Det finns ett enormt intresse av att vara med och förbättra den svenska skolan. Ett exempel på detta är att antalet ansökningar om att starta friskola slog rekord i år. 689 ansökningar kom in till Skolinspektionen före 1 april i år. Förra året var det "bara" 506 och år 2005 257 st.
Intresset har alltså ökat markant de senaste åren och det är överlag. Flest vill utöka en befintlig gymnasieskola med nya program, 232 stycken. Men hela 219 av ansökningarna avser nystart av en grundskola. 20% av ansökningarna gäller Stockholms län, så vanföreställningen att friskolor skulle vara ett Stockholmsfenomen avslöjas alltså.
I grunden är detta väldigt bra. Det är en bekräftelse på att vi skapat stabila och likväridga villkor för friskolorna så att många vågar ta chansen och förverkliga sin idé och att de lite tuffare krav som kommer med nya skollagen inte avskräckt.
Om fler får chansen att vara med och förbättra skolan så blir vi alla vinnare. Mångfalden av alternativ ökar för eleverna. Lärarna får möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och olika typer av skolor som arbetar på olika sätt. Med en sund konkurrens om eleverna så kommer sämre alternativ att ge plats för nya och bättre, precis som på andra områden. Visst kan det vara en smärtsam process för en skola som levt i en monopolsituation att ställa om och helt plötsligt förtjäna varenda elev. Men alternativet är sämre. Då stannar utvecklingen.
Förra veckan debatterade jag med sossarnas Marie Granlund i TV och vi kom in på friskolor. Hon sa att det var High Chaparall, rena Vilda Västern, och menade att vem som helst kunde starta friskola, uppenbarligen helt utan kontroll idag. Hon vet ju inte vad hon pratar om.
Skolinspektionens statistik visar att endast 38% av ansökningarna godkänns och det blir allt tuffare. För två år sedan blev 49% godkända.
Oppositionen försöker sig på konststycket att vara både för och emot friskolor samtidigt, inte särskilt trovärdigt. Miljöpartiet säger sig vara för dem, men tvingas till reträtt. Vänstern säger bestämt nej. Socialdemokraterna tycker allt samtidigt, lite beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang. Den officiella partiuppfattningen är nog att "friskolorna kommit för att stanna, men...". Och så kommer allt elände de ställt till med. Det här men-et kan innebära mycket. Att skolpengen ska sänkas så att friskolorna svälts ut. Att kommunerna ska få veto mot nya friskolor. Att verksamheten i friskolorna ska regleras mer, t ex vad gäller skolgård och bibliotek. Att man ska reglera vilka som får gå i friskola. Därför är det en läpparnas bekännelse.
När ska de rödgröna lämna ett gemensamt besked om friskolorna? Inte minst de 250 000 barn och ungdomar som går där idag är nog rätt intresserade.
Aftonbladet, SR,
4 kommentarer:
Ser inte du det som ett problem att pengar rinner ur den kommunala budgeten pga. mer kostnaderna som kommer när friskolesystemet växer. En del i en ansvarsfull ekonomisk politik är att bygga system som man kan ha kontroll över. Teoretiskt så skulle Borås i höst nästan kunna ha noll elever på de kommunala gymnasieskolorna vilket motsvarar 4000 elever mindre än året innan. Hur ska man kunna hantera en sådan smäll?
Eller ifall elevantalet sjunker, ska man då byta lokaler varje år för att det inte går att planera lokalbehovet innan läsåret har börjat.
Hej, jag ser det inte som att pengarna rinner ut ur den kommunala budgeten. Om man har ett skolpengssystem så spelar det ju ingen roll om eleven går i en kommunal skola eller en friskola.
Problemet är att många kommuner ser sig som skolproducent i första hand och inte som garant för att eleven får en bra utbildning. Det leder till att vissa kommuner vill försöka stoppa konkurrenter, trots att de kanske är bättre än det man själv erbjuder.
Boråsexemplet är nog just teoretiskt. Varför skulle ingen vilja på i de kommunana skolorna? Det är en låg tilltro till de skolorna. Om det trots allt - teoretiskt - vore så, ska eleverna tvingas gå i skolor de inte vill gå i? Det tycker jag är en konstig syn.
Vi behöver bättre samarbete mellan kommunen och friskolorna, mellan alla skolor. Om eleverna och lokalmässigt och olika stödfunktioner, det vinner alla på. Tittar man på kommuner som resonerar så, t ex min kommun Nacka, så ser man att det fungerar och inte alls leder till vare sig oansvar eller kostnadsexplosion utan tvärt om större valfrihet och högre kvalitet.
Det är sant att mitt exempel kanske var lite väl teoretiskt. Men anser du att det är okej att kostnaderna för utbildningen i kommunen blir miljontals kronor dyrare pga. av friskolesystemet pga. att det inte går att planera verksamheten.
Vore det inte bättre att satsa de miljonerna på att få en bättre utbildning för eleverna. Jag förstår om ni av ideologiska skäl vill ha privata alternativ. Men vore det inte bättre att bygga ett hanterligt system där man har en del friskolor, men fortfarande ett antal som gör att det går att planera verksamheten. Det vore bra för både de kommunala och privata skolorna samt i slutänden eleverna.
Johan, det behöver inte bli dyrare med friskolor eller valfrihet. Det är en vanföreställning. Som kommunalråd i Nacka kan jag bestämt dementera den uppfattningen.
Sen när blev planekonomi mer effektiv än marknadsekonomi...?
Duktiga rektorer lär sig snabbt att planera verksamheten. Dessutom är det viktigt att man har bra modelle för valfriheten, t ex att alla elever väljer i samma system så att man har koll på vad eleverna väljer. Tidigare var det ofta så att man sökte separat till varje skola, vilket gjorde att ingen hade överblick. Men det går att lösa.
Du kritiserar ju egentligen inte friskolor, utan valfrihet. Även om det bara skulle finnas kommunala skolor så blir det ju svårt att planera, med ditt sätt att se det, om man får välja en annan kommunal skola än den byråkrterna bestämt.
För mig är valfriheten oerhört viktig. Det finns inte en skola som passar alla. Vi är alla olika som individer med lite olika sätt att lära, olika ambitioner och förutsättningar. Då måste skolorna få se lite olika ut, så att alla kan hitta en skola som passar.
Skicka en kommentar