Idag skriver Jan Björjkund på DN Debatt att folkpartiet vill förstatliga skolan. En kvarts miljon lärare ska byta arbetsgivare. Ärligt talat - jag tror inte att det löser ett enda av skolans problem. (SvD)
Staten måste ta ett större ansvar, det är uppenbart efter år av vanskötsel. Men det är ju precis det vi gör nu med bättre skollag, ny gymnasiestruktur, skärpt inspektion, tydligare mål och noggrannare utvärdering.
De argument som förs fram i artikeln handlar om ökad likvärdighet och att höja lärarnas status. Jag ser egentligen inte att ett förstatligande skulle leda fram dit. Ökad likhet skulle det säkert bli, men ökad likvärdighet (som ju är något annat)? Är vi betjänta av en fyrkantig skola som är likadan överallt? Jag tror inte det. Svagheten i resonemanget med nationell skolpeng är att landet ser olika ut med lite olika kostadslägen och förutsättningar som det blir svårt att ta hänsyn till. Resurserna blir mer utsmetade och det är ju roligt för dem som får mer. Men för dem som får betala? Göteborg satsar t ex bara 75% av vad min hemkommun Nacka satsar på gymnasiet, så stor är i alla fall skillnaden i peng för SP-programmet. I kronor räknat skiljer det 17 000 kronor per elev och år. Varför ska Nackaeleverna betala för att Göteborg är snåla? På vilket sätt blir skolan i Nacka bättre av detta? Varannan skola blir ju ekonomisk förlorare på förslaget! Då är det väl bättre att inspektera skolorna bättre och ingripa mot dålig kvalitet mycket snabbare och tuffare? Om skolan är dålig i Göteborg så är det väl inte Nacka som ska betala?
Och högre status bara för att man är statsanställd? Har arbetsförmedlare och poliser högre status än läkare? Jag tror inte att statusen har så mycket med arbetsgivare att göra, utan mer med utbildning, ansvar, lön och inte minst hur professionen uppträder. Polisens trassel med helikopterrånet tror jag minskade statusen för poliserna exempelvis.
Den stora farhågan jag har är dels att ett förstatligande skulle ta tid och kraft åt en massa andra saker som är mycket viktigare och dels leda till att makt flyttas till en statlig skoladministration någonstans långt bort när makten i stället borde flyttas närmare skolorna. Statliga verk är utomordentliga i att kunna lagar och regler, administrera pengar, utvärdera och samla och sprida information. Men inte att driva verksamheter, det är inte deras grej riktigt. Där krävs snabbhet och lyhördhet, kreativitet och anpassningsförmåga.
10 kommentarer:
Jag instämmer till fullo!
http://bjorndahl-moderat.blogspot.com/2009/10/forstatligande-att-skjuta-rejalt.html
Inte jag. Läs skolverkets rapport om varför det har gått snett med skolan. Där finner ni att kommunaliseringen var EN av fyra punkter varför skolan har gått ner i kvaliten.
Det är alltså inte enbart ett förstatligande som kommer lösa det hela, vilket var vad Björklund menade, men det är ett steg på vägen.
Om alla skolor får lika mycket betalt... Äh, läs på innan ni uttalar er. Här är artikeln.
http://www.skolverket.se/sb/d/203/a/17272
Tänk om det vore så enkelt: "om alla skolor får lika mycket betalt..." Bara för att Skolverket har skrivit ner sina tankar behöver det inte betyda att det är rätt. Det räcker inte med att läsa, man måste analysera och värdera styrkan (eller svagheten) i argumenten!
Skolverkets rapport kan på ingen punkt bevisa att skolans resultatförsämring har med kommunaliseringen att göra. Om man läser antydningen i DN-debatt artikeln så har även de insett att det inte finns några belägg för det de antyder. Regeringen gör rätt saker och skolinspektionen måste följa upp att skolor och kommuner lever upp till kvalitetskraven. En stor omorganisation är inte vad skolan behöver nu. Viktigare att låta de nya skolreformerna landa
Jag menade inte att ge alla lika mycket betalt var det enda. De tre punkterna betydde att jag inte orkade skriva mer innan ni hade läst artikeln.
"Bara för att Skolverket har skrivit ner sina tankar behöver det inte betyda att det är rätt."
Men, det som DU säger är rätt eller? Du tycker att du har bättre koll än vad skolverket har, som jobbar med skolan dygnet runt, och en del av dem är även före detta lärare?
Ingen av de lärare som jag har pratat med och som har varit lärare innan kommunaliseringen är positiva till kommunaliseringen. Jag tycker att det säger en hel del. Särskilt med tanke på att det är lärarna som faktiskt jobbar i skolan, och inte politikerna som bara tror sig veta vad som är bäst hela tiden.
Hej igen!
Till skillnad från Skolverket har jag tagit till mig vetenskaplig forskning i området. Det är inte jag som har rätt, utan de vetenskapliga resultaten som visar att Skolverkets sätt att sammanställa teser och tyckanden i stället för att pröva hypoteser leder fel. Socioekonomiska faktorer spelar bara roll i skolor som saknar pedagogisk ledning!
Du nämner kärnan till problemet - Skolverket är befolkat av lärare, inte av vetenskapligt skolade individer. Läs också Skolverkets uppmärksammade verk om antimobbningsprogram: eftersom de inte presenterat vilken TEORI de bygger på så är de inte bra. Brottsförebyggande rådet däremot har kunnat utvärdera vilka program som verkligen har EFFEKT!
Så du kan vara lugn över att jag är påläst!
Det är bra att du också talar med lärare - det gör jag också. Och jag är noga med att skilja mellan vad som är lokala problem (t ex i en klass, en skola eller en kommun) och vad som är generella problem (principer över hela landet).
Jag instämmer med en tidigare kommentar: vad skolan behöver nu är möjlighet att utveckla sin kvalitet, inte en ny omorganisation. Och jag tror på lärarna och skolledarna: de är de bästa att leda den utvecklingen. Det blir bara sämre om Skolverket ska få ännu större inflytande!
Som skolpolitiker vill jag inte lägga mig i detaljer - det handlar om inriktning, medel och uppföljning. Där har Lidingös skolor inget att skämmas över!
Hej, Lars.
Det är inte sant att socioekonomiska faktorer inte har någon betydelse för elevens kunskapsutveckling i skolor med pedagogisk ledning. Nu kommer det här inlägget bli lite av en upprepning/rip-off av ett blogginlägg publicerat av Jonas Vlachos*, men det understryker dock poängen. Faktum är att just föräldrarnas utbildningsbakgrund brukar anges som en av de stora anledningarna till huruvida eleverna når framgång i skolan eller inte i det långa loppet.** Hopp om bättring har först nyligen väckts iom en studie av Roland Fryer, som visade att man kan radera skillnaden mellan åtminstone vissa grupper av låg- och högpresterande elever.*** Att bedriva en skola under de premisser som beskrivs i studien får dock anses omöjligt, åtminstone i Sverige, så socioekonomiska förhållanden har fortfarande stor betydelse för elevernas studieprestationer i det långa loppet, oavsett om skolan har pedagogisk ledning eller inte. Det finns dessutom pedagogiska ledare som inte vill bedriva en skola där t.ex. bedömning är en central del, vilket ytterligare underminerar påståenden om pedagogisk ledning som någon mirakelmetod.
Jag ställer mig också högst tveksam till att inte ett förstatligande av skolan inte skulle leda till högre status för lärarna. Kommunaliseringen bidrog absolut till att läraryrkets status sjönk. Yrkesstatus innefattar bl.a. den samlade kårens stolthet och rent allmänt anses kommunala jobb inte vara några högstatusjobb. Stoltheten över att de facto inte tillhöra den mer attraktiva gruppen statstjänstemän måste definitivt betraktas som en orsak till läraryrkets allt sämre status.
Det viktigaste för en statushöjning måste dock alltjämt vara lönen och med tanke på hur kommunen har hanterat skolans ekonomi sedan de fick ansvaret över den, så ligger en ordentlig löneökning långt borta. En skola i statlig regi kan dessutom vara mer ekonomiskt fördelaktigt.
Hälsningar
Anders
*http://ekonomistas.se/author/erfak/
**http://ekonomistas.se/2009/05/19/skolor-som-verkligen-paverkar/
***http://www.economics.harvard.edu/faculty/fryer/files/hcz%204.15.2009.pdf
Jo, jag tilltror lärarna stor förmåga och kompetens. Ofta mer än lärarna själva, verkar det som. Det verkar vara lärare som inte tror på sin egen förmåga utan måste ha hårda statliga regler att hålla sig i. Det har jag svårt att förstå. Hur kan man som profession ha den inställningen om det egna yrket. Här kommer statusen fram. Om man inte ens själv tror sig ha förmåga och kompetens - hur ska då omgivningen ha det?
Räta på ryggen, lärare!
Jag håller med Mats - och jag har tilltro till lärarnas och skolledarnas förmåga!
Till Anders:
du hänvisar till Jonas Vlachos och till Fryers studie, men det är faktiskt din åsikt - och inte ett vetenskapligt bevisat faktum - att socioekonomiska faktorer spelar störst roll. Nu finns det andra studier, och även svenska erfarenheter som inte stämmer med den bild du ger (t. ex. http://www.hkr.se/upload/EK/doc/pdf/Grosin.pdf), bland annat att det att det skulle vara omöjligt att åstadkomma sådana förändringar i Sverige. TV dramadokumentären om en niondeklass i Malmö belyser (men bevisar inte) möjligheten; svenska skolor har gjort "lyft" utan resursförändringar.
Slutligen vill jag förtydliga att det handlar om att för skolor med otydlig pedagogisk inriktning och ledning och dålig motivation i lärarkåren, där spelar föräldrarnas socioekonomiska status stor roll, med tydlig pedagogisk inriktning och med motiverade och engagerade lärare så spelar den socioekonomiska statusen betydligt mindre roll.
När det gäller lärarnas status är det inte bara lönen som har betydelse. På Vlachos blogg nämns mycket riktigt den lärarföraktande inställning som socialdemokratin och dåvarande skolminister Persson stod för i slutet av 1980-talet - den senare har i en radiointervju om den nya lärarutbildningen uttalat sin tillfredsställelse över att lärare i framtiden inte skulle ha så stora kunskaper "för då bryr de sig mer om eleverna".
Med en sådan attityd från den dåvarande regeringen kan man inte hävda att det bara var kommunaliseringen som har orsakat problemen!
Mats,
Jag hävdar att lärarna har stor kompetens och förmåga just därför att de (iaf vissa) vill ha hårdare central reglering just nu, då de skulle kunna leda till en bättre skola. En avreglering leder per definition inte till bättre kvalité i verksamheten.
Björn,
Läs mina inlägg mer noggrant, annars lönar det sig inte att besvara dina motargument fortsättningsvis. Det är för det första inte en åsikt – läs Fryers studie – utan just vetenskapligt bevisat att socioekonomiska förhållanden spelar roll. Jag hävdar dessutom ingalunda att det är den största orsaken utan att föräldrarnas utbildningsbakgrund brukar anses som en av de största anledningarna till huruvida elever når framgång i skolan i det långa loppet eller inte. Jag påstår dessutom inte att förändring är omöjligt i Sverige, utan att bedriva en skola utifrån de premisser som anges i studien måste anses omöjligt. Ärligt talat förstår jag inte hur du kan använda en TV-dokumentär som motargument till en väldigt omfattande, noggrant utförd studie av en forskare? Och jo, de hade resursförändringar i TV-dokumentären. De lärare som medverkade i programmet undervisade bara en klass, vilken lärare i högstadiet har bara 5-6 lektioner i veckan? Att de dessutom var prisbelönta pedagoger och satta under press att lyckas eftersom de framträdde i TV är ytterligare orsaker till förändringen. Samt givetvis att de helt enkelt undervisade bättre. Men resursförändringar var det likfullt.
Jag har dessutom aldrig hävdat att kommunaliseringen var den enda orsaken till statussänkningen, utan att det måste betraktas som en orsak till den.
Att de socioekonomiska förutsättningarna spelar mindre roll i en skola med god pedagogisk ledning, kunniga och motiverade lärare, etc. håller jag absolut med om.
Hälsningar
Anders
Skicka en kommentar