Det kallas att vara förälder

Miljöpartisten Helene Sigfridsson skriver på Newsmill om hur jobbigt det är att vara med sina barn i förskolan och skolan, att skolans krav på föräldranärvaro knäcker yrkeskvinnorna. Det är öppet hus, utvecklingssamtal, avslutning, vårfest mm och dessutom bullbakning och annat som förväntas.

Det kallas att vara förälder, Helene!

Barn tar tid och plats och måste få göra det. Förhoppningsvis skaffar man barn för att man vill se ett nytt liv växa och utvecklas, för att man älskar. Som mamma och pappa tar man ansvar för sina barn. Man är intresserad av vad de gör på dagarna i förskolan och skolan. Man förväntas göra det och lagen ålägger oss det dessutom.

Livet blir inte sig likt när man skaffar barn. De sena krogsvängarna kan man glömma. Den oplanerade kompisträffen direkt efter jobbet hinner man inte med. När man blir förälder så kommer alltid barnen först. Barn är inget man kan ta fram när det passar, utan ett livslångt engagemang.

Miljöpartiets lösning på stressig småbarnstid (jag har också varit där, så jag vet hur det är!)verkar vara att skolan ska sluta involvera föräldrarna i sin verksamhet. Jag har väldigt svårt för den synen. Alla vet ju att föräldrarna har en avgörande betydelse för hur väl barnen lyckas i skolan.

För mig har det aldrig varit plikten mot skolan som gjorde att jag deltog i skolavslutningar och utvecklingssamtal och bakade bullar, men så är det uppenbarligen för Helene Sigfridsson. För mig var det plikten mot mina barn. Föräldraansvaret. Barnen vill visa upp vad de gör och vad de lärt sig. De är stolta och vill se föräldrarna ge dem beröm. Luciatåget på dagis var faktiskt viktigt.

Självklart ska man hinna med jobb och annat som förälder också. Här tycker jag att politiken måste underlätta för föräldrarna att hinna vara just föräldrar. Utbyggnaden av förskolan är helt central i detta och här tycker jag att moderaternas förnyelse känns väldigt välkommen. Problemet är inte att skolan kräver för mycket, utan att samhället inte är ritkigt uppbyggt för att vi ska kunna vara föräldrar. Jag uppfattar att miljöpartiets förslag skulle leda åt rakt motsatt håll - det skulle bli ännu svårare. De vill begränsa föräldrarnas ansvar för sina barn och låta Stora Starka Staten ta över.

Att kvotera föräldraförsäkringen innebär att föräldrarna inte längre får bestämma själva hur man ska lösa den första tiden när barnet fötts. Att höja skatterna innebär att småbarnsföräldrarna måste jobba mer för att få lika mycket pengar kvar i plånboken för att kunna betala alla räkningar som kommer i brevlådan varje månad. Att avskaffa RUT och ROT gör det dyrare att anlita hjälp hemma, vilket får till följd att många inte längre kommer att ha råd och därmed i stället måste slita ännu mer. Att stänga igen vägar och höja bensinpriset gör det svårare, långsammare och dyrare att skjutsa till simningen eller fotbollsmatcherna.

På vilket sätt skulle den här rödgröna politiken förbättra uppväxtvillkoren för våra barn eller underlätta för föräldrarna? Alla de föräldrar som faktiskt vill vara aktiva i sina barns vardag skulle få det ännu stressigare för att livspusslet skulle gå ihop.

DN, Kent, Tokmoderaten, Aftonbladet,