Har just haft en radiodebatt med Anneli Hedberg, s-ordförande i bildningsnämnden i Katrineholm (Skolministeriet i P1). Det handlade om segregation i skolan och hennes lösning var att skrota valfriheten eftersom elever och föräldar enligt hennes uppfattning väljer fel. I stället ska elever kvoteras runt på skolorna så att det blir en jämn fördelning av invandrare överallt.Det vänder sig i magen på mig. Så långt från vad politiker borde ägna sig åt som man kan komma. Inte ens i Sovjetunionen gjorde man på det sättet. Vilken tilltro har man till sig själv och politikens förmåga?
Hur ser man på sitt uppdrag när man resonerar så? Ser man eleverna som schackpjäser som kan flyttas runt hur som helst för att uppfylla någon sorts socialistisk likhetsambition? Uppenbarligen resonerar de så att ungdomarna är undersåtar som är till för att förverkliga politiska idéer. Tänk, jag trodde att skolan var till för eleverna och inte för oss politiker...
För mig är det självklart att det är elever och föräldrar som ska välja skola. Inte tvärtom. Och definitivt inte politiker som ska välja skola åt eleverna. Det kan man understödja genom att underlätta rörligheten och aktiva medvetna val, t ex genom busskort, jämförbart informationsmaterial mellan skolorna och uppmana familjerna att välja. För några år sedan pratade sossarna om egenmakt, men det verkar man ha övergivit helt. Nu är det politikermakt för hela slanten som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar