen inte. Två frågor infinner sig i mitt huvud: 1. Varför ser det ut som det gör? 2. Vad gör man åt de som brister?
Några asiatiska länder (Taiwan, Sydkorea, Singapore, Hongkong och Japan) toppar listan, här har vi nog en del att lära även om våra skolsystem är väldigt olika. De har dessutom en helt annan inställning till utbildning. Där är kunskap och utbildning sexigt och åtråvärt och värt att försaka annat för att få. I Sverige gör man väl nästan vad som helst för att slippa... USA och England ligger också bra till. De tar sig. Här kan man nog se deras stenhårda fokus på att förbättra kunskapsresultaten som en nyckel. Finland, Danmark och Nya Zeeland är inte med så där har vi inget att hämta i den här undersökningen.
Och vad gör vi? Den nationella matematiksatsningen är nog viktig som "starter" men det räcker inte alls. Ny lärarutbildning behövs verkligen. När jag träffade professor Per-Olov Bentley, en av dem som hanterat TIMMS-undersöningen, i februari så kritiserade han både lärarutbildningen som helt värdelös på matematik och även läroböckerna för att lära ut på fel sätt. Idag är det lätt att ge honom rätt. En vanlig metod som används i skolan är sk skriftlig huvudräkning. Det gjorde att en majoritet av eleverna i trean i de skolor där han gjort undersökningar fick svaret 18 på talet 51-49. Obegripligt, men sant. Ny lärarutbildning brådskar alltså, men räcker inte alls. Mer utbildning borde vi också ha. Inte så populärt kanske, men eleverna behöver mer undervisning. Vi har faktiskt näst minst undervisning i hela EU för högstadieelever och det håller inte.
Det viktigaste vi kan åstadkomma är att göra det sexigt att plugga igen, låta talanger blomstra ut, ta vara på begåvningar och begrava Jantelagen. Och varför inte ta i med hårdhandskarna mot de kommuner och skolor med särskilt allvarliga brister. Förra veckans betygsresultat visar ju att det finns en och annan... Byt ut ledningarna i de 10 sämsta kanske?
De som vill klämma åt friskolorna får dock inget vatten på sin kvarn av undersökningen. Där har eleverna bättre resultat än i den kommunala skolan.
Aftonbladet, DN.
Det finns bara tre ord man kan säga om detta: illa, illa, illa.
Vi lägger mest pengar i världen på skolan, anser oss ligga i absolut topp, men gör det bevisligen inte. Två frågor infinner sig i mitt huvud: 1. Varför ser det ut som det gör? 2. Vad gör man åt de som brister?
Några asiatiska länder (Taiwan, Sydkorea, Singapore, Hongkong och Japan) toppar listan, här har vi nog en del att lära även om våra skolsystem är väldigt olika. De har dessutom en helt annan inställning till utbildning. Där är kunskap och utbildning sexigt och åtråvärt och värt att försaka annat för att få. I Sverige gör man väl nästan vad som helst för att slippa... USA och England ligger också bra till. De tar sig. Här kan man nog se deras stenhårda fokus på att förbättra kunskapsresultaten som en nyckel. Finland, Danmark och Nya Zeeland är inte med så där har vi inget att hämta i den här undersökningen.
Och vad gör vi? Den nationella matematiksatsningen är nog viktig som "starter" men det räcker inte alls. Ny lärarutbildning behövs verkligen. När jag träffade professor Per-Olov Bentley, en av dem som hanterat TIMMS-undersöningen, i februari så kritiserade han både lärarutbildningen som helt värdelös på matematik och även läroböckerna för att lära ut på fel sätt. Idag är det lätt att ge honom rätt. En vanlig metod som används i skolan är sk skriftlig huvudräkning. Det gjorde att en majoritet av eleverna i trean i de skolor där han gjort undersökningar fick svaret 18 på talet 51-49. Obegripligt, men sant. Ny lärarutbildning brådskar alltså, men räcker inte alls. Mer utbildning borde vi också ha. Inte så populärt kanske, men eleverna behöver mer undervisning. Vi har faktiskt näst minst undervisning i hela EU för högstadieelever och det håller inte.
Det viktigaste vi kan åstadkomma är att göra det sexigt att plugga igen, låta talanger blomstra ut, ta vara på begåvningar och begrava Jantelagen. Och varför inte ta i med hårdhandskarna mot de kommuner och skolor med särskilt allvarliga brister. Förra veckans betygsresultat visar ju att det finns en och annan... Byt ut ledningarna i de 10 sämsta kanske?
De som vill klämma åt friskolorna får dock inget vatten på sin kvarn av undersökningen. Där har eleverna bättre resultat än i den kommunala skolan.
Aftonbladet, DN.
01 december, 2008
Bötfäll Kalix och Skinnskatteberg för usla resultat
Färre elever blir behöriga till gymnasiet, rapporterar Skolverket idag. Det är en ständig utförsbacke. Det är faktiskt färre än någonsin som klarar de lågt ställda kraven för att komma in på gymnasiet, dvs vara godkänd i svenska, engelska och matte. Nu är det 88,5%. För 10 år sedan var det 91,4%. 3 procentenheter - är det mycket? Ja! Sådär 3000 elever...
Man undrar ju lite vad de pysslar med i Skinnskatteberg. Där är bara 77,4% behöriga till gymnasiet. I 8 kommuner slås mer än var femte ut och kommer inte in på gymnasiet.
I Kalix är det bara drygt hälften (57%) av eleverna som klarar godkänt i alla ämnen.
Ljusglimtar finns också, självklart, och det ska vi vara tacksamma över. Men det är inte utan att man önskar att Skolinspektionen snart får kraftigare muskler att ingripa. Böten vore en lämplig första åtgärd mot Kalix och Skinnskatteberg. Nästa att byta ut de ansvariga. ALLA elever i landet har rätt till en bra undervisning. Även i Skinnskatteberg och Kalix. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Man undrar ju lite vad de pysslar med i Skinnskatteberg. Där är bara 77,4% behöriga till gymnasiet. I 8 kommuner slås mer än var femte ut och kommer inte in på gymnasiet.
I Kalix är det bara drygt hälften (57%) av eleverna som klarar godkänt i alla ämnen.
Ljusglimtar finns också, självklart, och det ska vi vara tacksamma över. Men det är inte utan att man önskar att Skolinspektionen snart får kraftigare muskler att ingripa. Böten vore en lämplig första åtgärd mot Kalix och Skinnskatteberg. Nästa att byta ut de ansvariga. ALLA elever i landet har rätt till en bra undervisning. Även i Skinnskatteberg och Kalix. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)