07 april, 2010

Nya gymnasiet kräver förändringar redan i höst

Hösten 2011 startar den nya gymnasieskolan, Gy11. Om vi i Alliansen får förnyat förtroende förstås. Det finns dom som tror att det inte blir så stora skillnader om det blir Alliansregering eller Vänsterregering, att vi redan fattat de viktiga besluten och att sossarna accepterat förändringarna. Men självklart blir det förändringar med vänsterstyre. Gymnasiet är ett solklart område, de rödgröna har tidigare sagt sig vilja riva upp vår reform.

Något som vi däremot verkar vara rätt överens om är att behörighetskraven till gymnasiet ska höjas. Åtminstone har socialdemokraterna sagt så tidigare, vi får väl se när de kommer med sin reaktion på vårt skollagsförslag i nästa vecka. Jag hoppas att de står fast vid det, men det räcker ju inte. Vänstern och miljöpartiet måste också med på tåget.

Behörighetskraven är egentligen krav på vissa förkunskaper för att man ska klara gymnasiet. Idag räcker det att vara godkänd i svenska, engelska och matematik från grundskolan för att bli behörig till gymnasiet. Den elev som bara har 30 poäng är dock i verkligheten dömd att misslyckas. Det finns ett spikrakt samband mellan grundskolebetyg och avhopp. Ju färre ämnen man är godkänd i från grundskolan - desto större sannolikhet att man hoppar av. Och det säger väl sig själv, kanske. Har man inte tillräckliga förkunskaper så hänger man inte med. Det blir för mycket att hämta igen. Man misslyckas och självkänslan får sig en törn.

Nu ändrar vi det här. Den som börjar gymnasiet hösten 2011 måste vara godkänd i minst 8 ämnen från grundskolan för att börja på ett yrkesprogram och minst 12 ämnen för ett högskoleförberedande program. Det ger ungdomarna bättre chanser att lyckas.

Om man inte har tillräckliga kunskaper ska man få hjälp, mer hjälp än vad Individuella programmet ofta erbjuder idag. Vår tanke är att kvaliteten ska höjas för dessa elever. Det blir 5 tydliga introduktionsprogram - preparandår för dem som bedöms kunna hämta in behörigheten på ett år, språkintroduktion för dem som inte har svenskan än, yrkesintroduktion för dem som står långt från behörighet och kanske inte ens vill gå i gymnasiet, individuellt alternativ för ett fåtal med väldigt särskilda behov (kanske Aspergers syndrom) och det som motsvarar dagens PRIV där man snabbt bedöms kunna bli behörig.

Det många skolor inte riktigt verkar ha snappat upp är att de nya behörighetsreglerna medför att man förändrar IV redan i höst. Skolverket har ju inte varit övertydliga i den delen heller, så det är inte så konstigt. Och tidningarna har inte skrivit om det heller, därför har frågan inte uppmärksammats alls. Men så här är det: de som går IV kommande läsår måste rustas så att de blir behöriga enligt de nya reglerna till hösten 2011. Skolorna måste alltså erbjuda mer än bara svenska, engelska och matematik redan i augusti. Ungdomarna måste kunna bli godkända i 12 ämnen, därför krävs ett brett utbud av ämnen.

Alltså, en uppmaning till alla gymnasieskolor: erbjud mer undervisning på IV redan i höst!

8 kommentarer:

Unknown sa...

Jag saknar några aspekter i din blogg om introduktionsprogrammen. I bloggen är det helt oproblematiskt, i alliansens anda, men verkligheten är sällan oproblematisk. Vad händer när behörighetskraven höjs? IV-programmet i den gamla tappningen fick kritik för att det råkade bli ett av de största programmen. Det är delat ansvar av grundskolan och gymnasieskolan. Men vad händer när behörighetskraven i den nya gymnasieskolan höjs än mer? Borde det inte bli än fler elever som hamnar utanför? Det känns som att gymnasieskolan går helt fria från krav på förändring i den aspekten; att anpassa undervisningen till elever som komer in på programmen. Det ska dessutom bli svårare att byta program - att hoppa av från det program man kommit in på. Hur känns det att bli intvingad på sitt sjätteval och ha svårigheter att jobba sig vidare till sitt förstaval? Är det rätt att döma ut en elev som misslyckats på grundskolan? Denne får istället vänta in vuxenstudier för att få delta i det "livslånga" lärandet när han/hon inte längre har möjlighet att höja sina grundskolebetyg. Självklart kan man ha många åsikter om konkurrensläsning. Men i perspektivet av ett livslångt lärande... Borde man inte ha rätt att lära sig mer efter en misslyckad grundskolegång; att få chans att höja sina grundskolebetyg?

Det blir 5 tydliga introduktionsprogram, skriver du... Programbeskrivningen är tydlig och klar... Men i verkligheten är det inte riktigt så enkelt att särskilja på elever, att sortera in dem i rätt "fack". Många individuella program arbetar redan idag enligt de fem principer som introduktionsprogrammen bygger på, men enligt en flytande skala som inte låser fast elever i en viss fålla, utan försöker hitta individuella lösningar för varje individ. Att hamna i fel fålla kan vara förödande om man redan innan känt sig misslyckad. Det är därför önskvärt att istället utveckla dagens individuella program och särskilt viktigt att sätta press på att göra dagens gymnasieskola mer flexibel så att den rymmer flera personligheter. En målstyrd skolas dilemma är ju att alla elever bör nå samma mål under samma tid. Men det är ju en helt annan diskussion...

Helena sa...

Intressant kommentar! Vore roligt med respons från bloggägaren!

Många intressanta frågor som ständigt debatteras på våra skolor. Visst är det bra att behörighetskraven höjs, om man ser på det utifrån aspekten att de som då kommer in troligtvis också har förutsättningarna att avsluta sin utbildning. Det svåra blir att få våra ungdomar i grundskolan, och i ärlighetens namn även många lärare, att tänka om och inte låsa sig vid den "3-ämnes skola" som det så många gånger är idag. Detta lägger oerhörda krav på ett förändrat synsätt i grundskolan och detta kan nog ta ett bra tag att förändra, så till en början så blir det nog som föregående kommentator skriver att än fler elever hamnar utanför. Kommer vi att lyckas anpassa gymnasiet för dessa? Kommer de att få en chans att ta igen alla förlorade kunskaper?

Unknown sa...

Ja, man kan bara spekulera i varför Gerdaus är så tyst...

Mats Gerdau sa...

Johan, jag tror inte att det är oproblematiskt. Långt ifrån. Men jag ser behovet av utveckling och förbättring. På en del håll fungerar IV bra, kanske t o m som det är tänkt att fungera framöver med mer tydliga inriktningar. På andra håll är det faktiskt en sammanhållen grupp (inte särskilt individuellt) där man får svenska, matte, engelska och kanske lite praktik - oavsett bakgrund.

Jag uppfattar inte att det ska bli svårare att byta program. Däremot svårare att hoppa av och gå till IV. Det är en vanlig väg som vi nu försöker stänga. Samtidigt ska vi skärpa kraven på att eleverna ska få mer stöd och hjälp så att de slipper hoppa av.

Avsikten med de nya behörighetsreglena är ju att ungdomarna ska vara bättre förberedda för den gymnasieutbildning de ska läsa. Det är inhumant att ta in personer på utbildningar de inte har förutsättningar att klara eftersom de inte har tillräckliga förkunskaper. Så långt verkar vi vara överens. Konsekvensen av detta blir säkert att fler blir obehöriga än idag. Det blir en stor utmaning för grundskolan att rusta ungdomarna med mer än de tre ämnena som man ofta kämpar med idag. Här krävs en ordentlig synvända på många ställen. Men alternativet - att ta in dem på gymnasiet utan förkunskaper - är ännu sämre. Då blir deras skolgång bara kantad av ytterligare misslyckanden.

Mats Gerdau sa...

Johan, jag hade faktiskt missat ditt inlägg. Beklagar det. Men ett svar kom i alla fall. :-)

Unknown sa...

Jag tackar för ditt svar... Eller snarare delsvar.

För att bena upp de delar du tar upp i svaret; i praktiken kommer det att bli svårare att byta program. Det är väldigt få av de elever som vill byta program som har de poäng som krävs för att byta till ett förstaalternativ. Med detta halkar vi in på en av Björklunds missar när han skär bort möjligheten för många ungdomar att påbörja ett livslångt lärande. Jag ser konkurrensläsning som en möjlighet för dessa ungdomar att ta igen och komma igen. Det nya förslaget ger förstås kryphål i reglementet, då varje elev har rätt att på egen hand tentera upp betyg. Men elever som av en mängd olika orsaker inte har den egna motorn och inte ännu har förmågan att klara detta på egen hand. Dessa elever saknar möjlighet att komma vidare. Det är enkelt att säga att någonstans får man dra gränsen. Men om man, som jag har, träffat mängder av dessa ungdomar som fått en chans, och dessutom tagit den, att läsa upp sina betyg och senare kommit in på den utbildning som de själva anser sig passa för - så inser man att det är ett stort misstag att ta bort möjligheten till konkurrensläsning.

Jag håller med dig om att det är inhumant att ta in ungdomar till en utbildning de inte klarar av. Men det går att även problematisera denna bild. Min erfarenhet av gymnasieskolan är att den har halkat efter i utvecklingen. Det är en kolossalt stor sorteringsmaskin som inte täcker upp alla elevers olika behov. Det har hänt en del på många håll, men i stort så är det endast eleverna som måste anpassa sig till gymnasieskolan - gymnasieskolan anpassar sig inte efter hur varken elever eller omgivning ser ut. Visst, en hård och lite tillspetsad bild, men samtidigt en sann bild, så som många elever i dagens gymnasieskola upplever det.

Hur var det sedan med att bli intvingad på sitt sjätteval? Skapar det bra studiemotivation för att klara studierna, även om man har tillräckliga kunskaper?

Sedan undrar jag hur planen ser ut för den ökning av elever som hamnar utanför i och med reformen? Hur motverkas denna ökning? Hur skapas ett gott klimat för dessa ungdomar, så att de inte känner sig så misslyckade att de hamnar i en ond spiral?

Mats Gerdau sa...

Johan, vi verkar ha helt olika referensramar om hur sökläget ser ut till olika program. i Stockholmsregionen är intagningspoängen högst rimlig till alla program. Möjligen inte till exakt den skola man vill, men i alla fall till det program man vill. Jag tror att det ser ungefär likadant ut i Göteborgstrakten och Skåne också. Och det lär bli så i ännu högre utsträckning när elevkullarna minskar och antalet friskolor ökar.

Att tas in på sitt sjättehandsval är givetvis inte bra. Det är något alla borde arbeta stenhårt för att komma bort från. I Nacka har vi ett mål om att minst 95% ska få sitt förstahandsval tillgodosett och det har vi nått hittills, i alla fall på grundskolan och förskolan.

Det har ju dock inte så mycket med de förändringar som kommer med nya gymnasiet att göra. Det är ett problem redan idag, eftersom alla inte vill utöka där det finns intresse och efterfrågan utan går från en på förhand bestämd organisation.

Frågan är vad vi ska göra med de som inte blir behöriga i o m att vi höjer förkunskapskraven. Här finns det ganska tydliga skrivningar i förslaget till ny skollag, kap 21. Sammanlagt 30 sidor... Där framgår innehåll och struktur. Ingen kommer att ramla ur systemet och flexibilitet betonas ofta. Där kan man läsa mer. Det är faktiskt min övertygelse att vi kommer att stötta dessa ungdomar på ett bättre sätt framöver än idag.

Unknown sa...

Statistiken med sökläget visar naturligtvis en sak och ger en fingervisning av hur verkligheten ser ut. Men bakom siffrorna finns det alltför ofta en annan verklighet. 95% i Nacka låter som en mycket bra siffra. Men är det lika bra överallt%. Ser man ändå till de 95%-en i Nacka så kan man gräva sig djupare även i den siffran. Då har vi solklara 5% som inte kommit in på sitt förstaval. Det låter acceptabelt. Men sedan har vi med största säkerhet en ganska stor skara sökare som gjort ett förstaval som egentligen inte var deras egentliga förstaval... Så har det förmodligen alltid varit och kommmer förmodligen också att förbli. Det är ofta i denna skara som de stora avhoppen kommer från. Det är också naturligtvis omöjligt att veta hur stort detta mörkertal är. Det är också ett av samhällets dilemma; att alla inte får utbilda sig till precis vad de vill, men att alla ändå ska ha en chans till detta...

Det absolut viktigaste är ändå, anser jag, att skolan har som mål att se till att alla som lämnar skolområdet gör det med självaktning och ser olika spännande vägar framför sig - att de inte kroknar, blir bittra, känner sig misslyckade och hellre slåss mot väderkvarnar än arbetar för att bygga upp ett gott samhälle.

Jag förstår av ditt resonemang att du känner dig trygg att det nya systemet kommer se till att ingen ramlar ur, att det i det drygt 30 sidor långa förslaget med tydlig struktur ger dig trygghet. Vad jag minns var lagrådet inte lika imponerat. Jag känner mig inte fullt så trygg. Det är som min gamla mormor sa; "den som lever får se"...

Tack för upplyftande diskussion! Jag drar mig här tillbaka för att dyka upp vid något annat tillfälle.