Svenska elever läser sämre

Idag presenterades en ny stor internationell undersökning (PIRLS) som visar att svenska elever läser allt sämre. Länder som Hongkong, Singapore och Ryssland springer med stormsteg förbi oss.

Det är läsförmågan hos fjärdeklassare i 45 länder som studerats 2006. 28 länder genomförde samma undersökning 2001 så det går att göra jämförelser bakåt i tiden. 2001 toppade Sverige listan. Nu ligger Sverige på plats 11. Och det beror inte bara på att andra gått förbi oss, Sverige är ett av sex länder där resultaten försämrats. Störst försämringar står Marocko och Rumänien för, därefter kommer England och Sverige i en egen division. ”Signifikant tillbakagång” säger Skolverket. Det är framför allt de avancerade läsarna som blivit färre.

Ännu en trist bild av svensk skola således. Det blir påfrestande för lärare och andra att hela tiden höra om hur eländigt allt är. Allt är definitivt inte eländigt, men det finns så många exempel på at utvecklingen går åt fel håll. Att sticka huvudet i sanden och låtsas som om allt är bra duger ju inte.

PIRLS är en svidande vidräkning för sossarnas skolpolitik och den regering som Mona Sahlin satt i. Ytterligare ett belägg för deras misslyckande, för det är just politikens misslyckande och inte lärarnas eller elevernas. De har säkert gjort så gott de kunnat men inte givits rätt förutsättningar. Någon självkritik framförs inte av sossarna, ingen analys av vad det kan bero på. För lite fokus på kunskaper, rädsla för utvärdering eller dålig lärarutbildning exempelvis. Eller den svenska Jantelagen där ingen ska få sticka upp, där talanger och spets inte utvecklas. Lite klämkäckt säger de att vi fortfarande är så bra. Deras lösning? Mer samarbete med folkbiblioteken och pengar till En bok för alla, enligt ett pressmeddelande från skoltaleskvinnan Marie Granlund. Man tar sig för pannan. Skulle det räcka?

Lite intressant är det om man ser till sossarnas stora satsning på skolan de gångna åren, Wärnerssonpengarna. Över 17 miljarder kronor pumpades ut 2001-2006 utan annat syfte än att få in fler vuxna i skolan. Eleverna som nu var med i studien visar att pengarna inte gav någon som helst effekt, i alla fall ingen positiv. Läsförmågan har minskat under precis samma tid. Det är rent korkat att tro att fler vuxna löser alla problem. Det är väl utbildade lärare som behövs och inte billig outbildad personal, som var det som gynnades av Wärnerssonpengarna. Notabelt är att Sverige nästan ligger i topp (efter Danmark och Island) vad gäller resurstillgång, så pengabrist kan inte vara det stora problemet idag. Däremot fel använda pengar möjligen.

Det känns skönt att vi så konsekvent haft en annan politik än sossarna. De får bära ansvaret tillsammans med övriga partier till vänster.

Något helt annat måste till och det känns så skönt att vara moderat. I budgeten som vi tar ställning till i riksdagen om några veckor så satsar vi 900 miljoner kronor på en läsa-skriva-räkna-satsning så att vi får fler små grupper i framför allt lågstadiet, mer tid för specialundervisning och halvklasser. Vi återinför speciallärarna. Vi tar fram en ny lärarutbildning där lågstadielärarna återiförs och där fokus givetvis ska ligga på att lära ut just läsa och skriva. Vi ska förstärka det pedagogiska inslaget i förskolan. Vi tar fram en kontrollstation av elevernas kunskaper i årskurs 3. Vi inför skriftliga omdömen från skolstart så att det blir tydligt vad eleverna kan. Vi ska skärpa rätten till stöd för dem som inte når målen ordentligt. Mot detta står sossarna tomhänta.

Fel statistik från Skolverket

I går eftermiddag slog Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) larm om att den betygsstatistik som Skolverket presenterade i måndags har omfattande brister. Det kan röra sig om 138 kommuner där betygen är fel. Skolverket har nu dragit in materialet men inte bett om ursäkt för den skada detta förorsakat kommuner som oförskyllt kritiserats för dålig kvalitet.

Man kan ha två reflektioner kring detta. För det första, varför upptäckte inte Skolverket detta själv? Det var först efter påstötningar från SKL och ett antal kommuner som materialet drogs tillbaka. Hur ser de interna rutinerna ut på Skolverket för att kvalitetssäkra materialet?

För det andra, går det att lita på Skolverkets statistik i övrigt? Jag kommer på rak arm på tre andra exempel på brister. I min roll som utredare av komvux så har vi försökt få fram statistik över vad komvux kostar idag. De uppgifter som Skolverket publicerar är dessvärre helt otillförlitliga. Kostnaderna för den grundläggande vuxenutbildningen anges vara 13 800 kr/helårsplats i Järfälla, 23 800 i Nacka och över 55 000 i Tyresö. I Göteborgsområdet skiljer det från knappt 20 000 kr till över 80 000. Ingen, inte ens verkets egna tjänstemän, tror på dem. Kommunerna själva känner definitivt inte igen sig.

När jag var kommunalråd i Nacka reagerade vi också mot statistiken för vuxenutbildning. Skolverket angav att vi hade över 50% i egen regi 2003 och 2004 trots att vi inte hade något alls eftersom all verksamhet var utlagd på entreprenad. Några rättningar blev det aldrig.

Det tredje exemplet handlar också om komvux. Vi hade omfattande brevväxling från Nackas sida med Skolverket om statsbidragen Kunskapslyftet för några år sedan och det var statistiken som var orsaken.

Dessutom är det många som har stora frågetecken om personaltätheten i skola och förskola. Statistiken som faller ur systemet känns inte alltid igen.

Visst, det finns säkert kommuner som tar för lättvindigt på det man skickar in så att det blir fel, men det kan ju också vara oklart hur det ska redovisas. Och det fråntar inte den myndighet som publicerar statistiken att också kvalitetssäkra den och gå i god för att den är så korrekt den bara kan bli.

Spelar det då någon roll om det är lite fel? JA, det gör det! Statistiken ligger ju till grund för analyser. Om underlaget är fel så blir ju analysen och åtgärderna också fel. Det är ju lite skillnad på om 5 eller 12 procent av eleverna är obehöriga till gymnasiet...

Dessutom ligger statistiken ofta till grund för fördelning av statsbidrag, så var det i alla fall under sossestyret. Om statistiken är fel så blir ju besluten om pengar också fel. Nacka var en av de kommuner som inte fick de sk Wärnerssonpengarna för några år sedan (vi missade 30 miljoner per år). Nacka hade en rätt hög personaltäthet när systemet infördes, men om det var fel i statistiken det året (vilket vi misstänkte) så gick det inte att ändra och inga pengar fick vi. Uppgifter som samlats in i syfte att veta hur det ser ut användes helt plötsligt för något helt annat, att fördela pengar. Det ledde nog till lite kreativ bokföring på sina håll… Säkert är det likadant med de pengar för förskolan som nu ska dras in som jag skrev om igår.

Går det att lita på Skolverkets statistik? Är den användbar för sådana typer av beslut?

Nej, det verkar inte riktigt så. Det är ytterligare ett skäl till att Skolverket borde betala ut förskolepengarna ändå.

Förskolemiljoner försvinner

Lärarnas Tidning rapporterar idag att 38 kommuner, bl a Uppsala, Kungsbacka och Östersund, sammanlagt förlorar 58 miljoner kronor i statsbidrag till förskolan eftersom de inte uppfyller den förra regeringens krångliga villkor för att få del av pengarna. Kommunerna har inte ökat personaltätheten i den utsträckning som krävs, utan valt att också satsa på annat för att höja kvaliteten. Två kommuner, Hultsfred och Hedemora, tvingas betala tillbaka alla statsbidrag för 2006.

Hur kan man ha sådana knäppa statsbidragsregler?

Den förra regeringens byråkrati leder till att miljontals kronor nu försvinner från förskolan och det gör mig rätt upprörd. Om kvaliteten därmed också hotas och nya besparingar måste till, så är det socialdemokraterna som bär det tydliga ansvaret.

Min bedömning är att pengarna behövs på förskolorna. Skolverket borde överväga att betala ut statsbidragen ändå. Om pengarna har använts för att höja kvaliteten på förskolan fast kanske på något annat sätt än det som ursprungligen var tänkt, så känns det inte rätt att återkräva statsbidrag för 2006 nu i slutet av 2007.

Vi förde omedelbart över det gamla statsbidraget till den generella statsbidragspåsen efter maktskiftet för ett år sedan, därför ska det här inte upprepas framöver. Frånsett det orimliga i att man inte vet om man får några pengar förrän i efterhand (när man redan gjort av med dem), så byggde sossarna sin politik på en felaktig tro att det bara finns ett enda sätt att höja kvaliteten på landets tiotusentals skolor och förskolor. Det är rätt enfaldigt, självklart är det inte så. Personalen som jobbar i verksamheten borde vara mest lämpad att avgöra hur man bäst använder nya pengar för att höja kvaliteten och därför måste de få mer att säga till om. Denna insikt verkar aldrig ha träffat socialdemokraterna.

Underkänt för Sahlin

Skolvärlden har en intressant artikel om sossarnas omsvängning i skolpolitiken idag. De flesta som är ansvariga i skolan i kommunerna verkar vara emot nationella prov tidigare och betyg i lägre åldrar.

Mest avslöjande är Anders Larsson i Vänersborg. Han tycker att omsvängningen är bra, men endast av taktiska skäl. Han inser uppenbarligen att s-politiken vare sig fungerar eller är särskilt populär, men det enda han vill göra är att sminka över eländet.


Jag minns en valrörelse på 90-talet där Mona Sahlin var affischnamn över hela landet. Hon var välsminkad och rätt retuscherad. Det går igen på politiken nu verkar det som. Make up-Mona har gjort entré igen. Det handlar inte om att genuint ompröva politiken, utan om att dölja skavankerna. Finns det någon som tror att det räcker?

Om man inte förstått att tidiga och kontinuerliga uppföljningar av elevernas kunskaper är nödvändiga så spelar det inte så stor roll när man ger betyg eller om man har nationella prov. De är ju bara redskap för att göra det tydligt för föräldrar och elever hur det går så att man kan sätta in stöd där det behövs. Om man inte fattar det så är man hopplöst ute.

Och det är intressant att alla de sossar som är negativa till betyg och prov är ansvariga för skolpolitiken i kommuner där det går riktigt uselt. Skolverkets statistik visar att Karlskoga och Trollhättan tillhör bottenskiktet i landet och det går bara utför. Betygen har aldrig varit sämre än nu. I Gävle, Vänersborg, Hudiksvall etc är det inte heller särskilt bra. Men den politiska ledningen drar ingen slutsats av detta. Det är inte den förda s-skolpolitiken det är fel på inte. En liten stillsam fråga: vem bär då ansvaret?

Heder åt Solweig Gard, s-politiker i Hammarö. Hon är den enda uttalat positiva och verkar ha fattat vad det är frågan om. Som av en märklig händelse är resultaten också väldigt bra i Hammarö…

Fallet Eslöv

Fredagen 16 november publicerar Skolverket en rapport över sin inspektion i Eslöv som man just genomfört. Goda förutsättningar för den pedagogiska verksamheten, det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete med fokus på elevernas kunskaper och lärande sägs bland annat. Det hela ger intrycket av en välfungerande, harmonisk och trevlig verksamhet.

Måndagen 19 november publicerar Skolverket den senaste betygsstatistiken för landet. Eslöv ligger rätt risigt till. Medelbetygen har sjunkit rejält de senaste åren och har inte varit lägre än nu under hela 2000-talet. För fem år sedan var medelbetygen 211 och är nu nere i 197. 28% har inte godkänt i alla ämnen, också det sämre än någon gång tidigare. Färre än någonsin klarar inte de lågt ställda kraven för att vara behöriga till gymnasiet.

Vad var det som hände på Skolverket under helgen egentligen? Hur får de ihop ekvationen bra verksamhet men dåliga resultat? Vad är det som är så bra? Och hur ser man resultatet av det stora fokuset på elevernas lärande? Det är lite mystiskt, eller? Det låter lite som ”operationen lyckades men patienten dog”.

Fallet Eslöv visar att vi behöver en vassare skolinspektion. Den ska vara skiljd från Skolverket och kunskapsuppdraget det som huvudsakligen granskas. Inom en månad kommer ett sådant förslag och det är väldigt välkommet!

Bättre och sämre betyg

I måndags presenterade Skolverket den senaste betygsstatistiken. Eleverna som gick ut nian i våras fick något högre betyg än förra årets nior, men samtidigt blev färre behöriga till gymnasiet. Lite plus och lite minus alltså.

Det intressanta är när man tittar på olika kommuner. I var tionde kommun är resultaten nu de sämsta under alla tio år som vi haft nuvarande betygssystem. Alla skolor och kommuner borde ju arbeta för att ständigt förbättra resultaten, men för vissa går det käpprätt åt h-e. Bjuv, Perstorp, Karlskoga, Kramfors, Sandviken, Sundsvall, Vingåker… Betygen har aldrig varit sämre där än vad de är nu.

Synd att väljarna inte fick se de här siffrorna före valet, så att de kunde ha sparkat de styrande sossarna.

34 kommuner släppte ut fler elever än någonsin tidigare utan lägst betyget Godkänt i alla ämnen. Värst är även här Bjuv och Perstorp där 4 av 10 elever inte når målen i alla ämnen.

Visst, det kan finnas förklaringar. Många nyanlända invandrare och lågutbildade föräldrar påverkar självklart. Skolverkets SALSA-värden tar hänsyn till sådana socioekonomiska faktorer men det hjälper vare sig Bjuv eller Perstorp eller någon av de andra kommunerna ovanför. Samtliga presterar långt under vad som kan förväntas. En liten kommun med få elever och låg kompetens kan man kanske, med mycket god vilja, ha viss förståelse för. Men Sundsvall – Norrlands huvudstad?

Perstorp låg för några år sedan 19 betygspoäng över det förväntade värdet och är nu 8 poäng under. Kramfors har 10% fler utan Godkänt i alla ämnen och ligger 19 betygspoäng minus i förhållande till vad man kan förvänta sig av en kommun av den strukturen. Hur (miss)lyckas de?

Och måste man säga att det finns goda exempel också. Flera kommuner visar upp allt bättre och bättre resultat, Nacka, Lomma, Danderyd, Vara och Gnosjö exempelvis. Varför inte titta på dem och se vad man kan göra för att skapa goda resultat i skolan?

Kommunism i skolan

Skolan ska lära ut mer om kommunismens brott, meddelar regeringen idag. Det är väl på tiden, varför har de väntat så länge på att avisera detta? Och det borde ju inte vara så kontroversiellt.

Jag besökte nyligen Berlin. En fantastisk stad men med en hemsk historia. Att se resterna av muren som stängde in människor och delade familjer, alla kors över människor som dödades när ville fly från kommunismen… Det känns långt in i själen. Vilken uppfinningsrikedom som frihetslängtan föder, alla sätt människor försöker fly från förtrycket på och hur många som inte lyckas. Det var inte så många mil hemifrån oss i trygga Sverige och inte så länge sedan. Jag har släktingar som inte fick åka ut, som satt fångar bakom muren. Det handlar om vår nutid och en ohygglig flathet från Sveriges sida. Självklart måste skolan handla om det här. Kommunismen i Europa får inte bli en vit fläck i historien, lika lite som nazismen får bli det.

Men det tycker inte vänsterpartiet. Rossana Dinamarca, vänsterns skolpolitiska talesperson. Hon tycker inte att man behöver räkna upp alla folkmord i historien, men om kommunismen ska tas med så ska även korstågen in. Och det ska vara ett parti som lämnat kommunismen bakom sig?!