07 juni, 2010

Fega rektorer vågar inte utvärdera sina lärare

Skolinspektionen har kommit med ännu en intressant rapport. Nu handlar det om hur skolorna utvärderar sitt eget arbete. Eller inte utvärderar, snarare.

Rapporten handlar om hur systematiskt skolorna arbetar för att se till att eleverna når målen. 40 skolors arbete har granskats. Inspektörerna har granskat hur rektorerna tar det övergripande ansvaret för utvärderingen, om det finns fasta rutiner för hur det ska gå till, om det är en tydlig ansvarsfördelning och om man har adekvata verktyg för utvärdering och utveckling.

Resultatet är intressant. Skolinspektionen bedömer att endast ett fåtal av de 40 skolorna har ett systemtänkande och driver ett systematiskt kvalitetsarbete i sin helhet. Detta trots kraven på kvalitetsredovisningar sedan flera år tillbaka. Man ska inte ha så stor tro på statliga styrdokuments värde, därför faller socialdemokraternas krav på att behålla kvalitetsredovisningarna ganska platt. Den modellen fungerar ju inte riktigt.

Skolorna är bättre på att beskriva elevernas kunskapsutveckling bland de äldre eleverna än bland de yngre. Det är ju ingen nyhet. Skolorna är sämst på att analysera resultaten.

Skolinspektionens övergripande slutsats är att rektorerna och lärarna måste bli bättre på att sätta kunskapsmålen mer i fokus. Tänk att det ska behöva påpekas år 2010. Vi hade ett val för snart fyra år sedan som handlade om just detta, att sätta kunskaperna i fokus igen. Det verkar inte ha trängt igenom överallt, kan man väl konstatera.

Verket har en lite intressant slutsats i att man oftare verkar utvärdera eleverna, men inte sitt eget arbete. Att se sig i spegeln är svårare, det är lättare att hitta orsaker utanför - hos eleverna.

Följande citat är bland de mest intressanta i rapporten: "Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser och drar sig för sådana analyser av hänsyn till lärarna."

Alla vet ju att det är lärarnas insatser det hänger på. Här måste rektorerna ikläda sig den ledarroll de har och våga utvärdera. Det är fegt att banga ur. Och lärarna måste låta sig utvärderas. Sen kan man alltid diskutera på vilket sätt det ska gå till, det måste vara förankrat bland lärarkollegiet. Men att det ska utvärderas får inte vara en fråga. Det är en central fråga för att vi ska förbättra resultaten i våra skolor och ge eleverna den kunskap de har rätt till.

SR, DN,

2 kommentarer:

Jan sa...

Rektorer har väldigt lite tid för att veta något om sina lärares prestationer. Många underställda/rektor. En stor andel rektorer är före detta byråkrater utan pedagogisk utbildning. De har låg trovärdighet när det gäller utvärdering av pedagogiskt arbete.

McKinsey lyfter fram kontinuerlig utvärdering av lärarna som ett av framgångskriterierna och du har rätt i att vi bör lyfta fram kunskapsmålen även i detta sammanhang. En genomtänkt satsning på detta addresserar dock också rektorsrollen och förbättringar av förutsättningarna för att göra en utvärdering.

Mats Gerdau sa...

Ja, rektorerna har en avgörande betydelse för kvaliteten. De måste få tid och möjlighet att vara pedagogiska ledare och driva utveckling och förbättringar.

Jag tror att många kommuner ägnar för lite tid åt styrningsfrågor. Man harvar på på samma sätt som man alltid gjort, utan att ifrågasätta. Jag har sett för många exempel på dålig styrning. Visst, det kanske är jobbigt och lite svårt att ta tag i, men det är helt nödvändigt om man ska få upp resultaten.