Sveriges Egon Krenzare

Idag har jag inte ägnat mig åt skollagen, utan läst igenom oppositionens följdmotioner till regeringens gymnasieproposition. Jag hade väntat mig lite nytt, men blev som vanligt besviken. Varför ägnar de sig inte åt någon form av självrannsakan och omprövning under oppositionstiden?

De verkar inte ha hängt med i att samhället förändrats, de håller krampaktigt fast i det gamla. Jag får en sån där omedelbar bild av Egon Krenz, någon som kommer ihåg honom? Han tog över efter Erich Honecker och blev den sista kommunistledaren i Östtyskland innan muren föll 1989. Han som inte förstod att något höll på att hända, att människor ville bestämma själva och befria sig från kommunismens förtryck. Och han försvarar fortfarande det gamla DDR-systemet.

Sossarna, miljöpartiet och vänsterpartiet är dagens Egon Krenzare. De hänger krampaktigt kvar i en bild som de byggt upp av en framgångsrik gymnasieskola där alla elever är lyckliga och kunniga. Men så ser ju inte verkligheten ut! När ska de våga bygga sin politik på en ärlig analys och erkänna att var fjärde elev hoppar av? Att det är stor mis-match mot arbetsmarknadens behov och att såväl högskolor som arbetsgivare klagar över bristande kunskaper.

De tre oppositionspartierna vill alla att det viktigaste målet på alla gymnasieprogram ska vara att eleverna blir behöriga till högskolan och därför vill de göra gymnasiet ännu mer teoretiskt. Att vi har just den modellen idag och tusentals ungdomar hoppar av idag, tillåts misslyckas och köra huvudet i väggen, bekommer dem inte. Stämmer inte karta och verklighet överens så gäller kartan i den röda världen.

Kunskaper i litteraturhistoria och derivator är i deras värld det viktigaste av allt, viktigare än kunskaper om växelström och livsmedelshygien. Med deras terminologi är "höga kunskapskrav" alltid teoretiska kunskaper, aldrig praktiska eller yrkesinriktade. Varför är det så viktigt att alla elever ska läsa om Stiernhielm och Kirkegaard? Eller rättare sagt, varför är det viktigare än växelström för blivande elektriker eller livsmedelshygien för blivande kockar? På vilket sätt sänker vi kunskapskraven när vi gör gymnasiet mer yrkesinriktat för dem som vill? Men samtidigt låter de som vill läsa litteraturhistoria? Det är andra kunskapskrav vi inför, inte sänkta krav. Man visar en ganska föraktfull syn på yrkeskunskaper när man säger att Stiernhielm är finare än växelström.

Mest hycklade är nästan miljöpartiet. Samtidigt som de slåss för högskolebehörigheten säger de att de tror att "ökade möjligheter till reducerat program från början skulle kunna vara ett alternativ för en del av de ungdomar som inte är tillräckligt motiverade för ett fullständigt gymnasieprogram. Att välja bort ett eller flera ämnen ger eleven möjlighet att studera i något lägre takt." Behåll en sak på pappret men gör något annat i verkligheten, alltså. Varför inte låta dem välja en utbildning som de vill ha redan från början i stället?

Socialdemokraterna är väldigt motsägelsefulla. Å ena sidan vill de avslå hela vårt förslag, å andra sidan hävdar de att det i väsentliga delar är rester från deras gamla förslag som vi rev upp hösten 2006. Å ena sidan säger de sig vilja ha "särskilda kursplaner som är anpassade för varje yrkesutbildning utifrån arbetslivets krav", t ex bygg-matte (mitt exempel). Å andra sidan ska "ändå målen vara gemensamma". Hur går det ihop? Olika men lika??? De vill ersätta dagens IV-program med ett "basår", men vad hjälper det att bara byta namn? Och så mörkar de förstås om viktiga frågor som ämnesbetyg, hur stor den gemensamma kärnan ska vara och vilka program som ska finnas.

Vänsterpartiet slutligen är extremast av alla. De tycker att det "ökar sorteringen" att höja förkunskapskraven (så att fler också kommer ut från gymnasiet och inte bara kommer in). Men hur kan de acceptera den "sortering" som dagens regler medför, där 10 000 elever inte blir behöriga varje år? Det bästa vore väl att ta bort dem helt i så fall? Vänsterpartiet vill också ha en helt ny programstruktur. De vill gå tillbaka till den gamla gymnasieutredningen Åtta vägar till kunskap och ha få breda ingångar, en modell som totalsågades för några år sedan av de flesta remissinstanser. De vill ju ha en 12-årig obligatorisk och sammanhållen skola.

Oppositionen verkar oense om det mesta, förutom att alla program ska leda till högskolan.

• Mp vill inte höja förkunskapskraven till gymnasiet, men det vill socialdemokraterna. Så länge det är identiska krav på alla program förstås. Vänstern verkar snarare vilja sänka kraven.
• V vill minska det individuella valet, det vill inte mp.
• Mp vill i praktiken ta bort gymnasiearbetet (dagen projektarbete) som självständigt moment. Det ska ingå i en vanlig kurs i stället. Det vill inte s och v.
• S vill att kärnämeskurserna ska ha samma mål, det tycker inte mp är nödvändigt.
• S vill behålla dagens specialutformade program, trots att de inte är kvalitetssäkrade. Mp och v accepterar däremot de förändringar vi gör.
• V vill införa ämnesbetyg, det säger s och mp inget om.
• V vill ha en helt ny struktur på gymnasiet med breda ingångar, det vill inte s eller mp.

Hur ska de kunna enas om något?