Kommunism i skolan

Skolan ska lära ut mer om kommunismens brott, meddelar regeringen idag. Det är väl på tiden, varför har de väntat så länge på att avisera detta? Och det borde ju inte vara så kontroversiellt.

Jag besökte nyligen Berlin. En fantastisk stad men med en hemsk historia. Att se resterna av muren som stängde in människor och delade familjer, alla kors över människor som dödades när ville fly från kommunismen… Det känns långt in i själen. Vilken uppfinningsrikedom som frihetslängtan föder, alla sätt människor försöker fly från förtrycket på och hur många som inte lyckas. Det var inte så många mil hemifrån oss i trygga Sverige och inte så länge sedan. Jag har släktingar som inte fick åka ut, som satt fångar bakom muren. Det handlar om vår nutid och en ohygglig flathet från Sveriges sida. Självklart måste skolan handla om det här. Kommunismen i Europa får inte bli en vit fläck i historien, lika lite som nazismen får bli det.

Men det tycker inte vänsterpartiet. Rossana Dinamarca, vänsterns skolpolitiska talesperson. Hon tycker inte att man behöver räkna upp alla folkmord i historien, men om kommunismen ska tas med så ska även korstågen in. Och det ska vara ett parti som lämnat kommunismen bakom sig?!

Skärpning, Skolverket!

Idag läser jag i Dagens Samhälle om Skolverkets kommentarer på det brev som jag och kommunalråden i Sollentuna och Täby skickade förra veckan med anledning av verkets märkliga hantering av kommunala skolor som vill knoppa av. Man bara skakar på huvudet åt verkets kommentarer…

”Avknoppningar är en ny situation som skollagen inte tänkt sig”, säger verkets chefsjurist Ingegärd Hilborn. Det är ju inte sant! Avknoppningar har förekommit i över 10 år, exempelvis Jakobsbergs vårdgymnasium 1994, Västerholmsskolan i Skärholmen 2000 och Västbergaskolan 2001. Det har fungerat utmärkt med nuvarande skollag.

Dessutom – vaddå att skollagen inte tänkt sig? Det måste vara verkets egen subjektiva tolkning. Lagen gäller ju lika för alla som vill starta friskola, kraven är desamma oavsett vad sökanden gör idag. Lagen ställer inte särskilda krav på några få. Det är verket som av något skäl ändrat sina regler helt plötsligt.

”Alla ansökningar behandlas lika, utifrån sina olika förutsättningar”, säger Hilborn vidare. Men eftersom man ställer olika krav beroende på om man är kommunal skola idag eller inte så behandlas man ju inte lika. Man kräver garantier för att skolan ska få hyra lokaler av vissa sökanden, men inte av andra. Man frågar vissa skolor var de ska köpa sin utrustning, men inte andra. Om leverantör av skolutrustning ska ligga till grund för tillståndsgivningen så måste det väl gälla alla och inte bara vissa? Sedan kan man fråga sig varför detta över huvudtaget är relevant i sammanhanget. Det har ju inte varit något problem i alla de fall där man inte ställt frågan.

Sista meningen i intervjun är extra intressant och det gäller just inventarierna: ”Färdiga avtal krävs inte, men verket vill veta att det tagits kontakter”. Det stämmer ju inte heller! En kommunal skola i Haninge som vill knoppa av (och bilda Profilskolan) fick avslag av Skolverket förrförra veckan just av skälet att det inte finns några klara avtal. Kontakter har tagits, kommunen säger uttryckligen att man är positiv till avknoppningen men det finns ännu inga klara principer för hur inventarierna ska prissättas. Kommunen har avvaktat att skriva avtal till dess att skolan fått tillstånd, varför förhandla med någon som inte har tillstånd? Detta är alltså inte tillräckligt för verket, det krävs något mer än att kontakter tagits. Men varför krävs då inte exakt samma sak av någon annan som vill starta från grunden? De behöver ju inte visa upp färdiga hyresavtal eller inventariebeställningar.

Det är uppenbart att Skolverket behandlar de sökande olika och ändrat sin tillämpning. Ett statligt verks myndighetsutövning måste vara fullständigt rättssäker, förutsägbar och oförvitlig. Så är det inte nu och det är rätt upprörande.

Kryp till korset i stället, Skolverket, och medge att ni gjort fel. Det är bättre än att ni försvarar en sjuk sak och tvingas till domstol.

Spännande pryo i Solna

Så är pryon i Bagartorpsskolan i Solna avklarad. Intensivt, roligt och väldigt lärorikt.

Alla har varit trevliga och välkomnande, med några nyfikna undringar vad jag gör på skolan. Jag ville lära mig mer om hur inspektionen går till. Vi ska ju ändra inriktning på inspektionen snart och då kan det vara bra att veta lite mer om hur det går till idag. Dessutom är det ju superintressant att få djupstudera en skola ett tag, inte bara följa med på en lite tillrättalagd vandring tillsammans med rektorn som det ibland blir.

Jag har läst ganska många inspektionsrapporter tidigare och det många skolor får kritik för och omgående måste åtgärda kan man tycka vara ganska små problem, inget som fångar den faktiska kvaliteten. Det handlar om att alla papper inte är i ordning, att någon plan inte är underskriven av rektorn, att det finns aktiviteter (skidresa) som kostar några kronor, att alla som behöver inte får studiehandledning på sitt modersmål etc. Sådan kritik blir det nog även på Bagartorpsskolan.

Och visst, det är inte oviktiga påpekanden, men det är heller inte avgörande för god kvalitet. Man kan ha alla papper i ordning, men ändå inte leverera goda resultat. Nu ser inspektionens uppdrag ut på det här viset och det måste vi försöka vrida åt lite mer kvalitetsgranskning. Visst finns ett mått av detta nu också, men det måste bli mer tycker jag.

Jag blir djupt imponerad av inspektörernas förmåga att återkoppla sina intryck till skolledningen. Så klart att det inte bara är solsken, det finns ju problem att reflektera över också. Det är viktigt att vara ärlig och tydlig men inte racka ned, inspektörerna gjorde det väldigt bra. Jag tror att det blir ännu bättre när man börjar värdera sina intryck i en graderad skala. Då blir det ännu tydligare i vad ”bra” står för. Har man fått näsan precis ovanför vattenytan eller är det mycket hög kvalitet?

Jag pryar som skolinspektör

Skolverket inspekterar nu skolorna i Solna. Det är en del av den allmänna inspektionen som hittills ska göras vart sjätte år. Jag följer två av inspektörerna (Bertil Karlhager och Ingrid Åsgård) för att se hur de går till väga, vad de gör, vilka frågor de ställer, vad de tittar på. Jätteintressant!!!

Vi besöker Bagartorpskolan och det är märkligt hur snabbt inspektörerna fångar stämningen på skolan. Vad fungerar och vad brister? Samtal med skolledningen, lektionsbesök och intervjuer med elever, lärare och föräldrar ger en ganska bred dagsbild av tillståndet. I morgon ska deras intryck återkopplas till rektorn men den färdiga rapporten kommer först i februari, då alla skolor i Solna är klara.

Inspektörerna prövar nu en lite annan modell än den vanliga. De fokuserar mer och mer på det väsentliga i skolan och ska bli tydligare i att värdera sina intryck. Nu ska rapporterna t o m betygsättas. Utmärkt! Då blir det enkelt, begripligt och jämförbart. Det kräver säkert mer av inspektörerna, men inriktningen är helt riktig.

Om en månad presenteras en ny statlig utredning om att ytterligare vässa inspektionen och sedan ska vi besluta om det i riksdagen. Det var därför jag tog initiativ till att prya som inspektör en dag. Jag tror stenhårt på inspektionen, i synnerhet när den får en tydligare struktur. Det är en förutsättning för att garantera en likvärdig och hög kvalitet på utbildningen i hela Sverige. Nästa år satsar vi 150 miljoner extra på inspektionen. Nu fattas bara möjligheter att ingripa mot skolor där kvaliteten brister, men det löser vi nog i nya skollagen.

Varför är det fult med vinst i Sverige?

Igår visade TV4 ett inslag om John Bauergymnasierna och hur hemskt det är att en friskola går med vinst. Jag tar inte John Bauers grundare eller ägare i försvar, de får försvara sitt agerande själva. Men det är en märklig debatt vi har i Sverige.

Här har vi en person som kom på en idé som han sedan förverkligat och tjänat lite pengar på. Han har säkert slitit dag och natt för att få det att gå ihop och han har lyckats. Om det hade handlat om något annat än utbildning så skulle han ha lyfts fram som hjälte. Nu utmålas han i stället som landets största skurk eftersom det är skattepengar som gjort honom rik.

Vinst är bra! Det visar att man har förtroende hos dem man är till för, att andra tycker att man erbjuder en bra vara eller tjänst. Att tjäna pengar är en viktig drivkraft, men kan ogilla det om man vill, men för många är det så. Om man förbjuder vinster, vilket sossar och kommunister vill, så tvingar man kreativa och idérika personer ut ur landet. Alternativt ägnar de sin kreativa ådra åt annat än att utveckla skolan. Båda scenarierna vore rätt trista och Sverige skulle bli fattigare och eleverna lära sig mindre.

Varför är vinst i skolan så farligt, så länge det inte går ut över kvaliteten? Eftersom eleverna väljer skola så kan de ju välja bort skolor de inte gillar.

Det bärande argumentet verkar vara att det är just skattepengar som lett till vinsten. Men hur mycket är inte finansierat med skattepengar egentligen? Libers förlag, som väl uteslutande säljer skolböcker till skolorna, gjorde förra året ett positivt resultat efter finansnetto på 158 miljoner kronor (av en omsättning på 920 miljoner). Byggbolaget NCC, som bl a bygger skolor, gick med 2,3 miljarder kronor i vinst förra året. Och hur mycket skattepengar gick inte till att köpa skolmat av ICA, Konsum etc? Om nu inte skattepengar får gå till vinster, vad ska man då göra med allt detta?

Men mest hycklande av allt är att statens eget utbildningsföretag, Lernia, visade en större vinst än någonsin tidigare förra året, 150 miljoner efter skatt. Det är faktiskt det utbildningsföretag som ger störst vinster i Sverige av alla. När granskar TV4 detta?

S-kollaps om ny skolpolitik

Mona Sahlin utlovade en ny skolpolitik i höst. Återigen ett löfte hon sviker. Tanken var att ett nytt skolprogram skulle spikas nu i höst, nästa helg närmare bestämt. Men så blir det inte meddelar Marita Ulvskog idag. De är inte sams i partiet helt enkelt och ingen vågar sätta ned foten. Den enkla lösningen blir att skjuta upp det.

Först var det ett väldigt magert rådslag, ganska trista och förutsägbara frågor. Inte de där spännande frågorna om vad ungdomarna behöver för att rustas för en globaliserad arbetsmarknad om 20 år. Diskussionsmaterialet som presenterades förra helgen var inte heller så mycket nytt, viss förskjutning vad gäller prov och betyg men det är också allt. Det räcker inte för att ändra bilden av sossarna som flumskolepartiet nummer 1.

Sahlin insåg att Fredrik Reinfeldt lyckades förändra bilden av moderaterna genom att lansera ”nya moderaterna” och därför vill hon kopiera det nu. Men det hon inte tycks inse är att det inte bara är bilden som förändrats, det är en genuin förflyttning och modernisering som moderaterna gjort. Synen på arbetsrätt, homoäktenskap, bantning av försvaret, skattesänkningar för låginkomsttagare framför höginkomsttagare… Allt talar sitt tydliga språk.

Sossarna vill gärna göra upp med oss borgerliga om skolpolitiken och det finns skäl att föra samtal och försöka enas om det går. Men hur ska man kunna diskutera med någon som inte ens vet han själv vill? Det blir ju som att prata med en vägg.

Det räcker inte att säga förnyelse, det måste göras också. Men vem mäktar med det inom socialdemokratin? Vart tog det berömda ledarskapet vägen, Sahlin?

Nu bantas skolbyråkratin

Regeringens utredare Hans Forsell presenterade idag sitt förslag till hur skolmyndigheterna ska se ut i framtiden. Dagens 8 skolmyndigheter blir 3. Den stora förändringen är att en ny Skolinspektion inrättas som särskild myndighet och dit förs en skärpt utvärdering och tillsyn av skolväsendet. Myndigheten för skolutveckling (MSU) och Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) går upp i resten av Skolverket som får ett ansvar för läroplansfrågor, statsbidrag, utveckling, tillstånd för friskolor etc. En bra uppdelning.

Staten ska ägna sig åt att ange mål, vissa generella utvecklingsinsatser och följa upp att eleverna får en undervisning av hög kvalitet, inte lägga sig i alla små detaljer som de senaste dagarnas diskussion om byxhäng.

Om jag tolkar förslaget rätt så ges inspektionen nu bättre förutsättningar att verkligen granska kvaliteten ordentligt. Fattas bara att man också får möjlighet att vidta sanktioner mot de skolor, kommunala och fristående, som inte håller måttet.

Övrig skolbyråkrati bantas rejält. Idag jobbar ungefär 700 personer på de Skolverket, MSU och CFL tillsammans. Skolinspektionen föreslås få 220 anställda, vilket är en förstärkning med 30-40 personer jämfört med dagens inspektionsverksamhet. Dessutom har vi anslagit 150 miljoner mer till denna myndighet, så det blir nog ännu fler personer. Även det nya Skolverket föreslås få 220 anställda, vilket ska jämföras med de dryga 500 som finns idag på Skolverket (exkl inspektionen), MSU och CFL. Det som kan kallas ”skolbyråkrati” kommer alltså att mer än halveras. Det borde bli många applåder för detta!

Förslaget borde leda till att statens styrning blir effektivare, vassare och tydligare. Med den här uppdelningen kan staten ägna sig åt rätt saker.