Duktiga lärare behöver högre lön

Det kärvar i löneförhandlingarna mellan lärarna och kommunerna och medling är inkallad. LR:s ordförande Metta Fjelkner drömmer om tiden när staten var arbetsgivare. Kommunerna missköter sig är ett budskap som hon försöker hamra in. Och folkpartiet är inne på samma spår: förstatliga skolan!

Jag tror inte på det alls. Nostalgi är ingen bra utgångspunkt vare sig när man ska förhandla eller utveckla.

Men hur ser det ut med lärarlönerna egentligen? För att få lite mer underlag har jag bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att jämföra löneökningarna för lärarna med andra grupper de senaste tio åren.

Man kan ju tycka vad man vill om staten som arbetsgivare, men inte ger de högre löner i alla fall. De kommunalt anställda grundskollärarna har fått 36 procents löneökning mellan 1996 och 2006, visar statistiken. De statliga universitets- och högskolelärarna ligger några tiondels procent lägre. Och de statligt anställda poliserna har bara fått 29 procent under samma period. Förskollärarna, som har många både kommunala och privata arbetsgivare att välja mellan, har fått uppåt 50 procent.

Det finns alltså inget som talar för att det skulle bli bättre med ett statligt arbetsgivaransvar, snarare är det fördelaktigt att ha flera arbetsgivare som konkurrerar om duktig personal.

Däremot är det alarmerande att lärarna stadigt halkar efter andra grupper. Civilingenjörer har fått en löneökning med 40 procent och tjänar i genomsnitt 35 000 kr/månad. En lärare 10 000 kronor mindre.

Om vi ska lyckas skapa en skola i världsklass så måste skolan lyckas attrahera de bästa till läraryrket och då är det nödvändigt att bland annat höja den generella lönenivån. Men det innebär inte att alla lärare ska ha mer betalt, men de duktiga måste få ett rejält lyft.

Någonstans tycker jag att lärarna nu måste ta ställning till vad som är viktigast för dem och för skolan. Högre löner eller fler anställda? Både och är svårt att uppnå i en begränsad ekonomi och här ligger fackens dilemma, de vill ha allt och vågar inte riktigt prioritera. En vädjan till Metta Fjelkner och Eva-Liz Preisz: våga vara tydliga i era prioriteringar!