Dyr skola = bra skola?

Dyra skolor är inte liktydigt med bra skolor. Det konstaterar Svenskt Näringsliv och Handelns Utredningsinstitut som i en rapport visar på de bristande sambanden mellan resurser och resultat. Kommunförbundet har visat på samma sak tidigare och GöteborgsPosten skriver om det idag.

Jag var på seminariet när rapporten presenterades i tisdags. Det är bra att utomstående organisationer granskar skola och vänder upp och ned på allmänna ”sanningar”. Nu var det egentligen inga nya fakta som presenterades, utan ett annat sätt att beskriva samband.

Egentligen rätt självklart, men ändå är det alltid resursfrågan som diskuteras. Lärarfacken och vänstern ser ständigt mer pengar som lösningen på alla problem i skolan. Jag tycker att det är mycket mer fruktbart att diskutera output än input, dvs resultaten av alla skattepengar vi pumpar in i skolan. Visst kan mer pengar hjälpa, men man får inte slarva bort vad pengarna används till eller om alla kronor man redan har används på bästa möjliga sätt.

Överlag var behållningen av seminariet att alla verkar överens om att det behövs mer utvärdering av skolan. Information som skolresultat är viktigt för att skolmarknaden ska fungera väl. Eleverna och deras föräldrar behöver bra underlag när de väljer. Bristfällig information blir bristande konsumentsäkerhet.

Olika socialdemokratiska skolministrar har framfört behov av ökat utvärdering av skolan sedan slutet av 90-talet. Då ville Ylva Johansson införa sanktioner mot skolor och kommuner som inte levererar utbildning av god kvalitet. Något år senare sa Ingegärd Wärnersson att staten måste bli bättre på att mäta också komplexa frågor i skolan som exempelvis samarbetsförmåga, att se sammanhang etc och att få bättre avstämningspunkter i skolan. Jättebra! Men varför har inget hänt? Det var ju bara tomma ord. 10 år senare finns fortfarande inga sanktioner mot de som missköter sig och ingen vet något om hur det ser ut med elevernas samarbetsförmåga.

Nu är vi många som har stora förväntningar på den borgerliga regeringen. Utvärderingen av skolan är verkligen ett förbättringsområde. Tyvärr gav inte skolministerns statssekreterare Bertil Östberg de tydliga besked som jag hade förväntat mig. Det blir en vassare utbildningsinspektion och nationella prov redan från trean, men det räcker inte riktigt. En viktig del för att få valfriheten att fungera är ju att sammanställa allt det som samlas in på ett begripligt sätt, skola för skola. Då först blir informationen tillgänglig för föräldrar som ska välja. Och då får vi en verklig kraft i utvecklingen tror jag. För vem väljer en skola där resultaten är dåliga?

Varför finns alla förbud?

Man förstår inte alltid varför det finns så många förbud. Onödiga förbud. Idag rapporterar Östgöta Correspondenten om något helt bakvänt. Det är Idrottsgymnasiet i Motala som fått avslag på sin ansökan att starta friskola därför att de vill köpa den teoretiska undervisningen av Motala kommun. Så kan man naturligtvis inte göra i Sverige år 2007.

Idag är det förbjudet för en skola att upphandla hela eller delar av undervisningen på entreprenad. Undantag finns för komvux samt yrkeskurser och estetiska kurser på gymnasiet. En skola kan alltså inte köpa sig kompetens om man inte har den själv. Är det bättre att man saknar kompetensen i så fall??? På vilket sätt blir skolan eller skolväsendet bättre av att man inte kan knyta de bästa till sig, annat än att anställa dem själva?

För mig känns det helt mossigt omodernt och bakvänt. Tyvärr stödjer Lärarnas Riksförbund detta. Med Metta Fjelkners språkbruk handlar det om att sälja ut undervisningen till lägstbjudande och det är hon starkt emot. Så sa hon i alla fall på ett seminarium som Svenskt Näringsliv ordnade igår om skolan som utbildningsbransch. Hon verkar inte riktigt greppa skillnaden på ”sälja ut” och ”köpa in”. Entreprenader handlar ju om det sistnämna och jag tror att rektorerna är kapabla att bedöma detta. Att LR inte tilltror sina medlemmar som är rektorer denna förmåga är däremot lite anmärkningsvärt.

Nej, bort med detta. Jag hoppas att vi kan enas i Alliansen om att ta bort sådana här onödiga förbud när vi ser över skollagen i höst.

Vårdnadsbidraget igen

Vårdnadsbidraget är ett kärt diskussionsämne. Visst kan man ha olika uppfattning om detta, men några argument förstår jag inte alls.

Marie Granlund, sossarnas skolpolitiska taleskvinna, säger i en kommentar att det kommer att urholka förskolan. Men skattepengarna följer ju med barnen till det alternativ som föräldrarna väljer! Om antalet barn i förskolan minskar så är det väl rimligt att kostnaderna för förskolan också minskar. Motsatsen vore däremot ganska onaturlig. På samma sätt är det om antalet barn i förskolan ökar – då är det ju rimligt att kostnaderna också ökar. Skillnaden är att det är föräldrar och inte politiker som avgör vart pengarna ska gå.

Thomas Eneroth, sossarnas ledare i socialförsäkringsutskottet, tycker att det är ett omodernt och att det inte behövs för ingen kommer ändå att utnyttja det eftersom ingen vill vara hemma många år med barnen. Men vad är då problemet? Då behöver han ju inte oroa sig.

Hur får Granlund och Eneroth sina åsikter att gå ihop? Är det så många som kommer att utnyttja det att massor av förskolor måste läggas ned (Granlund) eller är det knappt någon alls (Eneroth)? Det blir ju lite svårt föra båda argumenten samtidigt, men inget tycks bekymra sossarna så länge de får vara emot. Vad är de för egentligen?

Min enkla tro är att det är ett litet fåtal som vill utnyttja vårdnadsbidraget väldigt länge, det säger våra erfarenheter från Nacka väldigt tydligt. De allra flesta tycker att förskola är ett utmärkt alternativ men några tycker att den egna telningen är för liten att börja på ettårsdagen. Ett halvår eller ett år ytterligare hemma med mamma eller pappa skulle nog många föredra. Det handlar inte om att föräldrarna ska vara hemma tills deras barn tar studenten, utan om några månader mer än vad föräldraförsäkringen medger. Det borde väl inte vara så kontroversiellt.

Kostnaderna då? I Nacka kostade det 3,8 miljoner kronor första året och det utnyttjades av 92 familjer med 102 barn. Om dessa barn hade gått i förskola i stället hade kostnaderna varit ungefär 1 miljon högre. Sannolikt hade några valt att stanna hemma utan ersättning ändå, så det hela går nog ganska jämnt ut. För att få perspektiv så ska man veta att barnomsorgen i Nacka kostade 521 miljoner kronor, det är alltså nålpengar det handlar om i det stora hela.

Så jag kan lugna de som är oroliga över ekonomin. Oroa er inte! Skyll inte på pengarna om ni inte vill eller våga införa vårdnadsbidraget.

Välkommet besked om vårdnadsbidraget

Vårdnadsbidraget införs 1 juli nästa år, rapporterar DN idag. Utmärkt! Det är en viktig valfrihetsreform som utgår från att människor är olika men kompetenta att fatta kloka beslut om sig själva och sin familj.

När jag var kommunalråd i Nacka införde vi, som första kommun i landet, en form av kommunalt vårdnadsbidrag 2006. Det blev uppskattat och omskrivet. Det finns ett oerhört folkligt stöd för detta. Även om man inte vill utnyttja det själv, så vill de flesta kunna få bestämma själv.

Nu pågår en juridisk process i frågan i Nacka, initierad av en folkpartist, och kommunen väntar på prövningstillstånd i regeringsrätten. Tänk att man kan vara så fanatisk motståndare mot denna valfrihetsmodell att man går till domstol för att stoppa den. Hur tänker man som borgerlig individualist då?

Jag pratade med statssekreterare Heljä Misukka från Finland igår om vårdnadsbidraget. Hon förstod inte att det skulle vara kontroversiellt alls. I Finland tycker även socialdemokraterna att det är bra. Där har ni lite att lära, kära svenska sossar!

Finland lär av Sverige

Idag träffade jag den finska undervisningsministerns statssekreterare Heljä Misukka. Det är samlingspartiet som sköter skolfrågorna i den borgerliga regeringen numera och ambitionerna är höga, även om Finland toppar alla internationella undersökningar. För dem gäller det att vässa sig ännu mer, för oss att se till att inte halka efter ännu mer. Perspektiven är lite olika.

Lärarnas status och långa utbildning är säkert två viktiga faktorer till varför Finland klarar sig så bra. Samtidigt betonade finnarna att de är bra på den breda utbildningen, men i takt med allt fler invandrare så möte de nya utmaningar. De vågar också ta i frågan om de begåvade eleverna och deras utmaningar. I sosse-Sverige är ju det helt tabubelagt. Här ska ingen sticka upp, inte. Så Jantelagsaktigt! Här har vi en lång mental väg att gå. Självklart måste vi ta hand om våra talanger, inte bara på idrottsplanen. Finnarna är också lite avundsjuka på den mångfald vi har, den finns inte alls i Finland. Kanske har de något att lära av oss också?!

Stöd Transtrands friskola

Föräldrarna i Transtrand i Torsby är beundransvärda. De startar sin skola helt utan kommunala pengar. De har fått alla tillstånd, men kommunen driver rättsprocess för att försöka trötta ut dem och få beslutet upphävt. Nu behöver de allt stöd de kan få.

Den som vill stödja dem kan sätta in pengar på Transtrands friskola i Nordea, kontonr: 1170 30 22 882.

Forskare: stäng dåliga skolor

Äntligen!

En forskare (Anders Lindbom) vid Uppsala Universitet har kommit fram till den föga förvånande slutsatsen att det är stor spännvidd mellan skolorna i Stockholmsområdet, rapporterar TT och DN. Det finns skolor där alla elever klarar godkänt i alla ämnen och det finns skolor där endast en tredjedel av eleverna gör det. Det är ju inget nytt. Det nya är hans motförslag: lägg ned de dåliga skolorna och bussa eleverna till de bästa i stället.

Han konstaterar att friskolorna (fast sannolikt mer rätten att välja skola) bidrar lite till segregationen men att boendesegregationen är betydligt viktigare för att förklara skillnaderna. Jag är benägen att hålla med. Valfriheten kan fungera som ett medel för de som vill välja bort de dåliga skolorna, men han konstaterar nog så riktigt att Medelsvensson aldrig skickar sina barn till de segregerade förortsskolorna. Det finns ibland ett önsketänkande om att det vore så, men det är mest drömmar. Ibland förverkligas ju dock drömmar, ISN i Nacka är en sådan. Det var en sliten förortsskola i Fisksätra som lyckats vända trenden. Idag är det en kommunal internationell skola där halva skolan drivs på engelska. Det har faktiskt inneburit ett uppsving, både i elevantal, status och inte minst kunskapsresultat.

Hittills har man nog endast stängt skolor av två skäl: brist på elever och för att spara pengar. Aldrig av kvalitetsskäl. Det är hög tid för det nu.

Slutsatsen att man ska börja bussa eleverna, då? Steg ett måste ju i alla fall vara att stänga de dåliga skolorna, vart eleverna sedan ska ta vägen tål att fundera på.