16 december, 2009

Övertramp av MP

Miljöpartiet radikaliseras och verkar inte sky några medel för att svartmåla regeringens skolpolitik. Ett exempel på detta är den annars ganska förnuftiga mp-ledamoten Mats Pertofts utspel igår. I ett pressmeddelande skriver han att "Björklund förbjuder bättre betyg".

Det vore oss helt främmande att förbjuda bättre betyg. Vi borde kunna respektera olika förslag, men inte pådyvla andra förslag som de inte lagt. Vårt förslag handlar om att vi inte tycker att man ska gå kurser på komvux som man redan har ett godkänt betyg i. Man får gärna tenta upp ett betyg för att få ett ännu högre betyg om man vill, men inte ta upp en plats för någon annan som inte ens gått kursen. Det är för dem som kurserna är till. Varför ta fler körlektioner om man redan fått körort? Jag har respekt för att man kan tycka annorlunda, men det handlar verkligen inte om att förbjuda bättre betyg.

Det har funnits många punkter i skolpolitiken där jag uppfattat att mp legat närmare oss borgerliga, men nu när de gör en vänstersväng så måste man tydligen ta i med övertoner för att markera skillnad. Att det inte är sant verkar inte spela någon roll. När de nu ska enas på vänsterkanten så kanske det är retoriken och nidbilden som man kan enas om först.
Jag hade väntat mig mer av Mats Pertoft. Men han är väl snabbt på väg in i vänsterburen för gott. Sen är det ju lite ironiskt att övertrampet handlar just om betyg. Sådana vill ju miljöpartiet helst inte ha alls...

15 december, 2009

Äntligen - ny skollag

Idag har regeringen presenterat en lagrådsremiss om ny skollag (1 029 sidor). Få förslag har väl varit mer efterfrågade än just detta. Den förra regeringen tillsatte en skollagskommitté 1999, men socialdemokraterna kom inte överens med sina stödpartier så det blev ingen proposition. Men vi lyckas, där de röda misslyckades. Som så ofta. Beslut i vår i riksdagen och ikraftträdande 1 juli 2011.

Det blir en modernisering och skärpningar på flera punkter. För mig är följande delar viktigast:

1. Alla elever får rätt att utvecklas maximalt. I första paragrafen slår vi fast att "barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Det är ganska uppfordrande och kommer att vara ett stöd för både talanger och dem som har svårigheter.

2. Skolinspektionen får muskler. Ingen elev ska behöva gå i en dålig skola. Hittills har staten kunnat endast kunnat peka finger mot den skola eller kommun som inte sköter sitt uppdrag eller där kvaliteten brister, sanktioner finns inte. Nu blir det möjligt med böter och t o m stängning av en skola med allvarliga brister och det gäller oavsett om den är kommunal eller fristående. Det blir också lättare att stänga friskolor som inte sköter sig. Under förra mandatperioden fick vi med oss miljöpartiet på att införa sanktionsmöjligheter, men det röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet emot. Hur ställer de sig nu?

3. Elever får ökad rätt till stöd. Åtgärdsprogram ska kunna överklagas och eleverna ha tillgång till både studie- och yrkesvägledare, psykolog och kurator inom elevhälsan. Skolorna får ytterligare verktyg för att öka tryggheten och arbetsron, bl a möjlighet till försittning och avvisning i yttersta fall.

4. Förskolan blir egen skolform och förs in i skollagen. Vi menar allvar med att förskolan är viktig och att små barns lärande och nyfikenhet ska tas tillvara. Därför är det en välbehövlig signal att förskolan är en del av skolväsendet, den del där grunderna läggs.

5. Eleverna får rätt till utbildade lärare. Dagens situation där 15-20% av lärarna inte är behöriga är helt otillfredsställande. Nu skärper vi kompetenskraven så att det framgår av lagen att lärarna ska vara utbildade för det ämne och de åldrar de undervisar i. Vi lyfter också behovet av lektorer i skolan.

Sedan finns det förstås massor av andra saker som också är viktiga (och några som inte är lika bra förstås, men som man kan leva med), men de här 5 punkterna tror jag långsiktigt kommer att förbättra skolan. De kommer att lyfta hela skolväsendet och bidra till att de sämsta skolorna försvinner.

Nu är frågan vad oppositionen säger... Fel, för sent, för lite som vanligt? Eller beröm och lovord - det skulle de kunna kosta på sig så här i juletid.

DN, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP

Skärpning, rektorer!

Skolinspektionen har följt upp hur det ser ut med skriftliga omdömen i skolorna, nu ett och ett halvt år efter det att de ska ha införts. Bra uppföljning, men uselt resultat. 2 av 3 granskade skolor får kritik.

Skolinspektionen har tittat på omdömena i 539 skolor i 49 kommuner. I 7 av kommunerna får samtliga granskade skolor kritik för att det antingen saknas omdömen helt eller för att de inte tillräckligt tydligt beskriver elevens måluppfyllese. Ofta handlar omdömena om fel saker, exempelvis om elevens humör eller personliga egenskaper. De absolut sämsta kommunerna är följande: Arvidsjaur, Askersund, Gnosjö, Lessebo, Mora, Orsa och Åtvidaberg. Vad är det som är så svårt??? Vad är det man inte begriper i Lessebo och Askersund? Eller är det medvetet sabotage av fattade beslut?

Jag blir upprörd eftersom alla elever och deras föräldrar har en rätt att få veta hur det går i skolan. Inget luddigt eller gulligt om "pigg och glad" utan hur det går med matematiken och kemin.

I våras gjorde Ekot en undersökning av hur det såg ut då och den visade samma nedslående resultat (vilket jag skrev om här). Det ser inte bättre ut nu, trots att tiden gått och man inte längre kan skylla på tidsbrist.

Varför händer inte mer på skolorna? När ska rektorerna ta sitt ansvar? De vill ju har mer makt i skolan, nu har vi riktat oss direkt till dem i lagstiftningen. Det är inte kommunen eller huvudmannen som avgör hur omdömena ska se ut, utan rektorerna. De äger frågan helt och hållet. Varför tar de inte ansvaret?

En skola som har fokus på målen och vet hur eleverna ligger till i varje ämne borde inte ha några som helst svårigheter att skriva ned detta på ett papper. Är det så illa att skolorna inte har koll på vad eleverna egentligen kan och därför inte förmår ta fram skriftliga omdömen? Det vore riktigt illa, men det ligger i farans riktning.

Aftonbladet, DN, Dalademokraten, SödermanlandsNyheter, Smålandsposten,

14 december, 2009

Talande tangentbord i Sandviken

Vissa saker etsar sig fast på näthinnan, eller hur?! Besöket på Kungsgårdens skola i Sandviken i fredags blir en sådan händelse. De som säger att små barn och datorer inte går ihop vet inte vad de pratar om!

Jag besökte skolan tillsammans med min partikollega Maria Stockhaus, kommunalråd i Sollentuna och ordförande i utbildningsberedningen inom Sveriges Kommuner och Landsting (bilden). Med egna ögon och öron kunde vi se hur de lärde förstaklassarna att läsa med datorns hjälp. Helt utan pennor!

När jag hörde om det första gången var jag lite spektisk. Inga pennor alls...? De har en metod som kallas "skriva sig till läsning". De tränar inte pennfattningen, utan fokuserar på ljudning och läsning. Talande tangentbord och talsyntes gör att de hör "g" när de trycker på g-knappen. Med talsyntes så läser datorn upp ordet man skrivit. Det var mycket grisar när vi var där eftersom de jobbade med just grisar och det passar ju i juletid. De kunde både höra och se skillanden på "suga" resp "sugga" och "kallas" och "kalas".

Det var rätt fantastiskt att se ettorna läsa och skriva på det här sättet. Några skrev långa berättelser, andra fick bara ned några få rader. Men alla lyckades utifrån sina förutsättningar och alla hade kommit mycket längre än vad de gjorde tidigare, utan datorns hjälp. Pennan kom i tvåan, då de kunde läsa och lärde sig skriva för hand.

Sitter nu ettorna vid datorerna hela dagarna? Nej, självklart inte. Enligt lärarna var det högst en timme per dag. Vi såg ett klassrum som var som vilket som helst, med fina teckningar och annat material som eleverna gjort. De gjorde mycket annat kreativt med bilder, klippa och klistra. Och lärarna sa dessutom att det tog mindre tid nu, det var lättare att vara lärare...

Jag blev varm inombords av besöket. Skol-Sverige är fantastiskt! Det är roligt att träffa så oerhört engagerade och kunniga och kreativa lärare, de kan verkligen göra skillnad. Med bra pedagogiska metoder och en drivande rektor så kan de göra underverk och det verkade de göra på Kungsgårdens skola.

12 december, 2009

Ljusdal säljer betyg

DN skriver idag att Ljusdals kommun säljer säljer betyg. Det är elever som gått gymnasiekurser hos utbildningsföretaget Miroi, som sedan skickat betygsunderlagen till Ljusdals kommun där någon rektor skrivit under dem. För detta tar Ljusdal 150 kronor per betyg. Återigen - hur tänkte de nu...? Känns verkligen inte ansvarsfullt eller seriöst.

Idag är det bara kommunerna, Kriminalvården och LiberHermods som får sätta komvuxbetyg, vilket i och för sig är lite konstigt. Det är både orättvist och svårt att försvara. En fristående gymnasieskola får t ex utfärda betyg för en gymnasieelev, men inte för en vuxen elev som läser exakt samma kurs med samma lärare i samma lokal. Och när utbildningar upphandlas så kan vissa anordnare utfärda betyg efter utbildningen, medan andra inte får göra det. Det snedvrider konkurrensen, vilket Konkurrensverket kritiserat flera gånger.

I min utredning om Frivux, salig i åminnelse, så löste jag detta problem. Utbildningsföretag skulle ha kunnat ansöka om att bli auktoriserade och få sätta betyg och därmed vore saken ur världen, men där är vi inte nu.

Det Ljusdal gör är förkastligt. En kommun borde hålla sig för god för att sälja sin namnteckning på det här sättet. Synd om det dryga tusentalet elever som drabbats. LänkFörhoppningsvis har de i alla fall fått kunskaperna som betygen motsvarar. Men var är den socialdemokratiska kommunledningen? Kliv fram! Ta ansvar och visa ledarskap nu!

Aftonbladet, SvD, Expressen)

11 december, 2009

Stämpelklocka i Piteå

Sitter fast på tåget till Sandviken nu, mitt ute i skogen någonstans. Tillsammans med Maria Stockhaus ska jag titta på hur man lär små barn läsa med datorns hjälp och det verkar oerhört spännande. Mer om det senare.

När vi ändå sitter här så kan man ju läsa nyheter på nätet. Och då hittar jag det här: Stämpelklocka i Piteå. Hur tänkde de nu??? Tänkte de förresten...

Är det så himla klokt att införa stämpelklocka - eller med nysvenska "flexklocka" - för lärarna i skolan? Jag förstår dels inte vad det är man egentligen vill åt med detta och dels inte varför det är en politisk fråga. Bestämmer de om stämpleklockor på biblioteken också?

Vad är det som gör att politiken tar sig rätten att gå så långt in just i skolan, men inte i andra offentligfinansierade verksamheter? Det kan störa mig oerhört. Professionen måste kliva fram och säga stopp.

Igår debatterade vi rektorsutbildning i riksdagen. Socialdemokraterna krävde mer utbildning (från att tidigare ha dragit ned) och mer obligatorier. Det var ju dom som kommunaliserade skolan, när ska de då inse att staten vare sig kan eller ska göra allt. Jag var nog den enda som tog upp det perspektivet och att arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för att utveckla rektorerna. Det finns en sån förlamande välvilja ibland. Varför ser inte sossarna till att deras kommunalpolitiker ger rektorerna rätt befogenheter och resurser att klara sitt uppdrag i stället? Nej, de försvarar med näbbar och klor stadsdelsnämnder och stora förvaltningar som lägger sig i skolans vardag.

I Piteå, som väl ibland lyfts fram som en socialdemokratisk föregångskommun, bestämmer nämndordföranden Ruth Rahkola (s) hur det ska se ut i lärarrummen. Det ger mig lite rysningar, faktiskt. Rektorn måste väl få vara chef och bestämma hur man ska göra, inte bakbindas av en politiker?!

Utan att lägga mig i avtalsrörelsen och lärarnas arbetstidsreglering, kan jag ju ändå notera att det är lite konstigt att nu fokuserar man på tiden i Piteå, i stället för mål och resultat. Känns väldigt mycket stenålder.

(Piteåtideningen, NSD)

10 december, 2009

Debatt om rektorer idag

En superintensiv vecka med besök i Halmstad och prat om vuxenutbildning, träff med Apple om IT i skolan, frukostseminarium om hur skolan kan bli mer framgångsrik, träff med Skolverket om den senaste TIMMS-undersökningen och därtill julfester med riksdagsgruppen och förbundsstyrelsen så laddar jag nu för debatt om vårt förslag till ny och obligatorisk rektorsutbildning. Förberedelserna har skett på flyg, bussar och sena kvällar, men det ska nog gå bra.

Vårt förslag handlar om att alla rektorer ska genomgå en särskild utbildning inom 4 år. Det handlar om skoljuridik och det ansvar som rektor har för en mobbningsfri, rättssäker och likvärdig skola. Det handlar om hur man styr en mål- och resultatstyrd organisation. Och det handlar om ledarskap och ansvaret för att ständigt utveckla verksamheten. Utbildningen är statens sätt att garantera att rektorerna har förmåga att de behärskar det statliga uppdraget.

SKL-rapporten i måndags och forskningen om framgångsrika skolor, som tyvärr är rätt eftersatt i Sverige, lyfter samfällt fram ledarskapets betydelse för en skolas kvalitet. Det är egentligen inte så konstigt. Precis som vi alla vet att en duktig lärare kan göra underverk till och med med den mest ointresserade tonåring, så kan duktiga rektorer få lärare att uträtta stordåd. Min bild är att en bra skola har alltid starka, drivande, tydliga, kommunikativa och demokratiska ledare.

Jag tycker att ledarskapet har haft en alldeles för undanskymd roll i skolan och i skolpolitiken. Nu vill vi i Alliansen ändra på det. Det är synd att behöva säga det, men den förra regeringen drog ned och drog ned på rektorsutbildningen och alla sökande fick inte plats. 2004 förkortades den med ett halvår och 2005 med ytterligare ett halvår. 2006 stoppade de nyintagningen helt.

Vi har därför idag en situation där säkert varannan rektor inte har gått rektorsutbildningen.
Sanningen är att socialdemokraterna inte har visat något större intresse för ledarskapet i skolan över huvudtaget, förrän vi nu lyft frågan. De har väl inte visat särskilt mycket ledarskap i övrigt heller, förstås.

Vi moderater menar allvar med att ledarskapet är viktigt, i synnerhet i skolan. Det är ett komplext och svårt uppdrag att vara rektor. Ofta otacksamt, där olika intressen hela tiden ställs mot varandra, men säkert också oerhört stimulerande. Det handlar ju om att se människor växa och utvecklas. Rektorerna har en nyckelroll i att forma våra barn och ungdomar till självständiga, kreativa och kunniga vuxna.

Det handlar inte bara om att leda en personalgrupp, utan också om att agera gentemot elever och deras föräldrar. Det handlar om att följa både sin arbetsgivare och det statliga uppdraget. Det handlar om att styra resurserna så att alla elever får förutsättningar att nå målen i alla ämnen och utvecklas maximalt. Man kan inte skjuta upp skolstarter eller säga att man får lära sig svenska nästa år. Man kan inte ta bort en skoldag i veckan, även om socialdemokraterna i Perstorp försökte det i höstas. Nej, allt måste fungera alltid. Varje dag och varje år och det är rektors ansvar att se till att det verkligen gör det också. Rektorerna är vår tids vardagshjältar och de förtjänar både uppmärksamhet och satsningar.

Staten kan göra en del, men inte allt, för att ge rektorerna rätt förutsättningar. Arbetsgivarna, framför allt kommunerna, har också ett ansvar för att se till att rektorerna har de befogenheter och resurser de behöver. Jag tror på stor frihet för skolan att styra resurserna så att man når målen, då får man mest värde för pengarna. Men ofta är rektorerna bakbundna av stadsdelsnämnder och stora förvaltningar, men det är en annan diskussion.

Oppositionen, då? Från att i praktiken ha ignorerat ledarskapet i skolan vill nu socialdemokraterna att ännu fler än rektorerna ska genomgå en obligatorisk utbildning, nämligen både förskolechefer och biträdande rektorer.

Vi öppnar möjligheten även för dessa att gå utbildningen, men vill inte införa något obligatorium. Det beror bl a på att de inte har så tydliga uppdrag i de nationella styrdokumenten. Biträdande rektorer har inga sådana alls. Men oppositionens förslag faller platt eftersom de inte har några pengar för fler platser på rektorsutbildningen. Idag finns ungefär 6 500 rektorer och 12 500 förskolechefer och biträdande rektorer. Om vi antar att det är samma behov av nyrekrytering av biträdande rektorer och förskolechefer som det är av rektorer, så behövs ytterligare 200 miljoner kronor. De pengarna finns inte i oppositionens budgetar. Vänstern vill till och med dra ned med 300 miljoner på det anslag som bekostar rektorsutbildningen.

Det går inte ihop. Som vanligt.