23 december, 2008

Ogjort väder igen, LR

Metta Fjelkner är återigen på krigsstigen mot kommunaliseringen av skolan. Det verkar ha varit en traumatisk händelse i LR:s liv, den är orsaken till allt ont...

Idag skriver hon i DN att kommunaliseringen är orsaken till stora kostnadsskillnader för skolan i olika kommuner och visst är det så att skolan kostar olika i olika kommuner. Konstigt vore det annars. Men det i sig är väl inte så stort problem? Det är ett mycket större problem att det är så stora kvalitetsskillnader i olika kommuner. Jag blir mycket mer upprörd över att nästan varannan elev får underkänt i någon ämne i Kalix. Hon fokuserar mer på input, jag på outcome. I slutänden - vad är det som räknas?

Nu redovisar hon de två kommuner som satsar mest resp minst på undervisning i skolan, Sävsjö 31 800 kr/elev och Arjeplog 62 300 kr (2007). Snittet i landet låg på 40 000 kr. LR skriver idag att det är två likartade glesbygdskommuner. Hur var det med geografikunskaperna egentligen...? Så lika är de väl inte?

Arjeplog är en vidsträckt kommun (12 945 kvadratkilometer) med bara 277 elever. Lilla Sävsjö (723 kvadratkilometer) har fem gånger så många elever, 1 242. Är det konstigt att det är dyrare att driva undervisning i Arjeplog än i Sävsjö? Vill LR att det ska vara lika överallt? Det vill verkligen inte jag.

Vid kommunaliseringen var snittkostnaden för undervisningen (1992, vilket är de tidigaste siffrorna som går att få) 25 300 kr. Då var spännvidden från 21 000 kr/elev (Gnesta) till 40 800 kr (Pajala). 1992 satsade alltså den dyraste kommunen ungefär dubbelt så mycket på undervisningen som den billigaste. Så är det fortfarande. LR har alltså inte kommit fram till någon "nyhet", utan staten gjorde likadant som det man nu beskyller kommunerna för.

Det hade varit intressantare om LR jämfört de väldigt olika resultaten i skolorna och möjligen ställt dem i relation till kostnaderna. Är resultaten i Sävsjö sämst i landet? Nej, sämst betyg finns i Vårgårda och Vilhelmina. I Vårgårda kostar undervisningen knappt 5 000 kr mindre än rikssnittet, i Vilhelmina (som väl är mer lik Arjeplog än Sävsjö?) 14 000 kronor mer. I Kalix, som också satsar mer än snittet, är flest elever i landet underkända i något ämne (43%). Åsele satsar mindre än Kalix, men når ändå bäst resultat i landet.

Vad vill jag ha sagt med det här? Två saker:

1. Att kostnadsskillnaderna inte är något nytt, så var det även vid kommunaliseringen.

2. Höga kostnader ger inte högre kvalitet.

LR:s linje att kommunaliseringen är roten till allt ont är ganska naiv. Det blir fokus på helt fel saker. Ett förstatligande leder inte till att eleverna lär sig mer eller att skolan får mer resurser. Jag tycker att LR borde jaga dålig kvalitet i stället för låga kostnader. Men det är klart, det kanske betyder kritik mot en och annan lärare...

9 kommentarer:

Edvin Ala(m) sa...

Och där gör du det igen, sopar banan med LR :)

Mats Gerdau sa...

Haha. De bäddar ju för det... :-)

Anonym sa...

1. Kostnadsskillnaderna är visst något nytt. Bara för att skillnaden mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst är ungefär samma som vid kommunaliseringen så ökade den totala spridningen kraftigt efter kommunaliseringen (vilket även framgår av artikeln), se Välfärdspolitiska rådets rapport 2003, s 60.

2. "Höga kostnader ger inte högre kvalitet". Möjligen, men HÖGRE kostnader ger högre kvalitet. Korrelationen säger ju inget om kausaliteten. Eftersom mer resurser (i varierande grad) allokeras till skolor med svagare elever så kan korrelationen tom vara negativ, även om kausaliteten är positiv från resurser till resultat. Så vad säger forskningen? Studier från IFAU av några av landets främsta empiriker som på ett tillförlitligt sätt tacklat de svåra metodproblemen hittar att resurser har en kausal positiv effekt på resultat, särskilt för svaga elever, och, dessutom att de ökade skillnaderna i resurser efter kommunaliseringen bidragit till ökade skillnader i elevprestationer. Men Gerdau kanske sopar banan även med IFAU-forskarna och finner sina egna kausala samband...

Camilo von Greiff, rapportförfattaren bakom LRs debattartikel

Birgitta sa...

Hej Mats, Jag har inte läst igenom hela inlägget men eftersom jag fick ett mail om ditt inlägg och ämnet måste jag skriva en kommentar. jag har också den bestämda åsikten att kommunaliseringen var av ondo för väldigt mycket. Kommunerna har inte förmåga att prioritera rätt så skolan får stå tillbaka vilken den nu gjort ett antal år. Bl.a. drogs specilallärare in vilket ju givit allvarliga konsekvenser. Jag tror tom det finns forskning som visar "skador" kommunaliseringen orsakat. Göran P-s, HSB, famfart på skolfronten har fått menliga konsekvenser. Lärarförbundets medlemmar lurades men LR lät sig inte luras. Detta i all hast i ett angeläget ämne.

Anonym sa...

Mats skriver: "Det hade varit intressantare om LR jämfört de väldigt olika resultaten i skolorna och möjligen ställt dem i relation till kostnaderna".

Sanningen är att resultaten i skolorna inte går att rättvist jämföra sedan skolorna blev kommunala angelägenheter. Det vet naturligtvis alla som är insatta i skolfrågor. Skolverket har misslyckats med sitt uppdrag, liksom de kommunala bypolitikerna.

Svenska elever undervisas minst av alla elever i OECD, men lärarnas arbetstid ligger över genomsnittet. Eleverna är inte duktiga i naturvetenskap. Faktum är att de ligger långt under genomsnittet. Det är en hård klapp som ingen vill öppna.
En paketlösning borde vara att öka undervisningen för lärare och minska antalet obligatoriska sammanträden för lärare.
Arbetslagens infördes efter sovjetisk modell för att tvinga lärare att ändra sin undervisning. Alliansens skolpolitik är inriktad på att öka lärarnas särskilda kompetenser, bort från den slappa låt-gå pedagogiken. 2008 väljer förtvivlade föräldrar bort den kommunala stökiga skolan i hopp om bättre privata alternativ. Detta leder till att socialgrupp 3 och 4:s barn samlas i utkanternas skolor där de underpresterar.

Gerdau må vara en duktig bloggare, men varför försvarar han kommunaliseringen av skolorna. Det finns ett samband mellan moderata bypolitiker och framväxten av mörkblå män som byggt upp privata skolor. Många moderater är aktieägare/driver privata skolor.
Vem kan jämföra och undersöka dessa? Ingen, och det talar Mats Gerdau tyst om.

Är han en ärlig politiker eller en hycklare?

Lärare för valfrihet sa...

LR må vara en samling för hönor och kalkoner, men vill liksom Jan Björklund få bättre resultat i skolorna. Det är systemfel i skolorna sedan 1989. Varken lärare eller pedagoger får eller vågar vara kritiska. De som ifrågasätter köps ut eller får sämre löneutveckling. Åtskilliga lärare som är kritiska har tystnat. Debatten dör ut. Vem bär skulden förutom Göran Persson (S)?

Varför skriva på en blogg som inte ifrågasätter den socialdemokratiskt moderata skolpolitik, som gör att allt färre elever når nationella mål`? Varför tiger Mats Gerdau som skolpolitiker i de verkligt viktiga frågorna. Jo, han talar i ensak. Han sitter vid köttgrytan och fiskar upp de stora bitarna.

Att gyckla och dra spe över LR är inte svårt. "Fackförbundet" är inte mycket att luta sig mot, men till skillnad mot Lärarförbundet inte partipolitiskt styrt. Lärarförbundet är kopplat till "arbetarpartiet" SAP och kritiska till Björklund. Är du mer vänligt inställd till Lärarförbundet, som enbart kritiserar alliansens skolpolitik?

alex sa...

Det är helt rätt att vi måste rikta åtgärderna bättre i skolan. Satsa på output - inte på input. Lärare och övrig personal på skolorna måste se till helheten. Inte bara jobba traditionellt teoretiskt. Det finns en fantastisk metod som arbetat med detta i 10 år i Sverige nu som heter FMS. Denna metod jobbar med medvetande kommunikation i samtal och kan mäta gruppers behov. Då kan skolor rikta vad de har behov av. Om inte en dålig frukost, låg kondition eller hög konsumtion av alkohol skulle påverka skolresultaten - då vet jag inte.
Det är också dax att vi går inför att utveckla elever från grunden - inte bedöma dem som vi gjort i alla tider. Det har inget land gjort kollektivt vad jag vet.

En som vill förändra

Anonym sa...

Är en rätt vanlig lärare - om än ovanligt bra lärare - som förundras över att så många kommentarer till Gerdaus blogg handlar om Lärarförbundet och LR. Vilka är det som kommenterar en sådan här blogg? Fulblodsfackliga LR:ister? Om skolan är statlig eller kommunal (eller varianter av det) har väl bra mycket viktigare aspekter än konkurrensen mellan två fackförbund? Artikelförfattaren är en av de få som skriver ett inlägg i sak - annars verkar det mest vara pajkastning med Gerdau och - märkligt nog - med andra fackförbund som tillhygge.

Jag ser många problem med vår skola. Där jag arbetar saknas resurser varje dag. Det är dessutom brist på något ännu viktigare: ledarskap - pedagogiskt ledarskap för oss lärare i vardagen. Det är väldigt otydligt för min rektor vilka mandat hon har och därmed blir det också otydligt för oss vilket ledarskap hon kan utöva. På dessa punkter vore det kanske bättre med en statlig detaljstyrning, med förordningar som gav oss klara och tydliga riktlinjer. Men det myntet har en baksida: och det är just detaljstyrningen. Mina äldre kollegor som upplevt både "då" och "nu" vittnar om en likformig skola, som inte bara var likformig för Kalix och Sävsjö (i vissa avseenden) utan också likformig för Anna och Anders. Och det måste vara det värsta i en skola som ska utgå från den enskilda eleven.

Den skolan vill jag inte ha tillbaka. Jag har ingen bestämd åsikt (som så många andra här verkar ha), men jag tror sällan att tillbakagång är vägen framåt. Låt oss som finns i skolan driva fram en modern skola och politikerna ska ge oss förutsättningar att göra det. Gärna mer av nationella pengar, gärna mer av nationella mål, men inte en mall för alla kommuner, inte en skolpeng som ska gälla lika överallt. För det håller jag med Mats Gerdau om: likvärdighet skapas inte med likformighet, utan med olikhet.

Kommer följa den här diskussionen och hoppas att den inte ska fortsätta att vara en megafon för facklig tillhörighet, utan för elevens bästa (och jag har varit med i båda facken...).

Mats Gerdau sa...

Tack för intressanta inlägg. Jag ska kommentera några.

Camilo von Greiff. Det är ju LR som tar fram de två ytterligheterna i sin artikel. Jag bara konstaterar att ytterligheterna är lika stora då som nu. Dessutom är min poäng att vi borde fokusera mer på output än input. Trist att du inte kommenterar det.

Birgitta. Jag håller med om att Göran Persson ställt till det mycket för skolan. Kommunaliseringen genomfördes inte bra. Reformerna med ny läroplan, ny gymnasieskola, nytt betygssystem sköttes också ganska uselt. Och visst finns det kommuner som inte prioriterar rätt och bedriver en felaktig politik. Men gör inte staten det också ibland och över tid? Är resurserna så mycket större på de statliga högskolorna? Häromdagen fick vi läsa att vissa studenter får två föreläsningar a 1,5 timme i veckan för heltidsstudier. En statlig skola är ingen garanti för resurser. Det handlar om vilken politik som förs - både av staten och i kommunerna.

Anonym. Skriver att det inte går att jämföra rättvisande sedan kommunaliseringen. Så är det ju till viss del. Men det är ju STATEN som bestämt att det inte ska vara nationella prov tidigare t ex, prov som ökar jämförbarheten. Det är ju inte kommunaliseringens fel. Att svenska elever undervisas minst i EU (eller näst minst om man ska vara korrekt) är ju inte heller kommunernas fel. Det är STATEN som föreskriver undervisningstiden. Jag försvarar inte kommunaliseringen. Men jag ser inte ett förstatligande som en lösning på problemen heller. Det är andra lösningar som måste till, t ex införande av nationella prov, tydligare mål och begripliga betygskriterier i fler steg för att ta några exempel.

Lärare för valfrihet. Jag har goda relationer med Lärarförbundet och tycker att de ofta har en nyanserad och intressant analys. Jag uppfattar inte att de är kritiska mot regeringens skolpolitik, men vi är såklart inte överens om allt. Jag vill verkligen inte hålla med om att jag tiger i de verkligt viktiga frågorna, det är ju det jag skriver om. Men vi kanske har olika uppfattning om vad som är viktiga frågor? För mig är det elevernas kunskaper, elevernas möjighet att få en undervisning som passar honom/henne, stärka ledarskapet i skolan, öka skolans frihet att anpassa undervisningen för varje elev, öka forksningsanknytningen i skolan mm. Men det kanske inte är det viktiga i din värld?

Anonym slutligen. Tack för inlägget, jag har precis samma invändningar och farhågor. Likvärdighet får inte bli likformighet. Ökad regelstyrning får inte leda till fyrkantighet. Men jag tycker också att staten ska ta ett större och tydligare ansvar för att skolan utvecklas åt rätt håll. Men det är ju - tack och lov - inte detsamma som att en kvarts miljon lärare byter arbetsgivare...