Lilla Edet på frammarsch

Det är plenifritt i riksdagen den här veckan. För min del innebär det att jag varit två dagar i Lilla Edet på västkusten och besökt skolor.

Varför Lilla Edet? Det är en kommun som under lång tid haft ganska dåliga skolresultat. Snittbetygen har legat runt 190 i flera år och 30-40 procent av eleverna är inte godkända i alla ämnen. De ligger väl till i bottenligan. Jag vill veta mer om vad det beror på och vad de gör åt det. Dessutom bodde jag några år under min uppväxt i grannkommunen Ale, så det var kul att återvända också.

Sjukdomsinsikten finns helt klart i kommunen och man är verkligen på gång med ett massivt förändringsarbete. Det tar tid att se resultat, men de senaste betygen och proven visar på en klar förbättring. Min partikamrat Camilla Waltersson Grönvall är ordförande i nämnden sedan fem år och driver på hårt. Flera års sossestyre sätter sina spår och det finns inga quick fix i skolvärlden.

Först besökte vi Tingbergsskolan, en skola som stängdes av kvalitetsskäl för 10 år sedan. Den ligger nu klart över rikssnittet. Jag tror att rektorernas tydliga kunskapsfokus gett resultat. De ger skriftliga omdömen och ser till att skolan handlar om kunskapsförmedling.

Sedan besökte vi Fuxernaskolan och Ryrsjöns Montessoriskola, båda med entusiastiska rektorer. Där har Per-Olov Bentley (professor i matematikdidaktik) gått in och gör djupstudier om matematikkunskaperna. Varenda elev har gjort prov och intervjuats. Han är ganska kritisk mot både lärarutbildningarna och läroböckerna. Lärarutbildningen ger inte tillräckliga instrument för lärarna att lära ut på ett bra sätt och inte tillräckliga kunskaper om hur barn lär sig. Böckerna lär ut för många metoder och strategier som eleverna inte kan hålla i huvudet. De introducerar begrepp som eleverna inte förstår, därför blir det fel. Hans studier följs av handledning och fortbildning för lärarna.

Bentleys forskning visar att man behöver nöta in multiplikationstabellen och grundläggande plus och minus. Det måste sitta som berg i huvudet, man ska inte behöva tänka efter. Gammalt hederligt pluggande och övande, alltså. Och varför skulle det egentligen vara annorlunda med matematik än med fiolspelande eller löpning? Man måste öva för att bli bra.

Det hela känns väldigt gediget i Lilla Edet. Med duktiga rektorer och en insikt i att jobbet måste göras ordentligt från grunden så blir det här hur bra som helst. Kanske Lilla Edet blir Stora Edet om några år?

Forskning i Småland

14 kommuner i Småland och Västra Götaland har tillsammans med Högskolan i Jönköping bildat en ny Akademi för skolnära forskning. Avsikten är att driva fram mer forskning med skolans vardag i fokus. Vad är det som är framgångsrika metoder för inlärning? Man ska gräva där man står och sprida kunskaper till lärare.

Utgångspunkten i Akademin är att varje kommun ska avsätta en promille av sin skolbudget till forskningen, men där är man långt ifrån än. Det är väldigt lite pengar det handlar om, men ändå symboliskt viktigt att det händer något sådant här.

Jag tycker att det är ett fantastiskt bra initiativ. Liknar ganska mycket det jag skrev om i september här. Fler kommuner borde följa efter. 1 promille är 177 miljoner kronor. Tänk om staten skulle utmana kommunerna och satsa lika mycket som kommunerna gör? Då skulle vi verkligen få skjuts på skolforskningen i Sverige.

IG, sossar!

Det blev som jag skrev i morse om betygen. En uppvisning i splittring inom oppositionen och en tomhänt socialdemokrati. Vänstern och miljöpartiet angrep varandra och sossarna pratade över huvudtaget inte om vad de tycker om betygen alls.

Visst är det en bedrift att stå i talarstolen och bara prata om proceduren – att vi ska ta emot en tom hand – men inte med ett enda ord tala om vad de själva tycker? Vill de ha fler betygssteg? Ja eller nej? Vill de ha betyg tidigare? Ja eller nej? Inte ett enda svar.

Kanske avslöjade Marie Granlund sig när hon sa ”låt oss hitta en lösning så att vi får bort frågan”. Just det – får bort frågan. Bort från väljarnas medvetande, bort från den politiska agendan. Bort med den så att det inte blir en valfråga. För det är ju så att även socialdemokraterna inser att betygen är en förlorarfråga för dem. Folk tycker som oss borgerliga, att betyg ska ges tidigare och i fler steg. T o m sossarnas egen tidning konstaterar detta idag efter att ha gjort en opinionsundersökning. 75% gillar vår skolpolitik med tidigare betyg. Det är väl klart att sossarna inte vill att detta ska diskuteras i valrörelsen.

Frågan är hur de kommer att agera framöver. De har ju verkligen målat in sig i ett hörn. Var är deras förslag som vi ska förhandla om senare i vår? Om det inte blir en gemensam lösning, där betyg ges från 6:an och i fem steg, vad gör socialdemokraterna då? Röstar emot? Lovar de i så fall att riva upp betygssystemet vid ett eventuellt maktskifte? Eller ska vi ha blocköverskridande överenskommelser då?

Nej, det blir klart IG för sossarnas agerande i debatten. Något eget måste väl det största partiet ha att komma med?

Extradebatt om betygen

Idag är det extradebatt i riksdagen om betygen, på begäran av miljöpartiet. Anledningen är att regeringen nyss presenterat ett förslag till ny betygsskala (A-F).

Jag kan lova att socialdemokraterna kommer att slingra sig som ormar för att slippa tala om vad de själva vill med betygen. Det kommer att bli ett mantra från dem: ”vi sträcker ut handen och vill förhandla, när blir vi inbjudna?”

De kommer att bli inbjudna till diskussioner när regeringens remissrunda är klar senare i vår. Då vet vi vad olika organisationer, kommuner och allmänhet tycker. Men vad vill socialdemokraterna? Om socialdemokraterna är så heta på gröten så måste de ju ha något att komma med, annat än en tom hand.

Marie Granlund, deras skoltaleskvinna, gillar inte betyg och vill helst inte göra något alls, säger hon till tidningen Fokus. Hade sossarna suttit kvar vid makten hade de nog inte förändrat dagens betygssystem ett dugg. Men vad ska vi då förhandla om?

Om de vill föra diskussioner, vilket låter oerhört sympatiskt men inte var något de själva tillämpade när de satt vida makten, måste de ju också presentera något eget förslag. Vad VILL de, mer än att slippa diskutera frågan i nästa valrörelse?

Stalltipset är att det inte kommer i morgon heller. Än mindre kommer vi att få se en enig röd linje. Kommunisterna vill avskaffa betygen helt. Miljöpartiet vill helst inte ha några betyg heller, men är kanske på väg åt värt håll. Sossarna fegar ur och säger inget alls.

Torsby och Grums - samma land?

Transtrands friskola startade i höstas efter mycket motstånd från kommunen, Torsby i Värmland. Kommunen har t o m överklagat frågan ända till regeringsrätten för att stoppa friskolan och igår kom beslutet därifrån: länsrätten har gjort ett procedurfel och allt måste tas om från början. Det är synd om friskolan som tvingas leva i osäkerhet ännu ett antal månader (år?).

Och kommunen vrider åt tumskruvarna för att få friskolan att klappa ihop. De har varit njugga hela tiden, velat fuska med skolpengen, renskrapat lokalerna... Det senaste är att man inte vill bevilja tjänstledighet åt de två lärare som finns längre. Vem vågar säga upp sin anställning i kommunen när alla rättsliga turer inte är avklarade än? I en bygd där jobben är alldeles för få är det tufft. Vad finns det för motiv för kommunen att agera så här? Elakhet och avundsjuka! Kommunen borde ju vara glad att någon vill ha deras lärare, de har enligt uppgift redan 16 övertaliga som måste sägas upp. Kommunen förlorar alltså på att inte vara lite medgörlig med tjänstledigheten och riskerar nu att få ytterligare två övertaliga. Ren dumhet, alltså, som dessutom kostar skattebetalarna pengar i onödan. Så urtypiskt för en riktigt trist sossekommun.

Annat är det i Grums, en annan s-styrd kommun i Värmland. Där brottas man med samma bekymmer med sjunkande elevantal som i Torsby, men inställningen är helt annorlunda. Kommunen beslutade i höstas att lägga ned några små byskolor. I Liljenäs ville föräldrarna ta över skolan själva som friskola. Kommunen har varit positiv och t o m skänkt bort lokalerna och gett ett extrabidrag på 1,5 miljoner kronor så att friskolan ska kunna starta. Här blir det inget problem att starta i höst.

I Torsby verkar det ha gått prestige bland socialdemokraterna, det är ett självändamål att stänga skolor. Den politiska makten ska användas mot medborgarna, inte för dem. Engagemang ska krossas. Att försöka hitta andra lösningar som bygger på människors egen kraft och vilja men som inte kostar mer måste väl vara mycket bättre?!

Jag tror nu inte att Torsby kommer att lyckas i sitt uppsåt att döda Transtrands friskola, därtill är föräldrarna och andra i bygden för engagerade. Och den entusiastiska friskoleordföranden Annétthe Zettergren ger sig inte i första taget. De är värda all beundran.

Om Torsby kommun var lite smidiga skulle man nu dra tillbaka sin överklagan och lägga ned bråket med friskolan. Visa lite storsinthet och lär av grannkommunen Grums.

Friskolor inget för s

Nu har jag tittat lite mer på de 22 motioner som olika socialdemokrater skrev i höstas om skärpta regler för friskolor. De skrevs av sammanlagt 37 riksdagsledamöter, 28% av deras riksdagsgrupp.

Sista året på förra mandatperioden skrev 22 socialdemokrater 8 motioner tillsammans. Det var 15%.

Det är ganska stor skillnad, trots att inget har hänt under tiden. Lagarna är exakt desamma och argumenten i motionerna också. Men motståndet är dubbelt så stort.

Vad kan man dra för slutsats av det här? Att socialdemokraterna svängt till vänster i synen på friskolor kanske?! Det är väl nu i opposition som de verkligen talar om vad de tycker. Och på ren svenska visar det sig vara: jävligt illa. Vart tog Mona Sahlins omfamning av valfrihet och omsvängning i skolpolitiken vägen?

Kränkningar

Antalet kränkningar i skolan ökar, rapporterar barn- och elevombudet. 487 anmälningar kom in förra året, vilket ska jämföras med 473 året dessförinnan. Skolor får kritik för att det inte gjort tillräckligt för att motverka kränkningar i 69 fall (42 året innan). Det som ökar är både anmälningar mot och kritik av personal som varit delaktiga i kränkningarna. Något att fundera över. När ska lärarfacken ta i det faktum att det finns rötägg även i den kåren?

Samtidigt skriver Maciej Zaremba i DN om de sk kränkningar som pågår på Lärarhögskolan i Stockholm. När lärare ger underkänt i tentor för att invandrade studenter inte kan svenska tillräckligt väl så anmäls de för kränkningar. Och högskolan går dessutom med att betala skadestånd! De välskrivna artiklarna avslöjar en märklig kultur, där ordet kränkning kommit att innebära allt man är missnöjd med. Det är en farlig devalvering av valören i ordet tycker jag.

Är svenskarna världens mest lättkränkta folk? Är det ribban för vad som kan anses vara kränkning, mobbning och diskriminering som sänkts eller är det företeelserna som blivit mer uppmärksammade och ökat?