Mat i förskolan

Igår debatterade jag maten i förskolan. Initiativtagare var Allebarnsrätten, en organisation som verkar för mer kunskaper och opinionsbildning just den offentliga maten.

Viktig och lite bortglömd fråga. De flesta föräldrar jag möter har två krav på sin förskola - det ska vara bra mat och barnen ska vara ute mycket. Ändå är det påfallande ofta just maten som fallerar.

Jag tror att alla partier och politiker är överens om att maten är oerhört viktig, både för den totala kvaliteten på förskolan och för barnens välbefinnande. Den ska vara god, smakrik, näringsrik och ätas i en trivsam miljö. Mat är också kultur och tradition, inte att förglömma.

Frågan vi måste ställa oss är hur vi kan se till att maten blir just så god som vi alla vill. Hur skapar vi de förutsättningarna? Här ser jag skillnader i politiken.

När jag tycker att personalen på förskolorna och skolorna ska få mer att säga till om, så vill de rödgröna lyfta frågan upp till central nivå i stället. Ett av mina första beslut som politiker i utbildningsnämnden handlade om att vi skulle fastställa skolmatsedeln i Nackas skolor. Är detta verkligen ett politiskt beslut? Är det inte bättre att låta skolorna själva få bestämma vad de ska äta?

Då handlar det om att ge förutsättningar för skolorna och förskolorna att kunna ta ansvaret. Kompetens och självständighet är nyckelord. Stärk skolköken, vi moderater har pratat om ett Skolkökslyft. Det är också en statusfråga. Se till att skolorna har möjlighet att anställa utbildade kockar och kan laga maten på plats om de vill det. Eller köpa maten på restaurangen brevid om de vill det. Se till att de slipper den centralkokta blomkålen och de färdiggjorda potatisbullarna om de vill det.

Låt oss som föräldrar bli medvetna konsumenter, som kan ställa krav på barnens förskolor att ha riktigt bra mat. Valfriheten är avgörande för att det ska fungera.

Jag har varit på några debatter nu i valrörelsen och tyvärr anpassas ofta budskapen efter åhörarna. Igår var maten det viktigaste av allt. På en annan debatt var pedagogisk mångfald viktigast. På en tredje debatt var det fritidspedagogernas ställning. Och på en fjärde...

Jag försöker hålla mig till samma linje hela tiden. Vi måste ha tydliga mål och en skarpare inspektion och framför allt lyfta ledarskapet och lita på personalen. Centrala detaljregler tar bort kreativitet och lokal frihet och bakbinder skolorna.

Så var det med de sk Wärnerssonpengarna för 10 år sedan. Då gick det ut centrala direktiv och pengar för att det skulle bli fler vuxna i skolan. Det gjorde att annat fick stryka på foten - fortbildning, läromedel, utemiljö. Och - självklart - maten. Nu är de rödgröna inne på samma linje igen, detaljreglera hur pengarna ska användas och misstro personalen. Jag tror inte på det den här gången heller.

För övrigt fick vi en fantastiskt god lunch för 11 kronor (vad den kostar på förskolan brevid). Det var kocken Karolina Sparring på förskolan Eurenii som lagat och visade vad man kan göra med stor kompetens och mycket engagemang men lite pengar. Varför kan inte alla förskolor se ut så?

Tunn soppa från de rödgröna

Dagen före vallokalerna öppnar kom den äntligen, de rödgrönas valplattform. Vad besviken jag blev. Kan de inte bättre än så? Den rödgröna röran har blivit en tunn soppa.

Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?

Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.

"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?

"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.

Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?

Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.

Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.

De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.

Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.

SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,

Helgutspel

Det kom två utspel om skolan i helgen.

Stockholmsmoderaterna diskuterade barngruppernas storlek i SvD och tvingades retirera dagen efter (SvD). Folkpartiet vill satsa 1 miljard kronor på att få 40 000 lärlingar.

Barnomsorgsutspelet blev väl inte så bra. I sak kan jag förstå hur de tänker, att det är fler faktorer än hur stor barngruppen är som avgör kvaliteten, men att sluta diskutera storleken går inte. Storleken har faktiskt betydelse också. Det kan inte vara hur många barn som helst i en barngrupp. Det viktiga är ju att komplettera med andra viktiga kvalitetsfaktorer och det är väl precis det som de landat i nu också.

Jag vet från min tid i Nacka att det inte fanns någon som helst korrelation mellan gruppstorlek och hur nöjda föräldrarna var med sin förskola. Mest samband fanns fanns det med förtroendet för ledningen och det stärkte mig i att vi måste jobba mer med att stärka förskolecheferna.

Lärlingsutspelet är intressant. Bra i sak, vi behöver fler lärlingsplatser. Vi har ju redan skapat 8 000, men fler är självklart välkomna. Också för dem som fyllt 20 skulle det behövas. Men att det ska behöva kosta 1 miljard kronor håller inte. Det går inte att köpa sig fler lärlingsplatser, eleverna måste söka också och det finns lite tomma platser här och där idag enligt de rapporter jag fått.

De nuvarande 8 000 platserna har vi gett ett extra statsbidrag på 25 000 kronor per plats för. Jag uppfattade det som smörjmedel för att komma igång, utveckling av nya kocept och utbildning av handledare på företagen. Det skulle också kunna gå som ersättning till företagen för att de tar emot lärlingen, men det är skolan som avgör.

Startskedet är ju över nu. Och det är inte dyrare att utbilda som lärling jämfört med traditionell skolförlagd yrkesutbildning. Om en vanlig plats på byggprogrammet kostar 90 000 kronor så ska det ju inte behöva kosta 115 000 kronor som bygglärling. Det finns väl inget skäl för staten att ta över kommunernas finansieringsansvar på det här sättet eller att säga att en viss utbildningsform ska kosta mer än en annan.

DN, SR, SVT,

Det kallas att vara förälder

Miljöpartisten Helene Sigfridsson skriver på Newsmill om hur jobbigt det är att vara med sina barn i förskolan och skolan, att skolans krav på föräldranärvaro knäcker yrkeskvinnorna. Det är öppet hus, utvecklingssamtal, avslutning, vårfest mm och dessutom bullbakning och annat som förväntas.

Det kallas att vara förälder, Helene!

Barn tar tid och plats och måste få göra det. Förhoppningsvis skaffar man barn för att man vill se ett nytt liv växa och utvecklas, för att man älskar. Som mamma och pappa tar man ansvar för sina barn. Man är intresserad av vad de gör på dagarna i förskolan och skolan. Man förväntas göra det och lagen ålägger oss det dessutom.

Livet blir inte sig likt när man skaffar barn. De sena krogsvängarna kan man glömma. Den oplanerade kompisträffen direkt efter jobbet hinner man inte med. När man blir förälder så kommer alltid barnen först. Barn är inget man kan ta fram när det passar, utan ett livslångt engagemang.

Miljöpartiets lösning på stressig småbarnstid (jag har också varit där, så jag vet hur det är!)verkar vara att skolan ska sluta involvera föräldrarna i sin verksamhet. Jag har väldigt svårt för den synen. Alla vet ju att föräldrarna har en avgörande betydelse för hur väl barnen lyckas i skolan.

För mig har det aldrig varit plikten mot skolan som gjorde att jag deltog i skolavslutningar och utvecklingssamtal och bakade bullar, men så är det uppenbarligen för Helene Sigfridsson. För mig var det plikten mot mina barn. Föräldraansvaret. Barnen vill visa upp vad de gör och vad de lärt sig. De är stolta och vill se föräldrarna ge dem beröm. Luciatåget på dagis var faktiskt viktigt.

Självklart ska man hinna med jobb och annat som förälder också. Här tycker jag att politiken måste underlätta för föräldrarna att hinna vara just föräldrar. Utbyggnaden av förskolan är helt central i detta och här tycker jag att moderaternas förnyelse känns väldigt välkommen. Problemet är inte att skolan kräver för mycket, utan att samhället inte är ritkigt uppbyggt för att vi ska kunna vara föräldrar. Jag uppfattar att miljöpartiets förslag skulle leda åt rakt motsatt håll - det skulle bli ännu svårare. De vill begränsa föräldrarnas ansvar för sina barn och låta Stora Starka Staten ta över.

Att kvotera föräldraförsäkringen innebär att föräldrarna inte längre får bestämma själva hur man ska lösa den första tiden när barnet fötts. Att höja skatterna innebär att småbarnsföräldrarna måste jobba mer för att få lika mycket pengar kvar i plånboken för att kunna betala alla räkningar som kommer i brevlådan varje månad. Att avskaffa RUT och ROT gör det dyrare att anlita hjälp hemma, vilket får till följd att många inte längre kommer att ha råd och därmed i stället måste slita ännu mer. Att stänga igen vägar och höja bensinpriset gör det svårare, långsammare och dyrare att skjutsa till simningen eller fotbollsmatcherna.

På vilket sätt skulle den här rödgröna politiken förbättra uppväxtvillkoren för våra barn eller underlätta för föräldrarna? Alla de föräldrar som faktiskt vill vara aktiva i sina barns vardag skulle få det ännu stressigare för att livspusslet skulle gå ihop.

DN, Kent, Tokmoderaten, Aftonbladet,

Ingen kortare förskollärarutbildning

Vi moderater har höga ambitioner med förskolan. Den ska vara lärorik och ta vara på barnens nyfikenhet och vilja att lära. Och ge omsorg och trygghet när föräldrarna jobbar så klart. Men vi vill se mer fokus på det pedagogiska uppdraget. Man kan säga att vi gjort upp med ett gammalt synsätt att mamman ska vara hemma med barnen tills de börjar skolan.

Den allmänna förskolan för treåringar, en ny läroplan för förskolan och Förskolelyftet är konkreta insatser som vi moderater välkomnar för att stärka förskolan. Framför allt har vår finansminister lyft förskolan som ingen finansminister före honom.

Förslaget att förkorta förskollärarutbildningen, som Sigbrit Francke kom med i Lärarutbildningsutredningen för ett år sedan, går stick i stäv mot denna ambition. Hur stärker man förskolan om man minskar ned på förskollärarutbildningen? Jag får det inte att gå ihop och det har jag fört fram länge.

Igår avslöjade utbildningsministern att det blir precis som vi vill, utbildningen kommer inte att förkortas. Den ska fyllas med ett mer gediget innehåll så att de blivande förskollärarna blir ännu mer rustade att klara sitt viktiga uppdrag.

Radion,

Lärande lek

Nu har Skolverket kommit med sina förslag till nya mål i förskolan. Efter en snabb genomläsning tycker jag att det ser bra ut.

Det är regeringen som gett uppdraget till Skolveket som ett led i ambitionen att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Vi menar allvar med att förskolan är viktig för barnens lärande och då måste kvaliteten höjas på olika sätt. Tydligare mål är ett.

Det kanske kan låta konstigt att ha kunskapsmål i matematik och teknik på förskolan, men det är väl klart att man kan. Och ska ha. Det handlar ju inte om att treåringarna ska sitta i snörräta rader och lära sig multiplikationstabellen. Men små barns nyfikenhet är så otroligt stor och måste tas tillvara bättre än idag. Då behövs tydliga och väl strukturerade mål. Att det sen sker med leken som grund är rätt självklart för mig.

Och så tycker jag att det är på tiden att uppdraget riktas till förskolläraren och inte till något anonymt arbetslag där allas ansvar lätt blir ingens. Nu blir förskolläraren - som ska ha en gedigen högskoleutbildning bakom sig - den ansvariga, precis som lärarna har ansvaret i skolan. Det kommer nog att höja deras status också.

Ingen Skogslykta i Sölvesborg

Socialdemokraterna i Sölvesborg gör vad de kan för att stoppa valfrihet och alternativ i barnomsorgen. Endast 5% av förskolan drivs i privat regi idag, men mer gillas inte.

BLT skriver om tre kvinnor som vill starta en personalkooperativ förskola i Gammalstorp. De uppfyller alla krav, men får ändå nej av sosseledningen i kommunen. Motivet (i alla fall det officiella) är att pengarna inte räcker. Men det kostar ju lika mycket om barnen går i kommunala förskolor också? Eller tror de att det är gratis? Väldigt märkligt perspektiv. Det är ju föräldrar som ska välja förskola åt sina barn, inte kommunen.

Sedan 2006 är det fritt fram att starta enskilt driven förskoleverksamhet, givetvis under förutsättning att man uppfyller kraven vad gäller kvalitet och ekonomi. Men en kommun ska inte kunna stoppa en förskola av andra skäl, vilket nu sker. Enligt uppgift ansökte de redan förra året om att få starta, så paneringstid har funnits för kommunen. Snart kommer möjligheter att döma ut böter till kommuner som inte sköter sig. Sölvesborgsfallet visar att den möjligheten tyvärr behövs.

Så här ska en kommun inte få bete sig mot sina kommuninvånare. Jag vill uppmana de tre kvinnorna att driva process mot kommunen. Överklaga avslagsbeslutet till domstol! Koppla in Skolinspektionen så att de granskar kommunens agerande!

Märklig kritik mot Haninge

Haninge utsågs till Sveriges sämsta skolkommun för några år sedan. Dåliga resultat, stök, protester och allmänt missnöje. Vid sin inspektion 2006 sa dock Skolverket att det var ok. Så här står bl a i rapporten:

"Skolverket bedömer att förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen, barn- och ungdomsutbildningen och vuxenutbildningen i Haninge kommun övergripande har en god kvalitet. Den pedagogiska verksamheten ligger i linje med de nationella bestämmelserna och målen för verksamheten/utbildningen."

Då var resultaten bland de lägsta i landet. 36 procent av eleverna nådde inte målen i alla ämnen, vilket gjorde kommunen till den tionde sämsta i landet. Det är faktiskt inte ok och det konstaterade kommunen själv också. Gemensamt över partigränserna bestämde man sig för att ändra på detta och Haninges framgångssaga startade. Nu skulle det bli fokus på kunskaper och resultat i stället.

Och så har det blivit, med råge. Kommunen har exempelvis bestämt sig för att följa barnens kunskapsutveckling redan i förskolan. Det finns ett kunskapsuppdrag även där och att börja tidigt med att bygga en stabil grund är avgörande för att nå goda resultat senare. Rätt självklart. Därför använder man läsutvecklingsscheman (LUS) har har satt upp en nivå dit man vill att barnen ska ha nått.

Nu kritiserar Skolinspektionen Haninge kommun för att man följer upp kunskapsutvecklingen i förskolan (rapport). Lärarnas Tidning skriver om detta också.

Jag tycker att det känns helt bakvänt. I synnerhet som många andra kommuner får kritik för att de inte följer upp elevernas kunskapsutveckling tillräckligt väl så får en kommun nu kritik för att man gör för MYCKET och för TIDIGT. Det är väldigt märkliga signaler som skickas ut.

Ibland blir jag väldigt trött på statliga jurister. Det finns ett synsätt som säger att allt som inte uttryckligen är påbjudet är förbjudet. Jag har motsatt inställning, allt som inte är förbjudet är faktiskt tillåtet. Sedan kan man diskutera om det är lämpligt eller så, men det är en annan sak. Jag hade den argumentationen när vi införde skriftliga omdömen i Nacka 2000 och då resonerade Skolverket på just det sättet.

Det verkar vara samma argumentation här. Det är inte påbjudet, därför är det förbjudet. Kommunen får inte "fastställa mål som barnen ska ha utvecklat vid en viss ålder". Sen blir det lite snurrigt också. Det är å ena sidan jättebra att kommunen följer upp, men eftersom uppdraget är bredare än bara läsutveckling så duger det inte att bara följa upp läsutvecklingen. Men om man då följt upp massor av andra saker också - hade det varit bättre då?

Nej, här har Skolinspektionen skjutit sig i foten tycker jag. Jaga dem som inte följer kunskapsutevecklingen i stället!!!

Se över maxtaxan?

Några moderata kommunalråd i Stockholms län uppmanar idag regeringen att se över maxtaxan i förskolan och på fritidshemmen (DN). Mina kontakter med småbarnföräldrar bekräftar det de skriver i artikeln, nämligen att många är beredda att betala lite mer för att få en bättre kvalitet.

Jag tycker att det ligger något i förslaget om översyn, däremot är jag inte säker på vad slutsatsen av en sådan översyn ska vara. Jag tycker att det var bra att vi beslutade om allmän och avgiftsfri förskola för 3-åringar nu i veckan. Men på samma sätt som fritids kostar lite så tycker jag att omsorgsdelen utöver den avgiftsfria pedagogiska delen i förskolan också kan få kosta lite. Man kan inte sticka under stol med att många utnyttjar det som uppfattas som "gratis" lite väl mycket.

I Nacka hade vi tidigare en tidsdifferentierad taxa i barnomsorgen. När maxtaxan infördes så steg vistelsetiden rätt ordentligt, eftersom det inte kostade mer att ha barnen länge på dagis. Därför är det rimligt att man ser över alla detaljer i maxtaxan tycker jag, inte nödvändigtvis höja taket eller så. Kanske ska maxtaxetaket gälla för förskola upp till 30-35 timmar i veckan, därutöver får man betala mer?

IFAU har tidigare tittat på hur maxtaxans införande påverkade deltagandet i arbetsmarknaden och inte sett något sådant samband. Det talar också för att en översyn av maxtaxan inte skulle påverka jobblinjen.

Nu lyfter vi förskolan

Igår presenterade regeringen äntligen Förskolelyftet. Det är en finfin satsning på att höja kvaliteten i förskolan genom mer fortbildning. Lärarlyftet i grundskolan och gymnasiet får nu en efterlängtad efterföljare i förskolan.

Trots ekonomisk kris så levererar Alliansregeringen och investerar i framtiden. Och det här visar att vi menar allvar med att förskolan har ett oerhört viktigt uppdrag. Tillsammans med allmän förskola för treåringar och en ny läroplan i förskolan med tydligare mål och tydligare ansvar för förskollärarna så blir det en bra helhet för att stärka kvaliteten.

Vi har Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting med oss. Men vad säger sossarna? "För sent" och "ett slag i luften". Visst hade det behövts tidigare. Men varför gjorde sossarna själva inget under sina 12 år...? Vi levererar nu kvalitetsreformer i snabb takt, det som sossarna aldrig gjorde. Men det duger inte att bara sprätta iväg pengar hur som helst, som sossarna lite ansvarslöst vill. Det måste förberedas väl också och det tar tyvärr lite tid ibland.

Fortsatt fri etablering av privata förskolor

Idag har vi röstat om förskolan. Sossarna och vänstern ville begränsa möjligheten att starta nya förskolor i privat regi. Det sa vi bestämt nej till med 169 mot 130.

Samtidigt som Skolverket rapporterar om längre köer till förskolan så vill vänstern skydda dessa kommuner mot att andra ska kunna starta. Hur resonerar de egentligen? De skyddar de som inte sköter sig, Göteborg till exempel. Varför inte se det som en möjlighet att samarbeta med de privata aktörerna i stället? Se det som att fler kan hjälpas åt att möta den efterfrågan som finns?

Nejdå, här ska kommunens monopol gälla. Kul sällskap miljöpartisterna skaffat sig. Intressant att se vad de kan enas om så småningom... Antagligen drar miljöpartiet det kortaste strået och de enskilda alternativen blir förlorare.

Skam över 42 kommuner

Skolverket presenterar idag hur platstillgången i förskolan ser ut i alla kommuner. 42 kommuner klarar inte platsgarantin. 13 av kommunerna uppger att de endast kan erbjuda plats till ungefär hälften eller färre än hälften av de barn som stått i kö sedan november 2008.

I höstas var det 14 kommuner som inte klarade platsgarantin. Nu är det 42, trots att barnantalet sägs minska. Det är faktiskt helt jäkla obegripligt. Och riktigt skämmigt.

Göteborg har ALDRIG klarat platsgarantin sedan 1995, då lagen trädde i kraft. Och sossarna har styrt under hela denna tid. Ett enstaka år kan jag möjligen förstå, men ALDRIG på 14 år... Hur lyckas dom???

Och det är helt uppenbart att dagens regelverk inte är tillräckligt. Det räcker inte med en skyldighet för kommunen att ordna förskola, föräldrar måste kunna utkräva sin rätt också. Jag vill ha hårda sanktioner mot kommuner som upprepat bryter mot lagen. Varför inte ge föräldrarna pengar om kommunen inte sköter sig? I alla andra sammanhang innebär en garanti att man kan utkräva någon form av kompensation, att varan eller tjänsten reklameras och åtgärdas och skadestånd kan utdömas. Barnomsorgslagen är i det avseendet helt tandlös.

Göteborg m fl kan inte skylla ifrån sig. Visst är det svårt att planera, men så mycket har inte barnantalet ökat att det är helt oöverstigligt. Och varför säger kommunen nej när privata aktörer vill etablera sig?

Jag vill se en lag som gör det möjligt med saftiga böter mot sossarnas skyltfönster nu. Jag hoppas att utbildningsdepartementet lägger in detta i nya skollagen.

(City Stockholm)

Förskoledebatt i Kammaren

I eftermiddag har det varit förskoledebatt i riksdagen. Min kollega Patrik Forslund tog debatten för moderaterna och gjorde det med den äran. Väl påläst, engagerad och goda argument om allt som görs från Alliansregeringen. Det är ett Förskolelyft (fortbildningssatsning på 600 miljoner för förskolepersonal) och vi ska förtydliga förskolans mål och se till att de pedagogiskt utbildade förskollärarna ansvarar för den pedagogiska verksamheten. Det kommer verkligen att höja kvaliteten och det är viktigt för mig. Vi inför också barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag som ökar valfriheten för föräldrarna.

Vad står emot detta? Inte mycket. Sossen Peter Hultkvist pratade enbart om pengar. Mer pengar, mer pengar, mer pengar. Han sa att det inte finns några pengar, men vart tar alla 45 miljarder som förskolan vägen då...?

Han hade ingen idé om verksamheten eller hur god kvalitet skulle uppnås eller föräldrarnas valfrihet eller möjlighet att påverka skulle bli bättre. Bara mer pengar. Förskolelyft och barnomsorgspeng avfärdade han som "obetydligheter". Det kan ju vara bra att komma ihåg för alla förskollärare och barnskötare som får del av den fortbildningen. Det är inget som sossarna gillar.

Hurra för förskolan

Nu har regeringens förslag om allmän förskola för treåringar och barnomsorgspeng kommit. Hurra!

Allmänna förskolan är ett sätt att bättre ta tillvara de små barnens lust och förmåga att lära. Nu sänker vi åldern för när förskolan ska vara tillgänglig för alla barn från 4 års ålder till 3 år. Vi moderater har drivit denna fråga hårt, även om det funnits visst motstånd internt. Kanske är det en effekt av ”nya moderaterna”, jag vet inte. Det finns ett stort stöd i partiet för detta i alla fall och jag är jättenöjd.

Jag tycker att man kan knyta an till en gammal bra tradition i partiet. Tidigare slog vi vakt om deltidsförskolorna (”lekis”) som var mer pedagogiskt inriktad verksamhet ett antal timmar per dag. De försvann i och med utbyggnaden av dagis, och då försvann en hel del av pedagogiken tyvärr. Nu får man både och. Mer lärande och trygg omsorg när föräldrarna jobbar.

Barnomsorgspengen är till för att skapa mer valfrihet för barnfamiljerna. Nu ska man kunna välja friare hur man vill att barnen tas om hand. Det ska inte vara upp till kommunens nåder man får välja det ena eller andra alternativet. Eller kanske välja förskola i grannkommunen.

Föga förvånande är Lärarförbundet positivt till allmänna förskolan men negativ till barnomsorgspengen. De tror att förskolan kommer att dräneras på pengar. Varför denna rädsla? Tror de inte på förskolans förmåga attrahera barnfamiljerna? Det gör jag, verkligen! Införandet av vårdnadsbidraget, som SvD rapporterade om idag, ledde inte till en massflykt från förskolan. Lite löjlig vinkling att det är 90% mammor som tagit ut vårdnadsbidraget. Hade någon trott något annat? Det mest förvånande borde ju vara att det inte är fler som använder det. 1 429 familjer, 2% av det möjliga antalet, mot förmodade 15%. Jag är inte förvånad, jag såg samma sak i Nacka när vi införde vår modell av "familjedaghem för eget barn".

Det här visar det jag sagt hela tiden, att förskolan har en väldigt stark position. De fåtal familjer som vill ha något annat alternativ några månader måste väl kunna få det utan att världen går under? Sträck på ryggen i stället, Lärarförbundet! Tro på förskolan! Om inte ni gör det, utan tror att föräldrar måste tvingas dit genom att alla alternativ motas bort, hur ska då alla andra kunna göra det?

Vad får lärare säga?

Helsingborgs Dagblad har gjort en undersökning av vad förskolorna skriver i de individuella utvecklingsplanerna om barnen. Aftonbladet rapporterar om detta också.

"Retas", "har problem med gränssättning", "måste lära sig tolerera nya kompisar" och "dreglar" är något av det som står och som fått Skolverket att flyga i taket. Ohhh, så får man absolut inte säga, enligt verket. Allt ska bara vara positivt och framåtsyftande. Dölja och skyla över kan man också säga.

Visst är det en konst att skriva begripligt och sanningsenligt utan att såra eller kränka. Men ibland tycker jag att vi är för känsliga i Sverige. Man måste få tala klartext. Man hjälper inte en enda unge av att inte vara ärlig mot föräldrarna och tala om hur det verkligen är. Anna Book lyfte det beträffande Idol 2008 idag apropå alla de verkar vara helt utan självinsikt i sin sångförmåga. Men om man sopar sanningen under mattan när barnen är små, hur ska det då bli när de är vuxna? Föräldrarna måste se sanningen om sina egna barn, även om det är smärtsamt. Som förälder hade jag varit glad att få en ärlig beskrivning av hur mitt barn är på dagis. Jag är ju inte där, så jag vet ju inte. Att bara få höra att han är så gullig duger ju inte.

Nej, säg som det är i stället. Älta inte och skuldbelägg inte, men var ärlig! Sedan är det ur världen. Syftet är ju gott, att lyfta det som kan vara problem så att man ska kunna göra något åt det.

Jag hoppas att Skolverkets attityd är en rest av den gamla flummigheten. Vi har ju ändrat lagen och infört omdömen och förbudet mot att vara bakåtblickande - som avstamp för eventuella insatser - är borta.

Barnomsorgsgaranti...?

Skolverket avslöjar idag att 14 kommuner inte uppfyller barnomsorgsgarantin. Den infördes av den förra borgerliga regeringen 1995, men 13 år senare är det fortfarande långa köer i barnomsorgen.

S-skyltfönstren Malmö och Göteborg är värst av alla. Där beräknas köerna inte vara borta förrän 2010. Göteborg har aldrig uppfyllt garantin. Helt obegripligt.

Märkligt skyltfönster som sossarna själva vill lyfta fram. De kan knappast skylla på större inflyttning eller barnantalsökning än andra storstadskommuner, så det måste vara något annat som brister. Kompetensen? Intresset? Idiotisk stadsdelsnämndsorganisation?

När jag var kommunalråd i Nacka, en av de mest snabbväxande och barnrika kommunerna i landet, så brottades vi också med kraftigt ökande efterfrågan och risk för köer, men vi lyckades alltid lösa situationen och uppfylla garantin. För mig är det en anständighetsfråga. Medborgarna har rätt att få valuta för sina skattepengar. Vi drev igenom en massiv utbyggnad och tog hjälp av alla goda krafter. Utan en stor andel privat barnomsorg hade det aldrig gått. De är dessutom väldigt populära.

Av de 14 kommunerna som nu får kritik är 8 s-styrda, 3 har centern som dominerande parti och 3 leds av moderater (Stockholm, Huddinge och Mullsjö) men där moderaterna tog över rodret vid senaste valet och där effekterna kanske inte hunnit synas än.

Göteborg och Malmö har haft samma politiska (s)tyre under hela tiden, men får ständigt kritik för köer. I skolan gör de allt de kan för att motarbeta privata alternativ och skyller på att det "finns tomma platser". Vad skyller de på i barnomsorgen? De har ju verkligen inte lyckats i barnomsorgen att räkna platser i alla fall. Varför inte omvandla tomma skolplatser till försokleplatser i stället? Varför inte bejaka alternativ? I flera av kommunerna finns knappt någon privat driven verksamhet alls. Borlänge är ett sådant exempel. Det verkar vara viktigare att allt drivs i kommunal regi där än att barnen får en förkoleplats i tid.

Nu är det viktigt att vi snabbt får fram sanktioner mot kommer som Göteborg och Malmö och ständigt bryter mot lagen. Jag skulle vilja se riktigt kännbara böter så att Reepalu och Johansson fattar att det är allvar. Och jag skulle vilja att föräldrarna, som inte får barnomsorg, också får pengar så att de klarar sig under väntetiden och kanske kan lösa det på något annat sätt så länge. En garanti måste vara värd något, idag är det uppenbarligen bara ett innehållslöst ord.

Men det är inte Marie Granlund så intresserad av, enligt DN. Vare sig garantier eller fler fria förskolor. Vad har hon för lösning, då? Hennes regering styrde i 12 år och sossarna har styrt i Göteborg och Malmö ännu längre, ändå är det stora problem. Inser hon inte att något nytt måste till, att man inte kan fortsätta i samma hjulspår som tidigare?

VÅP:en - solsken eller åskmoln?

Fler i arbete är namnet på regeringens vårproposition. Jag lyssnade nyss på debatten i Kammaren. Finansministern var optimistisk, entusiastisk och full av tillförsikt precis som vanligt. Vi är på väg att nå full sysselsättning och arbetslösheten sjunker t o m mer än vad regeringen själv antagit. Statsskulden minskar dramatiskt och det är stora överskott. Solsken, alltså.

Det röda lagets Thomas Östros beskrev ekonomin i helt andra termer – a-kassan har raserats, regeringen är utbildningsfientlig och skattesänkningarna riktas mot höginkomsttagarna så att klyftorna ökar. Åskmoln, alltså. Demagogisk, visst. Men känner någon igen sig?

Hur kan man beskriva verkligheten på så olika sätt? Östros har ju förstås fel och sprider osanning. Det lät förresten nästan som om han beskrev den politik som den regering han satt i bedrev, i alla fall vad gäller skolan och ökade klyftor. Att han har mage att prata om utbildningsfientlighet, fast anfall kanske är bästa försvare? A-kassan finns i alla fall kvar, vi satsar enorma summor på att restaurera ett murket utbildningsväsende och skattesänkningarna riktas framför allt till de med låga eller medelstora inkomster. Så är det med det.

Som skolpolitiker är det roligt att konstatera att utbildningen har en central plats i vårpropositionen. Vi ska satsa mer på forskning för att Sverige ska fortsätta vara ett konkurrenskraftigt föregångsland. Vi ska satsa mer på pedagogik i förskolan så att man därmed fångar upp de små barnens lust att lära. Vi ska förbättra kvaliteten och effektiviteten i utbildningssystemet så att fler når målen inom avsedd tid. Vi ska bygga ut yrkesutbildningen och bättre anpassa den till arbetsmarknadens krav. Det blir nya satsningar på matematik och no. Det här är något helt annat än sossarnas förslag om fler högskoleplatser, när det redan står 20 000 tomma och att dölja arbetslöshet i komvux-studier eller sysselsättningsåtgärder.

Bara hälften för gratis förskola

Varannan svensk vill ha gratis förskola, rapporterar TV4 som låtit göra en undersökning i frågan.

Bara varannan? Det förvånar lite. Om det inte ställs mot något annat så borde väl alla vilja ha gratis förskola. Och lägre hyra och högre lön och lägre skatt och billigare mat. Det är just prioriteringarna som är de svåra. Pengarna räcker inte till allt.

Ska förskolan bli gratis så kräver det nya skattepengar in i verksamheten alternativt att förskolan får mindre pengar att röra sig med. Föräldraavgifterna ger 5,5 miljarder kronor i intäkter idag. Ska vi i stället höja skatten för föräldrarna så att de inte har råd med nya overaller till barnen längre? Eller ska vi dra in personal så att det blir större grupper? Ska vi höja tobaksskatten med 50% - för det är så mycket som krävs.

Bakgrunden verkar vara att 2 200 barn har stängts av från förskolan de senaste åren därför att föräldrarna inte betalat avgifterna. Eller ”kunnat betala” som TV4 väljer att skriva. Snarare handlar det nog om ”inte prioriterat” eller ”inte velat” betala dagisavgiften. Maxtaxan är ju så konstruerad att den är väldigt låg eller t o m gratis om man har låga inkomster. Dessutom måste man ta emot barnen oavsett om föräldrarna betalar eller inte, om det är så att barnen är i behov av särskilt stöd. Att endast 2 200 barn stängts av de senaste åren när det finns 750 000 barn som är inskrivna i barnomsorgen visar att det finns en väldigt stor betalningsvilja och att problemet är rätt litet.

Ändå väljer Barnombudsmannen att gå ut och kräva gratis förskola. Hon drev samma linje som socialdemokratisk statssekreterare och socialborgarråd också, så jag är inte så förvånad. Men varför riktar de sig inte i lika hög grad till föräldrarna som inte betalar? Varför inte kräva att de också ska prioritera sina barn, att föräldrar också har ett ansvar att se till barnens bästa? Att prioritera räkningar som har med barnen att göra och i stället dra in på något annat?

Familjemakt och bättre förskola

Regeringen lanserar idag på DN Debatt ett familjepolitiskt förslag som handlar om stärkt pedagogiskt inslag i förskolan, vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus.

Utifrån borgerliga utgångspunkter tycker jag att det är ett fantastiskt bra förslag. Det jämkar ihop olika utgångspunkter som vi har när vi utformar politiken. För moderaterna är det bingo. Vi fick med allt!

Grunden för mig är föräldrarnas möjlighet att själv bestämma hur barnen ska tas om hand. Det finns inte två barn som är lika, men varför tror man att det finns en lösning som passar alla? I praktiken handlar det om NÄR barnen ska börja på dagis, inom OM. Vid 15, 19, 22 eller 37 månaders ålder? Eftersom det inte finns något universellt rätt svar på den frågan så måste föräldrarna få avgöra det själva och nu ger vi dem mer makt att kunna bestämma det själv. Vi tar också loven av alla dem som säger att regeringen bara pratar jobb och pengar. Det här handlar om barnen och framtiden, om starka familjer och mjuka värden.

Om man har föräldrarnas självbestämmande som utgångspunkt så är barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag bra redskap. Det skapar valfrihet.

Om man har barnens lärande som utgångspunkt så är en mer pedagogiskt inriktad förslag utmärkt. Jag har alltid stridit för att vi bättre måste ta tillvara de små barnens nyfikenhet och lust att lära. Det finns dom i mitt parti som inte riktigt gillar det här, som ser hemmaföräldrar som det naturliga. Jag knyter mer an till vår tradition av att slå vakt om deltidsförskolorna, där man fick pedagogisk stimulans av utbildade förskollärare. De slogs sönder av sossarna vid dagisutbyggnaden på 70-talet då omsorgsdelen tog överhanden. Nu återupprättar vi lärandet i förskolan och jag tycker att det är självklart att det är förskolläraren som ska leda det arbetet, inte något diffust ”arbetslag”. Jag tycker också att man borde bli bättre på att utvärdera förskolans uppdrag. Det blir så enfaldigt att bara prata kostnader och personaltäthet - uppdraget handlar ju om barnens lärande och utveckling. Jag förväntar mig skarpa förslag från regeringen när det gäller det här framöver.

Valfrihet och mer lärande i förskolan – det är melodin!

Förskolemiljoner försvinner

Lärarnas Tidning rapporterar idag att 38 kommuner, bl a Uppsala, Kungsbacka och Östersund, sammanlagt förlorar 58 miljoner kronor i statsbidrag till förskolan eftersom de inte uppfyller den förra regeringens krångliga villkor för att få del av pengarna. Kommunerna har inte ökat personaltätheten i den utsträckning som krävs, utan valt att också satsa på annat för att höja kvaliteten. Två kommuner, Hultsfred och Hedemora, tvingas betala tillbaka alla statsbidrag för 2006.

Hur kan man ha sådana knäppa statsbidragsregler?

Den förra regeringens byråkrati leder till att miljontals kronor nu försvinner från förskolan och det gör mig rätt upprörd. Om kvaliteten därmed också hotas och nya besparingar måste till, så är det socialdemokraterna som bär det tydliga ansvaret.

Min bedömning är att pengarna behövs på förskolorna. Skolverket borde överväga att betala ut statsbidragen ändå. Om pengarna har använts för att höja kvaliteten på förskolan fast kanske på något annat sätt än det som ursprungligen var tänkt, så känns det inte rätt att återkräva statsbidrag för 2006 nu i slutet av 2007.

Vi förde omedelbart över det gamla statsbidraget till den generella statsbidragspåsen efter maktskiftet för ett år sedan, därför ska det här inte upprepas framöver. Frånsett det orimliga i att man inte vet om man får några pengar förrän i efterhand (när man redan gjort av med dem), så byggde sossarna sin politik på en felaktig tro att det bara finns ett enda sätt att höja kvaliteten på landets tiotusentals skolor och förskolor. Det är rätt enfaldigt, självklart är det inte så. Personalen som jobbar i verksamheten borde vara mest lämpad att avgöra hur man bäst använder nya pengar för att höja kvaliteten och därför måste de få mer att säga till om. Denna insikt verkar aldrig ha träffat socialdemokraterna.