I Blekinge läns tidning finns en artikel om begåvade elever. Bra att diskussionen börjar föras lite bredare nu. Detta är en fråga som vi absolut måste föra upp på dagordningen.
En stor eloge till Eva Pettersson på Blekinge Tekniska högskola för att hon driver detta. Hon har helt rätt i att det finns massor av elever som helt enkelt har tråkigt idag därför att skolan inte är tillräckligt utmanande och förväntningarna är för låga.
Frågan blir dock när det ger några avtryck i skolans vardag. Blekinge är tyvärr ett av de rödaste fästena i Sverige och skolresultaten bland de sämsta... Att låta fler lyckas och lyfta de begåvade är helt nödvändigt, men då måste nog ett klimatskifte till. Bort från det sossiga Jante-Sverige.
3 kommentarer:
Inte bara matte, men i Tyresö gör vi ett försök att framhålla även högpresterande elever i vår s k premieskola.
http://www2.moderaterna.net/tyreso/nyhet_visa.asp?id=6582
Kul! Ska läsa mer om det.
Har en särbegåvad ("gifted") son som är 13 år som efter 2 år i en svensk medelklassskola i en småstad hatade skolan. Nu bor vi utomlands sedan några år, och det är en stor skillnad men långt ifrån bra.
Det handlar nämligen inte om "sossetänkande". Det handlar om skolkultur, och den ser ungefär likadan ut i hela världen, även i de amerikanskinfluerade internationella skolor jag har sett. Särbegåvade felundervisas överallt därför att särbegåvning handlar mycket om att "tänka annorlunda".
Särbegåvning är en egenskap man i princip föds med och som man i rätt miljö kan använda för att lära sig nya saker. Särbegåvning i sig är alltså inget man lär sig (jmf absolut gehör). Är man särbegåvad är ofta ena eller båda föräldrarna det också.
Hamnar man som särbegåvad i en inskränkt traditionell skolmiljö mår man ofta dåligt. Björklunds svenska pluggskoleideal funkar troligen inte alls för särbegåvade barn.
Nu går min son i internationell skola. Det är mer intellektuellt utmanande, men det är inte konstigt när en majoritet av kamraterna är barn till ambassadörer, företagsledare och andra höga chefer. Men han möter kamrater från hela världen vilket stimulerar mera än det akademiska.
Hans första skola i Sverige låg f.ö. i en av landets mest ökända förorter. De hade en öppen individualiserad pedagogik och barn från hela världen. Han älskade det.
I den internationella miljö vi bor, har vi också access till många engelskspråkiga källor och böcker om "giftedness" som det heter på engelska. Vi är långt efter i Sverige när det gäller att förstå särbegåvningens psykologi. Här ser det vi fortfarande främst som skolPROBLEMATIK, vilket ger torftiga ytliga resonemang även bland experter, för att inte säga politiker.
Skolperspektivet innebär också att särbegåvade barn, precis som i artikeln beskrivs som förlorade för landet om vi inte tar hand om våra begåvningar. "Om vi inte passar oss så går andra om oss... etc". Jag tycker det är ett vedervärdigt perspektiv på särbegåvade barn. Det är en människosyn ovärdigt ett gott samhälle. (Det säger också något om hur vi ser på de med betydligt sämre förutsättningar att lära...)
Skicka en kommentar