22 motioner mot friskolor

Idag hade vi möte med utbildningsutskottet. Vi gick igenom alla motioner från motionstiden i höstas som handlar om grundskolan. 89 av dem är från socialdemokraterna.

Friskolor och valfrihet är det ämne som engagerar socialdemokraterna mest. Inte för, utan emot. I 22 motioner vill de vill stoppa, försvåra, förbjuda och skärpa regler för friskolorna. Inte en enda om att skärpa kontrollen av kommunala skolor eller en enda motion som andas ett uns av insikt i att det finns kvalitetsbrister i den kommunala skolan. Inte en enda av alla 89!

Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström gillar inte friskolor alls. De utgör ”motsatsen till vår gemensamma kommunala skola”. ”Vår alldeles bestämda uppfattning är att barn inte ska delas upp” säger de och argumenterar emot friskolor i allmänhet.

Margareta Persson hävdar att de resurser som följer med elever till friskolor är högre än den som beräknas för eleverna i den kommunala skolan och att det i Jönköping innebär en merkostnad på 138 miljoner kronor. Det är ju ett helt befängt påstående. Lagen säger att friskolorna ska få sina bidrag på samma grund som de kommunala skolorna – hur kan man få det till att friskolorna får mer pengar än de kommunala skolorna? Eftersom det är kommunerna som fastställer bidragen så finns det ju ingen som betalar mer än man behöver. Tvärtom, så finns det ett otal domar som säger att kommuner betalar för lite. Bjuv är ett tydligt exempel.

Thomas Bodström är en av alla som vill att kommunerna ska få bestämma om en friskola ska få starta eller inte. De har inte förstått det här med valfrihet. I deras värld handlar valfrihet om att politiker ska få välja. För mig är det valfrihet för föräldrar som gäller. Och vore det inte rätt bakvänt att låta Konsum bestämma om Ica ska få starta? Men det är ju precis så de vill ha det.

Ameer Sachet (s) från Örebro gillar inte religiösa friskolor. Det ligger ”inbyggt att de indoktrinerar barnen”, säger han. Belägg för detta? Nänä.

Alla de här 22 motionerna har lagts efter Mona Sahlins signaler om omprövning av sossarnas skolpolitik. Men det är ju samma gamla sossepolitik som förut, nästan ännu mer aggressiv i retoriken mot friskolor. Det är en onyanserad jakt på friskolor, ett misstänkliggörande som saknar sans och balans. Vart tog omprövningen vägen?

Klass 9A

Ikväll sänds programmet Klass 9A i SVT. En samhällsdokumentär om skolan. Vi fick en förhandsvisning på utbildningsutskottets möte idag. Det kan bli en spännande serie, ett försök att skildra skolans vardag inifrån. De som sett programmet och är verksamma i skolan säger att de känner igen sig.

Programidén är att ta en skola med riktigt usla resultat (Johannesskolan i röda Malmö), byta ut alla lärare och sätta in några av Sveriges allra bästa i stället och se vad som händer. Det lär hända mycket. Det vore ju konstigt om det vore så att lärarna inte spelar någon roll för elevernas resultat. I dessa dagar av diskussion om att koppla lärarlöner till elevernas resultat kan man ju bara säga att med riktigt duktiga lärare så får man också duktiga elever. Och riktigt duktiga lärare kräver – och är värda – bra betalt.

Våren 2006 slutade 31% av niondeklassarna Johannesskolan utan godkänt betyg i alla ämnen. Våren 2007 var det ”bara” 47%, så läget hade redan förbättrats avsevärt innan de nya lärarna kom. 2006 var det genomsnittliga meritvärdet 166 på skolan, våren 2007 hade det stigit till 168. Rikssnittet ligger på 207… Tittar man på SALSA-värdena blir man ännu mer förfärad. De ligger 10-20-30 poäng under de förväntade resultaten år efter år.

Två frågor inställer sig – hur kunde det bli så här och vem bär ansvaret? De frågorna besvaras dock inte i serien, men sossarna har ju styrt Malmö nästan enväldigt i decennier, så man kan ju börja leta där. Det är lite illavarslande att sossarnas nya skoltaleskvinna, Marie Granlund, kommer från Malmö... Den politik som resulterat i Johannesskolans låga resultat behöver vi absolut inget mer av!

Skolbesök i Sollentuna och Ronneby

I fredags besökte jag Rösjöskolan i Sollentuna och igår Kallingeskolan i Ronneby. Samma land, men så väldigt olika.

Rösjöskolan är Sveriges första ”kommunala friskola”. Det innebär att det finns en lokal styrelse för skolan, som består av föräldrar och personal, och att skolan har stor frihet att fatta egna beslut. Idag är det inte är så stor skillnad mellan Rösjöskolan och övriga skolor i Sollentuna i frihetsgrad längre. De vanliga skolorna får numera också disponera sina pengar fritt och föra över- och underskott mellan åren, anställa personal själv etc, men Rösjöskolan var först ut. Den stora skillnaden på Rösjöskolan nu verkar vara en mycket större delaktighet från föräldrarna.

Kallingeskolan är mer en traditionell skola. Tittar man på resultaten har de en rejäl uppförsbacke. SALSA-värdena är röda, röda, röda. År efter år, efter år. Skolledarna, som jag träffade, var båda rätt nya och signalerade tydligt att det skulle bli ändring nu. Och deras recept kändes väldigt nyttigt: höga förväntningar på alla elever. Det var nog något som lite saknats tidigare, men ack så nödvändigt det är.

Något som omedelbart slår mig är rektorernas betydelse för skolans utveckling. Att rektor Ann-Charlotte Markman är helt avgörande för Rösjöskolans framgång är odiskutabelt. Jag tror att Boel Forslund på Kallingeskolan har klara förutsättningar att skapa framgång på Kallingeskolan också. Fler sådana rektorer!

En stor skillnad mellan Rösjöskolan och Kallingeskolan är skolornas frihetsgrad. Den ena fri som fågeln, den andra kraftigt bakbunden, även om rektorn inte alls klagade. I Ronneby får skolorna inte för med sig pengar mellan åren, vilket gör att de inte kan ha en långsiktig planering. De får inte flytta pengar mellan olika konton, t ex mellan fortbildning, läromedel och personal. Kontona är låsta av nämnden. De får inte själv bestämma om skolmat eller städning – det gör andra förvaltningar. De får inte bestämma vilken typ av personal de vill ha, det gör personalutskottet… Allt det som skolorna i Sollentuna får göra, får Ronnebyrektorerna INTE göra.

Om Ronneby har höga ambitioner med sin skola räcker det inte med att rektorerna har höga förväntningar på eleverna. De måste också få redskap och mandat att anpassa verksamheten efter eleverna och då måste de vara fria att fatta beslut själva.

Det var som någon sa igår när jag pratade på Emmabodakonferensen: Jaha, du har varit i Ronneby – den 17:e Sovjetstaten…?!

Nej, komvux ska inte privatiseras

Rapport hade ett inslag om komvux idag, om den utredning jag håller i.

”Komvux privatiseras” säger reportern Elisabet Höglund. Det stämmer ju inte alls. Det är helt och hållet hennes egna fantasier. Det är märkligt hur ett inslag kan vinklas så men hon har kanske egna politiska intentioner i detta. Fy på dig, Höglund.

Det jag utreder är hur vi ska kunna skapa valfrihet för vuxenstuderande, på samma sätt som ungdomar har rätt att välja grundskola och gymnasium. Hur ska regelverket se ut inom vuxenutbildningen? Hur ska kvaliteten följas upp? Hur ska de olika skolorna få betalt? Man ska kunna välja både kommunala alternativ (i den egna kommunen och grannkommunen) och privata alternativ. Man ska kunna välja studietakt, när man vill läsa och formen (distans etc).

Hur kan man få det att handla om privatisering?

Att det är just valfrihet jag ska få fram en modell för kommer att bli väldigt klart när jag presenterar utredningen 3 mars.

Fler betygssteg

Efter långt utredande har regeringen nu bestämt sig för att skicka ut ett förslag om fler betygssteg på remiss. Syftet är att det ska bli en proposition och riksdagsbeslut senare i vår.

Äntligen! Vad är det som dröjt så länge?

I sak tycker jag att förslaget är bra. Inte bara för att det stämmer nästan på pricken med vad jag föreslog i december 2005 i partiets skolarbetsgrupp, utan framför allt för att det har förutsättningar att få snabbt genomslag och snabbt kan bli accepterat i skolan. Det finns ett sug efter detta. Så gott som alla elever och lärare vill ha fler betygssteg och tidigare.

Det har ju diskuterats att man helt ska ändra betygssystem. Så blir det inte och det tycker jag är bra. Vi behåller det målrelaterade systemet men förbättrar det med fler steg och inför dem från 6:an. Att helt byta skulle kräva för mycket arbete på skolorna men inte ge mer. Vi måste bygga på det som finns. Det är också bra att det inte blir nationella betygskriterier för alla betygen utan bara det högsta, det i mitten och det lägsta. Annars skulle utrymmet för lärarnas professionella bedömning bli för litet. Det blir inte heller två underkända betyg, utan ett.

Vi moderater har all anledning att känna oss nöjda med de nya betygen.

Men vad tycker socialdemokraterna? Deras skoltaleskvinna Marie Granlund vill inte säga något alls utan väntar på att bli inbjuden av regeringen till diskussioner. Men vad tycker de? De måste väl ha något ingångsvärde i diskussionen? Jag råkade läsa tidningen Fokus, som senast handlade om sossarna och Monas utmaningar. Där säger Granlund följande:

–Om jag fick bestämma skulle vi behålla det system vi har, med betyg från åttonde klass. Jag tror inte att vi skulle ha föreslagit tidigare betyg av oss själva, om vi hade fortsatt regera, säger hon.

Det är ju ett besked så gott som något. Ingen genuin omprövning där inte, bara lite kosmetika för att dölja skavankerna. De behöver oss moderater för att kunna genomföra förändringar som de aldrig klarar av själva. Tack för den!

Har LR fått fnatt?

LR:s ordförande Metta Fjelkner går i ett pressmeddelande till våldsamt angrepp på Maria Stockhaus och Sollentuna kommun för förslaget att lärarna ska ha betalt efter hur duktiga de är.

"Upprörande", "förolämpning"... Vad har det flugit i henne?

Hon borde veta bättre. Det är ingen som har föreslagit att en löneförhöjning ska hänga på om eleverna får bra betyg, vilket hon hävdar. Varför sprider hon denna missuppfattning? Vad har LR för intresse av att duktiga lärare inte ska belönas?

Det handlar om att sätta lön efter resultat och resultat är så mycket mer än betyg. Om hon inte begriper det är LR rätt illa ute.

Lika villkor

Idag kom den efterlängtade utredningen Bidrag på lika villkor. Den föreslår hur kommunernas bidrag till friskolor ska kunna prövas i domstol, vilket inte går idag. Friskolorna är utlämnade till kommunens goda vilja och det vet vi ju saknas i ett antal röda kommuner (läs Bjuv, Torsby, Älvkarleby m fl). De försöker svälta ut friskolorna och ger dem inte likvärdiga villkor, vilket lagen pratar om.

Äntligen, kan man bara säga. Drygt fyra månader för sent, utredningen skulle ha kommit i september, men bättre sent än aldrig. Hoppas att utbildningsdepartementet inte förhalar det hela nu, utan snabbt gör en proposition av det hela så att vi kan införa den här överklagandemöjligheten från årsskiftet.

Om vi menar allvar med lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor så måste möjligheten att pröva bidragen finnas.

Frågan är vad socialdemokraterna säger? Mitt tips: aldrig i livet! De har inte bidragit till en enda förändring under 12 år i regeringsställning till att öka rättvisan mellan kommunala skolor och friskolor. Så varför nu i opposition?