Här är några av förslagen:
- Fler lektioner i matematik
- Läsa-skriva-räkna-satsning
- Lärarpaket
- Fjärde teknkiskt år på gymnasiet
- Bonus till skolor i utsatta områden
- Höjt studiemedel 500 kr/månad och höjt studiebidrag till komvuxstuderande
- 1000 nya platser på folkhögskolorna
- Arbetspraktik för 12 000 arbetslösa ungdomar
- Fler lärlingsplatser både för ungdomar och vuxna
- 650 miljoner kronor i satsning på elevhälsan för att stärka elevernas sociala utveckling med rätt kompetens och avlasta lärarna uppgifter så att de kan ägna sig mer åt undervisning.
- Mångmiljardsatsning till kommunerna.
Mot detta ska t ex ställas vänsterns förslag om en storsatsning på fritidshemmen som kostar 7,5 miljarder kronor. Där är nästan alla pengar använda. Vad är viktigast? Jobb för ungdomar, elevhälsa och fler lektioner? Eller bara satsa på fritidshemmen? Visst, det är stora grupper på fritids på en del håll och det behöver man åtgärda, men att gå till en nivå med 1 anställd per 10 barn (som är där i huvudsak efter skoldagens slut) känns väl lite väl mycket.
Och var finns de rödgrönas gemensamma alternativ i skolpolitiken? Svaren saknas faktiskt. Håller med Göran Persson, "de får skärpa sig".
GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2, DN3, SVT, SVT2, TV4,
7 kommentarer:
Detta känns verkligen bra och de rödgröna har ju inte presenterat något med substans eller där de egentligen kommit överens.
Jag har en fundering angående alliansens idé om elit- eller profilklasser på grundskolan. Som jag förstår det handlar det om ett litet antal klasser på ett litet antal skolor. Men, vad vill ni göra för att hjälpa de särbegåvade barn som finns på andra skolor? De som inte råkar växa upp just där profilklasserna finns (storstadsregionerna?)? Duktiga ungar finns även i glesbygden. I dag far många begåvade barn mycket illa i skolan eftersom de inte alls ges möjlighet till stimulerande utveckling. Förutom att det leder till personliga tragedier är det även ett enormt slöseri med mänskliga resurser! Vad vill du göra åt det?
Markus, håller verkligen med dig i din beskrivning. Det finns massor att göra för att uppmärksamma särbegåvade barns situation. Häromdagen kom en bok på det temat, Se mig som jag är.
Spetsutbildningarna är, som du skriver, bara några få i landet och de flesta vill nog gå kvar i sin vanliga skola. Därför måste varje skola jobba också med dessa barn, ha progam för hur man ska möta begåvningar och talanger. Det är egentligen där det stora arbetet måste läggas ned. I nya skollagen, som vi i Alliansen klubbade igenom i juni, står numera att alla elever har rätt att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar, alltså även begåvningar har rätt till stimulans. Exakt vad man gör måste ju bero på vilken begåvning det handlar om. Men nu ska skolan inte längre kunna glömma bort dessa elever.
Vad tycker du själv att man borde göra?
Till att börja med måste lärarkåren ha bättre kunskaper om särbegåvning. Framförallt gäller det lärarna i de lägre årskurserna, för det är där, under de första skolåren som det ofta går snett för särbegåvade barn.
Det måste också till en attitydförändring i skolan, och skolan måste bli mer flexibel. Det är ohyggligt tragiskt när små ungar fyllda av förväntan börjar skolan och får veta att det de kan, det är fel! I stället för att få utlopp för sin kunskapstörst får de veta att de ska göra samma saker som resten av klassen, alternativt att de sätts i ett hörn av klassrummet med en meningslös uppgift i väntan på att klasskamraterna ska komma i kapp. Attityden hos (många!) av de pedagoger som arbetar med barnens första skolår är att det inte finns barn som är mer begåvade än andra, det handlar bara om att vissa är "lite tidigare" än andra ... Särbegåvade trycks i dag ned av inskränkta lärare och det är i första hand under de första skolåren det händer. Föräldrar till särbegåvade får i många fall kämpa med näbbar och klor för att deras barn ska få acceptans och möjligheter i skolan. Alla föräldrar orkar inte, och då går det illa för barnen. Visst finns det undantag, men väldigt stor del av lärarna på låg- och mellanstadiet saknar helt kunskap och acceptans när det gäller särbegåvning.
Vad jag tycker måste göras är alltså i första hand insatser under de första kritiska skolåren.
forts.
Sedan, inte minst viktigt, måste skolan bli mer flexibel för att kunna möta särbegåvade elevers behov av utmaningar. Särbegåvade är inte en homogen grupp och det finns inte en lösning som passar alla. Flexibiliteten måste öka så att det blir lättare att exempelvis läsa vissa ämnen med äldre elever eller att gå igenom grundskolan på kortare tid. Det måste bli lättare att läsa gymnsiekurser redan på grundskolan (oavsett var man bor!). I dag finns en hög mur mellan grundskola och gymnasium. Kanske att skolor med särbegåvad elever skulle inleda samarbete med högskolor och universitet? Kanske en elev som är särbegåvad med stort intresse för exempelvis fysik eller ett visst språk kunde få en mentor/handledare som var universitetsstudent i samma ämne. Mentorn/handledaren kunde sedan hjälpa skolan att hitta lämpliga fördjupningsuppgifter åt eleven? jag har inte alla svaren, men en ökad flexibilitet är en av de saker som absolut behövs!
I dag finns en "tro" i skolans värld om att viss kunskap är kopplad till en viss ålder. Sjuåringar ska lära sig en viss sak och elvaåringar en annan. Skolan måste bli flexibel när det gäller att möta barn där de befinner sig kunskapsmässigt även om det sträcker sig utanför den årskurs barnet befinner sig i.
Att särbegåvade så ofta klassas som problembarn är fruktansvärt. Hur är det möjligt att begåvning ses som ett problem, som ett "fel"? Nej, vi måste bli bättre på att ta hand om våra begåvningar. I dag far de illa!
Ursäkta dubbelpostningen! Allt finns med i den översta kommentaren. Du får gärna ta bort de andra två!
Mycket märkligt. Den första, kompletta, kommentaren verkar ha försvunnit av sig själv.
Skicka en kommentar