04 juli, 2010

Allmänintresset före särintressena

Sänder en kort rapport från Almedalska politikerveckans första dag. Det blev bl a Fårö och underbara raukar på förmiddagen och Fredriks tal på kvällen. Jag tycker att det var en av hans bästa, också hur han levererade. Det var passion och kom från hjärtat. Det handlade om vad som skapar välfärd och bygger vårt land, nämligen arbete och ansvarstagande.

Det är så lätt att lova än det ena och än det andra, utan att ha klart för sig hur det hela ska betalas, vilka konsekvenserna blir eller hur helheten då kommer att gestalta sig. Fredriks exempel var alla krav på att använda skattebetalarnas pengar till att stödja banker och bilföretag och en massa annat de senaste åren. Alliansregeringen har stått emot och nu har vi Europas starkaste ekonomi. Det hade vi aldrig haft om man gått särintressena till mötes.

Men samma resonemang skulle man precis lika gärna kunna föra om skolan. Där möter jag t ex lärare med support av andra grupper som vurmar just för "sitt" ämne. Det ska vara mer idrott, annars blir ungarna fetare. Det ska vara mer musik och estetisk verksamhet, annars förlorar vi en del av vårt kulturarv och vår bildning. Det ska vara mer matematik, svenska elevers resultat i matte rasar ju. Det ska vara mer hemkunskap, ämnet kan fyllas med mer innehåll som t ex privatekonomi. Det ska vara mer språk, globaliseringen kryper ju inpå oss. Och så kan man fortsätta i all evighet, ämne efter ämne. Alla vill ha mer av sitt, mycket säkert rätt och riktigt. Men ingen talar om vad man ska prioritera ned i stället. Vem ska ta ansvar för helheten? Dygnet har ju bara 24 timmar och våra våra barn och ungdomar ska ju inte gå i skolan hela tiden...

Självklart gäller det om pengar till skolan också. Trots att resurserna för skolan ökat med drygt 20 miljarder kronor hittills den här mandatperioden så krävs ännu mer, av både fack och opposition. Detta trots att kommunerna beräknas gå med över 10 miljarder kronor i överskott i år. Varför ska man ge krishjälp till en mångmiljardär? Och hur var det nu, vem ska betala?

Fredrik kritiserade, med rätta, de rödgröna för att vara särintressenas partier. De lovar lite till den ena gruppen och lite till den andra, utan att tala om vem som ska betala. Det är oansvarigt och faktiskt också lite oseriöst. Och det är det som väljarna ser, det måste gå ihop. Precis likadant som de gör med ämnena i skolan. De rödgröna vill ha mer estetisk verksamhet och svenska på yrkesprogrammen i gymnasiet, men talar inte om vad som ska bort i stället. Är det svetsningen som ska ge plats för musik för blivande fordonsmekaniker?

Fredriks tal kändes för mig så befriande. Äntligen en tydlig reaktion mot alla dessa organiserade särintressen, där grupp ställs mot grupp och leder till splittring. Vi politiker ska företräda allmänintresset. Ska ta ansvar för helheten först och främst. Det gäller framför allt ekonomin men även skolan. I grund och botten är det samma tänk som går igen.

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,

Inga kommentarer: