Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu föreslog häromdagen att eleverna ska få betygsätta sina lärare. Han blev inspirerad av TV-serien Klass 9A och insåg helt plötsligt att eleverna kanske är viktiga och borde få säga sitt.
Jag tycker att det är ganska rimligt. För en gångs skull har Reepalu sagt något klokt. Många jobbar på det sättet redan idag, inte minst många friskolor där eleverna utvärderar sina lärare efter varje kurs eller flera gånger per läsår. I Nacka har vi haft elevenkäter i 10 år, där elever och deras föräldrar får tala om vad de tycker om både skolan, rektorn, lärarna och skolmaten och annat som är viktigt.
Ändå har förslaget väckt massor av kritik. Varför denna rädsla för att eleverna ska få säga vad de tycker om lärarnas insatser? Föga förvånande är LR:s Metta Fjelkner rasande, medan Lärarförbundets Eva-Lis Preisz mer nyanserad och ser både fördelar och nackdelar.
Om man kommenterar det hela med att det är ett "påhopp på alla lärare" (Fjelkner) och att det bevisar att kommunerna inte kan sätta lön så är man rätt mycket ute och cyklar. Varför ständigt detta höga tonläge och vilja att missförstå?
Visst, jag håller gärna med om att ordet betygssättning är illa valt. Om vi bortser från det och kallar det utvärdering av lärarnas insatser, blir det bättre då? I dagligt tal kallas det ibland betyg. Man sätter betyg på en film, en restaurang etc. Det är ju inte myndighetsutövning det handlar om, utan en bedömning.
Varför misstro alla elever, att de ska sätta dit lärare och att det ska ligga till grund för löner och annat. Det måste spegla något annat, en rädsla för något. Samtidigt hoppas jag att det inte speglar ett förhållningssätt till eleverna, att de inte kan och bara jäklas. Om det vore så, så vore det ganska allvarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar