Omöjlig styrning i Ronneby

Gick upp halv sex i morse för att ta mig ned till Ronneby för några skolbesök. Läser in mig lite på kommunens resultat. Rätt förskräckande läsning. 22,3% av eleverna nådde inte målen i de nationella proven i nian förra året. Genomsnittet i landet var 14,8%. Drygt 9% klarade inte engelskan, jämfört med drygt 4% i riket som helhet. Hela 17% klarade inte matten. Betygen var ännu sämre. 32% fick IG i något ämne när de lämnade grundskolan. Meritpoängen var 189 (snitt 210).

Klart att man blir lite nyfiken på vad det beror på. De hade ett starkt fokus på att höja måluppfyllelsen och flera åtgärder på gång. Men jag saknade en ordentlig analys av vad de dåliga resultaten beror på. Och utan analysen så vet man ju inte om åtgärderna är riktigt rätt.

Resultaten har försämrats den senaste mandatperioden, då folkpartiet tog över ordförandeskapet i utbildningsnämnden och styr tillsammans med socialdemokraterna.

Lunchdiskussionen visade att styrningen i kommunen är hopplöst omodern. Närmast antikvarisk eller bysantinsk. Rektorerna förefaller helt avlövade all form av befogenheter för sin budget och organisation. Det är kommandostyrning uppifrån som gäller. De får inte inrätta eller avveckla tjänster så att de får den typ av personal man behöver, t ex inom budgetramen anställa en halvtids IT-pedagog. Det gör kommunfullmäktige! Skolorna får inte styra över mat, lokaler eller städning heller. De får inte spara pengar över åren. Styr man inte över pengarna så styr man inte över organisationen heller.

Här tror jag att man kan hitta en avgörande anledning till de dåliga resultaten. Den politiska ledningen litar helt enkelt inte på medarbetarna. De lärare och rektorer jag träffade verkade duktiga, kompetenta och ansvarstagande men fruktansvärt bakbundna. Varför inte tro att de kan och vill göra ett bra jobb i stället för att detaljstyra dem? Det blir roligare om man får vara kreativ och får växa med uppgifterna i stället för att bli ifrågasatt. Jag är också övertygad om att man får mer värde för skattepengarna, att medarbetarna hittar mer effektiva sätt att lösa uppgifterna eftersom de är närmast verksamheten.

I stället var det nu ganska mycket diskussioner om de pengar man INTE hade.

Kontrasten mot friskolan Karl-Oskarskolan på eftermiddagen var ganska slående. Där fanns friheten och en påtalig positivism. Lika mycket pengar som de kommunala skolorna, men så mycket mer man fick för dem.

Varför skulle inte de kommunala skolorna kunna få samma frihet som de fristående? Som det är nu ger man de kommunala skolorna sämre förutsättningar att klara uppdraget och konkurrensen om eleverna. Vad har socialdemokraterna för nytta av det?

Tyvärr måste jag säga att Ronneby har den mest förlegade styrningsformen jag mött i någon kommun av den storleken. Den moderatledda oppositionen har ett guldläge att bryta en gammaldags styrning och ingjuta nytt hopp i en lite nedstämd personal. Lycka till i valet!