Folkpartiet går nu hand i hand med LR och kräver förstatligande av den svenska skolan. Som om det skulle lösa de problem som finns. För mig är det en verklig ickefråga. Det är naivt att tro att det stora problemet är att 250 000 skolanställda har fel arbetsgivare och att det är detta som är orsaken till att alla elever inte lär sig det de ska eller är otrygga i skolan.
Blir det verkligen bättre om skolan förstatligas?
Varför inte titta på de skolor som redan är statliga – högskolorna. Är de ett under av likvärdighet och kvalitet och flödar pengarna där?
Nej. Tyvärr, kan man tillägga.
Högskoleverket granskar och jämför olika högskoleutbildningar, där ser man facit hur staten sköter sina egna skolor.
Den senaste granskningen, av alla högskolors undervisning i ämnet arkeologi från april 2009, visar på stora skillnader. Det som i grund- och gymnasieskolan kallas lärartäthet heter lärarkapacitet i högskolan och den skiljer sig åt ordentligt. I Lund är det 22,9 helårsstudenter per heltidstjänstgörande lärare i arkeologi, på Göteborgs Universitet 38,7. Lärarkompetensen skiljer sig också åt. Där skiljer sig måttet 74,3 på Högskolan Gotland till 24,5 på Högskolan i Kalmar. Prestationsgraden, som anger ett mått på genomströmning och hur många som klarar studierna varierar det mellan 60,0 på Gotlands högskola till 85 på Stockholms Universitet.
Tittar man på ett annat ämne som granskats nyligen, historia, som är större och finns på fler ställen än arkeologi så är skillnaderna ännu större. I Dalarnas högskola och Linköpings universitet har man t ex 20 helårsstudenter per heltidstjänstgörande lärare i historia, att jämföra med Uppsala som ligger på 60 och Stockholm på drygt 50. Prestationsgraden är sämst för Högskolan på Gotland med 0,48 och högst på Högskolan i Kristianstad med 1,08. (2008:47).
Listan kan göras lång. Kvalitetsskillnaderna är ett faktum i den statliga skolan. Det leder inte mig till slutsatsen att det är huvudmannaskapet det är fel på. Jag säger inte att staten inte klarar av att driva högskoleutbildning. Det är en för enkel och naiv lösning. Som om man med ett enda penndrag kunde förändra allt. Lika lite är det LÖSNINGEN på grund- och gymnasieskolans problem. Det är annat som måste till i stället – tidigare uppföljning av elevernas kunskaper, sanktioner mot de kommuner och skolor som brister, mer lärarfortbildning och tydligare självständighet för skolorna för att ta några exempel. Inte byte av huvudman.
Men ibland verkar gräset alltid vara grönare på andra sidan. Eller är det drömmar om en svunnen tid, när lärare hade högt anseende och skolan uppfattades som högstatusbransch, som styr? Men nostalgi kan aldrig vara en stabil grund för en framgångsrik politik. Klockan går inte att vrida tillbaka.
Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar