Så har s-kongressen sagt sitt om valfrihet och friskolor. De ska klämmas åt och det blir svårare att starta. (TV4, SvD, DN )
Idén att man ska komma överens mellan friskola och kommun är ju gullig. Men helt orealistisk, om man inte vill stoppa alla nya friskolor förstås. Den verklighet som friskolorna möter i kommunerna är ofta misstro, motstånd och fientlighet. Socialdemokraterna säger regelmässigt nej till nya friskolor som vill starta. Se bara hur är det är i Göteborg, Malmö, Jönköping, Karlstad, Gävle, Eskilstuna, Piteå, Karlskrona och vilken annan kommun som helst.
Varför skulle de nu helt plötsligt vilja "komma överens"?
Den modell socialdemokraterna förespråkar gäller gymnasiets individuella program idag. Där ska kommun och friskola komma överens om ersättningen. Följden är att många kommuner vägrar komma överens och friskolan har inget att sätta emot. Botkyrka och Karlskrona är två sådana kommuner. Där existerar ingen valfrihet för de utsatta ungdomar som inte kommit in på gymnasiet. Varför skulle denna modell fungera på hela systemet?
Och det fungerade just så med fristående förskolor tidigare. 2005, innan vi ändrade reglerna, fanns det inte en enda fristående förskola i var femte kommun (59 st). I ytterligare 50 kommuner fanns det en enstaka fristående förskola.
Kommun-sossarnas track record är rätt tydligt - de vill inte ha några friskolor. Även en och annan borgerligt styrd kommun skulle nog falla i fällan och säga nej. Att ge dem makten över om en friskola ska få starta är värre än att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Och relgeringen av vinster känns också helt nattstånden. Jag tror faktiskt att sossarna hatar vinster mer än dålig kvalitet. Precis som de bekämpar rikedom mer än fattigdom. Staten ska granska kvaliteten och så länge den är tillfredsställande så är det väl inget problem om de får lite pengar över? Att reglera detta skulle bara skapa fusk och sätt att kringgå det hela. Men det köper inte s-kongressen utan stramar åt partistyrelsens ursprungliga linje.
Om man börjar reglera vinst i välfärdsverksamheter, vad blir nästa steg? Vinst i alla företag som säljer tjänster eller varor till det offentliga? El-bolag? Banker? Mataffärer? Blöjtillverkare? De beträder en väg som leder långt in i socialismen och bort från välfärd och valfrihet.
31 oktober, 2009
30 oktober, 2009
LR skapar förlorare
Idag skriver LR-ordföranden igen att skolan borde förstatligas (Brännpunkt). För vilken gång i ordningen?
Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.
Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?
Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.
Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.
Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.
Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.
LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!
Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.
Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.
Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.
Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?
Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.
Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.
Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.
Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.
LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!
Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.
Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.
29 oktober, 2009
5 korta
1. Staffanstorp satsar 6 miljoner på datorinköp till alla lärare. Hurra! En framsynt kommun som vågar tänka långsiktigt och modernt (Sydsvenskan). När lärarna behärskar modern teknik fullt ut kommer undervisningen att kunna förnyas.
2. Moderaterna i Knivsta vill också prioritera IT i skolan (UNT). Av de 8 miljoner kommunen får i extra statsbidrag får skolan 6,5 i denna moderatledda kommun. Här prioriteras utbildning och framtid, helt rätt.
3. Jag skriver i Dagens Samhälle idag om Lärarlyfet och undrar hur man kan låta bli att investera i att förbättra skolan. Är det medvetet sabotage av socialdemokraterna? (Dagens Samhälle)
4. På Skolforum blev jag hastigt indragen på ett dataspelsseminarium i Dream Hacks rum. Kul att se hur dataspel kan användas i skolan. Dataspelstillverkarna har förstått hur man arbetar med motivation. Det skulle skolan kunna lära sig lite mer av.
5. Katedralsskolan i Uppsala får böta 500 000 kronor för att det saknas dusch- och omklädningsrum i anslutning till idrottshallen (SR). För lärarna, alltså, inte för eleverna. Visst ska det finnas omklädningsrum för lärarna, inte tu tal om det. Men står det i rätt proportion till skolans hela uppdrag? Katedralsskolan har goda resultet, enligt Skolverkets Salsa-mätningar. 88% av eleverna klarar målen i alla ämnen, vilket är klart mer än vad man kan förväntas sig. På Brantingskolan (en annan kommunal skola i Uppsala) är det bara 61% som klarar målen. Där dömer man inte ut några böter mot dålig undervisning. Lärarnas duschrum är uppenbarligen viktigare än elevernas rätt till kunskaper. Än så länge i alla fall. I nya skollagen så ändrar vi på detta och gör det möjligt att kunna döma ut böter också när undervisningen är dålig. Och det behövs.
2. Moderaterna i Knivsta vill också prioritera IT i skolan (UNT). Av de 8 miljoner kommunen får i extra statsbidrag får skolan 6,5 i denna moderatledda kommun. Här prioriteras utbildning och framtid, helt rätt.
3. Jag skriver i Dagens Samhälle idag om Lärarlyfet och undrar hur man kan låta bli att investera i att förbättra skolan. Är det medvetet sabotage av socialdemokraterna? (Dagens Samhälle)
4. På Skolforum blev jag hastigt indragen på ett dataspelsseminarium i Dream Hacks rum. Kul att se hur dataspel kan användas i skolan. Dataspelstillverkarna har förstått hur man arbetar med motivation. Det skulle skolan kunna lära sig lite mer av.
5. Katedralsskolan i Uppsala får böta 500 000 kronor för att det saknas dusch- och omklädningsrum i anslutning till idrottshallen (SR). För lärarna, alltså, inte för eleverna. Visst ska det finnas omklädningsrum för lärarna, inte tu tal om det. Men står det i rätt proportion till skolans hela uppdrag? Katedralsskolan har goda resultet, enligt Skolverkets Salsa-mätningar. 88% av eleverna klarar målen i alla ämnen, vilket är klart mer än vad man kan förväntas sig. På Brantingskolan (en annan kommunal skola i Uppsala) är det bara 61% som klarar målen. Där dömer man inte ut några böter mot dålig undervisning. Lärarnas duschrum är uppenbarligen viktigare än elevernas rätt till kunskaper. Än så länge i alla fall. I nya skollagen så ändrar vi på detta och gör det möjligt att kunna döma ut böter också när undervisningen är dålig. Och det behövs.
Väktare i skolan?
Aftonbladet skriver idag att varannan lärare vill ha väktare i skolan för att öka tryggheten och motverka våld och bråk.
Jag blir faktiskt både förvånad och lite beklämd av detta. Det jag reagerar mest på är hur man kan låta det gå så långt. Visst kan det behövas någon enstaka gång vid något särskilt allvarlig händelse på en skola. Men inte katten är det så stökigt i våra skolor att varannan lärare tycker att det behövs väktare? Då måste man fullständigt ha abdikerat från sitt vuxenansvar i skolan.
Duktiga lärare skapar det lugn och den arbetro som behövs, se bara på de som visades i TV-programmet Klass 9A. Och sådana lärare finns på varje skola, så vad är problemet? Vad har lärarna gjort med sin auktoritet och sitt ledarskap?
Jag vet också att det finns föräldrar som inte är lämpliga och låter sina barn fara vind för våg och att barnen kan bli stökiga. Men är det inte skolans ansvar i just de fallen att vara extra starka och tydliga och från början markera vad som är accepteras och inte?!
Om varje skola har tydliga regler för hur man ska uppföra sig och sen konsekvent ser till att alla följer dem så blir det inga problem av den digniteten. Sjuåringarna är aldrig så stökiga att de behöver vakter, men någonstans längs vägen så finns det skolor som abdikerar och sviker. Där kan väktare aldrig vara lösningen. Man åtgärdar möjligen symptomet och inte sjukdomen.
(Skolfront, Lärarnas Tidning)
Jag blir faktiskt både förvånad och lite beklämd av detta. Det jag reagerar mest på är hur man kan låta det gå så långt. Visst kan det behövas någon enstaka gång vid något särskilt allvarlig händelse på en skola. Men inte katten är det så stökigt i våra skolor att varannan lärare tycker att det behövs väktare? Då måste man fullständigt ha abdikerat från sitt vuxenansvar i skolan.
Duktiga lärare skapar det lugn och den arbetro som behövs, se bara på de som visades i TV-programmet Klass 9A. Och sådana lärare finns på varje skola, så vad är problemet? Vad har lärarna gjort med sin auktoritet och sitt ledarskap?
Jag vet också att det finns föräldrar som inte är lämpliga och låter sina barn fara vind för våg och att barnen kan bli stökiga. Men är det inte skolans ansvar i just de fallen att vara extra starka och tydliga och från början markera vad som är accepteras och inte?!
Om varje skola har tydliga regler för hur man ska uppföra sig och sen konsekvent ser till att alla följer dem så blir det inga problem av den digniteten. Sjuåringarna är aldrig så stökiga att de behöver vakter, men någonstans längs vägen så finns det skolor som abdikerar och sviker. Där kan väktare aldrig vara lösningen. Man åtgärdar möjligen symptomet och inte sjukdomen.
(Skolfront, Lärarnas Tidning)
28 oktober, 2009
Sverige slösar bort talanger
Idag har jag varit på en konferens om begåvningar och personer med särskilda förmågor och hur skolan hanterar dessa. Fantastiskt att få ägna sig åt detta en hel dag och lyssna till så många intressanta och kunniga personer.
3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.
Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?
Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.
Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.
Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).
Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?
3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.
Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?
Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.
Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.
Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).
Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?
27 oktober, 2009
Följa John och friskolemotsånd
Idag skriver jag på Brännpunkt i SvD om sossarnas kongress och deras skolpolitik. Den kan kort beskrivas som Följa John och friskolemotstånd, egna framåtsyftande idéer lyser med sin frånvaro.
Är det inte något sjukt med ett parti som säger sig vara för valfrihet men är så besatt av att stoppa friskolorna? Var tredje socialdemokratisk riksdagsledamot har väckt en enskild motion till årets riksdag om att stoppa och hindra valfriheten och hälften av alla kongressmotioner om skolan handlar om samma sak. Den sansade rösten som gillar valfrihet och vill att den ska fungera ännu bättre existerar inte i det partiet. Det är alltid bara läpparnas bekännelse, typ "friskolor är bra, MEN..." och så kommer allt ont som de skapat. Det är hela tiden ett stort MEN.
Är det inte dags att lämna den här tradiga debatten om friskolornas vara eller inte vara och i stället debattera den kommunala skolan? Här går trots allt de allra flesta eleverna (typ 90 procent). Men här verkar sossarna inte ha några idéer, i alla fall inte av kongressmaterialet att döma. Om man rensar bort allt det vi nu gör och som de säger sig acceptera (t ex nationella prov, betyg tidigare, Lärarlyft, rektorsutbildning) så finns det bara kvar ett unket friskolemotstånd. Är det inte lite ynkligt att Sveriges största parti (än så länge) bara har en Följa John-politik och friskolemotstånd som bärande delar i sin skolpolitik?
Är det inte något sjukt med ett parti som säger sig vara för valfrihet men är så besatt av att stoppa friskolorna? Var tredje socialdemokratisk riksdagsledamot har väckt en enskild motion till årets riksdag om att stoppa och hindra valfriheten och hälften av alla kongressmotioner om skolan handlar om samma sak. Den sansade rösten som gillar valfrihet och vill att den ska fungera ännu bättre existerar inte i det partiet. Det är alltid bara läpparnas bekännelse, typ "friskolor är bra, MEN..." och så kommer allt ont som de skapat. Det är hela tiden ett stort MEN.
Är det inte dags att lämna den här tradiga debatten om friskolornas vara eller inte vara och i stället debattera den kommunala skolan? Här går trots allt de allra flesta eleverna (typ 90 procent). Men här verkar sossarna inte ha några idéer, i alla fall inte av kongressmaterialet att döma. Om man rensar bort allt det vi nu gör och som de säger sig acceptera (t ex nationella prov, betyg tidigare, Lärarlyft, rektorsutbildning) så finns det bara kvar ett unket friskolemotstånd. Är det inte lite ynkligt att Sveriges största parti (än så länge) bara har en Följa John-politik och friskolemotstånd som bärande delar i sin skolpolitik?
Utvecklingskraft i nya gymnasiet
DN skriver om den nya gymnasieskolan idag, den vi klubbade förra veckan i riksdagen.
Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.
Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.
Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.
Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.
Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.
Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)