Idag presenteras en ny stor internationella studie av gymnasisters matematik- och fysikkunskaper (TIMMS Advanced 2008). Förra motsvarande undersökning gjordes 1995. Vi fick den föredragen av Skolverket i utbildningsutskottet efter lunch. Resultatet är minst sagt nedslående.
Man har tittat på kunskaperna bland avgångseleverna i gymnasiets naturvetenskapliga och tekniska program och de som då läst kurserna Ma D och Fysik B. Av de 10 länder som deltog i mattetesten ligger Sverige näst sist, bara Filippinerna är sämre. Ryssland toppar listan, följt av Nederländerna och Libanon. Nu är det lite olika andel av befolkningsgruppen som är underlag för undersökningen, vilket kan förklara en del av skillnaderna. Exempelvis var det 13% av gymnasieeleverna i Sverige som var målgrupp för studien, men endast 1,4% i Ryssland. Om vi skulle ta de 1,4 procenten bästa elever så skulle vi sannolikt också få ett bättre resultat. Man kan dock se att exempelvis Slovenien har både större andel elever som deltar i den här typen av undervisning och bättre resultat, så vi har inte så mycket att slå oss för bröstet för.
Den stora katastrofen blir när man jämför med förra undersökningen 1995. Vi har fullkomligt rasat, minskar med 89 poäng och det är över hela fältet. 71% av de svenska eleverna ligger under en medelgod nivå, endast 1% på avancerad nivå. "Vi har aldrig sett en så stor nedgång tidigare" sa en av Skolverkets tjäntemän.
Långsiktigt är det här naturligtvis katastrofalt. Mattekunskaper är nödvändiga.
Skolverket pekar ut några tänkbara förklaringar: sämre förkunskaper (stämmer absolut), kurssystemet som gör att kunskaperna inte hålls vid liv (men så var det väl förut också, integraler lästes för sig och geometri för sig), kursplanernas utformning och betygskriterier som inte är så styrande utan ger stort tolkningsutrymme (verkar också sannolikt) samt undervisningen med för stort fokus på procedurer i stället för förståelse och för mycket eget arbete för eleverna (verkar också sannolikt).
Vem bär då ansvaret för detta? Man skulle kunna säga socialdemokraterna och lärare som abdikerat. Socialdemokraterna drev utvecklingen åt fel håll under lång tid, betonade allt annat än skolans kunskapsuppdrag. De elever som deltog i den här undersökningen gick sista terminen i gymnasiet 2008. De började grundskolan 1996 eller 1997 och har gått hela sin skolgång med socialdemokratiska skolministrar, förutom de sista två åren och då hade vår politik inte hunnit få genomslag. Ansvaret för att eleverna får arbeta mycket själv måste man nog säga att lärarna ansvarar för.
Jag tror inte att det handlar om resursbrist, som Lärarförbundet hävdar, eller "skolpolitikerna" som LR säger. Varför inte peka ut de politiker som är ansvariga i stället? Jag pekar inte ut alla lärare som ansvariga, lika lite borde LR peka ut alla politiker.
Vi har startat en nationell mattesatsning, som förhoppningsvis ger effekt. Vi ska se till att lärarna får mer matte i sin lärarutbildning. Vi följer upp resultaten på ett helt annat sätt än tidigare. Snart kommer en ny skollag som talar om kompetenskraven på lärarna. Säkert måste mer göras, men det är i alla fall en bra början.
(DN, SvD, Sydsvenskan, DN)
09 december, 2009
Ingen kortare förskollärarutbildning
Vi moderater har höga ambitioner med förskolan. Den ska vara lärorik och ta vara på barnens nyfikenhet och vilja att lära. Och ge omsorg och trygghet när föräldrarna jobbar så klart. Men vi vill se mer fokus på det pedagogiska uppdraget. Man kan säga att vi gjort upp med ett gammalt synsätt att mamman ska vara hemma med barnen tills de börjar skolan.
Den allmänna förskolan för treåringar, en ny läroplan för förskolan och Förskolelyftet är konkreta insatser som vi moderater välkomnar för att stärka förskolan. Framför allt har vår finansminister lyft förskolan som ingen finansminister före honom.
Förslaget att förkorta förskollärarutbildningen, som Sigbrit Francke kom med i Lärarutbildningsutredningen för ett år sedan, går stick i stäv mot denna ambition. Hur stärker man förskolan om man minskar ned på förskollärarutbildningen? Jag får det inte att gå ihop och det har jag fört fram länge.
Igår avslöjade utbildningsministern att det blir precis som vi vill, utbildningen kommer inte att förkortas. Den ska fyllas med ett mer gediget innehåll så att de blivande förskollärarna blir ännu mer rustade att klara sitt viktiga uppdrag.
Radion,
Den allmänna förskolan för treåringar, en ny läroplan för förskolan och Förskolelyftet är konkreta insatser som vi moderater välkomnar för att stärka förskolan. Framför allt har vår finansminister lyft förskolan som ingen finansminister före honom.
Förslaget att förkorta förskollärarutbildningen, som Sigbrit Francke kom med i Lärarutbildningsutredningen för ett år sedan, går stick i stäv mot denna ambition. Hur stärker man förskolan om man minskar ned på förskollärarutbildningen? Jag får det inte att gå ihop och det har jag fört fram länge.
Igår avslöjade utbildningsministern att det blir precis som vi vill, utbildningen kommer inte att förkortas. Den ska fyllas med ett mer gediget innehåll så att de blivande förskollärarna blir ännu mer rustade att klara sitt viktiga uppdrag.
Radion,
07 december, 2009
Framgångsrika skolor kräver tydligt ledarskap
Skolans kvalitet hänger på ledningen, skriver DN idag. Så rätt, så rätt.
Det är Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som kommit fram till denna föga revolutionerande slutsats efter att ha studerat ett antal kommuner med goda resultat eller kraftigt förbättrade resultat.
Jag besöker ganska många skolor och rätt ofta känner man stämningen så fort man kommer in genom dörrarna. En bra skola eller en mindre bra? Ledarskapet känns liksom i väggarna. Är det en rektor som "har koll" som styr här? Har hon (för det är oftast en hon) tillräckliga verktyg och support uppifrån?
Alla är ju överens om att lärarna spelar avgörande roll för elevernas prestation. Duktiga lärare kan locka fram nyfikenhet och lust att lära ur den mest ointresserade unge. Likadant är det med rektorer. Duktiga rektorer kan få lärare att göra storverk. De måste förmedla en gemensam värdering, visa engagemang, ha tydliga mål och stora befogenheter att nå de målen. Då lyckas lärarna och då lyckas eleverna.
Nacka är en av de kommuner som denna slutsats grundas på. Jag kan intyga att det stämmer till 100%. Där har vi satsat på att rekrytera duktiga ledare som rektorer och har ambitiösa utvecklingsproram för dem.
Som av en slump ska vi diskutera just rektorsrollen i riksdagen på torsdag. Då står vårt förslag om att införa en obligatorisk rektorsutbildning på agendan. Socialdemokraterna drog ned på den utbildningen under sin tid vid makten, nu startar vi något nytt och har fördubblats anslaget för detta. Det kommer att göra stor nytta, men arbetsgivarna kan dra sig tillbaka, utan detta är bara en grundplatts. Kommunerna och friskolorna måste göra ännu mer.
Lite kul var det också att se att av de 16 kommuner som SKL studerat för att lära vad som ger goda resultat har 11 moderat ledning... Kanske säger det något om hur vi styr och var vi lägger tonvikten?
Samtidigt läser jag Expressen, där läraren Helena von Schantz. skriver att det är klart att hon sätter för höga betyg på sina elever. Det finns liksom inget som håller emot, förutom professionaliteten och yrkesstoltheten förstås. Jag läste artikeln men förstår inte vart hon vill komma. Vadan denna bitterhet? Säkert finns det lärare som sätter för höga betyg och säkert finns det rektorer och politiker som mer eller mindre kräver att de ska göra det. Men hur utbrett är det? Vilken är hennes lösning? Och varför är hon lärare överhuvudtaget, när hon inte verkar gilla ungdomar?
Det är Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som kommit fram till denna föga revolutionerande slutsats efter att ha studerat ett antal kommuner med goda resultat eller kraftigt förbättrade resultat.
Jag besöker ganska många skolor och rätt ofta känner man stämningen så fort man kommer in genom dörrarna. En bra skola eller en mindre bra? Ledarskapet känns liksom i väggarna. Är det en rektor som "har koll" som styr här? Har hon (för det är oftast en hon) tillräckliga verktyg och support uppifrån?
Alla är ju överens om att lärarna spelar avgörande roll för elevernas prestation. Duktiga lärare kan locka fram nyfikenhet och lust att lära ur den mest ointresserade unge. Likadant är det med rektorer. Duktiga rektorer kan få lärare att göra storverk. De måste förmedla en gemensam värdering, visa engagemang, ha tydliga mål och stora befogenheter att nå de målen. Då lyckas lärarna och då lyckas eleverna.
Nacka är en av de kommuner som denna slutsats grundas på. Jag kan intyga att det stämmer till 100%. Där har vi satsat på att rekrytera duktiga ledare som rektorer och har ambitiösa utvecklingsproram för dem.
Som av en slump ska vi diskutera just rektorsrollen i riksdagen på torsdag. Då står vårt förslag om att införa en obligatorisk rektorsutbildning på agendan. Socialdemokraterna drog ned på den utbildningen under sin tid vid makten, nu startar vi något nytt och har fördubblats anslaget för detta. Det kommer att göra stor nytta, men arbetsgivarna kan dra sig tillbaka, utan detta är bara en grundplatts. Kommunerna och friskolorna måste göra ännu mer.
Lite kul var det också att se att av de 16 kommuner som SKL studerat för att lära vad som ger goda resultat har 11 moderat ledning... Kanske säger det något om hur vi styr och var vi lägger tonvikten?
Samtidigt läser jag Expressen, där läraren Helena von Schantz. skriver att det är klart att hon sätter för höga betyg på sina elever. Det finns liksom inget som håller emot, förutom professionaliteten och yrkesstoltheten förstås. Jag läste artikeln men förstår inte vart hon vill komma. Vadan denna bitterhet? Säkert finns det lärare som sätter för höga betyg och säkert finns det rektorer och politiker som mer eller mindre kräver att de ska göra det. Men hur utbrett är det? Vilken är hennes lösning? Och varför är hon lärare överhuvudtaget, när hon inte verkar gilla ungdomar?
06 december, 2009
Behövs fler förbud?
Landets skolsköterskor vill införa en åldersgräns på 18 år för att få köpa energidrycker, typ red Bull, enligt en undersökning som radions Kaliber genomfört. Och vissa politiker hänger omedelbart på och kräver förbud.Jag blir så trött. Måste man verkligen förbjuda allt man inte gillar och allt som någongång i något sammanhang kan vara ohälsosamt? Kan man inte tänka sig att föräldrarna tar ett visst ansvar för sina barn? I synnerhet borgerliga politiker borde kanske fundera över det individuella ansvaret och var gränsen för statens långa hand går. Ok, någon kanske får ont i huvudet, men de slutar nog dricka Red Bull då.
Tidigare har de krävt särskild skatt på socker och fett för att minska konsumtionen av detta. Jag har debatterat med vänsterpolitiker som ville förbjuda godis i skolan (även sockerfritt!). Tänk att mycket detta åtgärdats utan förbud, utan genom information och diskussion. Kanske fungerar det civila samhället?!
Och kan inte skolsköterskorna ägna sig åt allvarligare hälsoproblem bland ungdomarna i stället för Red Bull? Den psykiska ohälsan ökar, vilket är oroande. Det känns mer angeläget att åtgärda. Eller?
04 december, 2009
Nya idéer får nej
Nu kommer avslagen. Fler och fler nekas möjlighet att starta friskola.
Ibland undrar man hur resonemanget går på Skolinspektionen. Besluten är inte glasklara, kan man väl säga. Det kan ju bero på att lagstiftningen inte är glasklar, förstås. Ett enda litet exempel från Norrköping bara, men det finns många många fler.
Norrköpings Tekniska gymnasium får starta både en utbildning i Ingenjörsteknik och Elprogrammet med inriktning mot automationsteknik, medan Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildning med internationell inriktning i Norrköping. Båda anordnarna är stora, etablerade och fungerande. Det som gör att Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildningen är att det hotar den kommunala teknikutbildningen.
Är det inte ett väldigt statiskt synsätt? Antalet elever på olika program är ju inte givet av någon högre makt, utan skiftar mellan åren. För fem år sedan gick 14 000 elever i landet på Elprogrammet, nu är det nästan 24 000. Kanske är den kommunala teknikutbildningen i Norrköping inte så bra? Skolan är för stor, utrustningen för gammal, eller vad vet jag. Kanske skulle fler välja teknikutbildningar om det fanns fler skolor att välja på? Alla ropar ju efter mer teknik och kanske skulle detta kunna få fler ungdomar att välja en sådan utbildning.
Jag tycker att det är dags att modernisera lagstiftningen nu. Nya idéer behövs ju fortfarande. Vi lever inte i den bästa av världar och har inte den bästa av skolor. Har vi råd att tacka nej till människor som har idéer om en bättre skola? Man pratar mycket om behovet av entreprenörskap i skolan. Tänk om man kunde ha lite mer entreprenörskap för skolan också!
(Norrköpings Tidningar, Arbetarbladet, Gefle Daglad, SR, Norra Skåne, Folkbladet, Borlänge)
Ibland undrar man hur resonemanget går på Skolinspektionen. Besluten är inte glasklara, kan man väl säga. Det kan ju bero på att lagstiftningen inte är glasklar, förstås. Ett enda litet exempel från Norrköping bara, men det finns många många fler.
Norrköpings Tekniska gymnasium får starta både en utbildning i Ingenjörsteknik och Elprogrammet med inriktning mot automationsteknik, medan Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildning med internationell inriktning i Norrköping. Båda anordnarna är stora, etablerade och fungerande. Det som gör att Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildningen är att det hotar den kommunala teknikutbildningen.
Är det inte ett väldigt statiskt synsätt? Antalet elever på olika program är ju inte givet av någon högre makt, utan skiftar mellan åren. För fem år sedan gick 14 000 elever i landet på Elprogrammet, nu är det nästan 24 000. Kanske är den kommunala teknikutbildningen i Norrköping inte så bra? Skolan är för stor, utrustningen för gammal, eller vad vet jag. Kanske skulle fler välja teknikutbildningar om det fanns fler skolor att välja på? Alla ropar ju efter mer teknik och kanske skulle detta kunna få fler ungdomar att välja en sådan utbildning.
Jag tycker att det är dags att modernisera lagstiftningen nu. Nya idéer behövs ju fortfarande. Vi lever inte i den bästa av världar och har inte den bästa av skolor. Har vi råd att tacka nej till människor som har idéer om en bättre skola? Man pratar mycket om behovet av entreprenörskap i skolan. Tänk om man kunde ha lite mer entreprenörskap för skolan också!
(Norrköpings Tidningar, Arbetarbladet, Gefle Daglad, SR, Norra Skåne, Folkbladet, Borlänge)
Inhumana Emmaboda
Familjen Johansson i Emmaboda har lånat 100 000 kronor för att deras hörselskadade dotter skulle få den hjälp hon behöver i skolan. (Östran)
Landstinget säger att pengarna för sådana här hjälpmedel är frysta och de ansvariga i kommunen verkar inte veta något över huvudtaget. Kommunen och landstinget skyller på varandra om vem som (inte) ska betala för detta. Under tiden skulle flickan få vänta utan adekvata hjälpmedel för att kunna klara skolan. Så jäkla inhumant!
Både landstinget (som ansvarar för hjälpmedlen) och kommunen (som inte kan undandra sig ansvaret för alla elevers skolgång) styrs av vänstermajoriteter. I stället för att skylla på varandra borde de omedelbart lösa problemet och köpa in utrustningen åt flickan. Tror de att det blir billigare av att hon inte klarar skolan? Går några år extra på IV-programmet, det är inte heller gratis. Men det är väl inte bara pengar som saknas. Kompetensen förefaller också lysa med sin frånvaro. Betygsresultaten som kom för någon vecka sedan visade att Emmaboda sjunker som en sten. Emmaboda är den kommun i landet där betygen försämrats mest de senaste fem åren. Var tredje elev hade IG i något ämne när de lämnade grunskolan i våras.
Snart kommer vårt förslag till ny skollag och en av de viktiga bitarna är att vi nu skärper rätten till stöd. I remissutgåvan av skollagen står bl a att man ska göra en utredning om elevers behov av stöd och "om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd". Det åtgärdsprogram som upprättas ska också kunna överklagas.
Det finns ibland de som hävdar att lagen inte behöver skärpas. Emmabodafallet visar att det verkligen är hög tid.
Östran igen.
Och nu skriver Aftonbladet om det också. Bra!
Landstinget säger att pengarna för sådana här hjälpmedel är frysta och de ansvariga i kommunen verkar inte veta något över huvudtaget. Kommunen och landstinget skyller på varandra om vem som (inte) ska betala för detta. Under tiden skulle flickan få vänta utan adekvata hjälpmedel för att kunna klara skolan. Så jäkla inhumant!
Både landstinget (som ansvarar för hjälpmedlen) och kommunen (som inte kan undandra sig ansvaret för alla elevers skolgång) styrs av vänstermajoriteter. I stället för att skylla på varandra borde de omedelbart lösa problemet och köpa in utrustningen åt flickan. Tror de att det blir billigare av att hon inte klarar skolan? Går några år extra på IV-programmet, det är inte heller gratis. Men det är väl inte bara pengar som saknas. Kompetensen förefaller också lysa med sin frånvaro. Betygsresultaten som kom för någon vecka sedan visade att Emmaboda sjunker som en sten. Emmaboda är den kommun i landet där betygen försämrats mest de senaste fem åren. Var tredje elev hade IG i något ämne när de lämnade grunskolan i våras.
Snart kommer vårt förslag till ny skollag och en av de viktiga bitarna är att vi nu skärper rätten till stöd. I remissutgåvan av skollagen står bl a att man ska göra en utredning om elevers behov av stöd och "om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd". Det åtgärdsprogram som upprättas ska också kunna överklagas.
Det finns ibland de som hävdar att lagen inte behöver skärpas. Emmabodafallet visar att det verkligen är hög tid.
Östran igen.
Och nu skriver Aftonbladet om det också. Bra!
02 december, 2009
Springa sig smartare
Motion gör att man presterar bättre i skolan, konstaterar forskare i Göteborg (DN). Det borde vara ganska självklart att det finns ett sådant samband. Om man rör på sig, syresätter hela kroppen och använder alla muskler så borde det leda till att man blir bättre på att fokusera på andra saker vid andra tidpunkter. Människan är konstruerad för ett varierat liv. Man kan säkert forska och komma fram till att varierad mat och musik också påverkar studieresultaten.
Det jag funderade lite över i den här undersökningen är slutsatsen att man ska satsa på mer idrott i skolan. Det sambandet är inte klockrent. Hur vet man att sambandet mellan motion och smarthet inte är det omvända - att det är smarta ungdomar som idrottar?
Och bara för att en sak är viktig så är det ju inte en uppgift för skolan. Skolan ska tillföra det som skolan gör bättre än andra och det man inte kan få hemma. Våra barn och ungdomar tillbringar mycket tid utanför skolan, den tiden är också viktig för deras uppväxt. Föräldrarna har också ett ansvar för sina barn. Man kan ju sluta skjutsa dem hit och dit hela tiden exempelvis. Se till att de inte bara sitter vid datorn eller TV:n hemma. Grundlägga sunda fritidsvanor i tidig ålder, vanor som förhoppningsvis håller i sig. Tänk om eleverna kunde få en "springläxa" i stället för lite engelska någon gång!
Om allt viktigt ska in i skolan så blir det väldigt långa och många skoldagar. Jag har blivit uppvaktad av många olika intressen som tycker att just deras fråga är så viktig att den måste ges (mer) tid i skolan. Det gäller exempelvis estetisk verksamhet (som man blir mer kreativ av), skolmaten (som ska vara god och gör att man orkar), mer språk (för att svenska elever ska kunna konkurrera internationellt), privatekonomi (se bara på ungdomars vårdslösa skuldsättning). Idag läste jag i Helsingborgs dagblad att datorspel också gör eleverna bättre i skolan. Allt är ju viktigt, men vad är skolans uppgift? Ska skolan vara en "mädschen für alles" eller var går gränsen? Ska datorspel bli det nya ämnet?
Jag tycker att vi skulle behöva en sansad och öppen debatt om skolans uppdrag. Ska något nytt in och vad ska i så fall bort? Så fort man försöker starta en sådan diskussion så reser sig alla försvarare av det bestående, men det måste vi nog vara beredda att ta. Om skolan ska hänga med i utvecklingen måste också uppdraget förnyas.
Det jag funderade lite över i den här undersökningen är slutsatsen att man ska satsa på mer idrott i skolan. Det sambandet är inte klockrent. Hur vet man att sambandet mellan motion och smarthet inte är det omvända - att det är smarta ungdomar som idrottar?
Och bara för att en sak är viktig så är det ju inte en uppgift för skolan. Skolan ska tillföra det som skolan gör bättre än andra och det man inte kan få hemma. Våra barn och ungdomar tillbringar mycket tid utanför skolan, den tiden är också viktig för deras uppväxt. Föräldrarna har också ett ansvar för sina barn. Man kan ju sluta skjutsa dem hit och dit hela tiden exempelvis. Se till att de inte bara sitter vid datorn eller TV:n hemma. Grundlägga sunda fritidsvanor i tidig ålder, vanor som förhoppningsvis håller i sig. Tänk om eleverna kunde få en "springläxa" i stället för lite engelska någon gång!
Om allt viktigt ska in i skolan så blir det väldigt långa och många skoldagar. Jag har blivit uppvaktad av många olika intressen som tycker att just deras fråga är så viktig att den måste ges (mer) tid i skolan. Det gäller exempelvis estetisk verksamhet (som man blir mer kreativ av), skolmaten (som ska vara god och gör att man orkar), mer språk (för att svenska elever ska kunna konkurrera internationellt), privatekonomi (se bara på ungdomars vårdslösa skuldsättning). Idag läste jag i Helsingborgs dagblad att datorspel också gör eleverna bättre i skolan. Allt är ju viktigt, men vad är skolans uppgift? Ska skolan vara en "mädschen für alles" eller var går gränsen? Ska datorspel bli det nya ämnet?
Jag tycker att vi skulle behöva en sansad och öppen debatt om skolans uppdrag. Ska något nytt in och vad ska i så fall bort? Så fort man försöker starta en sådan diskussion så reser sig alla försvarare av det bestående, men det måste vi nog vara beredda att ta. Om skolan ska hänga med i utvecklingen måste också uppdraget förnyas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)