Klokt från Lärarförbundet och SKL

De två dominerande aktörerna i Skolvärlden, Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting, gör idag gemensam sak på DN Debatt.

Klargörande och klokt skriver de om att skolan inte blir bättre av ett förstatligande. Det är lärarnas skicklighet, skolledarskapet och vilket fokus man har på elevernas kunskapsutveckling som avgör i stället. Och allt detta går före ett förstatligande. Ett förstatligande skulle inte ens underlätta sådana insatser. Bra också att båda organisationerna har en samsyn i en så här viktig fråga och bemödar sig om att gemensamt ta ansvar för att utveckla skolan.

Det är väldigt talande att endast 1 procent lyfter förstatligande som en av de viktigaste åtgärderna. Nu borde vi kunna lämna den tröttsamma diskussionen bakom oss. Men det gör inte det mindre lärarfacket LR, som skriver på SvD Brännpunkt i stället. Det verkar inte riktigt som om LR hängt med i vad som nu händer, för det de säger sig efterlysa - ökat statligt ansvar - pågår redan i högt tempo. Jag säger bara Skolinspektionen, ny skollag, ny läroplan, Lärarlyftet, ny Gymnasieskola...

Men de vill ju gå längre - inte bara utreda, utan faktiskt förstatliga hela skolan. Byta arbetsgivare på 250 000 anställda och ge utrymme för centraldirigerande igen...

I DN-artikeln ställs en avgörande fråga som LR inte har något svar på: "På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och hålla ordning i klassrummet om kommunerna ersätts av staten som huvudman?"

Aftonbladet

Som försvarets hudsalva

DN har idag en stort uppslagen artikel där Lärarnas Riksförbund går till storms mot ökade betygsskillnader i skolan. Se där, ett särintresse som klär sig i allmänintressets kläder, men de gör det bra och lyfter en angelägen fråga. Kunskapsskillnaderna i skolan är oacceptabla.

Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???

Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.

Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.

LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.

Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.

IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...

Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.

Vänsterns "nya" skolpolitik

Vänsterpartiet har presenterat sin skolpolitik. Efter att ha läst igenom programmet undrar jag varför de strök ordet "kommunisterna" ur partinamnet? Det är samma politik och retorik som på 70-talet. Vänsterpartiet är och förblir ett genuint kollektivistiskt och frihetsföraktande parti som hyllar centralism och flum.

Vad sägs om de här citaten:

"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."

Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.

Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:

"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."

Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.

Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.

Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.

Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?

Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.

SvD

LR:s förstatligande igen

Nu har jag gått igenom LR:s rapport lite mer. Ju mer man tränger in i den, desto fler frågetecken blir det.

Deras idé är att staten ska pumpa in 15 miljarder kronor i undervisningen, varav 5 ska komma från kommunernas byråkrati. När man ser konsekvenserna för varje kommun undrar jag onekligen hur de tänkt och vad som är det egentliga syftet med detta. Konsekvenserna blir att välmående kommuner med låga kostnader gynnas. På vilket sätt blir likvärdigheten bättre av det?

Samma dag som LR publicerade sitt förslag till förstatligande, så kom också deras nya tidning Skolvärlden (snygg!). Där rankar LR Sveriges kommuner. Torsås, Pajala och Mörbylånga toppar listan medan Södertälje, Vårgårda och Norrtälje ligger i botten.

Stockholm ligger på plats 123 men får inte ett öre mer genom deras förstatligande. Mörbylånga får däremot 10 000 kronor mer per elev. Hur går den ekvationen ihop? Om LR anser att skolan i Mörbylånga är bättre än i Stockholm och ett förstatligande är lösningen på de stora problemen med bristande likvärdighet - varför får då inte Stockholm några kronor alls för att bli bättre?

Jag har hittat 5 kommuner som inte får ett öre mer, men däremot får vara med och bidra till övriga. Det är förutom Stockholm också Staffanstorp, Rättvik, Vilhelmina och Arjeplog.

I Skåne blir det också väldigt konstiga effekter av LR:s förslag. Malmö, med riktigt dåliga betyg (11:e sämsta gymnasiebehörighet och 37% elever som är underkända i något ämne) får 9 000 kronor ytterligare per elev. Lomma och Vellinge får 15 000 - 16 000 kronor mer per elev. Malmö har plats 215 i LR:s ranking, Lomma är 192 placeringar bättre (plats 23) och Vellinge 126 platser bättre (plats 89). Malmö har stora utmaningar med många invandrare, något man väl knappast kan skylla Vellinge för. Är det rätt att satsa nästan dubbelt så mycket mer i Vellinge som i Malmö?

Nej, LR har presenterat en teoretisk modell som inte riktigt går att försvara i verkligheten. Det finns inget som helst belägg för att det skulle leda till en bättre eller mer likvärdig skola. Konsekvenserna blir att man satsar mer på de bästa kommunerna, inte på de som har störst problem.

LR skapar förlorare

Idag skriver LR-ordföranden igen att skolan borde förstatligas (Brännpunkt). För vilken gång i ordningen?

Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.

Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?

Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.

Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.

Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.

Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.

LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!

Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.

Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.

Förstatligande ingen mirakelkur

Idag skriver Jan Björjkund på DN Debatt att folkpartiet vill förstatliga skolan. En kvarts miljon lärare ska byta arbetsgivare. Ärligt talat - jag tror inte att det löser ett enda av skolans problem. (SvD)

Staten måste ta ett större ansvar, det är uppenbart efter år av vanskötsel. Men det är ju precis det vi gör nu med bättre skollag, ny gymnasiestruktur, skärpt inspektion, tydligare mål och noggrannare utvärdering.

De argument som förs fram i artikeln handlar om ökad likvärdighet och att höja lärarnas status. Jag ser egentligen inte att ett förstatligande skulle leda fram dit. Ökad likhet skulle det säkert bli, men ökad likvärdighet (som ju är något annat)? Är vi betjänta av en fyrkantig skola som är likadan överallt? Jag tror inte det. Svagheten i resonemanget med nationell skolpeng är att landet ser olika ut med lite olika kostadslägen och förutsättningar som det blir svårt att ta hänsyn till. Resurserna blir mer utsmetade och det är ju roligt för dem som får mer. Men för dem som får betala? Göteborg satsar t ex bara 75% av vad min hemkommun Nacka satsar på gymnasiet, så stor är i alla fall skillnaden i peng för SP-programmet. I kronor räknat skiljer det 17 000 kronor per elev och år. Varför ska Nackaeleverna betala för att Göteborg är snåla? På vilket sätt blir skolan i Nacka bättre av detta? Varannan skola blir ju ekonomisk förlorare på förslaget! Då är det väl bättre att inspektera skolorna bättre och ingripa mot dålig kvalitet mycket snabbare och tuffare? Om skolan är dålig i Göteborg så är det väl inte Nacka som ska betala?

Och högre status bara för att man är statsanställd? Har arbetsförmedlare och poliser högre status än läkare? Jag tror inte att statusen har så mycket med arbetsgivare att göra, utan mer med utbildning, ansvar, lön och inte minst hur professionen uppträder. Polisens trassel med helikopterrånet tror jag minskade statusen för poliserna exempelvis.

Den stora farhågan jag har är dels att ett förstatligande skulle ta tid och kraft åt en massa andra saker som är mycket viktigare och dels leda till att makt flyttas till en statlig skoladministration någonstans långt bort när makten i stället borde flyttas närmare skolorna. Statliga verk är utomordentliga i att kunna lagar och regler, administrera pengar, utvärdera och samla och sprida information. Men inte att driva verksamheter, det är inte deras grej riktigt. Där krävs snabbhet och lyhördhet, kreativitet och anpassningsförmåga.

Parterna misslyckades

Det finns en stor förtroendeklyfta mellan parterna på skolans arbetsmarknad. Per Unckel har lett en arbetsgrupp med representanter från kommunerna och facken för att försöka nå enighet om synen på arbetstiden. Ingen enighet alls efter ett och ett halvt års arbete.

Per Unckel har därför skrivit en rapport med egna slutsatser. Klart läsvärd även om det är en mörk bild han målar upp.

Det verkar finnas en djup misstro mellan Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet å ena sidan och Sveriges Kommuner och Landsting å den andra. Lärarna anser att arbetsbelastningen ständigt ökar medan arbetsgivaren menar att den gamla usk:en (undervisningsskyldigheten) fortfarande lever kvar fast den togs bort ur avtalen 1995 och att den måste bort från en målstyrd skola. Misstroendet leder till dåligt arbetsklimat vilket i sin tur drabbar eleverna. Därför är det ett trist misslyckande att parterna inte kunnat enas.

Alla, både fack och arbetsgivare, säger sig vilja att tiden ska ägnas mer åt huvuduppdraget. Varför blir det inte så? Här saknar jag ärliga analyser. Och varför vill facken maximera tiden för huvuduppdraget i stället för att minimera tiden för annat? Det vore ju mer konstruktivt.

Idag var jag på Vittraskolan i Hammarby Sjöstad. Där är lärarna med eleverna 29 timmar i veckan - och stortrivs. Lärarna på kommunala skolor är med eleverna kanske 20 timmar i veckan - och tyngs av hög arbetsbelastning. Något stämmer inte riktigt här. Gårdagens artikel om att friskolelärare är mer nöjda än kommunala lärare visar att kommunala skolor och friskolor borde byta erfarenheter mer och lära av varandra.

Unckel har en slutsats som jag helt delar. Han menar att relationen mellan lärare och skolledning är central för att skolan ska nå målen. Lösningen ligger i ledarskapet. I kommunerna och i skolorna. Kommunerna måste lita på sina rektorer och rektorerna på sina lärare. Sätt upp tydliga mål, ge stor frihet och mandat och utkräv ansvar. Ett förtroendefullt samarbete kan aldrig kommenderas fram uppifrån, utan måste byggas från grunden. Därför kan ett förstatligande aldrig vara en lösning. Förtroendeskapande åtgärder lokalt måste till, inte förstatligande eller hårdregleringar av tiden. Och kommunerna måste vara beredda att betala en del också. Bra lärare ska ha bra lön.

Lärarförbundet, LR, SKL, SvD

Sänkta behörighetskrav på högskolorna

DN skriver idag om att en del högskolor sänker behörighetskraven för vissa naturvetenskapliga utbildningar.

Linköpings Universitet har t ex slopat kraven på särskild behörighet för att komma in på miljövetarprogrammet, medan Göteborgs och Lunds Universitet har behållit de högre behörighetskraven. I klartext innebär det att man måste ha läst fler kurser i matematik och naturvetenskapliga ämnen på gymnasiet för att kunna komma in i Göteborg och Lund.

Jag tycker att det är illavarslande om Linköpings Universitet sänker kraven bara för att rekrytera fler studenter. Behörighetskraven ska ju spegla de förkunskaper som studenterna behöver för att klara studierna. Det skulle ju kunna tänkas att man inte behöver Matematik D på miljövetarprogrammet och då är det ju bra att man ser över och ändrar behörighetskraven. Tyvärr ställs inte den självklara frågan i DN-artikeln: hur har det gått för studenterna? Klarade de studierna, trots lägre behörighetskrav. Det är väl detta som är riktigt intressant?! Om det bara är ett sätt att locka fler studenter är det helt klart en signal om att styrsystemen inte fungerar som det är tänkt.

Dels kan man ju undra hur detta skett utan att Högskoleverket funnit detta i sina uppföljningar och utvärderingar. Dels kan man med viss ironi fundera över hur detta kan ske i ett helt statligt system, där det vare sig finns vinstintressen eller privata aktörer att skylla på. Det är ju detta vänstern skyller påstådd betygsinflation på inom gymnasieskolan. Vad skyller man på här? Och apropå debatten om förstagligande av skolan, som LR och folkpartiet driver, så kan man ju också fundera över hur staten sköter sina egna skolor. Blir verkligen allt bättre bara för att man byter huvudmannaskap...?

Kanske är det så enkelt att man behöver skarpa uppföljnings- och kontrollinstanser så att risken för upptäckt leder till en självsanering?

Bättre statligt?

Folkpartiet går nu hand i hand med LR och kräver förstatligande av den svenska skolan. Som om det skulle lösa de problem som finns. För mig är det en verklig ickefråga. Det är naivt att tro att det stora problemet är att 250 000 skolanställda har fel arbetsgivare och att det är detta som är orsaken till att alla elever inte lär sig det de ska eller är otrygga i skolan.

Blir det verkligen bättre om skolan förstatligas?

Varför inte titta på de skolor som redan är statliga – högskolorna. Är de ett under av likvärdighet och kvalitet och flödar pengarna där?

Nej. Tyvärr, kan man tillägga.

Högskoleverket granskar och jämför olika högskoleutbildningar, där ser man facit hur staten sköter sina egna skolor.

Den senaste granskningen, av alla högskolors undervisning i ämnet arkeologi från april 2009, visar på stora skillnader. Det som i grund- och gymnasieskolan kallas lärartäthet heter lärarkapacitet i högskolan och den skiljer sig åt ordentligt. I Lund är det 22,9 helårsstudenter per heltidstjänstgörande lärare i arkeologi, på Göteborgs Universitet 38,7. Lärarkompetensen skiljer sig också åt. Där skiljer sig måttet 74,3 på Högskolan Gotland till 24,5 på Högskolan i Kalmar. Prestationsgraden, som anger ett mått på genomströmning och hur många som klarar studierna varierar det mellan 60,0 på Gotlands högskola till 85 på Stockholms Universitet.

Tittar man på ett annat ämne som granskats nyligen, historia, som är större och finns på fler ställen än arkeologi så är skillnaderna ännu större. I Dalarnas högskola och Linköpings universitet har man t ex 20 helårsstudenter per heltidstjänstgörande lärare i historia, att jämföra med Uppsala som ligger på 60 och Stockholm på drygt 50. Prestationsgraden är sämst för Högskolan på Gotland med 0,48 och högst på Högskolan i Kristianstad med 1,08. (2008:47).

Listan kan göras lång. Kvalitetsskillnaderna är ett faktum i den statliga skolan. Det leder inte mig till slutsatsen att det är huvudmannaskapet det är fel på. Jag säger inte att staten inte klarar av att driva högskoleutbildning. Det är en för enkel och naiv lösning. Som om man med ett enda penndrag kunde förändra allt. Lika lite är det LÖSNINGEN på grund- och gymnasieskolans problem. Det är annat som måste till i stället – tidigare uppföljning av elevernas kunskaper, sanktioner mot de kommuner och skolor som brister, mer lärarfortbildning och tydligare självständighet för skolorna för att ta några exempel. Inte byte av huvudman.

Men ibland verkar gräset alltid vara grönare på andra sidan. Eller är det drömmar om en svunnen tid, när lärare hade högt anseende och skolan uppfattades som högstatusbransch, som styr? Men nostalgi kan aldrig vara en stabil grund för en framgångsrik politik. Klockan går inte att vrida tillbaka.

Expressen

Förstatliga skolan ingen universallösning

Folkpartiet vill förstatliga skolan och vill att vi i Alliansen ska gå till val på detta gemensamt och genomföra det under nästa mandatperiod (SR). Glöm det!

Jag tycker att det är ett gigantiskt feltänk bakom det förslaget. Analysen haltar betänkligt. Det är en enkel lösning på ett svårt problem. Visst finns det kommuner och skolor som inte sköter sig, jag har skrivit om en del sådana exempel här tidigare. Man ryser verkligen i vissa fall över hur bedrövligt det kan vara.

Men är lösningen att förstatliga? Blir allt bättre då? Nej, så är det självklart inte. Det räcker med att titta på hur staten sköter de verksamheter man redan ansvarar för, för att konstatera att det finns stora brister där också. Alltså: det är bristande ansvar som orsakar problemen, inte fel huvudman. För att gå till den mest likartade verksameten - högskolorna - kan man konstatera stora skillnader i likvärdighet och kvalitet. Ett statligt huvudmannaskap borgar inte för hög kvalitet eller likvärdighet. Utbildningar ifrågsätts, examensrättigheter dras in, studenter erbjuds bara några få timmars undervisning i veckan trots att det är heltidsstudier. Eller varför inte militären, Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Bristande likvärdighet i bedömningar och kvalitet finns även här. Lika lite som lösningen där är att förändra huvudmannaskapet så kan det vara det när det gäller grund- och gymnasieskolan. Det är inte där problemet sitter.

Brister i likvärdighet och kvalitet rättar man bättre till på annat sätt. Det gäller att få alla nivåer att ta sitt ansvar. Jag hoppas t ex att möjligheten att stänga dåliga skolor och bötfälla kommuner som inte tar sitt ansvar kommer snart. Det skulle radikalt förbättra förutsättningarna och göra att dåliga alternativ försvinner.

Drömmen om en bättre skola förverkligas bäst med konktreta åtgärder än felriktade förändringar som flyttar makt och befogenheter från den enskilda skolan.

Dåliga skolor stör mer än vinst i friskolor

LR fortsätter på sin väg mot hägringen i öknen i dagens DN.

Visst, det finns kommuner som inte sköter sitt uppdrag med skolan. Men de flesta tar faktiskt sitt ansvar. Det är inte skäl att förstatliga skolan. Det finns också skolor, rektorer och lärare som inte sköter sitt uppdrag. Det är inte skäl nog att säga att alla rektorer eller alla lärare missköter sig. Åtgärda det som brister i stället för att kräva en gigantisk omorganisation.

Och förbjuda vinster i friskolor. Sååååå populistiskt. Jag blir jäkligt störd av höga vd-bonusar, Wanjas bortförklaringar och ohemula vinster. Men det som stör mig ännu mer är att så många elever lämnar skolan utan tillrckliga kunskaper. Förbjud dåliga skolor i stället för vinstrika skolor, det måste vara ett mycket större problem i Sverige. Som av en händelse så är statens eget utbildningsbolag, Lernia, det mest vinstrika och delar ut en sådär 100 miljoner till sin ägare staten varje år.

Vi har inte för många framgångsrika företag, vare sig i skolbranschen eller andra. De få som finns ska inte brännmärkas, utan lyftas fram som föredömen. Det är bra att det finns människor som vill satsa pengar på att utveckla en bra skola som lär eleverna det de behöver kunna för framtiden. Och de som satsar måste också kunna få ut rimlig avkastning, annars går det aldrig.

Så LR biter sig i svansen. Eller är det så att de egentligen vill bli av med valfriheten och friskolorna...? Tanken har slagit mig en eller annan gång.

Ogjort väder igen, LR

Metta Fjelkner är återigen på krigsstigen mot kommunaliseringen av skolan. Det verkar ha varit en traumatisk händelse i LR:s liv, den är orsaken till allt ont...

Idag skriver hon i DN att kommunaliseringen är orsaken till stora kostnadsskillnader för skolan i olika kommuner och visst är det så att skolan kostar olika i olika kommuner. Konstigt vore det annars. Men det i sig är väl inte så stort problem? Det är ett mycket större problem att det är så stora kvalitetsskillnader i olika kommuner. Jag blir mycket mer upprörd över att nästan varannan elev får underkänt i någon ämne i Kalix. Hon fokuserar mer på input, jag på outcome. I slutänden - vad är det som räknas?

Nu redovisar hon de två kommuner som satsar mest resp minst på undervisning i skolan, Sävsjö 31 800 kr/elev och Arjeplog 62 300 kr (2007). Snittet i landet låg på 40 000 kr. LR skriver idag att det är två likartade glesbygdskommuner. Hur var det med geografikunskaperna egentligen...? Så lika är de väl inte?

Arjeplog är en vidsträckt kommun (12 945 kvadratkilometer) med bara 277 elever. Lilla Sävsjö (723 kvadratkilometer) har fem gånger så många elever, 1 242. Är det konstigt att det är dyrare att driva undervisning i Arjeplog än i Sävsjö? Vill LR att det ska vara lika överallt? Det vill verkligen inte jag.

Vid kommunaliseringen var snittkostnaden för undervisningen (1992, vilket är de tidigaste siffrorna som går att få) 25 300 kr. Då var spännvidden från 21 000 kr/elev (Gnesta) till 40 800 kr (Pajala). 1992 satsade alltså den dyraste kommunen ungefär dubbelt så mycket på undervisningen som den billigaste. Så är det fortfarande. LR har alltså inte kommit fram till någon "nyhet", utan staten gjorde likadant som det man nu beskyller kommunerna för.

Det hade varit intressantare om LR jämfört de väldigt olika resultaten i skolorna och möjligen ställt dem i relation till kostnaderna. Är resultaten i Sävsjö sämst i landet? Nej, sämst betyg finns i Vårgårda och Vilhelmina. I Vårgårda kostar undervisningen knappt 5 000 kr mindre än rikssnittet, i Vilhelmina (som väl är mer lik Arjeplog än Sävsjö?) 14 000 kronor mer. I Kalix, som också satsar mer än snittet, är flest elever i landet underkända i något ämne (43%). Åsele satsar mindre än Kalix, men når ändå bäst resultat i landet.

Vad vill jag ha sagt med det här? Två saker:

1. Att kostnadsskillnaderna inte är något nytt, så var det även vid kommunaliseringen.

2. Höga kostnader ger inte högre kvalitet.

LR:s linje att kommunaliseringen är roten till allt ont är ganska naiv. Det blir fokus på helt fel saker. Ett förstatligande leder inte till att eleverna lär sig mer eller att skolan får mer resurser. Jag tycker att LR borde jaga dålig kvalitet i stället för låga kostnader. Men det är klart, det kanske betyder kritik mot en och annan lärare...

Förstagligandet igen

LR:s Metta Fjelkner lierar sig idag i SvD med den yttersta vänstern i kraven på förstatligande av skolan. Den här gången är det kulturen som brister i den kommunala skolan och de skräder inte orden:

"Vi menar att kommunerna inte klarar ansvaret för skolan och därmed för en viktig del av kulturpolitiken. På så vis kan man säga att hela grunden för det demokratiska samhället slås sönder."

Riktigt starka ord. Kommunerna slår sönder grunden för ett demokratiskt samhälle. De skåpar ut tusentals lärare som gör ett fantastiskt arbete. De anser uppenberligen att varenda kommun är helt värdelös. "Slå sönder demokratin" - smaka på det. Är det verkligen så man ska beskriva den svenska skolan?

Undrar vad lärarna tycker om utspelet? Borde inte ett seriöst fackförbund vara lite noggrannare i valet av vänner? America Vera Zavala var med och startade Attac-rörelsen och är aktiv vänsterpartist. Susanne Osten och Arenagruppen står långt till vänster... De tillhör den kulturvänster som vill ta bort betygen och strunta i kunskapsmålen. Blir det kanske nästa utspel från LR och deras nya vänner? I Almedalen var inte en enda moderat politiker inbjuden att delta i LR:s seminarier, däremot var det två vänsterpartister på ett av dem. Slagsidan vänsterut blir allt mer påtaglig.

Finns det någon som känner igen sig i LR:s beskrivning av skolan? Inte jag i alla fall. Visst finns det skolor och kommuner som inte sköter sig, men den stora majoriteten gör det faktiskt. Snarare är det staten som brustit under lång tid, framför allt i lärarutbildningen och uppföljningen och utvärderingen av skolan och det måste vi ändra snabbt nu.

Och vad har de för underlag för sitt påstående att det är så uselt? Inget, mer än att teaterbesöken i Stockholm minskat de senaste två åren. Hur såg det ut på den statliga tiden, då? Kommer teatern närmare Eslöv om skolan förstatligas?

Jag debatterade detta i TV4:s morgonsoffa nyss. Då lät det lite annorlunda från Fjelkners sida, det är inte alls ett totalt förstatligande som gäller trots att det är precis vad hon skriver. Lite konsekvens kan man väl kräva.

LR verkar inte ha tänkt igenom vad de egentligen vill. De drömmer om en svunnen tid och tror att det går att vrida klockan tillbaka. Deras konfrontatoriska och fientliga attityd leder inte till en bättre skola. Att hela tiden baktala arbetsgivaren gör inte att eleverna lär sig mer. Vad de egentligen vill i stället är väldigt grumligt. Ena gången säger de att staten ska ta ett större ansvar och det kan jag hålla med om och det är ju det som pågår nu. Men en annan gång (som nu) "klarar inte kommunerna ansvaret" alls utan staten måste ta över. Då är det ju ett totalt förstatligande det handlar om, eller hur? Då ska 250 000 lärare byta arbetsgivare och någon ny stor statlig byråkrati inrättas som styr ska detaljstyra skolans vardag.

Kanske handlar det om att LR tror att skolan får mer pengar om staten tar över, men då borde de ju lägga kraften i argumentationen där. Fast det kanske är så uppenbart att det argumentet inte håller att de undviker just det. Staten är absolut ingen garant för mycket pengar. Titta på högskolorna. Där finns det utbildningar där man bara får 3-4 timmars föreläsning/undervisning i veckan på heltidsstudier, resten är eget arbete. Var tredje lärarhögskola får så svidande kritik att examensrättigheterna hotas och det är staten som sköter dessa helt och hållet själva. Försäkringskassan, försvaret och polisen är andra exempel på statliga verksamheter som inte direkt badar i pengar. Varför skulle grundskolan och gymnasiet vara ett undantag? Gräset är inte alltid grönare på andra sidan...

I slutändan är det vilken politik som förs som avgör, inte om staten eller kommunerna driver skolorna.

Jag tycker också att det är viktigt med kultur i skolan. Vår moderata kulturministern insatser för att få in mer kultur i skolan i form av Skapande skola är berömvärd. Mer sånt i stället för förstatligande. Friare skolor som kan satsa på kultur i bred mening i stället för statlig detaljstyrning.

Politiskt solsting?

Jag var i Visby förra veckan, politikerveckan. Några dagar räckte, för mycket av det goda är inte alls underbart.

Det var en del skolseminarier som var intressanta. Jan Björklund lär ha gett besked om att kommunaliseringen av skolan ska utredas, något som fick LR:s Metta Fjelkner att jubla. Jag ser faktiskt inget skäl till det alls. Och dessutom – hur ska man kunna isolera kommunaliseringen från 90-talets besparingar, ny läroplan, nytt betygssystem, friskolereformen och en helt ny gymnasieskola? Det är naturligtvis helt omöjligt. Och därför också lite väl populistiskt. Om det nu är så att det är särskilt publikfriande att skapa nya stora myndigheter som, utlokaliserade till något ställe som blivit av med ett regemente, ska detaljstyra skolans vardag. Jag tvivlar på det.

Det som gnager lite är dock Jan Björklunds ideliga nålstick mot kommunerna som ansvariga för att driva skola. ”Det finns redan tillräckligt med underlag som bevisar att kommunerna inte klarar av skoluppdraget”, sa han på ett seminarium enligt LR. Förhoppningsvis är det ett uttalande av folkpartiledaren och inte av regeringens utbildningsminister.

Jag vet inte, finns det verkligen det? Visst finns det en del kommuner som verkligen inte räcker till, där skolan är undermålig och eleverna inte lär sig tillräckligt. Gällivare verkar vara ett bra sådant exempel. Men det finns motsatsen också. Varför dra alla över en kam och döma ut alla kommuner som odugliga? Han gjorde ju en hel del bra saker som skolborgarråd i Stockholm, varför inte lyfta det som är positivt i stället? Det är lite för enkelt att bara säga att kommunerna inte klarar av uppdraget.

Dessutom – hur ser statens ansvar ut? Staten är ju exempelvis ensamt ansvarig för lärarutbildningen. Finns det något mer kritiserat än just denna statliga lärarutbildning? Var tredje lärosäte riskerar att bli av med examensrättigheterna p g a stora kvalitetsbrister.

Vid kommunaliseringen sa staten att man skulle stå för uppföljningen och utvärderingen av skolan. Det har man underlåtit i 15 års tid. Läroplansreformerna genomfördes aldrig av staten fullt ut, man verkade tro att det räckte med att klubba beslutet i riksdagen och regeringen. Gymnasiet, som var fjärde elev hoppar av från, bygger på en hård statlig styrning och struktur. Betygssystemet, som inte har begripliga kriterier för de olika betygsstegen, är statligt. Listan på statens tillkortakommanden kan göras lång…

Med samma argumentation kan man säga att det finns tydliga bevis för att staten inte klarar av sitt uppdrag. Men jag tycker att det är fel argumentationslinje. Det är ju politiken det varit fel på. En dålig politik blir inte bättre av att drivas av staten i stället för av kommunerna, den blir lika fel ändå. Därför tycker jag att det är viktigare att prata om innehållet i politiken än om lärarna ska ha en statlig eller kommunal arbetsgivare.

Även om det var dåligt väder i Visby så kanske löftet om utredning om kommunaliseringen som ett första steg i ett återförstatligande var ett utslag av politiskt solsting i alla fall. Får hoppas på det och låta saken bero.

Staten dålig arbetsgivare

Staten är ingen bra arbetsgivare, skriver fackförbundet Statsanställdas ordförande Annette Carnhede i SvD idag. De gör regelbundet stora undersöknignar via SCB och årets resultat är rätt nedslående. Många upplever stress, sömnproblem, hot och lågt i tak. Hälften har för mycket att göra och var fjärde har sömnproblem.

Efter helgens intensiva debatt om skolans ska förstatligas eller inte, undrar jag ju onekligen om LR:s ledning vet vad de gör när de kräver att en kvarts miljon skolanställda ska föras över till staten. Varför ska lärarna utsättas för det som Statsanställda skriver om idag? Vad har de gjort för ont? På vilket sätt blir skolan bättre?

Jag ögnade snabbt igenom Nackas medarbetarenkät. Den visar att de anställda i skolorna är mest nöjda av alla i kommunen (frånsett tjänstemännen i Stadshuset). 70% av medarbetarna anser att man blir respekterad för sina insatser och att de kunskaper och erfarenheter man har tas tillvara. Lika många anser att man själv kan planera och prioritera bland arbetsuppgifterna. 6% av medarbetarna befinner sig i riskzonen för stress. Generellt för svenskt arbetsliv är 10%.

Det finns alltså kommuner som tar ansvar för sin verksamhet. Endast 8% tycker inte att det är roligt att gå till jobbet och 12% kan inte rekommendera en god vän att börja jobba i Nacka kommun. Undrar hur det ser ut i statens tjänst...

Skolförstatligande bara drömmar om en svunnen tid

Idag skriver jag i GöteborgsPosten tillsammans med Eva-Lis Preisz, Maria Stockhaus och Annika Lundis om att frågan om förstatligande av skolan borde begravas. Det är verkligen inte lösningen på skolans problem, utan andas mer nostalgi över en svunnen tid.

Men allt var inte bättre på den statliga tiden. Bristerna i den statliga skolan var en av orsakerna till att jag engagerade mig politiskt. Ett uselt betygssytem där de högre betygen "tog slut" och där man hade lärarlösa lektioner på schemat var uteslutande effekter av statligt (socialdemokratiskt) vanstyre av skolan. Varför LR vurmar för den tiden och ska driva frågan som sin viktigaste är helt obegripligt. Hur kan någon vilja tillbaka till en tid när regelboken styrde i detalj och skolornas/lärarnas frihet var hårt begränsad?

Därför är ett förstatligande inte någon lösning. Det handlar om vilken politik som förs i stället, oavsett om det sker på statlig nivå eller kommunal nivå.

Det känns oerhört bra att både Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting nu tydligt säger att man vill gå vidare i decentraliseringen av skolan och att det är bra med tuffare nationell kontroll. Det har jag som moderat slagits för länge och med dessa båda centrala organisationers stöd så kan frågorna väckas till liv igen. Nu vill vi gemensamt göra alla kommunala skolor lika fria och självständiga som friskolorna - det är en utmaning som förpliktigar, inte minst för kommunerna.

Problem med lärarutbildningen

Färre vill bli lärare och de som gått lärarutbildningen är missnöjda. Det har GP, Högskoleverket och Lärarnas Tidning rapporterat om de senaste dagarna.

Antalet sökande till lärarutbildningarna har minskat med 16 procent på ett år, med över 2 500 personer. Den största minskningen för någon utbildning, ganska illavarslande.

GP har genom en enkät tillfrågat nyutexaminerade lärare om vad de tycker om sin utbildning. 37% svarar nej på frågan om utbildningen förberett dem tillräckligt för jobbet som lärare. Trots ganska stor tid som är förlagd till en skola och trots de senaste årens omfattande kritik tycker ändå var tredje att det brister ordentligt. Egentligen är det väl fler, eftersom många hoppar av under gång och de är väl rätt missnöjda med just detta kan man tänka.

Statens ansvarar helt och hållet för lärarutbildningen. Nu vill Lärarnas Riksförbund att skolan ska förstatligas. Med tanke på de stora brister som finns i den utbildning som staten redan driver och ansvarar för så verkar det inte vara ett särskilt genomtänkt förslag. Varför skulle staten vara bättre på att driva 7000 skolor när man inte ens klarar av 26 lärarhögskolor?

Fel om förstatligande, LR

Återigen är LR ute i debatten på ett märkligt sätt. På DN Debatt idag föreslår de ett förstatligande av skolan. Ärligt talat - det skulle väl inte lösa ett enda av skolans alla problem? Drömmar och nostalgi skulle man kunna säga.

Utöver att det är fel åtgärd så finns det två kommentarer man kan göra.

Det första är att Metta Fjelkner med emfas kräver att vi ska komma överens om skolpolitiken. Det skriver hon indignerade artiklar om tillsammans med Mona Sahlin. Och någon månad senare går hon ut med ett omvälvande förslag som verkligen splittrar. Borde inte Metta Fjelkner, denna samförståndsmänniska, leva som hon lär och söka breda uppgörelser i stället för strid?

Det andra är att LR ofta säger att huvudmannaskapet inte spelar så stor roll för skolans kvalitet, det ska vara lika villkor mellan alla skolor och man ska fokusera på annat. Ändå blåser förbundet till strid om just huvudmannaskapet, det är deras viktigaste fråga nu. Analysen bakom detta saknas helt. Något litet ord om hur skolan blir bättre av att 250 000 lärare byter arbetsgivare och besluten rycks bort från skolan till en statlig myndighet långtbort kunde man väl kräva kanske...

Jag har aldrig hört någon göra vågen för staten som arbetsgivare, men jag kanske har fel. Frågar man poliser, officerare, åklagare, universitetslärare och brevbärare så är ju inte lovord över staten det första man hör.

LR ser uppenbarligen att gräset är grönare på andra sidan, men är det verkligen det?

Var går gränsen för statligt detaljstyre?

Regeringen har nu efter många om och men kommit med en förordning om lärlingsutbildning. Jättebra att det äntligen kommer till stånd en modernare form av utbildning där en stor del drivs på en arbetsplats. Skolan passar inte alla elever, några lär sig bättre på annat sätt och då är lärlingsmodellen suverän.

Men, och det finns ett stort MEN. Varför gör man det så krångligt?

Nu stipulerar staten att det på varje skola som startar lärlingsutbildning ska finnas ett separat lärlingsråd för varje utbildning. Staten talar om vilka som ska finnas med där och vad de ska göra och vilka beslut som ska fattas.

Varför kan man inte tilltro rektorerna förmåga att själva lista ut vem de ska prata med för att skapa en bra utbildning? Det blir ju ingen lärlingsverksamhet om man inte är överens med arbetsplatsen, eller hur?! Rektorn har i andra sammanhang ansvar för en budget på kanske 50 miljoner kronor, varför helt plötsligt denna misstro? Rektorn tvingas till omfattande mötesverksamhet, i stället för att sköta sin skola. Det här känns inte bra.

Nu gör man styrningen otydlig och lyfter bort ansvar från rektorn och lägger det någon annanstans. Staten ska ange målen och följa upp kvaliteten. Vägen fram till målen måste skolorna få finna själv, utan statliga detaljregleringar. Men nu överger staten detta och styr in i minsta detalj hur en skola ska sköta sitt uppdrag. Finns det någon som tror att det är bästa sättet att garantera en bra utbildning på?

När det blir så här krångligt så tror inte jag att det blir särskilt attraktivt tyvärr. Därmed riskerar man syftet med denna bra reform, nämligen att nå elever som annars slås ut och inte kommer till sin rätt.

Nu är skolministern ute och cyklar

Skolminister Jan Björklund föreslår att skolan ska förstatligas. Det är feltänkt. Jag tror inte alls på att staten ska ta över arbetsgivaransvaret för 160 000 lärare, rektorer och vägledare och sköta 5 000 skolbyggnader. Att flytta besluten över skolans vardag till utbildningsdepartementet, dvs längre från de som berörs, skulle inte på något sätt förbättra skolan.

Göran Perssons kommunalisering av skolan 1990 var fel. Men en återgång till läget dessförinnan vore inte rätt. Det går inte att vrida klockan tillbaka. På 70- och 80-talen hade vi en starkt centralstyrd och regelstyrd skola med en gigantisk Skolöverstyrelse som i detalj styrde vardagen i tusentals skolor. Flexibiliteten, anpassningen till varje elev, uteblev naturligtvis. Det var storskaligt, byråkratiskt och centralistiskt. Det lämnade ganska litet utrymme åt de professionella och lönesättningen var starkt reglerad, helt utan hänsynstagande till goda insatser. Den tiden kan väl ingen vilja ha tillbaka?!

Och inte är staten känd som någon fantastisk arbetsgivare heller. I andra sektorer där staten har totalansvaret, t ex polisen, försäkringskassan och domstolsväsendet, så finns det ganska mycket i övrigt att önska. Vare sig resultaten med verksamheten eller personalens utvecklingsmöjligheter och anställningsvillkor är så utomordentliga att de manar till efterföljd.

Jag kan ge skolministern rätt i problembeskrivningen, nämligen att den politiska detaljstyrningen ökat i många kommuner. Det finns gott om klåfingriga kommunpolitiker. Jag har olöjt igenom mängder av nämndprotokoll i olika kommuner och det finns förbluffande många exempel på detta. I Ronneby har politikerna bestämt att eleverna ska serveras ekologisk mjölk i stället för vanlig och notan för detta (174 000 kronor) får skolan stå för, vilket resulterar i uteblivna nya böcker. I Falköping måste en förskola gå till politikerna och begära tillstånd för att få köpa in en digitalkamera för att kunna dokumentera verksamheten och barnens utveckling. I Sollefteå är resursfördelningen oerhört detaljreglerad, varje skola får exempelvis 0,06 lärare per elev. I Eskilstuna bestämmer politikerna hur arbetskläderna i förvaltningen ska se ut och hur de ska vara märkta. I Ale tvingas politikerna revidera investeringsbudgeten så att Surteskolan kan få köpa in en ny kopieringsmaskin. Listan kan göras mycket längre, men det är alldeles tydligt att det detaljstyret är väldigt utvecklat i många kommuner.

Svaret på detta elände kan ju aldrig vara att centralisera mer och flytta besluten till en statlig myndighet i Stockholm. För ut besluten till skolorna i stället! Göran Perssons decentralisering kom av sig, hans egna partikamrater i Ronneby, Eskilstuna m fl ställen fick för mycket att säga till om. Nu är det är dags för lärarna och rektorerna att få mer att säga till om. Förbjud kommunerna att lägga sig i.

Att bedriva utbildning är en småskalig verksamhet. Det är i mötet mellan lärare och elev som något händer, skolan är en tjänstesektor och inte en myndighet. För att möta varje elev måste skolan ha stor frihet att organisera undervisningen som man själv finner bäst. Då måste skolan avregleras, inte centraliseras.

Visst finns det skevheter i dagens styrning av skolan. Det rimliga vore att staten anger målen för skolan, som idag, eftersom skolan är en nationell angelägenhet. Det sker i skollag, läroplaner och kursplaner. Staten borde också följa upp om man når målen eller inte, och det är väl lite halvdant med det idag. Fortfarande tittar man mer på gruppstorlekar och kostnader än om eleverna faktiskt lär sig tillräckligt. Men det ska det bli ändring på snart, det är vi överens om i Alliansen. För att styrningen ska fungera borde staten också ange resurser för att skolorna ska kunna nå målen, men så är det inte idag. Det gör kommunerna, vilket leder till kvalitetsskillnader eftersom de gör olika prioriteringar. En modell med nationell skolpeng, dvs att staten skickar ut pengar direkt till skolan för varje elev och utan kommunen som filter, skulle rätta till detta. Då skulle skolorna också bli friare att fatta egna beslut om hur pengarna används bäst. Då skulle skolorna i Ronneby själva få prioritera mellan dyr mjölk eller nya skolböcker och förskolan i Falköping skulle få köpa in en digitalkamera. Det skulle bli en resursgaranti. För att inte missförstås, så vill jag gärna säga att skolpengen givetvis inte kan vara lika stor för alla elever i alla delar av landet, men det är mer en teknisk diskussion.

Om staten står för mål, finansiering och uppföljning så skulle olika anordnare (kommuner och friskolor) kunna driva skolorna och slåss om att erbjuda så bra undervisning som möjligt och därigenom locka till sig elever. Då får vi ett system som både hänger ihop och stärker lärarnas och rektorernas makt på bekostnad av politikers och skolbyråkraters makt.