Lärarförbundet utser varje år Sveriges bästa skolkommun. Senast, 2006, var det Övertorneå. Det finns säkert massor av bra saker att säga om Övertorneås skolor. Men nog hickar man till lite när Norrbottens-Kuriren rapporterar att 19 procent, var femte elev, inte är behöriga till gymnasiet i Övertorneå. Kraven för att komma in på gymnasiet är ganska lågt ställda, man måste bara lyckas bli godkänd i svenska, engelska och matematik efter nio års skolgång. I Övertorneå är det nästan dubbelt så många som inte klarar detta som riksgenomsnittet.Det är bra att Lärarförbundet gör den här rankingen, men hur kan man lyfta Övertorneå som en positiv skolkommun, en förebild för andra, när resultaten inte är särskilt lysande? Det blir lite av löjets skimmer när var femte elev slås ut i ”Sveriges bästa skolkommun”. Man undrar onekligen ”bäst” för vem? För eleverna? Facket?
När jag går igenom kriterierna för att bli ”bästa skolkommun” så ser jag att fackliga krav dominerar. Vad skolan kostar i kommunen och hur facket upplever kommunen som avtalspart – det säger ju inte så mycket om kvaliteten. Och vad har andelen barn i förskola med ”bästa skolkommun” att göra? Om föräldrarna vill ha dagmamma eller kanske själva ta hand om barnen i stället, så borde väl kommunen bejaka det? Att avskeda alla dagmammor och skriva in barnen på förskola i stället leder till högre ranking, trots att man helt uppenbart agerar emot vad föräldrar anser är deras barns bästa.
I Övertorneå finns nästan inte en enda dagmamma längre, enligt Skolverkets statistik. Däremot många elever som inte fått tillräckliga kunskaper. Lärarförbundet kan inte mena allvar med att detta är Sveriges bästa skolkommun. Tänk om, Lärarförbundet! Titta på vad eleverna faktiskt lär sig, hur de mår och om de trivs i stället.
Länk till Norrbottens-Kuriren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar