Idag har vi både debatterat och röstat om högskolornas autonomi. Vårt förslag - som blev riksdagens beslut - handlar om att göra högskolorna friare. Ambitionen med detta är att de bättre och snabbare ska kunna anpassa sig till en internationell konkurrens och därigenom höja kvaliteten för alla studenter.
Vi avreglerar när det gäller högskolornas interna organisation, men säkrar ändå studentinflytandet och att forskningsbeslut ska fattas av personer med vetenskaplig kompetens. Det finns ju inte ETT sätt att organisera en högskola. Nu låter vi högskolorna bestämma mer själva och det borde ju inte vara så kontroversiellt. Men det är det.
De tre rödgröna är överens om att avslå alltihop. De säger i och för sig att de vill ha ökad frihet, men är samtidigt emot alla sätt som vi gör det på och vill ha kvar alla regler. Det ger inget trovärdigt intryck direkt. Sossarna har ju en lång tradition av denna politik, allt från Carl Tham som utbildningsminiter på 90-talet till Thomas Östros. Den omtalade omprövningen av s-politiken ser vi tyvärr inte mycket av. Om de menat allvar hade de ju kunnat föreslå konkreta ändringar i stället för att avslå allt, det hade varit mer seriöst.
Att miljöpartiet köper socialdemokraternas centralistiska politik förvånar lite. Eller kanske inte. Det är väl emot vad de egentligen tycker, deras rötter kommer ju från en ganska uttalat anitetablissemangskultur med tydliga lokala förtecken. Att då inte rösta för ökad lokal frihet och självständighet måste ta emot lite. Men det visar kanske att de är på väg att sälja sin själ för att få möjligheten att regera.
De rödgrönas vanligaste argument handlade om att universitetskanslern Anders Flodström avgick för någon vecka sedan p g a att Högskoleverket (dvs han själv) inte fick bestämma så mycket. Men de verkar ha missat något fundamentalt i hela diskussionen. Vårt syfte har aldrig varit att öka friheten för Högskoleverket. Det är för högskolorna vi gör detta. Högskolorna är helt självständiga myndigheter och inte alls underordnade Högskoleverket, vilket man kanske kan tro. Såväl högskolornas rektorer som universitetskanslern har generalsdirektörs ställning.
Därför blev deras argument lite avslöjande om hur de ser på frihet och självständighet. Frihet för myndigheten, men inte för verksamheten. Jag tycker att det vittnar om en bristande tilltro till högskolorna och alla som jobbar där. De litar inte på att de ska göra ett bra jobb och ökad frihet kan de nog inte klara av. Nu är frågan om de ska riva upp detta beslut vid en eventuell valseger. Får vi besked före valet, mån tro?
1 kommentar:
Hej Mats!
Visst, det är bra med ökad frihet för högskolorna.
Men, en fråga måste få gå före alla andra frågor.
Det handlar som NYUTEXAMINERADES OCH RELATIVT NYUTEXAMINERADES ANSTÄLLNINGSBARHET.
Jag kommer aldrig någonsin att sluta prata om det här eftersom
jag har erfarenhet av den totala
exkludering som nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade drabbas av på examensdagen.
Själv började jag söka jobb aktivt redan i början av min utbildning, då jag på ett professionellt och ansvarsfullt sätt sökte olika lämpliga extrajobb/deltidsjobb, men blev totalt EXKLUDERAD/NONCHALERAD och UTFRYST av arbetsmarknaden.
Sedan kämpade jag mig igenom min utbildning med nästan inga pengar alls eftersom jag blev bortsorterad/bortvald varenda gång jag sökte något extrajobb.
Så jag vet hur verkligheten ser ut, och jag verkar vara den enda som förstår hur Sverige verkligen fungerar.
Jag menar att det är akut att införa den Kanadensiska modellen i Sverige, där man har en tydlig koppling mellan utbildningsprogram och arbetsmarknaden. Deras federala program "Federal student work experienceprogram".
Man kan tydligt se att de ligger ljusår före motsvarande åldergrupp och åldersgrupper i Sverige.
De får jobb direkt efter examen, men många får erbjudande om fast jobb långt innan examen.
I Sverige så ligger arbetslösheten bland motsvarande grupp som jag studerat ingående, nämligen samhällsvetarna på en mycket hög nivå. Inte ens arbetsförmedlingen räknar med att detta kommer att förändras under överskådlig framtid.
Så många av de utexaminerade och kommande årskullar som utexamineras får istället för att
ha ett jobb att försörja sig på helt sonika räkna med att det är deras pensionerade föräldrar och släktingar eller i värsta fall socialen, eller kyrkan eller välgörensorganisationerna som får försörja dem.
Detta därför att det finns fler utexaminerade än vad det finns avsättning för på arbetsmarknaden.
Dessutom finns det tydliga tecken på att professionell hjälp och stöd finns inte att få i Sverige eller EU. Men, denna hjälp finns att få av olika aktörer i Kanada och Amerika tex Nonprofit organisationen "Cincinnati Works"
som hjälper de som är svåra att anställa, vilket ju stämmer in på svenska unga arbetslösa akademiker och då särskilt samhällsvetarna.
Man måste se möjligheterna att samverka med andra länder, när
attityderna hos arbetsgivarna och deras organisation Svenskt Näringsliv stänger och låser dörrar för oss överallt i Sverige.
Det är ju bättre att de får stöd och hjälp till omställning utanför EU än att de kastas i armarna på Kronofogden och Socialen på grund av tex det borttagna studerandevillkoret och de hårdare och omänskliga återbetalningskrav som CSN kör med.
Skicka en kommentar