14 april, 2010

TCO-debatt om lärarutbildningen

Kommer just från TCO:s utbildningsdag. Var med på ett seminarium om lärarutbildningen. Jag var på förhand utsedd till "the bad guy". En uttalad socialdemokrat (Marie Granlund), två lärarförbundare och en professor som supportade Lärarförbundet. Samt en rätt partisk utfrågare från Lärarförbundet. 5-1, alltså. Så kan man också sätta ihop en panel...

Den stora diskussionen handlade om bredd kontra djup för låg- och mellanstadielärarna. Det vi nu gör från Alliansens sida är att dels förlänga den utbildningen med ett halvår, dels se till att alla får med sig matematik, svenska och engelska. Lågstadielärarna ska få utbildning i ytterligare 7-8 ämnen. Det var bara jag som gillade det här.

Orsaken till att vi inför en ny grundlärarutbildning, där lärarna ska klara att undervisa i de flesta ämnena, är att behovet ser ut så. Oftast har man klasslärare i låg- och mellanstadiet. I synnerhet i mindre skolor i mindre kommuner, men det är rätt vanligt på andra håll också. Det innebär att många lärare idag är helt outbildade i det de lär ut. Var fjärde lärare som undervisar i matematik i låg- och mellanstadiet har ingen utbildning för det. 25%!!! Ser säkert lika illa ut i no-ämnena. Kanske finns ett svar på sjunkande kunskaper hos eleverna här?

Lärarutbildningen måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Vi kan inte bygga luftslott. Man har försökt ändra verkligheten under 20 år, men det har inte lyckats. Klasslärarna är fortfarande normen. Någonstans måste man se sanningen i vitögat också och inse att det är verkligheten och inte kartan som gäller. Tusentals barn kommer i kläm och får undervisning av outbildade lärare varje år. Vi varnade för just den här utvecklingen när Thomas Östros och socialdemokraterna skapade dagens lärarutbildning. Då krävde vi moderater en förlängning och breddning av lågstadielärarutbildningen. Det får vi nu.

Socialdemokraterna säger sig se samma problem som vi, men vill ändå ha ämneslärare på lågstadiet. Det går inte ihop. Hur ska de smala specialisterna få ett jobb på en liten skola där man har klasslärare? Vill de att eleverna ska möta outbildade lärare? Specialisten i svenska tvingas undervisa i matte och no i alla fall, utan att ha läst en enda poäng, för så ser verkligheten ut i Umeå, Malmö och Nacka. Det är orättvisa för mig och det vill jag ändra på.

Ingen av de fyra som vurmade för detta kunde svara på hur de skulle lösa det här problemet. Är det inte bättre att de åtminstone har 15 poäng no än inget alls?

Jag tycker att vänsterns alternativ är orealistiskt, verklighetsfrånvänt. Synd att Lärarförbundet hamnat på den linjen. De gör sig själva och skolan en otjänst.

Sen efterlystes, som vanligt, att vi politiker skulle komma överens. Gärna! Men kan inte facken också komma överens? De står ju längre ifrån varandra än vad vi gör mellan partierna i den här frågan...

3 kommentarer:

Helena von Schantz sa...

Inte kul att delta i en debatt som känns riggad och där det bräks med flocken.
Jag tror att det mest handlar om att man som låg- och mellanstadielärare upplevde det som en statushöjning när indelningen blev 1-7 och 4-9 och har sådana skäl att vara emot en förändring. Någon sådan avsikt fanns förstås inte, utan här såg man enbart till arbetsmarknadens behov. Man ville ha en flexibel lärarkår som kunde byta stadium med elevkullarna. Kostnaden i kvalitet för den nya lärarutbildningen är emellertid enorm. Ju snabbare vi slutar examinera ut ämneslärare som inte kan sina ämnen och låg- och mellanstadielärare som inte kan lära sina elever läsa, skriva och räkna, desto bättre. Om man på de enskilda skolorna vill gå från klasslärarsystemet och dela på klasser på ett annat sätt finns det ändå inget hinder. Det är klart att ämnesdjup kan vara till gagn också på lägre nivåer, men framför allt behöver man kunna sin åldersgrupp

Mats Gerdau sa...

Håller helt med, Helena.

Anonym sa...

Spelar det ens någon roll vilken lärarutbildning man har när det ändå inte finns några fasta tjänster att söka? På skolorna tar man hellre in outbildade vikarier som blir billigare och inte har samma behov av en riktig anställning och försörjning då de flesta är under 23 och bor hemma hos sina föräldrar. Som utbildad lärare med både matte/NO och svenska med läsinlärning får man inga jobb inom skolan och måste försörja sig på annat sätt eftersom ingen med studielån efter 3-5års studier och eget boende kan leva på 15 vikarietimmar i veckan. Facket gör ingenting åt detta och ombuden är ju alltid tillsvidareanställda och förstår inte varför en utbildad vikarie ska få jobba mer på skolan än deras barn och deras kompisar som nyss gått ut gymnasiet. Lärarutbildning är världens sämsta investering i Sverige idag då den i anställningssammanhang inte har något värde alls och de allra flesta människor studerar ju faktiskt för att de vill arbeta med det de studerat till. Det finns idag många arbetslösa lärare som inte ens får chansen att arbeta i skolan. Är inte det slöseri? Efter att ha varit medlem i Metall och Transport framstår lärarfacken som en liten intern klubb för inbördes beundran som inte är ett dugg intresserade av att hjälpa sina medlemmar.