Den moderata riksdagsgruppen var inbjudna till TCO igår för att få höra mer om deras viktiga frågor. Jag gick dit med höga förväntningar, tycker att TCO ofta har en intressant samhällsanalys.
Men jag blev förskräckt. Var först på ett seminarium om deras syn på olika utbildningsfrågor. De visade en tendentiös film som handlade om att Sveriges "höga ambitioner mattas av", att man nu "drar ned på högre utbildning" och att "kvaliteten sjunker". Utbildning är en "bristvara" eftersom "en del tror att för många fått möjlighet att studera, att för många lär sig för mycket." Jag vet inte vem de polemiserar mot. Jag känner inte igen vare sig verkligheten eller de diskussioner som finns i samhället.
Vilka drar ned på högre utbildning? Den förra regeringen gröpte ur högskolornas anslag, det är sant. Men nu sedan två år tillbaka har vi en regering som faktiskt genomför kvalitetssatsningar på högskolan så att undervisningstiden ska kunna öka. Man kan tycka att ytterligare hundratals miljoner skulle satsas på att höja kvaliteten, men att säga att det är neddragningar är faktiskt inte sant.
Och att utbildning är en bristvara, att horder av unga personer stampar utanför högskolorna utan att få komma in, är också osant. Sanningen är att vi i år har tomma platser för 1,1 miljard kronor, förra året för 1,5 miljarder. Var femte plats på Luleå Universitet står tom. Vad blir bättre med ytterligare ett antal tusen tomma platser?
Vi utökar där det finns behov och efterfrågan. Nya platser på läkar- och tandläkarutbildningarna. Fler platser på de efterfrågade KY-utbildningarna och om någon månad så kommer en proposition om en ny Yrkeshögskola. Vaddå dra ned och sänka ambitionen?
De presenterade också förslag som de vill se genomförda; fler platser, mer pengar per plats, höjda studiebidrag mm. Kostnad: 12 miljarder enligt deras egna uppgifter. På den uppenbara frågan hur detta ska betalas, blev svaret tredelat. Först - det finns ju överskott att ta av. Sedan: man kan prioritera. Och sedan: vi har inte råd att avstå.
Alltså: en oseriös önskelista. Att föreslå 12 miljarder i ökade utgifter för staten utan att ha några idéer om hur det ska betalas är ganska ansvarslöst. I dagar av finansoro känns det ännu mer befogat att kräva finansierade förslag. Det hela fick tyvärr ett sossigt drag över sig. Allt till alla och ingen ska betala. Sveriges tjänstemän är inte betjänta av det. Det är just de som i slutändan alltid får betala, den tysta medelklassen som alltid ställer upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar