15 juni, 2009

Mer valfrihet och kvalitet med ny skollag

Jag har nyss varit på Jan Björklunds presentation av utbildningsdepartementets förslag till ny skollag. 1169 sidor och en sådär 600 lagparagrafer. Remisstid till i höst och därefter proposition i mars 2010 och riksdagsbeslut under våren. Vi vet vad vi har att göra nästa vår.

Mycket av innehållet har utbildningsministern läckt ut i förväg, och några sensationella nyheter presenterades inte. Nu var det mer att man ser allt i ett sammanhang med de undantag och överväganden som varit. De som hört av sig och undrar om det bara är repressalier, hinder, förbud och tvång kan se en annan helhet nu.

Det jag gärna skulle vilja lyfta fram som en stor nyhet är portalparagrafen och jag är förvånad över att ingen skrivit om det tidigare. Redan i 1 kap 1§ så står att "barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Detta är helt nytt, något sådant finns inte idag. Det förtydligas sedan i motivtexten där det står att "också de elever som lätt når målen ska ges ledning och stimulans att nå längre i sin kunskapsutveckling". Ganska uppfordrande och bryter definitivt mot dagens sossiga Jantelag, där ingen får vara duktig. Seger!

Samtidigt ska elever som har svårigheter också få mer hjälp och stöd. Åtgärdsprogram ska kunna överklagas, elever med särskilda behov ska också kunna välja skola och kraven på elevhälsa och studie- och yrkesvägledning skärps för att ta några exempel. Seger här också!

Det innebär alltså att vi se alla elever, inte bara vissa. Alla elever ska få utvecklas maximalt och det är som ljuv musik i en individualists öron.

En annan viktig fråga för mig är valfriheten och friskolorna. Utbildningsministern uttryckte det rätt bra på presskonferensen. Han sa att friskolorna hittills har setts som "kompletterande" till det offentliga skolväsendet men i praktiken är "konkurrerande". Det måste lagen anpassas till. Nu är tanken att man i så stor utsträckning som möjligt ska ha lika villkor och det är i grunden bra. Sedan kan man fundera över hur de reglerna ska se ut. Jag tycker att det är bra avvägningar och undantag som gjorts, både för kommunala skolor och friskolor.

Alla skolor ska följa läro- och kursplanerna, men skolor kan ha egna pedagogiska inriktningar eller konfessionell grund. Alla skolor ska erbjuda en minsta garanterad undervisningstid och följa en nationell timplan, men det finns möjligheter till dispens från timplanen. Alla skolor ska ha tillgång till studie- och yrkesvägledning, skolbibliotek och elevhälsovård. Hur det ska ske lämnas däremot fritt till anordnaren själv att avgöra. Alla skolor ska ha behöriga lärare men det finns möjligheter till undantag för skolor med profiler där det inte finns utbildade (men väl kompetenta!) lärare. Alla skolor ska göra nationella prov och följa betygssystemet, men även här finns möjligheter till undantag.

Dessutom ska det finnas övergångsbestämmelser, så alla skolor som dragit andan av vad som stått i tidningarna de senaste veckorna kan lugnt andas ut nu.

Slutligen, en viktig del är att ge Skolinspektionen muskler. Göteborg ska inte längre kunna ha de köer till förskolan man haft i 15 år och Gällivare ska inte kunna åsidosätta elevernas rätt till undervisning utan att det får konsekvenser. Det är trist med sanktioner, men de behövs ibland. Det här är kanske det som får störst effekt för alla elever som går i dåliga skolor idag. Nu finns verktyg för att åtgärda detta.

Aftonbladet, Expressen, Sveriges radio, Dagens Nyheter, SvD, TV4, Sydsvenskan, SvD

3 kommentarer:

Linus Hellman sa...

Jag är inte lika euforisk som dig till den nu föreslagna nya skollagen, men kan hålla med om att en del inslag är lovvärda. Samtidigt blir frågan varifrån pengarna ska tas. Nästan varenda enskild del som hittills lyfts fram innebär krav på ökade resurser eller andra kostnadskrävande insatser, men ingenstans ser jag något om att regeringen ämnar tillföra kommunerna medel till genomförandet av de här förändringarna. Dels riskerar det att göra den nya skollagen till en papperstiger - finns pengarna inte så finns de liksom inte - och dels känns det milt uttryckt rätt tveksamt att statsmakterna ålägger kommunerna en massa nya saker som kostar mycket stora pengar, utan att ta ansvar för finansieringen (däremot skulle man mycket gärna få återförstatliga skolan, an en rad skäl). Det är ju knappast så att kommunerna i dag satsar som de gör på skolan för att de anser att det är nivå som behövs, utan självklart handlar det om krassa ekonomiska överväganden. Dessutom är ju knappast våra regeingspartier heller förespråkare av skattehöjningar, så riktigt hur de här ekvationerna är tänkta att gå ihop har jag ytterligt svårt att förstå

Ett exempel på något som både framstår som organisatoriskt dåligt, politiskt ologiskt och onödigt dyrt, är detta med möjligheten till ett tvingande tionde grundskoleår. Regeringen hatar ju gymnasieskolans individuella program som pesten (på många sätt något jag sympatiserar med), och har deklarerat att det ska avvecklas. Men tydligen ersätts det i stället bara av ett IV i grundskoletappning. Dessutom blir det organisatoriskt märkligt. I dag kan man samla de som behöver falla under IV:s vingar i en enhet under gymnasieskolans paraply, men som jag uppfattat nyordningen (jag kan ha missuppfattat den) så ska nu grundskolorna ta hand om de av eleverna som bedöms behöva ytterligare ett års studier för att slutföra sin grundskoleutbildning. För många skolor kommer det att handla om ett väldigt litet antal elever. Hur ska det organiseras? Blir det effektivt? Och vilken blir den reella skillnaden mellan den lösningen och dagens IV?

Det finns en massa annat att reflektera över kring detta med skollagsförslaget, men jag nöjer mig här.

Mats Gerdau sa...

Ja, pengar kan man alltid diskutera. Nya statliga uppdrag ska alltid finansieras fullt ut av staten. Det lär väl framkomma i höstens remissomgång vad man tycker att det kostar.

När det gäller IV så finns det faktiskt inte med alls i skollagsförslaget. Det kommer en PM från departementet om vad som kommer efter IV relativt snart tror jag. Ett tionde skolår/förlängd skolplikt tror jag inte på som en generell lösning. Som det beskrivits i tidningarna så blir jag också rätt fundersam. Den förlängda skolplikten gäller ju bara elever som börjat ett år senare eller gått om en klass någon gång (inte nian) och därför är 16 när de går i åttan och därmed kan sluta. Och det är ju inte tanken att de ska. Men elever som rent allmänt inte nått målen och inte gått om ska inte ha en längre skolplikt, det vore konstigt. Det som kommer efter IV måste vara en bred palett av åtgärder eftersom ungdomarna har så skiftande behov och förutsättningar. Vi får väl se.

Linus Hellman sa...

Tack för ett riktigt bra svar, Mats!

Sedan jag skrev min första kommentar har jag förstått att det tionde året tydligen dels inte ska ersätta IV, och dels inte är tänkt som just år tio, utan snarare som ett extraår under resans gång, ju tidigare desto bättre. Det gör att den delen känns bättre än jag först uppfattade den.

Utifrån det lilla som framgår av ditt svar verkar du ha en lovande inställning till de här frågorna.